Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Kategori

jobb

Arbetsglädjen är stor!

Jag myser över att få jobba igen efter sjukkaoset. När klockan passerar fyra så sitter jag kvar, njuter av att det börjar bli tyst på kontoret. Jag trivs med att få göra vuxensaker igen och inte snyta näsor, servera mat, diska, plocka och tvätta.

Fast det som är allra bäst är förstås att mina kära små älsklingar mår bättre. Det är fortfarande lite hostigt och snorigt men febern verkar äntligen vara utrotad. Nu hoppas jag att vi har gjort vårt och kan slippa elaka baciller framöver.

För övrigt så är jag sjukt taggad över att Felix ska gå på skidskola några helger framöver. Jag är nästan lite övertaggad och kommer att bli så besviken om han inte gillar det. Jag kommer att muta honom med godis i värsta fall för jag har redan mentalt ställt in mig på alla kommande skidsemestrar som vi ska ha.

Julgrisar är vi allihopa!

Jag har inte ens jobbat i två månader än men det känns som att jag aldrig har varit borta från jobbet.

De senaste två veckorna har varit fyllda med kurs på kurs på kurs. I den branschen som jag jobbar i så är vi dessutom långt framme i skorna när det gäller jul.

Julen är vår viktigaste period då vi har absolut mest att göra i våra varuhus så därför måste planeringen ske lång tid i förväg. I förra veckan så hade vi därför vårt julmöte med tillhörande julbord och julpyssel och skumtomtar.

På kvällen när vi åt julbord, som jag för övrigt redan nu har tröttnat på, så hade vi en underhållare på scen vid namn Ricardo. Den här gubben eller killen, lite halvrund med halvlångt stripigt hår spelade servitör till att börja med och var en mycket suspekt typ.

Efter ett tag insåg man att det här var någonting som stämde. Han sjöng, skämtade och var sådär overkligt rolig.

Jag och min chef hade valt att sitta långt fram mot scenen utan en tanke på vad som skulle komma och blev kanske av den anledningen måltavla för underhållarens skämt. Vi skrattade och skrattade så att tårarna sprutade och sminket rann men herrejösses vad roligt vi hade.

Men nu behöver jag inte mer jul, inte förrän jag kan fira den i mitt nya hus.

Det gäller att starta med fart!

Jag har börjat jobba nu, på riktigt, och det är så himla skönt! Man får väl inte säga det egentligen men jag känner mig lite uttråkad när jag går hemma för länge med barn, jag vill inte bara vara mamma.

Så nu är Kenny hemma och leker med Tuva istället.

I torsdags var min första officiella dag på jobbet och den startade med ett tvådagarsmöte för alla Sveriges varuhuschefer som följdes av en festhelg tillsammans med allas respektive.

För att busa lite så hade jag, Kenny och en jobbarkompis planerat att överraska vår VD innan middag på fredagen. Han visade sig inte vara så imponerad av överraskningar, utom hans kontroll, men när han kom fram till Kenny som stod redo med flygplanet så lättade stämningen.

Han fick sig en flygtur med spinnar, rollar loopingar och diverse kullerbyttor innan han skickades vidare till Sånga-Säby konferens där alla vi andra gjorde iordning oss för middag.

Det blev en jättetrevlig middag med oerhört trevligt sällskap, underhållning med Daniel da Silva och fantastisk musik i form av Mack Johansson.

Allt snurrade rätt bra, trots att jag inte drack mycket, när vi traskade tillbaka till rummet någon gång efter midnatt.

På lördagen så fick vi en frukostföreläsning av Mia Törnblom som var riktigt kul.

Jag var väldigt seg i kolan under förmiddagen men vi aktiverades av tävlingar i jättekanot, skytte, segwaykörning, bumpyballs osv så det blev inte en lugn stund för återhämtning. Å andra sidan så hann jag inte känna efter hur trött jag var heller.

På kvällen så var det cowboytema och fest i en lada i närheten. Även denna kväll var det full aktivitet med tävlingar och musik.

När middagen avslutades så var det dags för linedance. Linedance…

Jag är duktig på många saker, Segway, skytte och paddla jättekanot bland annat men jag är inte bra på linedance. Det här med koordination är inte min grej.

– Följ takten och börja med höger fot, fram fyra steg, klappa, bak fyra steg, ihop, bak fyra steg, klappa, fram fyra steg, ihop, tre steg till höger, klappa…..ja ni förstår.

Jag och Kenny var kanske bland de nyktraste men vi vinglade och trampade på varandra, puttades och snavade och vi var inte unika om det. Vi skrattade! Så att tårarna sprutade och magen värkte. Jag skrattade så att jag knappt kunde få stopp på det, och det gjorde även alla andra som deltog eller stod bredvid. Dansgolvet var ingen vacker syn men alla hade roligt åt det.

När lektionen var över så smög vi oss hem till rummet och njöt av att få lägga oss i en skön hotellsäng, utan sparkandes eller skrikandes barn, och kände oss bortskämda för att vi haft en sån otroligt rolig helg.

Tack Kattis, mamma och Peter för att ni tog hand om våra kära små luringar. ❤️

Möte för stort och för smått!

Den här fina killen hade jag med mig på jobbet i fredags. Redan innan han visste att han skulle få åka till mitt jobb så sa han ”mamma, kan jag inte få följa med på ditt jobb en dag?”. Perfekt! ”Klart du kan, följ med imorgon”!

Jag skulle ha ett tvåtimmarsmöte med ett par på min avdelning och vår VD, trodde jag, så jag tänkte att Felix kunde sitta och titta på IPaden under tiden. Men när vi gick in i styrelserummet så var vi snart 16 personer och det kändes plötsligt inte helt okej att ha med Felix där.

Felix uppförde sig dock perfekt! Han satt tyst och stilla, utan att bry sig det minsta om vad vi höll på med eller pratade om. Han viskade till mig när han ville ha nötter eller dricka men annars var han knäpptyst. Min fina stora, lilla kille. ❤️

B som i bonus!

Bonus och skatteåterbäring i samma månad, det känns som julafton. God jul på er alla!

Biljett till snabbtåget!

Ser ni? Det är inte den helt hjälplösa bebisen längre. Fortfarande ganska mycket hjälplös förstås men nu händer det att hon träffar det hon vevar efter med händer och fötter.

Tiden springer iväg och jag blir lite rädd när det känns som att jag inte hinner med. Kenny tror att tiden kommer att lugna ner sig när barnen blir äldre. Jag tror han har fel!

Vi har fullt upp hela tiden med alla möjliga saker. Igår när vi åkte hem från en middag hos några vänner, helt färdig efter att Felix och Tuva härjat konstant, så tänkte jag att jag borde blivit lite salongsberusad av att dricka ett par glas vin, som jag gjort, men så kom jag fram till att jag hade nog inte tid att bli påverkad.

I fredags så var jag på jobbmöte med mina kollegor. Jag ammade halv åtta på morgonen och sen hade inte hon ätit förrän runt halv två. Det händer inte när jag är hemma med henne. -Hon ligger och jollrar och är glad, har varit det hela tiden, sa Kenny när jag ringde. Jaha, vad kul för er då! Jag börjar förstå varför många killar kanske inte ser helheten, för de får den inte. Det är som någon på jobbet sa; en bebis känner på sig när tuttarna är i huset.

Jag utmanade mig dessutom i helgen (förutom att köra cross i lervälling) genom att ge mig ut i snålblåsten på promenad med båda barnen. Felix fick sitta i vagnen och Tuva i Babybjörnen. Det svåraste är att komma ut, båda barnen ska kläs på, medan den ena skriker konstant. Sen ska jag också lyckas få på mig något och baxa ut hela gänget genom dörren. Hur klarar människor av att flera barn?! Skönt var det i alla fall men den lilla börjar bli lite tung nu när hon snart passerar sju kilo.

Stormöte med nyårsfirande!

image

Onsdag till torsdag så var jag på varuhuschefsmöte, en kick off inför nya verksamhetsåret som börjar i maj.

Jag tog med mig en krycka i bilen, ifall det skulle bli sådär riktigt dåligt med smärtan i höfterna men lyckligtvis så verkar det gå åt andra hållet nu för det är betydligt bättre nu.

Till mötet så hade jag beställt en specialsydd gravidskjorta men när den kom levererad till mötet så var det ett skämt. Någon hade inte gjort sitt jobb utan bara skickat en vanlig skjorta i large, så det blev uppenbarligen ganska mycket fokus på magen som stack ut.

På onsdagkvällen så firade vi alltså nyår med utdelning av priser och uppträdanden. Jag blev helt oväntat uppmärksammad av min chef inför alla 100 personer som menade att hennes nyårskaramell var att jag i och med min nya tjänst underlättat hennes arbete betydligt under det gångna året. Jag blev alldeles rörd!

Flera av pristagarna blev så otroligt glada och rörda så vi satt alla där och snyftade lite av glädje och smällde partypoppers åt höger och vänster.

När middagen slutade vid halv tolv så var det raka vägen till sängen för mig. Jag är så duktig på att vara sympatibakis så det var bäst att passa på att få lite sömn.

Sista dagen så var det dags för mig och min chef att hålla presentation. Vanligtvis så brukar jag vara ganska nervös innan jag sätter igång men trots att publiken var runt 80 personer och jag skulle prata i mikrofon (mygga) för första gången så blev jag inte nervös. Kanske beror det på att jag var extra påläst eller så tar magen allt fokus, men skönt var det i alla fall.

Det var dock ännu skönare att få komma hem till mina killar och få kramas efter två intensiva dagar.

image

image

image

Jobbhelg som inte var ett dugg jobbig!

image

I torsdags startade varuhuschefsmötet på Johannesbergs slott i Roslagen. Som vanligt så var det full agenda hela tiden och medan varuhuscheferna arbetade i workshops så löste vi andra världsliga problem i vår kammare.

På fredag eftermiddag så kom Kenny samtidigt som de andra respektive som var inbjudna.

Vi startade kvällen med en flott galamiddag med underhållning blandat med allvar.
Mårten Andersson var en av dem som stod för underhållningen. Jösses vad rolig har var.
Festen höll på hela kvällen men jag och Kenny avvek när klockan närmade sig midnatt, då lockade hotellsängen på oss.

På lördag morgon så gick vi upp och var frivilligt med på ett träningspass som kallas ruffie. Det är lite som det låter och tungt så in i skogen. Herrejösses vilken träningsvärk jag fortfarande har efter det passet.

Vi hann med både dusch och frukost innan det var dags för Mästarnas mästare. Grenarna bestod bland annat i segwaylopp, lerduveskytte med lasergevär, pilbåge, tankenötter och diverse prickövningar. 
Vädret var verkligen med oss under dagen och det var tur för annars hade vi definitivt inte haft lika roligt.

På kvällen så körde vi en avslappnad middag med grillbuffe och maten var verkligen supergod.
Även den här kvällen blev vi bortskämda med underhållning av både varuhuscheferna, Carin och Daniel Da Silva samt Marmeladorkestern som spelade grym musik.

Dagen hade varit så fullspäckad av grejer så när jag gäspade första gången och kände mig färdig så var klockan vara halv tio. Vilken partyprisse man är!

Vi lämnade ganska tidigt och fick i oss en ordentlig frukost på söndag morgon innan vi åkte hem till vår käraste Felix som vi vid den här tiden längtade massvis efter. Men vilken bra helg vi hade! Och vilket fantastiskt företag jag jobbar i!

image

image

image

image

image

image

image

image

Konferens på landet!

image

Igår hade vi HR- och lönekonferens på ett väldigt mysigt café, bara fyra kilometer hemifrån mig.

Efter konferensen så skulle alla nio hem till mig för att grilla och dricka vin.
Inför det här så har vi förstås städat och putsat, klippt gräset ett par gånger, rensat i trädgården, stuvat bort saker, kammat hönsen osv.

Redan i söndags så åkte vi och handlade kött och diverse middagstillbehör så att Kenny kunde få marinera köttet.
I tisdags så åkte vi och kompletterade inköpen och köpte även vin och diverse andra alkoholdrycker.

Meningen var att vi tjejer skulle hjälpas åt att laga maten men Kenny hade en annan agenda.
När jag kom hem i tisdags så stod han och kokade potatisen som vi skulle ha till potatissalladen.
I något svagt ögonblick lovade jag att passa potatisen, vilket jag förstås glömde vilket gjorde att den blev lite mjuk men inte hela världen i mina ögon.

Igår när vi konfererat klart så kom vi hem till Kenny som var mitt uppe i matlagningen och hade förrätten klar. Han dessutom varit och köpt ny potatis och kokat om den så att salladen skulle bli perfekt.
Så istället för att det blev gemensam matlagning så blev vi serverade färdig mat av Kenny.
Gott som tusan var det och en väldigt trevlig kväll blev det, till och med Felix var lite behärskad!

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑