Sök

Solans blogg – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Kategori

Huset

Digitala under och visionära drömmar!

Jag älskar min dammsugarrobot! Jag ser till att golvet är fritt från prylar som jag vill behålla och den ser till att resten försvinner. Jag kommer inte ens ihåg när jag dammsög för hand sist, om man bortser från dammsugning av trappen, då roboten inte lärt sig att klättra.

Så häromdagen, när jag hjälpte mamma att beställa en bästa vän till henne också så råkade jag se svabbroboten. Roboten som skurar golv!

Jag är ofta lite skeptisk till för-bra-saker men kunderna som recenserat produkten var enbart positiva. Eller ja, det var faktiskt flera personer som var irriterade över att man inte blev informerade om behovet att köpa flera skurtrasor i samband med inköpet. Men på produkten i sig så fanns det inga klagomål utan snarare tvärtom.

Så om jag inte redan hade råkat beställa en ny soffa samma dag med ursäkten att jag var tvungen eftersom det var 40% rea på den, inte behövt betala 20.000kr för takplåt och hängrännor till garaget (jag är så bitter över att behöva så mycket för plåt) och Kenny inte gått loss på Elfahyllor på Bauhaus häromdagen, ja DÅ hade roboten omedelbart hamnat i varukorgen!

Elfagrejer måste för övrigt ha samma kilopris som Saffran! Orimligt dyrt! När vi stod där på Bauhaus försökte jag nå fram till Kenny för att få honom att förstå att jag kunde köpa lådorna billigare på nätet, men ögonen bara rullade bakåt och dregglet rann ur munnen; i hans huvud stod han redan hemma i garaget och monterade upp lådorna och hyllorna.

Men det är inte slut här, för på samma hemsida, under rengöringsprodukter, så såg jag något som nästan gjorde att jag trillade baklänges. En automatisk fönsterputsarmaskin! Man sätter maskinen på fönstret och pluggar i en lång sladd och sen putsar det fönstren. Förstår ni att det här finns i handeln nu? För vem som helst av oss att köpa

När jag satt och tänkte på de här otroliga sakerna och vilka fördelar de för med sig så kontrade min praktiskt lagda sida av hjärnan med att säga – HA, du måste fortfarande dammtorka hela huset!

Och visst är det så! Det finns ingen robot som dammtorkar åt mig vad jag vet, eller plockar ur disken eller hänger och viker tvätten. MEN, det finns luftrenare som reducerar dammet som cirkulerar i hemmet, så vem vet….om några år kanske vi slipper bråken om vem som ska göra vad hemma och istället bråkar om hur vi ska fördela all ledig tid!

Äh, jag bara skojade, vi kommer alla ha fyrkantiga ögon av allt skärmtittande vid de laget för vi kommer bara surfa mer på våra extratimmar.

Får man lägga in ett önskemål på en framtida produkt så vore väl en självrengörande toalett trevlig.

(Jag menar förstås att toaletten ska bli ren alltså.)

Så, det var mina tankar för idag.

Nu drar vi igång nya året!

Slut på ledigheten!

Jag kan inte ens minnas när jag var ledig 16 dagar sist utan att ha någon plan. Vid varje ledighet så har vi alltid ett syfte, som oftast innefattar en resa någonstans, men att vara ledig för att bara vara hemma har nog inte hänt senaste tio åren.

Det är förstås en sanning med modifikation när jag skriver ”att bara vara hemma”, eftersom det i vårt fall inneburit ganska mycket jobb med alla detaljer man har att fixa med i samband med en flytt, utöver det vanliga arbetet med två väldigt energifyllda barn. Man flyttar runt alla lådor, påsar och lösa attiraljer från en hörna till en annan och varje gång så blir det snäppet mindre att flytta när man skapat nya förvaringsställen att stoppa in sakerna i eller på.

Den stora dubbelsängen som vi släpat över från lilla huset bestämde jag mig plötsligt för att vi inte skulle behålla och tio timmar senare så var den såld och hämtad. Så blev det ett tomt rum som jag kunde planera om efter våra behov.

Julen blev som vi hade tänkt, i vårt nya fina hus (i och för sig ett år senare än vad jag hade tänkt men ändå). Vilken lyx att kunna bjuda hem folk till oss, duka upp ett långbord och att alla fick gott om plats! Till och med tomten! Overkligt.

Det gick till och med så bra att vi bestämde oss för att kapa pappas bjudning på annandagen och träffas hos oss istället.

Tuva passade på att få vattkoppor lagom till nyår vilket gjorde att vår nyårsbjudning blev inställd och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte tyckte att det var lite skönt. Jag ser fram emot dagar och kvällar under 2019 då vi kan göra ingenting!

Jag avskyr i och för sig att göra ingenting men när man gjort alldeles för mycket under en tid så är tanken på att göra ingenting väldigt lockande. Men alla som känner oss vet att det kommer att bli väldigt lite ingenting i år också, vi har massor kvar att göra och skulle det ta slut, ja då hittar vi på nya projekt. Mamma sa någon gång om mig att när mina projekt tar slut, då flyttar jag och det ligger nog något i det.

Byggstarten kunde ha varit bättre!

Igår kanske man kan säga var den officiella byggstartsdagen. Det är såklart en definitionsfråga eftersom vi i vissa aspekter försökt att bygga i flera år, men närmast tänker jag på att Kenny har grävt en hel del inför grunden innan.

Men i måndags kväll, 2:a april, så kom Johan upp från Gotland för att hjälpa oss att bygga grund.

Redan igår kväll så kom Kenny in, alldeles bedrövad, och sa att vi måste skjuta upp husleveransen.

Grävmaskinen som Kenny har använder Johan för att peta tänderna med och det var inte ens aktuellt att diskutera användandet av maskinen i det här sammanhanget. Alltså fick de hit en stor maskin, som fungerade en stund innan någon slang brast och sprutade ut olja.

Jag vet inte riktigt vad som hände sen men Chrille dök upp som en räddande ängel med arbetsbyxorna på och en ny, ännu större, maskin kom hit sent igår kväll.

Kenny är superstressad. Sådär stressad som han aldrig är. När saker INTE bara ”-det löser sig”. Han är inte så himla bra med stress eftersom han inte är van vid det, men mest troligt är att han känner sig lite hjälplös. Johan är irriterad, kanske borde vi ha förberett något eller så är han också stressad över situationen med tjäle i marken och maskiner som inte fungerar men hans irritation gör att Kenny blir ännu mer stressad.

I allt det här så känner jag mig lugn. Det finns absolut ingenting jag kan påverka i det här sammanhanget och Kenny hjälps inte av att jag också stressar.

Så när killarna kämpar för fullt där ute i duggregnet så läser jag sagor för barnen och när de har somnat så står jag och gluttar bakom gardinerna på kaoset där ute och försöker mentalt att skicka lite styrka till Kenny.

Fixartider!

Fixet tar aldrig slut. När jag tror att jag under en helg har tvättat för en månad framöver så kan jag inte låta bli att förundras över hur mycket tvätt det är redan en vecka efteråt. Jag ser fram emot den dagen då jag kan tvätta två maskiner samtidigt som jag kör torkskåpet utan att proppen går. För att inte tala om nöjet att kunna tvätta utan att gå ut till ett annat hus. För jag tror att det faktiskt kommer att kännas som ett nöje, till att börja med.

Ett annat nöje som vi roat oss med i helgen är att kratta. Så värdelöst tråkigt och det kan bli omintetgjort över en natt ifall vinden ligger på åt fel håll. Vi hade visserligen nordliga vindar för någon vecka sedan och då flög de flesta löven rakt ner i sjön, vilket förstås var helt okej. Nu ligger resten samlat runt huset och längs staketet och bara väntar på att vi ska komma och kratta ihop det. Vi ska. Snart.

Husbygge på is!

För en vecka sedan så lämnade vi in bygglovsansökan igen. Den här ansökan innehöll alla de förändringar som behövdes för att Fiskarheden ska kunna bygga huset och för att vi ska kunna bo i huset. Det var en hel del förändringar och rättelser som behövde göras på de gamla ritningarna som nu är korrigerade.

Nu hoppas jag att kommunen handlägger vårt ärende supersnabbt så att vi får börja någon gång men med vår tur i det här projektet så lär det väl dröja. Fan vad jag vill ha huset nu!

Hagel och vårkänslor!

Det är märkligt vilket växland väder april har fått till. Det är is på rutorna på bilen på morgonen och på kvällen har vi, lite kyliga men fina vårkvällar.

Jag tänker att vi ska plantera lite blommor, tomater, morötter och sånt men det känns som att det får vänta tills vädret bestämt sig.

Jobb har vi också gott om. Nu senast så gav varmvattenberedaren i bastuhuset upp. Jag gick förbi huset på väg för att släppa ut hönsen när jag upptäckte vattenfallet som forsade ut från dörren. Om jag längtar efter huset? Som ett barn på julafton.

Vår vår och lite vinter!

Ganska mycket vinter faktiskt! De senaste dagarna så har vi haft omgångar med snöfall där det kommit så pass mycket att marken blivit vit. Det har dalat ner stora, fina julaftonsflingor på den halvgröna (vi behöver slänga på mer gräsfrön) gräsmattan.

Men när det inte snöar så är det ganska mysigt. Det här är min favoritårstid. Nu börjar de där fina kvällarna då vattnet ligger spegelblankt och solen färgar himlen rosa och man får ångest av att sitta inomhus. Men när barnen är stora och vi har ett nytt hus med en soffan vänd mot sjön så kommer vi nog att få uppleva kvällarna. Det är det enda vi kommer ha råd med.

Jag har försökt att sitta ute på trappen på altanen ett par gånger för att dricka kaffe men i ärlighetens namn så är det för kallt för det, än så länge men om bara snön ger upp snart så dröjer det nog inte länge förrän det är kjolväder.

Dag 1!

21:a september 2015 så lämnade vi in vår första bygglovsansökan. 13:e september 2016 lämnade vi in vår andra bygglovsansökan, den nya reviderade.

Sex månader senare (eller ett och ett halvt år om man räknar på riktigt) så har vi ÄNTLIGEN fått vårt efterlängtade bygglov!

Herregud som jag har fått ligga på för att driva det här framåt. Jag vill inte ens skriva om hur många turer vi har gått och hur jag nästan kräkts på mig själv när jag har tjatat och jagat på för att få till lovet, jag har INTE gillat att vara den personen. Jag vet knappt vad vi har fått bygglov på längre, för huset har blivit ett sekundär detalj, ”bara vi får bygga något”.

Idag när vi fick se beslutet i skrift så skrev vi på kontraktet för att köpa vårt hus från Fiskarhedenvillan. Det är nu det händer!

Jag.Ger.Mig.Aldrig. (Men snart ger jag upp)

När man passerat gränsen för ett proffessionellt uppförande…

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑