Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Vårt barn är oroväckande fascinerat av teven!

Eftersom Kenny var ledig idag också så tyckte vi att vi kunde passa på att skaffa ett pass åt Skrutt eftersom det kräver båda föräldrarnas närvaro. Nu har vi inte planerat att åka någonstans inom närmsta månaden men eftersom vi sällan planerar någon längre tid i förväg så är det lika bra att ha det gjort.

Nu för tiden så ska man på flera håll boka tid för att skaffa pass så därför gjorde vi det i Solna kl 12:20.
Vi anlände till passexpeditionen ungefär precis klockan 12 och fick komma fram till luckan ganska snabbt. Väl där så skulle Skrutten fotograferas och det skulle göras när han låg på disken framför passpolisen och hennes stora kamera. Skrutt var inte på det humöret alls och började skrika direkt.
Efter ett antal försök att få honom glad så insåg vi att det för ögonblicket var kört och gick och satte oss i väntrummet för att amma honom – det enda som bombsäkert fungerar för att göra honom nöjd.

Så efter cirka tjugo minuter så hade han fått så mycket mat så att han borde vara nöjd för stunden samt att vi smygbytt hans blöja i ett hörn och var beredda på att ge oss på ett nytt försök.
Polistanten hade dock en annan bebisförälder framför sig som brottades med samma problem. Efter cirka tjugo minuter så var det vår tur och då var Skrutt hyfsat uttråkad och låg på gränsen mellan jätteglad och jättearg.
Snabbt som tusan så langade vi ner honom på disken och mellan förvirringsskriken så lyckades hon ta en bild. Nu tycker jag i och för sig att han inte alls blev sig lik, men man blir kanske inte det när man ligger ner och blir fotograferad?!

Kenny och Skrutt hade efter fotot tjänat sitt syfte och fick gå till bilen och vänta på mig medan jag ordnade resten.
Så nu har vi snart ett pass till lilla Skrutt som precis passerat två månader. Jag undrar jag hur länge man kommer kunna använda hans pass innan han förändrar utseendet?!

Det ryktas om att det är dåligt med uppdateringar med bilder på lilla Skrutt, hmpf…jag menar Felix, så här kommer det ett gäng.

Kenny har nu tagit ut dina pappadagar vilket gjort att vi varit två för att ta hand om Skrutt. Jag tror att det är första gången som vi varit lediga så länge tillsammans utan att åka iväg någonstans och med en bebis hemma så fungerar det utan att man blir rastlös tydligen.
Skrutten i sin tur har kommit in i trotsåldern, lite tidigare än alla andra, och skriker när han inte får som han vill inom en halv sekund. Det är tur att han är så fantastiskt söt!

Jag har även passat på att testa hur det är att ha mjölkstockning. Therese var här för någon vecka sedan och berättade att hon haft det, så två dagar senare så var det min tur att prova. Det kan kanske bero på det att Skrutten varit extra gnällig eftersom det inte varit lika lätt att få sin mat.
Men nu när jag vet vad mjölkstockning är så vet jag att jag inte behöver prova på det igen. Aj!

Japp, nu har vi bestämt oss för förnamn (och efternamn), så får vi se om det blir flera namn senare.
Vi är i alla fall överens om att han verkligen ser ut som en Felix.

Felix betyder lycklig på latin och även om han inte verkar så lycklig nu hela tiden så hoppas vi att han kommer att bli det.
Men när han är glad, ja då är han verkligen glad!

Vår lilla surgubbe börjar se ljusglimtar nu! Han både ler och skrattar och roas av att mamma och pappa gör sig till framför honom i hopp om att få se ett leende.

I fredags natt var han dock sådär konstig igen. Han skrek när vi försökte natta honom och somnade inte förrän vid två. När jag sedan vaknade vid åtta så låg han och sov som en gris. Vid halv tio tyckte vi att han borde vakna och pillade lite på honom så att han i alla fall fick äta, men han fortsatte att vara trött hela dagen för att på söndagen gå tillbaka till sitt normala jag.

I förra veckan så var jag hos barnmorskan och vägde och mätte honom. Vår lilla skrutt väger nu strax över 3.6 kilo och har växt fem centimeter när han precis passerat fem veckors ålder. Det måste vara ansträngande att växa så fort så jag förstår om han behöver vila ibland!