Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Nu börjar vår lilla bebis att få en liten garderob och till största delen är det tack vare Jenny. I helgen kom jag hem från henne med en stor papperspåse fylld med bebiskläder, både nya och begagnade. Det är helt galet var mycket fina kläder som vi har nu helt plötsligt.

Tuffa kläder från blivande moster!

I lördags så bestämde vi oss för att åka hem från Norrland. Vi hade åkt på utflykt till Åre igen på fredagen och besökt två olika vattenfall, Systemet (?!) och sett det vi kände att vi behövde se och var därför redo för sängen hemma.

Så när Åre extrem challange drog igång i Huså så lämnade vi stugan för den här gången och drog hem till varma Stockholm. Inte för att det inte var varmt i Åre men inte riktigt i samma klass som hemma.

Det här är nog en av de få semestrarna som jag inte ägnat så mycket intresse åt för solen. Så här är det inga bruna ben och fräkniga kinder, utan bara en hyfsat utvilad person som haft det jäkligt bra på semestern!

Igår drog vi alla fyra in till Åre för lite shopping, med betoning på lite. Det är inte så himla spännande att shoppa nu när jag förhoppningsvis ändå inte kommer att kunna ha kläderna sen.
Men det borde betyda att det är fritt fram att köpa skor, för på fötterna har det inte hänt speciellt mycket än!
Jag har ju faktiskt fått massor av bonus så jag förtjänar att köpa något fint, jag vet bara inte vad än.

Runt middagstid igår åkte Kenny och hans pappa ut och la en massa nät.
Så klockan åtta i morse släpade vi oss upp för att hämta in storfångsten. Vattnet var helt spegelblankt och det var väldigt vackert ute trots att det inte var någon vidare värme.

Det blev faktiskt en himla massa fisk! Vi fick 18 fiskar, vilket totalt blev 6.4 kilo (ja, Kennys pappa väger och för bok på allt).
Det var röding, öring, kanadensisk röding och sik, riktigt fin fisk.

Något jag inte förstår är hur jag kan vara så himla trött hela tiden! Fjälluften tar musten ur mig!

Idag skulle det inte bli något bra väder, men det hade vädergudarna tydligen missat för solen sken på oss idag igen.

Jag och Kenny lastade på oss på fyrhjulingen och åkte upp mot fjället för att titta runt lite.
Vägen upp var extremt skumpig och magen var inte helt nöjd med åkturen trots att jag försökte hålla den på plats.

När vi kom till en fin plats i forsen så tog vi en paus och av någon outgrundlig anledning så bestämde sig Kenny, världens största badkruka, för att bada. Vattnet som kommer i forsen är alltså smältvatten från fjället så ni kan tänka er hur varmt det är. Men doppade sig gjorde han i alla fall – imponerande!

Vi åkte vidare upp och bestämde oss för att kolla fisket i dammarna men när vi kommit en bit så möttes vi av ett litet berg, gjort av sten. Eftersom magen var rätt trött på hoppandet så sa jag att jag hellre promenerade förbi partiet och Kenny pekade ut en stig som jag kunde gå.

Det var en smal stig som gick in bland buskar och träd men som inte ledde ut mot berget igen, vilket jag upptäckte efter ett tag.
Jag gick och gick och gick och stigen bara fortsatte bland buskar, träd och åar. Först tänkte jag inte så mycket på var jag var på väg och sen när jag började tänka på det så hade jag gått så långt att jag inte ville vända tillbaka.

Förutom mitt möte på första sträckan då jag mötte fyra Islandshästar med ryttare så mötte jag eller såg jag inte en tillstymmelse till människor. Dock så upptäckte jag älgspillning på stigen och blev lite nojig över att jag skulle springa på en älg eller en björn, så därför började jag sjunga lite och klappa i händerna då och då.

Efter typ en timme så kom jag fram till dammarna och där såg jag – ingen. Det var helt öde!

Stigen tog slut här och jag var otroligt osugen på att gå samma väg tillbaka. I och med att jag hade telefon med mig (vilket jag visste att Kenny inte hade) så kunde jag använda google maps för att se var jag var men när jag letade alternativa stigar runt omkring så hittade jag bara myr, vilket jag inte ville gå i så jag insåg att den bästa ideen var att gå tillbaka samma väg och det skulle ju vara den som Kenny skulle leta på också.

När jag närmade mig dammarna igen såg jag någon röra sig bort från mig.
Jag ropade på Kenny och blev himla glad när det var han som svarade också.
Han hade sprungit längs min stig och ropat efter mig och var precis på väg att vända när han inte hittade mig vid vattnet.

Promenaden tillbaka var mycket trevligare nu med sällskap och vi båda var himla nöjda över att vi hittat varandra igen.

Väl hemma i stugan så kom vi nästan till dukat bord. Köttet låg på grillen och vi kunde med gott samvete äta oss mätta med tanke på hur vi aktiverat oss under dagen.

Kvällen avslutade vi med en varm stund i bastun. En himla bra dag helt enkelt!

Nu är vi alltså i Åre! I söndags morse så packade vi om lite snabbt innan vi satte oss i bilen mot Huså!
Jag är inte så otroligt road nu under graviditeten av att sitta några längre sträckor i bilen, jag blir så galet uttråkad och rastlös men upp kom vi i alla fall, med ett litet stopp på vägen för att säga hej till Kennys kompis Ida.

Eftersom vi anlände samtidigt som Kennys pappa med fru så var det lite att plocka in och fixa med och när vi ätit och Kenny hade klippt gräsmattan och hämtat båten så kunde man tro att det var läggdags, men inte!

För första gången (som jag har minne av) så upplever jag nu midnattssol. Klockan tolv i natt stod jag och Kenny nere i ån och fiskade bäcköring i dagsljus. Hur konstigt som helst! (Bilderna nedan är tagna vid midnatt igår)

Att fiska bäcköring var också konstigt! Jag fick upp någon liten fisk på 20 centimeter och var helt övertygad om att Kenny skulle slänga i den i ån igen men istället påpekade han att det var ett riktigt fint exemplar och stoppade ner den i fiskepåsen! Jag hade förväntat mig att vi skulle dra upp ett par kilos-fiskar, men icke! Vi var tydligen ute efter små fjantiga fiskar!

Oavsett dagsljus eller inte så blir man ju trött någon gång ändå och det blev jag också till slut. Det var underbart skönt att få lägga sig och sova efter en lång dag!