Idag skulle det inte bli något bra väder, men det hade vädergudarna tydligen missat för solen sken på oss idag igen.

Jag och Kenny lastade på oss på fyrhjulingen och åkte upp mot fjället för att titta runt lite.
Vägen upp var extremt skumpig och magen var inte helt nöjd med åkturen trots att jag försökte hålla den på plats.

När vi kom till en fin plats i forsen så tog vi en paus och av någon outgrundlig anledning så bestämde sig Kenny, världens största badkruka, för att bada. Vattnet som kommer i forsen är alltså smältvatten från fjället så ni kan tänka er hur varmt det är. Men doppade sig gjorde han i alla fall – imponerande!

Vi åkte vidare upp och bestämde oss för att kolla fisket i dammarna men när vi kommit en bit så möttes vi av ett litet berg, gjort av sten. Eftersom magen var rätt trött på hoppandet så sa jag att jag hellre promenerade förbi partiet och Kenny pekade ut en stig som jag kunde gå.

Det var en smal stig som gick in bland buskar och träd men som inte ledde ut mot berget igen, vilket jag upptäckte efter ett tag.
Jag gick och gick och gick och stigen bara fortsatte bland buskar, träd och åar. Först tänkte jag inte så mycket på var jag var på väg och sen när jag började tänka på det så hade jag gått så långt att jag inte ville vända tillbaka.

Förutom mitt möte på första sträckan då jag mötte fyra Islandshästar med ryttare så mötte jag eller såg jag inte en tillstymmelse till människor. Dock så upptäckte jag älgspillning på stigen och blev lite nojig över att jag skulle springa på en älg eller en björn, så därför började jag sjunga lite och klappa i händerna då och då.

Efter typ en timme så kom jag fram till dammarna och där såg jag – ingen. Det var helt öde!

Stigen tog slut här och jag var otroligt osugen på att gå samma väg tillbaka. I och med att jag hade telefon med mig (vilket jag visste att Kenny inte hade) så kunde jag använda google maps för att se var jag var men när jag letade alternativa stigar runt omkring så hittade jag bara myr, vilket jag inte ville gå i så jag insåg att den bästa ideen var att gå tillbaka samma väg och det skulle ju vara den som Kenny skulle leta på också.

När jag närmade mig dammarna igen såg jag någon röra sig bort från mig.
Jag ropade på Kenny och blev himla glad när det var han som svarade också.
Han hade sprungit längs min stig och ropat efter mig och var precis på väg att vända när han inte hittade mig vid vattnet.

Promenaden tillbaka var mycket trevligare nu med sällskap och vi båda var himla nöjda över att vi hittat varandra igen.

Väl hemma i stugan så kom vi nästan till dukat bord. Köttet låg på grillen och vi kunde med gott samvete äta oss mätta med tanke på hur vi aktiverat oss under dagen.

Kvällen avslutade vi med en varm stund i bastun. En himla bra dag helt enkelt!

image

image

image

image

image

image

image

image

image