Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Facebook fylls idag av inlägg om ångest över att semestern är slut men jag och Kenny tänker inte börja jobba än, vi fortsätter att njuta av sol och värme ett tag till!

Ja, jag var ju tvungen att prova nu när vi för första gången tog med jet skin. Den har stått lagrad hela sommaren utan att användas av någon anledning och då vore det väl för trist om man inte ens fick prova den för att jag är tjock!

Det var väl inte helt enkelt att komma upp med en mage i vägen men när Kenny höll i den på bryggan så att jag kunde starta knästående så gick det bra, och det var roligt att få åka en sväng.

När jag kom upp så var visserligen alla sura på mig för att jag ”kunde ha gjort illa mig”, men så farligt tycker jag inte det var, jag är försiktig som det är! Så det så!

Ja, så var det det här med vagn.
Föräldrar som varit med förr har gett oss tips om att köpa barnvagn i god tid innan då alla specialval kan göra att det blir lång leveranstid på vagnen. Just detta har Kenny och jag haft många diskussioner om då han påstått att det är skitsnack och att det minsann finns massor av vagnar på lager, bla bla bla.

Jag har någonstans på vägen gett upp och tänkt att jag får ta vad som ges när det blir tillfälle och igår var det tillfälle eftersom Kenny då kände sig redo för barnvagnsinköp (sen om det berodde på att han fått sms från blivande mormor som sa att hon ville betala för vagnen eller inte, ja det vet jag inte).

Jag har tittat runt på nätet lite och hört mig för om vad man ska ha och var därför ganska inställd på en Emmaljunga.
Bugaboo är ett märke som jag har förstått är en statusvagn som visserligen är väldigt bra men också väldigt dyr och har därför sagt att den inte intresserar mig.

Igår när vi kom till barnvagnsaffären så tittade vi runt lite och kom fram till fyndhörnan där det stod en jättefin vagn och skrek efter oss. Märket på vagnen var dock Bugaboo men med en röd prislapp på 7500kr (jämfört med Emmaljungan på 8000kr).

Efter en demonstration av expediten på olika vagnar och funktioner så stod jag och dividerade valen för mig själv och kom fram till att det vore dumt att strunta i vagnen bara för ATT det var en Bugaboo.

Kenny verkade dock redan ha bestämt sig. Han sprang runt som en galning i butiken med vagnen för att prova styregenskaperna och jag fnissade så jag höll på att kissa på mig. När han sedan såg hur enkelt det var att fälla ihop vagnen och hur liten plats den tog i bilen så hade han bestämt sig, det skulle bli en Bugaboo – och det blev det.
När vi ändå var igång så blev det även bilstol med fäste också.

Jag och expediten kom dock fram till att allt det övriga som behövs som nappflaskor, tillbehör till vagnen, nappar, sängkläder och sånt är bäst om jag inhandlar utan Kenny…

I lördags morse när jag vaknade så var Kenny borta. Jag visste att han bokat flygplanet hela dagen men hade väl trott att han skulle väcka mig när det var dags att åka. Å andra sidan så hade han inte fått upp mig klockan sex då han åkte hemifrån, för då var jag trött!

Runt halv elva så hade jag hunnit med att städa, äta frukost och tvätta en maskin och åkte då ut till flygplatsen där Kenny satt och väntade på mig.
Han hade planerat en tur till Trosa med övernattning, utan att förvarna mig såklart men med hjälp av min bottenlösa handväska och en bil fylld med bra-att-ha-saker så kunde vi få med det mesta som behövs för en natt borta.

Kenny höll dock på att skratta ihjäl sig när jag berättade att jag tagit med mig min pipinette, som jag fått av Kennys pappas fru. Det är en typ en potta, av smidigare variant (googla, and you will see) som kan komma väl till pass när man är gravid och behöver kissa jämt, oavsett plats och tid.
Men visst, jag vet inte riktigt hur det skulle ha gått till om det blivit panik i planet, men om jag nu hade hamnat i den sitsen så är alternativen annars inte så många högt uppe i luften.

Åskmolnen hängde tunga över stora delar av Stockholm men vi hittade en lucka som vi lyckades smita igenom utan att få en endaste blixt eller regndroppe på oss.

Väl nere på Trosas flygplats så lyckades vi dessutom hitta en gubbe som skjutsade oss in till stan.

Vi stosade runt i ett par timmar och tittade på båtar, folk och mat (som vi också åt) innan vi började leta boende.

Kenny gillar ju inte att planera så långt i förväg så när han ett par dagar innan ringt till Bomans hotell och fått reda på att det fanns rum ledigt så tyckte han det räckte så, att dessutom boka ett rum vore alldeles för uppstyrt.
Detta gjorde att vi inte blev boendes på det hotellet eftersom det nu var fullbelagt.

Vi hittade dock fram till ett litet och väldigt gulligt hotell, Ågården. Visserligen hade dom bara ett enkelrum kvar med en 90 cm säng men vi har sovit närmre varandra förr, så det tackade vi ja till.

Efter en god middag under en fin sommarkväll så somnade vi ovaggade till sömns i den fina lantliga sängen.

Dagen därpå åt vi frukost tidigt innan vi blev upphämtade av Kennys kompis som fick sig en flygtur innan vi styrde kosan mot Stockholm igen.

Jag har inget komplicerat förhållande till min navel. Den har alltid funnits där, utan någon speciell funktion och gillar inte att bli petad i, inga konstigheter alltså.
Sedan jag blev gravid så har Kenny skapat sig en relation till min navel och han anser dessutom att den bytt namn till ”klarknappen”, dvs att naveln kommer att ploppa ut när bebisen är klar.

Jag har lite försökt att förtränga det han säger om min navel, för jag trivs alldeles utmärkt med en navel som går inåt och bildar en liten grop i magen, jag vill inte ha en navel som helt plötsligt sticker ut!

Sista tiden har det hänt en hel del med magen, storleksmässigt sett, vilket även har gjort att min navel har krympt mer och mer. Det där fingerborgsstora hålet i magen är inte en fingerborg stort längre utan hotar nu att sluta sig helt för att, ve och fasa, kanske trilla utåt. Kenny tycker dock att detta fenomen är otroligt fascinerande och roligt att följa.

Nu är väl det här en skitsak i det stora hela, men jag kan erkänna att jag ändå har lite ångest över att naveln är på väg att lämna mig, om så bara för en period. Jag tänker i alla fall tillåta mig att känna sorg över min försvinnande navel!