Jag har inget komplicerat förhållande till min navel. Den har alltid funnits där, utan någon speciell funktion och gillar inte att bli petad i, inga konstigheter alltså.
Sedan jag blev gravid så har Kenny skapat sig en relation till min navel och han anser dessutom att den bytt namn till ”klarknappen”, dvs att naveln kommer att ploppa ut när bebisen är klar.

Jag har lite försökt att förtränga det han säger om min navel, för jag trivs alldeles utmärkt med en navel som går inåt och bildar en liten grop i magen, jag vill inte ha en navel som helt plötsligt sticker ut!

Sista tiden har det hänt en hel del med magen, storleksmässigt sett, vilket även har gjort att min navel har krympt mer och mer. Det där fingerborgsstora hålet i magen är inte en fingerborg stort längre utan hotar nu att sluta sig helt för att, ve och fasa, kanske trilla utåt. Kenny tycker dock att detta fenomen är otroligt fascinerande och roligt att följa.

Nu är väl det här en skitsak i det stora hela, men jag kan erkänna att jag ändå har lite ångest över att naveln är på väg att lämna mig, om så bara för en period. Jag tänker i alla fall tillåta mig att känna sorg över min försvinnande navel!