Det är faktiskt lite historia som går i graven nu när vi äntligen fått vår nya, stora säng. Då menar jag förstås inte historierna om vem eller vilka jag delat min gamla säng med, utan snarare att den har hängt med mig i alla år. MIN säng! Min enda säng.

Dessutom så kommer den inte att gå i graven, den får nog fortsätta vara sådär bra som den har varit, fast i gästrummet i nya huset. Ja i drömhuset alltså eller kanske snarare i husdrömmen, vilket verkar vara en mer realistisk benämning på det nu för tiden.

På grund av att sängen blivit försenad flera veckor så fick vi dessutom en kompensation på tusen kronor från Mio, utan något tjafs eller jidder, det tycker jag är bra service. 

Monterad och klar så känns sängen helt enorm och plötsligt ligger vi en halvmeter högre upp från golvet än tidigare. Nu återstår det att se om Felix kan ta sig upp i sängen.