Idag har vi bytt däck. Om jag nu får säga ”vi” för jag har ju bara burit och rullat upp vinterdäcken från källaren, rengjort sommardäcken med diskborste, avfettning och högtryckstvätt för att sedan bära in sommardäcken i källaren igen, medan Kenny är den som faktiskt skruvat av och på däcken på bilen. En definitionsfråga kanske. 

Solan: Kenny, ska du inte köra upp släpet från garageuppfarten så att du står på plan mark och inte släpet tynger ner.

Kenny: Nej. Det behövs inte.

Kenny börjar byta däck och när han kommer till bakdäcket så pustar han och frustar och plankan som han lagt på domkraften håller på att ge vika och flyttar på sig under biltyngden.

S: Ska du inte ta en mindre planka?

K: Nej.

S: Men plankan håller ju på att ge sig.

K: Det är inte det som är problemet, jag får inte upp däcket tillräckligt högt för att få loss det.

S: KANSKE FÖR ATT SLÄPET TYNGER NER BILEN (tänker jag tyst, men vågar absolut inte säga det högt)….-Jaha, men det där ser inte så bra ut.

K: Tror du att det är första gången jag byter däck?

S: DET SER UT SOM DET (skriker jag tyst). -……….Det är inte första gången för mig heller, säger jag och återgår till att tvätta mina däck igen.

Jag tänkte i alla fall, när jag lastade upp sista däcket på högen, att det är skönt att vara två. I vanliga fall när man ensam bytt däck och äntligen är klar så ska man ge sig på rengöringen av däcken, vilket nästan tar ännu längre tid.

På vägen hem så ska vi köra in på macken för att fylla på luft i däcken på släpet.

S: Det är väl lika bra att kolla trycket i alla däck på bilen också.

K: Nä! Bilen har inte plingat till om att trycket är fel.

Två minuter senare: 

Bilen: Pling!

Ibland kämpar vi kvinnor (nu drar jag alla över en kam för effektens skull) verkligen i motvind.

Tjing!