Kvar finns ett meddelande om att Metrobloggen nu är nedstängd och om man har frågor så kan man vända sig till Patrik på Virituell media.

Mailet jag skickar studsar tillbaka två sekunder senare. Patrik på Virituell media vill nog inte ha mail från alla desperata människor som plötsligt fått sin blogg nedstängd, helt utan förvarning.

Hos mig råder ett förvånansvärt lugn än så länge. Jag kan inte tro att jag inte kommer att komma åt det jag har skrivit, det kan bara inte vara så. Jag har gjort bloggböcker på många av de år jag har bloggat men de senaste, kanske viktigaste när Felix kom har jag av samma skäl inte hunnit att göra. Eller hunnit och hunnit, det är en definitionsfråga.

Jag lägger det här åt sidan och tänker att jag ska ta tag i det på måndag, samtidigt som den där bygglovsgrejen och mitt demoabonnemang på telefonen som går ut och för att inte prata om mobilen som jag ska få utbytt och så måste jag kontakta hönsuppfödaren som vi köpte höns av och säga att vi felaktigt fått en tupp och blä. Jag lägger bara undan det för ögonblicket, på en hylla lite längre upp.