Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Det är ju himla härligt att vara hemma, också!
Under den vecka vi varit i Spanien så har trädgården fyllts av blommor och grönska. Våra bambuliknande växter utanför dörren har växt 30-50 cm på en vecka! Galet!

Eftersom vi nu fick en långhelg direkt efter semestern så har vi hunnit fixa massor med grejer hemma.
Jag har sått frön som jag tänker ha i min nya ihopsnickrade blompall, planterat smultron i stora krukor så att Felix har något att nalla av i sommar och gjort lite fint i trädgården. Jag har en plan på hur jag ska göra det extra mysigt i trädgården i år.

Vi har också bestämt oss för att vi ska ha höns. Gotlänningen och hans väldigt gravida sambo var här idag till lunch och de frågade när vi kom fram till att ha skulle ha höns. Jag vet inte om minnet börjar svikta men jag kommer inte ihåg varför, bara att vi bestämt att vi ska ha det.
Alltså har vi varit ett par gånger till Bauhaus under helgen och köpt in virke som kan behövas till hönsgården.

Det är faktiskt lite frustrerande att inte kunna arbeta som förut. Innan Felix så kunde jag bestämma mig för att göra något, om det så var att olja trallen, måla en vägg, storstäda hela huset och så vidare, utan att bli avbruten. Såna saker går inte att göra längre. När Kenny står och snickrar så blir det automatiskt jag som får springa efter Felix och det är precis det man får göra.

Jag menar inte att det är ett dåligt jobb på något sätt men jag har börjat inse att JAG måste inse att jag inte kan göra samma saker längre, och att jag inte kan förvänta mig av mig själv att jag kan göra det. Jag är så van vid att handla, att vara med och skapa och därför känner jag mig ibland obrukbar när jag står på läktaren och bara tittar på. Jag vet att det är ett otroligt viktigt jobb med att ta hand om Felix men jag tror inte mitt huvud har helt accepterat att det är så än.

Så när Kenny snickrar hönshus så springer jag efter Felix som inte vill hålla sig inom tomtgränsen.
Idag fick han prova grannens stora rutschkana vilket gör att han efter det dras dit upp hela tiden.

Till eftermiddagen så kom Kennys pappa med fru och hälsade på. Det var en fantastiskt fin vårkväll men på för tok för kalla vindar, burr på riktigt!
Grillkvällarna får vänta ett tag till om vi inte ska sitta i sovsäckar och äta.