Vissa dagar kommer jag helt enkelt inte ut för att jag och lilla Skrutt inte synkroniserar (eller för att han vägrar släppa tutten). Men de dagar vi kommer ut och det råkar vara en sån här fantastisk fin höstdag så känner man sig riktigt nöjd. Eftersom jag nu dessutom mår mycket bättre så kan jag promenera i ett vanligt tempo.
Om man sedan har en riktig lyckodag, som idag, så hinner man dessutom med att duscha av sig svetten efter promenaden ( ja, jag sa inte att jag var helt återställd) OCH äta en snabb lunch innan Skrutt vaknar.
Kanske är ovanstående belöningen för att han för första gången hittills hade en dålig natt i natt. Han skrek och skrek och det var inte mycket som hjälpte. När jag bytt blöja, ammat ett flertal gånger, varit uppe och gått med honom så vaknade Kenny och tog över gungandet och då somnade JAG direkt i alla fall. Jag tror att jag är den som är tröttast av oss alla tre nu för tiden.
I morse när jag vaknade så verkade det dåliga vara borta i alla fall och Skrutten låg och jollrade igen.
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Kommentera