wpid-PhotoGrid_1369153312059.jpgJag känner mig som Barbamamma! Bara en sån enkel sak som att knyta skorna börjar bli knepigt, det är en väldig tur att jag oftast har färdigknutna skor att stoppa ner fötterna i. Nej, magen är väl inte så stor att den är i vägen än, men det är oskönt att vika sig dubbel, magen tar i!
Det är inte helt enkelt att bara vänja sig vid att gå upp i vikt och bli klumpig, TROTS att man har en bebis i magen.

I förrgår försökte jag sätta på mig min gamla jeanskjol i stretch som jag bara förutsatte att jag skulle komma i men det var bara att glömma.
Kenny är dock hur glad som helst över mina nya runda former och tycker att de är fantastiskt fina?! Jag antar att han drabbats av någon manlig motsvarighet till kvinnliga hormoner, men det tänker jag inte klaga över!

Allmäntillståndet är annars ganska bra! Jag pustar och frustar för att jag är klumpig men förutom lite småkrämpor här och där ibland så mår jag bra. Visst är jag lite gnällig men det är inte helt lätt, det är en himla tur att Kenny håller mig i handen längs vägen och får mig på gott humör.

Bebisen sparkar dagligen hej vilt och jag kan inte låta bli att undra hur det kommer att bli när han blir större och får mindre plats i magen. Det är en väldig skum känsla att ha någon som petar och sparkar på min mage inifrån!