Varför blir allt så dumt när jag försöker göra något bra?

Jag har ju skrutit med att jag redan satt ut mina blomlådor trots att snön knappt lämnat marken. Förra söndagen så var jag ute på jakt efter konstgräs som jag skulle klä min balkongavskiljare med för att liva upp stämningen lite på min balkong och på Rusta hittade jag ungefär det jag sökte efter.

Det var fyrkantiga grästuvor som var 24×24 centimeter med massa blommor på, alldeles perfekt för att jag ska kunna tro att jag sitter ute i en riktig trädgård.

Så, efter en ordentlig rengöring av väggen så tejpade jag upp remsor med mattejp som jag sedan fäste gräset på. Det såg lite lustigt ut med gräs på väggen, men eftersom jag inte är som alla andra heller så jag tyckte det fungerade fint.

Efter att jag satt upp en halvmeter med gräs så tog tejpen slut och eftersom det var sen söndagkväll så gav jag upp i väntan på en ny helg.

I fredags kväll när jag kom hem så hade precis allt gräs blåst/ramlat ner! Det fanns inte en uns av klister kvar på alla remsor av tejp som jag satt upp. För att inte bråka mer med gräset så har jag nu lagt det där det hör hemma istället, på golvet. Mitt stora problem består nu i att försöka få bort alla tejpremsor jag klistrat upp, för där finns allt klister kvar…och lite till.