Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Etikett

snösmocka

Snösmockan!

När jag väl kommit hem efter snö- och trafikkaoset i onsdags så blev snön ännu mer uppskattad. Det hade förstås varit helt fantastiskt om jag hade kunnat hitta snöskyffeln som vi köpte för någon vinter sedan. Jag brukar säga att det som hamnar i Kennys händer försvinner eller går sönder. Det är förstås ganska överdrivet men när man inte har någon ordning då är det fasiken svårt att hitta något också. Kenny måste tydligen ha ett garage för att kunna hålla ordning på sakerna, säger han, så det ska bli spännande att se den nya sidan av honom när vi någon gång får ett garage. Jag fick alltså åka och köpa en ny skyffel för att skotta små stigar till hönshuset, tvättstugan och bilen. Det fanns två skyfflar kvar på Bauhaus och jag knep snabbt den ena medan jag slängde lystna blickar på snöslungorna. Tur att jag inte har ett öre i plånboken för tillfället!

Eftersom Kenny skulle jobba på södra sidan på fredagen så stannade han och Felix kvar hos Chrille natten till fredag också. Felix fick leka med snön och barnen i två dagar medan Kenny jobbade. Själv satt jag hemma i det nästan tysta huset, bortsett från skrikande Tuva och jamande Nisse, och tittade på snön. Och besiktigade bilen. 

Nu när vi har kommit över snösmockan, snökanonen eller vad det nu var så kan vi väl köra en vända till?! Löven på eken har nämligen fallit ner nu så jag behöver mer snö för att få en vit trädgård igen.

0

Nionde november!

Det var alltså nionde november det hände. Snön! Den kom med ett brak och lämnade efter sig ett 40 centimeters snötäcke över hela staden som vi fick vakna till. Naturligtvis blev det kaos.

Alla nyhetskanaler och sociala medier fylldes av bilder och nyheter om hur trafiksituationen var totalt fördärvad.

Just denna dag var jag tvungen att ge mig in till stan för något så banalt som en bokad tid för mina ögonfransar. Det smartaste hade förstås varit att stanna hemma men eftersom jag hade flera timmar på mig så tänkte jag att jag skulle komma fram på ett eller annat vis.

Det tog mig tre timmar in till stan, sicksackandes mellan stillastående lastbilar och bussar som låg i diken eller som kanat av vägen. Bara på vägen ut till ”stora” vägen hos oss så låg det en skåpbil och två lastbilar i diket. Underlaget på vägen var som att köra på en tvättbräda, snöslask som hunnit frysa innan plogbilen nått fram. Någon sån såg jag inte ens till igår, de satt väl fast.

Väl inne i stan så var det tomt på bilar, så annorlunda. Folk kastade sig fram mellan vattenpölar och snöhögar i ett försök att rädda sina lågskor?! Hur tänker man där undrar jag? Själv hade jag kängor förstås och extra varma kläder i bilen, ifall.

Efter att jag var klar så strosade jag och Kattis runt i stan, vi tänkte att det inte var någon större idé att sätta sig i bilen för tidigt.

När vi rullade hemåt runt halv åtta så var det bättre. På den kilometerkorta 30-sträckan vid Karolinska stod det sex övergivna SL-bussar på jämt avstånd från varandra. Vad ska dem ut att göra utan vinterdäck?

Med hjälp av lite småvägar så tog jag mig hem på två timmar inklusive en amning- och blöjbytespaus utanför Kattis port.

Men under hela mitt äventyr, från att jag kom till stan så satt Kenny och Felix fast i Hammarby. Kenny var orolig att båtens kapell skulle ge vika under snötyngden och åkte därför mot Värmdö, eller ja, satt mest still med bilen. Som tur var så fick de sova hos Chrille så att de slapp åka hela vägen hem igen.

Det här blir en dag att minnas helt klart.

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑