Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök
Etikett

promenad

Hej och hå, nu ska vi ut och gå 


 Nej, ni ser inte i syne, vi är ute och går igen, eller gick om man ska vara korrekt. Tre helger i rad nu så har vi fått till en promenad under någon av dagarna och jag älskar det!

I lördags fick vi besök av Chrille och Elvira som promenerade med oss till det lilla fina caféet/restaurangen som ligger 4 kilometer ifrån oss. Det gick definitivt inte snabbt med en Felix som skulle stanna och titta på allting, hoppa från alla stenar och plocka alla pinnar men vi kom fram till slut. 

På vägen tillbaka så gjorde vi ett byte, Tuva fick sitta i bärmesen och Felix i vagnen och det tog inte lång tid innan han sov.


0

Ut på tur med fötter och flyg!

Ännu en helg utan några planer, två på raken alltså och hejsan vad skönt det har varit.

Kenny fick ÄNTLIGEN flyga en sväng också. Vi andra promenerade vid Kaanan istället och tänkte att han kanske skulle flyga förbi och vinka. Det gjorde han inte.

Felix sov hos bestemor lördag till söndag vilket gjorde att vi som kvar kunde sova länge idag. Tuva och jag låg och drog oss länge i sängen men när klockan närmade sig halv tolv och det fortfarande inte var någon som ropat att frukosten var klar så gick vi upp och gjorde den själv.

Kanske tack vare att Kenny flög igår så protesterade han inte, så mycket, mot att gå ut och promenera en sväng efter att vi plockat upp Felix.

Judarnskogen var dock inte någon optimal promenadsväng idag eftersom stigarna var täckta av is. Vi tog oss i alla fall runt pölen och blev belönade med fika på Gateau efteråt. Så lyxigt och mysigt! Jag behöver bara övertala Kenny om storheten i en sån här dag också för att få till någon slags rutin.

0

Chockar kroppen med frisk luft!

Hur gör de familjer som är ute på äventyr på morgonen, eller på förmiddagen för den delen? Det tar ju en hel förmiddag för att lyckas komma ut genom dörren lagom till eftermiddagen! 

När man väl fått på den större ytterkläder och håller på med den mindre så har den större redan gått ut och börjat göra bus.

Vi kom ut i alla fall, till fots, inte Kennys favoritsysselsättning men han gick med på det. 

Vi gick upp i skogen hos oss och Tuva fick sitta i bärmesen på ryggen. Hon är lite liten än så länge för att sitta riktigt bra men hon är så nöjd så länge hon får bäras på ryggen eller magen. Felix, stackarn, kommer att växa upp och tro att det växer godis och bananer i skogen. För att göra promenaderna lite roligare så gömmer vi ibland lite godsaker på vägen som han får hitta. 

Jag är också betydligt nöjdare nu för tiden då Tuva har slutat med det där hysteriska ammandet hon höll på med i en vecka, två?! I natt tror jag att hon vaknade två gånger. Så galet skönt! Å andra sidan så käkar hon två-tre deciliter gröt på kvällen. Hon sitter och gapar som en fågelunge, maaat, maaaaaat, ge mig maaaaaat! 

Däremot så undrar jag över det här med sömnen, den där lilla damen sover ju nästan ingenting?! Idag vaknade hon vid tio, andra gången, och så sov hon en timme i bärmesen, men när klockan nu närmar sig nio så är hon fortfarande vaken.

Vi traskade i alla fall runt i snön i det fina vädret, som vi inte såg så mycket av inne i skogen förstås men sen tog vi vägen hem via isen.

Jag är inte helt avslappnad på isen men det var fullt av folk som fiskade, åkte skridskor och spelade hockey så jag gav med mig. Vackert var det i alla fall! Och halt.

0

Mutbrott!


Bilden här ovanför fick jag till genom att muta Felix med en kaka, den säkraste metoden att få igenom något (men ändå en sällsynt muta). -Felix, om du sätter dig i löven och håller i din lillasyster så får du en kaka. Han fick två.

I morse var det liv på Felix igen. Jag låg i sängen och lyssnade på hela dramatiken, vilket jag gör varje morgon och bara väntar på att den ska väcka Tuva, vilket den gör. Allt Kenny gjorde var fel. Han ropade hej då till mig och då skrek Felix ”NEEEEEEEEEJ, JAG SKULLE SÄGA HEJ DÅ”. När Kenny öppnade dörren; NEEEEEEJ, JAG SKULLE! Då stängde Kenny dörren igen och då blev det; NEEEEEJ, JAG SKULLE STÄNGA!

Den långa versionen är likadan, fast med andra liknande utlösande faktorer. När Kenny till slut fick ut Felix och låste dörren så hörde jag ännu ett avgrundsvrål och dörrhandtaget som åkte upp och ner när Felix slet i det.

När han till slut lugnat ner sig och jag gått ut och öppnat dörren igen så hade Felix förvandlats till en mycket melodramatisk kille som, med tårar i ögonen, kramade och pussade mig och sa att han älskade mig, om och om och om igen. Det var som om han inte skulle få se mig på flera månader. – ”Mamma kramas. Jag äääälskar dig”. Kenny fick ett likadant avsked på dagis.

Strax efter lunch så lyckades jag komma ut ur huset också. Allt ska liksom klaffa för att man ska kunna gå ut, Tuva ska ha fått mat precis innan, gärna ha hunnit bajsa så att jag kan byta blöjan också, jag ska ha fått på mig kläder och borstat tänderna och fått i mig lagom med mat för att orka gå, fått ut vagnen från bilen, klätt på Tuva och så vidare. Sen ska hon sova i två timmar och det är oftast den biten som skiter sig.

Jag gick upp till trafikplats Glädjen, vilket resulterade i 7.31 km, lite för kort för dagsransonen eftersom jag blev hämtad där av Kenny, men ändå lite långt för en retur också. Kanske om Tuva blir lite mer nöjd av att åka vagn framöver.

0

Hemska drömmar med höstpromenad!

Strax efter att jag och Tuva har gått och lagt oss så vaknar Felix med ett vrål. -Jag ville! Jag kan själv! NEEEEEEEEEEJ!

Jag försöker att väcka honom men i samma ögonblick som jag rör honom så börjar han sparkas och sätter sig ovanför mig och börjar slå mig. Jag försöker förklara att han drömt något men jag når honom inte, han är övertygad om att vi gjort något elakt mot honom. Kenny lyfter ut honom i vardagsrummet för att han ska få lugna ner sig och inte skrämma vettet ur en urvaken Tuva, men oj vad arg han blir. Jag hör hur han skriker på Kenny, när han blir arg så skriker han ”Kenny” istället för ”pappa”.

 Till slut blir han lite lugnare och kommer och lägger sig igen och jag undrar i mitt stilla sinne om han lägger händelsen i minnet, som en verklig händelse?! Jag hoppas inte det. En gång sa han till Kenny att ”mamma kastade en stol på mig”. Tänk vad de ska tro på dagis om han kommer med såna påståenden?! Eller ännu värre, att han faktiskt tror att jag har gjort det!

Igår tog jag min första riktiga barnvagnspromenad. Jag hade inte tänkt att gå så långt men när jag nådde fram till stora vägen, halvvägs, så kändes det så dumt att vända om och att gå samma väg tillbaka, samma resonemang som jag alltid kommer till, jag lurar nog bara mig själv när jag tänker att jag ska gå en kort promenad. Alltså blev det milrundan. Tuva skrek hela halvmilen hem medan jag lyssnade på en podd med Thorsten Flink i hörlurarna på hög volym. Galet, båda alltså!

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑