Den här annonsen såg jag i en tidning full av såna där onödiga prylar.
Jag tyckte det var humor och skickade bilden till Kenny.
Han ringde upp mig inom kort för att säga att jag inte skulle köpa kisstältet…
Bara därför så borde jag göra det!
…för min papput idag!
Att killar inte tänker som tjejer är ju ingen nyhet men ibland blir det extra tydligt hur olika vi är.
När vi låg inne på sjukhuset så skulle syster komma förbi och som ni ser i smskonversationen så undrade hon om det var något jag ville att hon skulle ta med.
Eftersom vi inte planerat att läggas in på sjukhuset så hade vi ju inte med några saker och Kenny hade varit hemma och hämtat bara det absolut nödvändigaste.
Eftersom dagarna gick och vi inte fick komma hem så började jag sakna min borste.
För att inte vara för krånglig så skrev jag därför att en kam vore bra, dom flesta har ju en kam liggandes hemma som man inte använder.
När Kattis kom så hade hon med sig en borste till mig som hon köpt på vägen och sa ”jag misstänkte att det var en borste du ville ha”.
Och precis så var det ju.
Här blev Kenny helt förstummad. Han förstod inte hur jag kunde be om en kam när jag egentligen ville ha en borste och ännu mindre hur syster kunde tänka likadant som mig.
För oss var det inget konstigt eftersom vi är vana att tänka likadant men när jag skulle förklara för Kenny så insåg jag att vägen mellan Mars och Venus är ganska lång (eller är det kanske bara en ”systergrej”?!).
Kommer ni ihåg vad jag har haft för åsikter om Kennys bil? Om ni inte gör det kan ni läsa om det här.
Kenny har inte besiktigat sin bil sedan jag gjorde det sist för lite mer än två år sedan. Det senaste ett och ett halvt åren så har bilen haft körförbud eftersom Kenny inte besiktigat den efter det men han har varit väldigt tydlig med att det inte kommer att vara några problem att få den att gå igenom, vilket vi haft väldigt delade åsikter om.
Nu har han till slut beslutat sig för att sälja bilen och fick iväg den förra helgen.
Idag skickade den nya ägaren besiktningsprotokollet. Jag behöver knappast påpeka att jag hade rätt va?!
Nu så här i början när det är ett halvdagsprojekt för att lyckas att ta sig utanför dörren så är det en befrielse när Kenny kommer hem på eftermiddagarna och på helgerna när han är helledig.Då kan jag plötsligt komma flera meter från soffan och göra lite ”vanliga” saker som att städa, tvätta, äta frukost i lugn och ro, baka kanelbullar och såna saker.
Alla barnmorskor jag pratat med säger att det är så här i början så jag börjar så smått vänja mig vid tanken att dra ner på prestationskraven.
Det är en himla tur att det går mot höst nu så att det är okej att vara inne och mysa.
Jag har i alla fall världens mysigaste sällskap bredvid mig i soffan, det är bara papput som saknas.
Vissa dagar kommer jag helt enkelt inte ut för att jag och lilla Skrutt inte synkroniserar (eller för att han vägrar släppa tutten). Men de dagar vi kommer ut och det råkar vara en sån här fantastisk fin höstdag så känner man sig riktigt nöjd. Eftersom jag nu dessutom mår mycket bättre så kan jag promenera i ett vanligt tempo.
Om man sedan har en riktig lyckodag, som idag, så hinner man dessutom med att duscha av sig svetten efter promenaden ( ja, jag sa inte att jag var helt återställd) OCH äta en snabb lunch innan Skrutt vaknar.
Kanske är ovanstående belöningen för att han för första gången hittills hade en dålig natt i natt. Han skrek och skrek och det var inte mycket som hjälpte. När jag bytt blöja, ammat ett flertal gånger, varit uppe och gått med honom så vaknade Kenny och tog över gungandet och då somnade JAG direkt i alla fall. Jag tror att jag är den som är tröttast av oss alla tre nu för tiden.
I morse när jag vaknade så verkade det dåliga vara borta i alla fall och Skrutten låg och jollrade igen.
Igår blev vi med hus – eller mer med tomt i alla fall för huset är ingen långsiktig lösning.
Kenny föll totalt för den här tomten när han såg den på nätet och när han i torsdags fick reda på att den i princip redan var såld och att de skulle skulle skriva papper på måndag så fick han eld i rumpan.
Vi åkte dit i torsdags kväll och försökte skapa oss något intryck i mörkret när vi smög omkring på tomten och på fredag förmiddag åkte jag dit och fick titta inuti huset.
Jag hann knappt lägga på luren innan Kenny hade ringt och lagt ett bud – han bodde redan där i tankarna.
Så igår efter vi varit på Danderyds sjukhus så åkte vi till mäklaren och skrev under kontraktet för vårt nya liv på en sjötomt vid Vallentunasjön.
Jag tror inte att någon av oss riktigt vet vad vi gett oss in på men det löser sig nog det också!
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer