Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Poolliv!

Det här huset vi fått låna är ju toppen. Jag inser att det förenklar så mycket med barnen att ha lite större ytor att vara på och att kunna äta hemma istället för på restaurang. Dessutom så gillar vi poolen här på området som passar perfekt för ungarna att leka i, därför har vi bokat ett hus här i en vecka framöver, med inflyttning imorgon.

Idag provade Felix sina gamla simglasögon för första gången på riktigt och sen kunde vi inte få upp honom ur poolen, han dök och dök och dök. Till slut fick vi muta honom med läsk för att han skulle komma upp och andas i ett par minuter.

Tuva ligger mest och guppar fram och tillbaka i sina armpuffar. Hon vill inte att man leker med henne eller rör henne, utan hon vill bara ligga och guppa själv.

Till kvällen for vi ut med moppen. Som tur är så valde vi att ta med barnens egna hjälmar från Sverige och nu när man väl är här så känns det som ett bra beslut för ungarna älskar att åka moppe, så det kommer att bli en del sånt också.

Cirkusen på rull igen.

Kenny: Vad tänker du om vinterresa i år?

Jag: Nej, jag känner inget behov av att åka någonstans i vinter i år.

En månad senare så sitter vi på planet till Thailand.

Hopplösa är vi. Det är ingen av oss som stoppar den andra och då blir det så här, andra resan till Thailand i år. Vad vi inte hade räknat med var att bygglovet skulle dimpa ner i postlådan, dagen efter att vi hade bokat och betalt resan. Hoppsan.

Nu är det som det är, och vi sitter här, i Mae Phim för ögonblicket, och passar på att må himla bra. Och att bada. Nu minsann ska det badas för flera år framöver.

Planen är att inte ha en plan. Vi åkte hit, bokade hotell för två nätter på morgonen på Arlanda. Vi kom hit, träffade våra kompisar, fick ta över deras hyrda hus med pool både på altanen och en stor på området, i ett par dagar, inklusive moppe med sidovagn.

Det närmaste problemet jag har just nu är att bestämma mig vad jag ska äta imorgon bitti. Men nu när ungarna och Kenny somnat så kan jag ta mig en funderare.

Tuvabonanza!

Ikväll är det bara jag och Tuva hemma och då tar vi igen gostid. Hon spelar upp hela sin show och agerar fullt ut och jag skrattar. Hon är en sån pajas.

Nya grejen är att hon himlar med ögonen, eller blundar lite extra länge. Hon uttrycker sig med ögonen och det är så roligt att se på. Och hon pratar och sjunger, ingenting som vi förstår men hon gör sig förstådd när hon vill något. Tro mig.

Så tar hon sina små armar och lägger bakom min nacke när hon vill kramas. Hon har dessutom lärt sig att jag brukar klämma åt lite extra när vi kramas för att visa hur mycket jag älskar henne. Nu för tiden så klämmer hon också åt mig lite extra när vi kramas, så sött.

Jag saknar Felix, jag vill krama om honom också. Imorgon kommer han äntligen hem. ❤️

https://videos.files.wordpress.com/mYmkJ1el/img_4423.mov

Älsklingarna som älskar!

Tisdag morgon, stressad som alltid på morgonen och försöker få ungarna äta upp sina flingor innan de har lösts upp av mjölken. Jag springer mellan spegeln i badrummet och köket för att se till att ingen av ungarna petar ut ögonen på den andra.

Jag kommer in i köket och ser att Felix står framför Tuva och pekar på sin putande mun. Han försöker få Tuva att pussa på honom! Det är så gulligt så att jag dör.

Tuva är alltid lite återhållsam när det gäller Felix, med all rätt, man vet aldrig vad han har på lur för henne.

Jag pussar Felix på munnen för att visa henne vad han vill och när jag gjort det så lutar hon fram sitt lilla huvud och putar, så gott hon kan med läpparna, för att pussa Felix. Så gulligt!

Fixartider!

Fixet tar aldrig slut. När jag tror att jag under en helg har tvättat för en månad framöver så kan jag inte låta bli att förundras över hur mycket tvätt det är redan en vecka efteråt. Jag ser fram emot den dagen då jag kan tvätta två maskiner samtidigt som jag kör torkskåpet utan att proppen går. För att inte tala om nöjet att kunna tvätta utan att gå ut till ett annat hus. För jag tror att det faktiskt kommer att kännas som ett nöje, till att börja med.

Ett annat nöje som vi roat oss med i helgen är att kratta. Så värdelöst tråkigt och det kan bli omintetgjort över en natt ifall vinden ligger på åt fel håll. Vi hade visserligen nordliga vindar för någon vecka sedan och då flög de flesta löven rakt ner i sjön, vilket förstås var helt okej. Nu ligger resten samlat runt huset och längs staketet och bara väntar på att vi ska komma och kratta ihop det. Vi ska. Snart.

Regn- och ruskpromenad!

Visst ser det lite mysigt ut ned skogspromenad?

Verkligheten var inte lika mysig, 7 grader med regn och lervälling att gå i. Det enda som får Felix att ta sig framåt är att han hittar guldpengar (chokladmynt) längs vägen. Han tror att det är Pippi som lagt ut dem och säger till oss att hojta ifall vi skulle få syn på Pippis häst.

Tuva sitter inbäddad i bärmesen och säger inte så mycket så länge man håller sig rörlig. Hon väger dock en del, sådär så att ryggen är helt förstörd efter promenaden.

Vi väljer en annan skog än den vanliga och den är svårframkomlig. Kattis fötter är dyngsura och det blir inte bättre av det blöta underlaget vi måste passera. Texas fryser och är sur för att han måste ha ett hundtäcke på sig. Felix vill gå i sin vanliga skog.

Vi blir ute i en och en halv timme men sen räcker det. Hem och in i värmen för att äga pizzabullar!

placeholder://

Middag på södra sidan.

Ta en bild på mig mamma, säger Felix, och det är klart att jag gör. Jag är ju van vid att han inte vill vara med på bild nu för tiden så jag är inte svårövertalad.

Efter promenad i skogen, i regn, igår så åker vi till Andrew och Emelie på megagrillmiddag. Alla utom Kenny, som kör bilen, somnar på väg dit. Pigga familjen.

Vi lämpar av Tuva hos mamma och hon vaknar inte ens för att märka att hon blir inburen till deras soffa.

Det är tur att vi bara har ett barn att springa efter på middagen för han håller oss på tår hela tiden med bus efter bus, och ingenting av det jag säger fastnar. Vi har nått en ny nivå.

Även fast jag saknar Tuva så fort jag är ifrån henne så är det supermysigt att få vakna med bara Felix och rå om honom lite extra.

Julgrisar är vi allihopa!

Jag har inte ens jobbat i två månader än men det känns som att jag aldrig har varit borta från jobbet.

De senaste två veckorna har varit fyllda med kurs på kurs på kurs. I den branschen som jag jobbar i så är vi dessutom långt framme i skorna när det gäller jul.

Julen är vår viktigaste period då vi har absolut mest att göra i våra varuhus så därför måste planeringen ske lång tid i förväg. I förra veckan så hade vi därför vårt julmöte med tillhörande julbord och julpyssel och skumtomtar.

På kvällen när vi åt julbord, som jag för övrigt redan nu har tröttnat på, så hade vi en underhållare på scen vid namn Ricardo. Den här gubben eller killen, lite halvrund med halvlångt stripigt hår spelade servitör till att börja med och var en mycket suspekt typ.

Efter ett tag insåg man att det här var någonting som stämde. Han sjöng, skämtade och var sådär overkligt rolig.

Jag och min chef hade valt att sitta långt fram mot scenen utan en tanke på vad som skulle komma och blev kanske av den anledningen måltavla för underhållarens skämt. Vi skrattade och skrattade så att tårarna sprutade och sminket rann men herrejösses vad roligt vi hade.

Men nu behöver jag inte mer jul, inte förrän jag kan fira den i mitt nya hus.

Gosunge!

Den där lilla alltså, vilken gosgris det är! Hon vill kramas och mysa.

När jag nattar henne så ligger hon och klappar mig och när hon tröttnar på det så ligger hon och klappar sitt eget huvud.

Med jämna mellanrum tar hon tag runt min hals och drar mitt ansikte till sitt, för att kramas. Hjärtat smälter.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑