Vi har semester nu och den startade j6 väldigt bra förra veckan med ett riktigt kanonväder. Det höll sig fram till söndag då det blev vanligt höstväder igen.
I tisdags skulle det bli mulet men uppehåll, en perfekt dag för att gå på Skansen, tänkte jag.
Vi funderade visserligen på Furuviksparken och Kolmården men beslöt oss för att börja på Djurgården.
Det var fler än vi som ansåg att det var en bra dag för utflykt till Djurgården. Vi snurrade runt med bilen fram och tillbaka under en halvtimme tills Kenny tröttnade och släppte av mig och Felix för att leta vidare ensam.
När vi kommit genom kön och tagit oss in så passerade vi scenen och såg att det var fullt med folk som redan placerat sig där i väntan på Allsången till kvällen.
Så vi hade alltså lyckats pricka in dagen då det är extra mycket folk på Skansen.
Kenny dröjde och jag försökte underhålla Felix som var nyvaken och full av energi. Det är inte helt lätt att hålla koll på både en Felix och en vagn med diverse tillhörigheter när det vimlar av folk, barn och djur (inte lika många).
Vid Lillskansen så släppte jag ner Felix som direkt sprang in i en tunnel de byggt för barn.
Ganska snabbt insåg jag att tunneln hade fyra utgångar, åt olika håll. Rätt ogenomtänkt anser jag!
Så det var bara att ge sig in i den meterhöga tunneln för att kunna se var Felix tog vägen.
När Kenny kom så gick vi in i något slags barnmuseum där Felix sprang runt och härjade vilt i någon timme. Upp och ner, in och ut, om och om igen.
Det fullkomligt vimlade av folk här inne.
Plötsligt ställde sig en äldre man mitt i rummet bredvid oss och fick alla att tystna med sin kraftiga röst. Han berättade om någon barnteater utanför och instruerade hur och när man skulle gå dit.
När han var klar och gick därifrån så ställer sig Felix där gubben stått och börjar högljutt skrika (dadadada).
Det var så himla roligt! Han tyckte att han gjorde precis som gubben gjort!
Vi klappade getter, tittade på grisarna, bytte bajsblöja mitt i parken eftersom det var så lång kö till toan, matade gässen och sprang ännu mer i tunnlarna innan vi gick ner mot akvariedelen.
Där nere fanns det åkattraktioner för små barn som Felix. Han fick åka karusellerna och bilarna flera gånger och blev lika sur och arg varje gång det tog slut.
Med en godisnapp i munnen så fick vi honom äntligen att sätta sig i vagnen så att vi kunde lämna området.
Strax där utanför blev han ilsken igen för att han inte fick gå ombord på spårvagnen utanför och la sig på asfalten och skrek.
Det var två väldigt trötta föräldrar som somnade den kvällen.
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer