Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Öppna sök

En luring kanske?

image

Om ni frågar mig så tror jag att Felix varit hemma från förskolan i tre dagar på grund av myggbett.

Jag saknar de här vätskefyllda kopporna och febern som borde hänga med vattkoppor. Han har inte varit påverkad det minsta av av sina prickar, förutom att de kliar men det gör myggbett också, så nej, jag blir inte förvånad över om han får vattkoppor…”igen”.

Som ni ser så har han även råkat ut för hårtrimmern. Det var inte tänkt att håret längst upp skulle bli riktigt så kort men alla ni som haft en tvååring vet att man inte har skitmycket att bestämma över jämt. Man tar var man får (tag i) helt enkelt.

image

image

0

Är det dags för den stora sjukan nu?

Idag ringde de från dagis och sa att Felix har fått vattkoppor. Jag trodde det var myggbett från gårdagens vistelse på dagis.
Jag är fortfarande inte övertygad om att det är vattkoppeutslag, men jag får väl se hur det ser ut imorgon.

På ett sätt är det bra att han får det nu innan bebisen kommer men om man tänker att jag redan varit hemma hela veckan hittills pga min egna skitförkylning så är det mindre bra att ha ett par VAB-dagar framför sig också. Men dem delar jag och Kenny på förstås.

image

image

image

image

image

image

image

image

0

Felix på utflykt!

image

Nu när vädret plötsligt visar sin bästa sida så blir det ännu mer aktiviteter på dagis.
I förra veckan tog de med sig alla barnen på avdelningen och åkte buss till en stor lekplats.

Där lekte de, grillade och sov. Jag har svårt att få Felix att somna hemma, i mörker, i sängen, men på dagis får de barnen att somna på en filt på marken i fullt dagsljus med ljud och rörelse runt omkring. Det är galet!

Det känns så skönt att han trivs så himla bra på dagis och att de gör så mycket bra. Ibland skulle jag dock önska att han inte tyckte det var sååå himla roligt eftersom han aldrig vill åka hem därifrån.

image

image

image

image

0

Gravid i vecka 35, strax!

Så hur går det för tjockisen då?
Det var illa under ett par veckor då jag hade så ont i höfterna att benen ville vika sig. Trots min ovilja att ha ännu fler läkarbesök i min agenda så lydde jag barnmorskan och gick till en sjukgymnast.

Han verkade dock aldrig haft en gravid patient och hade inte så himla många tips att komma med annat än att han ville prova akupunktur. Ungefär där gick min gräns på vad jag har lust att göra och som tur var så har det blivit betydligt bättre. Kanske var det för att jag la in en utifall-att-krycka i bilen som kroppen skärpte till sig.

Så nu har jag mest ont när jag har ansträngt mig, när jag inte kan sitta still i en solstol och bara ta det lugnt utan känner att jag behöver tvätta fyra maskiner, tvätta fönstren, dammsuga och våttorka altanen, flytta ut utemöblerna och såna grejer. Fast då kan jag ändå förstå och gå med på att jag får ont.

För övrigt så har jag nog bara mest tjockisbekymmer, det är tungt liksom, och tacka …. för det, kroppen krossas ju nästan över min respektabla tyngd.
Men nu är det fasiken nedräkning.
Jag kan räkna veckorna på en hand och när jag gör det så blir jag lite skraj igen för när nedräkningen är klar så har vi en bebis! Jösses!

Jag måste hinna jobba klart också. Den här graviditeten har inte gjort underverk med mitt immunförsvar för nu är jag hemma sjuk igen med hosta och förkylning. Jag behöver vara på jobbet lite till så att jag kan göra min överlämning, så att jag kan lämna ifrån mig allt med gott samvete. Vi får väl se hur det går med det.

0

Kalasdags!

image

Igår gick Felix på sitt första kalas, för en dagiskompis som fyllde två år.

Jag blev tvungen att väcka honom när de skulle åka eftersom tiden var knapp, oj vad man ångrar sig varenda gång.
I badrummet brast det för honom när han inte fick spola på rätt sätt. Han vill spola när han stod bredvid toaletten men ”råkade” göra det när han stod på pallen istället och då var ALLT förstört!

Han skrek och skrek och skrek, rakt ut, och ville inte göra någonting.

Till slut fick vi på honom kläder och ut till bilen där han lugnade ner sig.

Det var en helt annan kille som kom hem, en överlycklig kille som sprang med öppna armar mot mig för att kramas och visa sin gottepåse han fått med sig hem från kalaset. Så glad!

image

0

Lyx och glamour för en stund.

image

I jul så fick vi av Kennys syster ett presentkort på brunch på Grand hotell och i lördags var det dags att gå dit.
Vi mötte upp Hasse, Maria och Felix kusin Max på Djurgården där de fick med sig Felix för att gå Aquaria medan vi åkte till Grand för att gotta oss.

Löjligt mycket mat dukades upp åt oss och vi åt och åt till utsikten av slottet och med kanoner som saluterade kungens 70-års dag.

Det blev en otroligt lyxig brunchdate för oss som gav mersmak.

image

image

image

image

0

Stormöte med nyårsfirande!

image

Onsdag till torsdag så var jag på varuhuschefsmöte, en kick off inför nya verksamhetsåret som börjar i maj.

Jag tog med mig en krycka i bilen, ifall det skulle bli sådär riktigt dåligt med smärtan i höfterna men lyckligtvis så verkar det gå åt andra hållet nu för det är betydligt bättre nu.

Till mötet så hade jag beställt en specialsydd gravidskjorta men när den kom levererad till mötet så var det ett skämt. Någon hade inte gjort sitt jobb utan bara skickat en vanlig skjorta i large, så det blev uppenbarligen ganska mycket fokus på magen som stack ut.

På onsdagkvällen så firade vi alltså nyår med utdelning av priser och uppträdanden. Jag blev helt oväntat uppmärksammad av min chef inför alla 100 personer som menade att hennes nyårskaramell var att jag i och med min nya tjänst underlättat hennes arbete betydligt under det gångna året. Jag blev alldeles rörd!

Flera av pristagarna blev så otroligt glada och rörda så vi satt alla där och snyftade lite av glädje och smällde partypoppers åt höger och vänster.

När middagen slutade vid halv tolv så var det raka vägen till sängen för mig. Jag är så duktig på att vara sympatibakis så det var bäst att passa på att få lite sömn.

Sista dagen så var det dags för mig och min chef att hålla presentation. Vanligtvis så brukar jag vara ganska nervös innan jag sätter igång men trots att publiken var runt 80 personer och jag skulle prata i mikrofon (mygga) för första gången så blev jag inte nervös. Kanske beror det på att jag var extra påläst eller så tar magen allt fokus, men skönt var det i alla fall.

Det var dock ännu skönare att få komma hem till mina killar och få kramas efter två intensiva dagar.

image

image

image

0

Felix sover borta.

image

Så ligger han plötsligt där. Av egen vilja!
Vår säng känns så tom. Jag hoppas han vaknar och kommer hit.

0

image

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑