Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Möt världens mest tatuerade man – Lucky har bläck över 240 procent av kroppen! Det skriver Aftonbladet på framsidan av sin nättidning. Suck!

Jag vet inte om reporten är dum eller om det är herr Lucky som fått blodförgiftning i hjärnan av allt bläck han fått insprutat i kroppen, men kroppen kan väl inte vara täckt till mer än 100%? Oavsett hur många lager han har fått målat på sig så blir ju inte kroppen mer täckt än vad den redan är till hundra procent?

Jag undrar om det finns några krav på journalister/reportrar nu för tiden. Det händer rätt ofta att man läser artiklar, rubriker osv som är felstavade, så ska det väl inte vara? Nu påstår inte jag att jag inte stavar fel ibland, och jag vet dessutom att jag bygger upp mina meningar i fel ordning….men jag är ingen journalist, skribent, författare eller whatever. Det måste ju vara en förutsättning att man kan skriva om man är anställd för att göra det?

För mig beter det sig som ett rent under att tidningar som Aftonbladet eller Expressen fortfarande får finnas. När en bomb briserat i England så är deras löpsedel täckt av stora svarta bokstäver som säger: Caroline Gynning har opererat brösten!

Sen finns det förstås vanliga, enkla, dumma människor som uttalar sig idiotiskt. Idag på flyget hem från Göteborg satt jag och min nya chef och fnittrade åt dagens rubrik om läkaren som åtalas för att ha våldtagit en patient: Hur hamnade spermierna i hennes kropp?

Va fan! Jag tippar på att de flesta över tio år vet hur spermier kommer in i en kropp, borde inte då en utbildad läkare ha den informationen? Är det inte grundläggande att man har en viss insikt i anatomin när man börjar på läkarlinjen eller är det bara VM i dåliga ursäkter?

Om sadistiska centralbyrån ska göra en undersökning på hur mycket hallon/jordgubbscheesecake en person kan äta så kan jag tänka mig att ställa upp.

I går var det en person på jobbet som fyllde år och han hade beställt två cheesecakes, en lime/passion och en hallon. Den gula tårtan har jag lärt mig av erfarenhet att jag inte ska äta eftersom smaken av diskmedel inte fungerar med mina smaklökar. Däremot är den röda helt gudomlig! När man tar en sked av den fantastiska geggan så bara smälter den bort i munnen och magen skriker, meeeeer, ge mig meeeer!

Ni som inte har smakat den här uppenbarelsen bör omedelbart springa till närmsta konditori och göra det, ni vet inte vad ni går miste om!

Min mage avskyr just den här tårtan, den ger mig kramper i flera timmar efteråt, men det gåååår inte att låta bli. Idag stod jag och övervägde om jag skulle ta en bit av det som var kvar eller inte, ni får gissa själva vad resultatet blev.

Tänk vad schysst det skulle vara att vara bulemiker och vräka i sig godsaker för att sedan snabbt bli av med det igen. Ja, jag vet, nu är jag inne och skändar en till handikappgrupp men jag ursäktar mig med att jag alltid varit lite plump.

Om man söker på bullemiker så får man typ 100 träffar. Är det ovanligt många bulemiker som även har dyslexi eller tänker dom på bullar när de stavar fel? (Nu passar jag på att reservera mig för eventuella stavfel ;).

Jag tror jag är hungrig, mat nu.

Min syster och jag har jätteroligt ihop. Vi har samma elaka humor, pratar likadant (säger ofta samma saker i munnen på varandra) och folk brukar uppleva oss som ganska glada över lag.

Visserligen så skiljer det sig en hel del på vårat humör där min syster verkar ha fått den största biten. Det tar ett tag innan jag blir arg, men sen är jag arg…länge. Hon är precis tvärtom, blir jättearg på en gång och släpper det snabbt.

Det första vi får höra när vi berättar att vi är syskon är: -har brevbäraren varit i farten?
Så nej, vi är inte lika till utseendet.

Det finns delar som hon fick som jag saknar ibland. En av dom är hennes förmåga att plocka på sig självförtroendemasken bland pojkar. En annan är förmågan att fullkomligt dra killar till sig. I och för sig så har jag svårt att hantera den sortens uppmärksamhet eftersom jag envisas med att vara så blyg bland killar jag är intresserad av. Nu händer det inte så ofta att jag träffar någon som intresserar mig men när det händer så vore det bra med lite andra egenskaper.

Syster yster är en killmagnet! När hon ler så kommer dom till henne som getingar till honung.
Om jag stått och pratat med någon som jag tror är lite intresserad så blir jag hyfsat snopen när han sedan ber om min systers nummer. Va fan!

Fungerar jag som någon jävla hallick eller? Jag värmer upp dom och hon tar med dom hem, inte bokstavligt talat då.
Är jag hennes fula kompis? Den där som alla har för att man själv ska verka mycket snyggare?

Nej, jag ska bli en feeder och mata henne med choklad dagarna i ända så att hon blir tjock. Fast det värsta är att jag tror det kvittar i slutändan. Har man Det, så har man.

Idag kändes det som en bra dag att köpa bil! Ja, så tänkte jag när jag kom till jobbet och hittade bilen här till höger i en annons. Snyggare bil får man faktiskt leta efter.

Jag vill ju ha något väldigt speciellt när jag köper bil, inget som alla andra har och den här passade ju in väldigt bra på den beskrivningen speciellt eftersom MG dessutom har konkat. Det kanske inte är så bra betyg förstås men med tanke på att jag haft en MG tidigare som jag var sjukt nöjd med så vet jag vad jag får….tror jag.

I vilket fall så ringde jag till handlaren i Västerås och meddelade att jag tänkte komma dit och titta på den.

Hela dagen kändes skitbra och det pirrade i magen när jag tänkte på att jag kanske skulle bli med bil.

När jag kom fram till bilnasaren så blev jag kär vid första ögonkastet, ja det vill säga innan jag kom närmre bilen.

Det var massor av repor och skit i lacken, inget värre än vad som kunde fixas till inbillade jag mig. Jag överlämnade mina bilnycklar till säljaren och fick ett par MG-nycklar i utbyte.

Redan från start så hade jag problem med att få i växlarna, bromsen tog skitsent och kändes allmänt såsig. När jag sedan dundrade upp mot hundra så hördes ett irriterande kvittrande från bakdelen av bilen som höll oljudet från karossen sällskap. Hmm!

När jag kom tillbaka till säljaren och påpekade felen så ville han ta en sväng tillsammans för att lyssna och när vi kom tillbaka så ville inte ens bildörren öppna sig för mig. Morr!

Efter att ha synat bilen noga utvändigt, invändigt och under huven så insåg jag ganska snabbt att den här bilen hade inte varit någons ögonsten. Hur kan man misshandla en bil på detta sätt?!

Alla dörrkarmar hade släpmärken efter skor och förarsätet ( i skinn) hade blivit nedslitet till botten?!

Vad är det för hemsk människa som kan sköta en bil så där? Jag blev alldeles nedstämd och ville nästan ta bilen därifrån bara för att få vårda den en stund, men ibland slår vettet till och jag åkte därifrån med min gamla, sköna bil. 🙂

Ett stort plus i kanten ska dock säljaren ha som tyckte jag åkt dit i onödan och åkte och tankade upp min bil till full tank! Där har vi kundvård!

Nu har jag landat igen! Adrenalinvågen jag surfade på igår har mojnat och lämnat efter sig ett värkande paket.

Igår på vägen hem så rindge mamma precis när vi närmade oss Västerås och fick oss att svänga av till Ludvika mot deras stuga istället. I morse när jag vaknade kändes de 20 milen extra inte helt motiverade, men jag sov gott i sängen på landet i alla fall.

Min bror skulle komma och hjälpa mig att lasta ur och backa in hela ekipaget på tomten, men innan han kom dit så kom grannen och erbjöd sig istället.

Nu är ju jag en tjej (kvinna?!) som gärna vill kunna allt själv, men när man är trött och sliten och folk kommer och erbjuder sig bara sådär så kan jag ju inte bara tacka nej. På bankörningarna så blir det ofta att man måste be om hjälp, eller inte be kanske men ta emot. Även om jag kunde lära mig vissa bitar så har jag fysiken mot mig när det handlar om att lasta motorcyklar och sånt, det stör mig lite.

Även denna gång så är jag supersugen på att genast boka upp mig på nya körningar, men eftersom jag ska kliva på min nya tjänst när som helst så vet jag inte om det verkar så klokt att börja med att be om ledigt.

Oh, vad jag är lycklig nu! Jag har ont överallt och kört bil i massa timmar, men leendet sitter fortfarande som fastklistrat.

Jag imponerade faktiskt på mig själv idag, kanske inte genom att köra assnabbt, men snabbt i alla fall. Helt plötsligt så skrapade knäna i asfalten och jag var tvungen att köra om folk som låg i vägen, i kurvor dessutom. Det var coolt!

Takterna satt i när jag satte mig i bilen för att köra hem. Jag vet att man inte får köra släp snabbare än 80 km/h men det var mycket roligare att bränna förbi alla personbilar i 140km/h. Sen att bilen drog runt 3,5 liter milen var väl inte riktigt lika lustigt.

Bankörning får mig att må galet bra!

De fem som fick åka ambulans till sjukhuset pga olika skador skulle kanske inte hålla med mig just nu, men shit happens!

Om jag var rik så skulle jag åka på bankörningar året runt. Idag har det spöregnat en del av dagen, stormvindar har dragit och slitit i mig och motorcykeln hela dagen, jag fick vänta två och en halv timme på att få köra mitt andra pass, jag sover på ett riktigt sunkigt bed&breakfast plus att jag är genomfrusen…..och ändå så är jag jättenöjd.

När man väl blivit fast i bankörningsträsket så är det kört.

Taikonlivet beter sig plötsligt som helt normalt. Faktum är att jag till och med tyckte det var trist att jag inte kunde låna en skåpbil och sova i den i depån, det är ju där allt händer.

Våndan jag kände i morse, som jag alltid känner inför körningarna verkar vara något som hör till. Jag springer och småkissar typ 7 gånger innan det är dags för mig att åka ut, men det är härligt! (Sen att det tar tio gånger längre tid att få av sig skinnstället än det tar att kissa är en nackdel som vi tjejer får stå ut med).

Imorgon så ska jag köra skitsnabbt och imponera på mig själv, så brukar jag tänka varje gång jag ska köra, men någon gång lär det ju hända.

Jag gillar att köra bil. När jag kör så blir jag lugn och harmonisk, om inte det är massa idioter som inte kan köra bil ute på vägarna förstås. Idag mötte jag bara en, hon trodde att hon körde förbi mig jättesnabbt och sneddade in knappt en halvmeter framför mig, men jag tutade inte ens.

För ett par år sedan så tog jag alltid bilen och skenade iväg när jag var arg. Sen körde jag omkring i några timmar och filosoferade för att sedan komma hem i en lugn förpackning. Nackdelen var att min sopparäkning skenade i takt med mitt humör. Nu för tiden skriker jag bara rätt ut istället, det kostar ingenting.

Det jag inte gillar är att behöva köra med släp! De första milen så kör jag alldeles lagligt men sen tröttnar jag och kör 30 km för fort. Min tävlingsinstinkt klarar inte av att bli omkörd hela tiden, jag vill vara meeed och tävla. Försten fram vinner!

Något som var sjukt roligt idag var när min syster skulle hälla ut vatten ur en hundskål genom bilfönstret när jag körde i typ 100 km/h. Det tog en sekund och sen var hon dyngsur! Jag fnissar fortfarande hysteriskt när jag tänker på det. Hon kunde inte se mer skamsen och förvånad ut.

Hon har lovat att köpa en tröja till mig med texten ”I´m with stupid”.