Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Det finns en fördel med att det börjar bli kallt (med tanke på att det snöat i Norrland så är det bara att inse fakta och börja leta fördelar), mitt kök luktar inte lika illa på hösten/vintern.

För en vecka sedan eller två så började det lukta ganska skitilla i köket, när jag till slut tog ut soporna så förbättrades omgivingen avsevärt. På vintern så kan man vänta mycket längre med att tömma sophinken och ta bort gamla matrester i diskhon, de blir inte gamla och  illaluktande lika snabbt.

Jag har som regel att hålla det snyggt och rent omkring mig men ibland så väntar jag lite längre mellan städomgångarna och då tycker jag nog att jag inte ska behöva lida för det. Egentligen så är det rätt konstigt varför jag inte diskar oftare. Det kan gå flera dagar som man går förbi berget och hittar på massa ursäkter för att kunna dra på det en dag eller två till. När man väl bestämt sig så tar det max 5 minuter att diska allting och sen är köket skinande rent igen. Borde man (jag) inte lära sig/mig att det krävs så lite? Varför är det lika jobbigt att ta tag i det nästa gång och nästa gång.

Om man ska hårddra det så känns hela mänskligheten så blåögd, vi älskar att dra på saker som anses jobbiga men när det är över så har det krävts så lite energi så att man knappt märker det.

Det är lite som min telefonnoja, när det ringer på jobbet så suckar jag och ibland svarar jag inte ens för att jag tycker att jag sitter med något viktigare. Det resulterar bara i att det ringer ännu fler gånger, ända tills jag svarar och då är det ofta bara skitgrejer som går jättesnabbt att svara på.

Jag ska bli en bättre person! Jag ska kanske till och med skriva en lista på saker som jag ska förbättra (inte för att jag blir bättre av att skriva en lista, men det måste räknas som att jag är ett steg närmre i alla fall).

När jag kom hem så väntade ett paket på mig utanför dörren, det gillar jag. Nu hade jag velat säga att det är fantastiskt när oväntade saker inträffar men det skulle inte stämma eftersom jag fick ett mail för ett par dagar sedan som talade om att jag skulle få ett paket inom kort.

I paketet låg 12 påsar med Wrigleys halstabletter i tre olika smaker. För ett år sedan så anmälde jag mig till någon slags testpanelgrej för allt möjligt, hittills har jag inte märkt av att jag är medlem men nu kom alltså mitt första paket. Så nu sitter jag och smaskar på en lemontablett med något gegg inuti, rätt schysst faktiskt.

Innan jag åkte hem idag så hade jag ett monsteruppdrag som jag inte såg fram emot, jag skulle åka till Siba och lämna tillbaka ett modem med abonnemang som jag tecknade mig för i somras och förutom att man inte får lämna tillbaka abonnemang så var det dessutom en och en halv månad sedan jag köpte det. Problems!

Mycket riktigt så åkte jag på tvärnit på en gång. -Nej det har gått för lång tid. -Nej du får inte lämna tillbaks abonnemanget. -Nej vi kan inte ta emot det, du får åka till Kungens Kurva.

Jag hade ju faktiskt förväntat mig motstånd så jag la fram mina argument och väntade på svar. Jag fick nej igen! Då körde jag min favorit -får jag prata med den ansvariga, tack?

Medans chefen bytte om till skjorta och slips (jo då, jag såg nog att han stod civilklädd i butiken innan) så fick jag vänta i en kvart. När han väl kom så la jag fram mina argument på samma sätt.

Han hävdade att jag var tvungen att åka till Kurvan om jag nu skulle få lämna tillbaka det. När jag frågade honom om jag hade blivit tvungen att åka till Göteborg om jag tecknat det där så vred han på sig lite. Efter mycket om och men så gick han och ringde Tre. När han kom tillbaka meddelade han att allt var löst och att de dessutom hade nollat hela min räkning på 750kr!?

Fantastiskt!

Jag älskar när jag vinner!

Varför bloggar alla om sina kroppar? Varför ska alla andra läsa om vad han/hon har ätit ner till minsta grodden?

Är ni verkligen intresserade av vad jag åt idag? For real?

Frukost: Två mackor med ost och smör på, till det drack jag nyponsoppa.

Lunch: Raggmunkar och fläsk med lingonsylt, drack vatten.

Mellanmål: En kopp nyponsoppa igen.

Middag: Två mackor med stekta ägg och kaviar, drack oboy för helvete.

Har jag berikat någons dag nu genom att dela med mig av det här eller sitter ni bara och retar er på att jag åt mackor till middag istället för groddar med stänk av citron, upplagt på ett salladsblad?

Som en parantes så kan jag berätta att jag försökte så groddar i min chefs tangentbord för ett par år sedan, det gick sådär. Tangenbordet läckte när man vattnade det och efter en vecka så började folk undra vad det var som luktade i mitt rum (hade gömt det där tills det skulle växt klart). (Parantes slutar här).

Det är skitbra att folk är nöjda med sina kroppar (ha, som om någon någonsin är det) men är det värt besväret? Jag ligger på ett bmi på runt 20 och är ganska normalaktig förutom att jag är lite mjukare än vad jag borde vara. Ja, träning vore skitbra men när jag läser folks besatthet på fitness, träning, matlagning, muskelmassa och diverse böndieter så får det mig att vilja äta choklad och till skillnad från er galna kroppsfixeringsmänniskor så får jag det om jag känner för det. Jag behöver inte ens spy efteråt, däremot klämma finnar. Fan!

Jag har babblat hit och dit om min jäkla kravlista på kommande pojkvän. Nu tänkte jag sätta den på pränt och se vad som egentligen kommer fram.

1. Jag ska tycka om att se på dig! Du behöver inte vara snyggast i Sverige men du ska ha charm.

2. Du ska ha bra ekonomi. Jag betalar för mig och du för dig, men du ska ha råd att hitta på roliga saker.

3. Du ska vara glad, gilla livet, se positivt på saker runt omkring dig.

4. Ha mål och ambitioner, det behöver inte betyda att du måste vilja bli statsminister (helst inte faktiskt) men du ska vilja något.

5. Du ska vara spontan, om vi vill åka till Thailand imorgon så gör vi det, ok?

6. Ja.

7. Se nummer 5, jag vill resa. Vill du?

8. Du ska vara ärlig. Jag är ärlig mot dig och förväntar mig detsamma.

9. Jag må vara naiv, men jag är inte svartsjuk (om du inte ger mig andelning att vara det) och önskar detsamma av dig.

10. Du måste nog för ditt eget bästa ha en riktig låg/elak/grov humor, annars kommer du aldrig stå ut.

11. Du ska inte bli rädd när jag kör bil.

12. Du ska inte bli rädd när jag kör mc.

13. Jag vill att du gillar min familj, för det gör jag (men jag kan inte garantera att jag gillar din ;).

14. Att gå ut och festa varje helg roar mig inte, om du är en ”måste-gå-ut-med-killarna-varje-kväll”-kille så behöver du nog ingen flickvän än.

15. Jag vill att du har ordning och reda! Jag vill ha det snyggt omkring mig.

Varför är jag singel?!

PS. Om du har en varm kropp och vill sova sked så kan jag bortse från minst tio av de ovanstående punkterna.

Jag protesterar, högljutt här hemma i soffan!

Det är INTE ok att:

– hösten kommer nu! Om vi nu haft en sån rutten sommar så får faktiskt smhi bjuda på en skön höst.

– det är under 10 grader ute när man går upp en augustimorgon. Jag har inte ens plockat bort mina öppna sandaletter vilket betyder att höstjackan (som jag inte har) absolut inte har kommit fram.

– jag ska behöva sova med mina duntofflor redan nu. Jag har ju precis bytt till mina sommartäcken.

– jag ska behöva sätta igång värmefläkten under mitt skrivbord på jobbet på steg två redan nu, den har stått på steg ett hela sommaren.

– jag måste ha bilsätesvärmen på läge nummer sex (under sommaren har jag den på 3) när det ska vara flera månader kvar tills snön kommer.

– behöva ställa av motorcykeln så här tidigt.

– jag inte har hunnit införskaffa mig en höstgarderob.

– min sista varma helg i min stuga inte blir av.

– jag ska frysa så förbannat hela tiden!

http://www.skicka-hosthelvetet-till-finland.nu/

Jag har åkt tunnelbana!

Till och med min kompis Therese blev nog lite stolt över mig igår när jag föreslog att vi skulle åka t-bana hem. Eller jag föreslog det egentligen inte utan mer hintade om det för att se om hon skulle nappa, och det gjorde hon.

Till saken hör att jag är en motståndare till att åka kommunalt, alla andra får gärna göra det men sedan jag fyllde arton år (massa år sen) och kunde köra själv så har jag gjort det, eller tagit taxi. Det var ett par år sedan jag gjorde det sist och då var det av misstag eftersom jag var i stan på kurs och hade räknat med skjuts hem, vilket uteblev. Jag avskyr tanken på att klämmas in i en lång, trång korv med massa skumma människor.

Vet ni förresten var det kostar? Dom skulle ha 40kr för att man frivilligt ska åka med dom ett par stationer!

Samtidigt känns en taxiresa hem när klockan inte är någonting och man dessutom inte är berusad känns också konstigt, därav transportvalet.

Vi hade varit ute och ätit riktigt gott och tänkte dra ett par drinkar på stan men ingen av oss var speciellt upplagd för utgång, så vi promenerade mest runt och kollade läget på ett par barer innan vi bestämde oss för att åka hem istället.

När t-banan stannade i Alvik så stod Nockebybanan (det kanske heter något annat) och väntade på perrongen, men jag kände inte för chocka kroppen för mycket genom att hoppa på den också så jag tog en taxi från t-stationen istället. Men lite stolt är jag nog ändå.

Min tidigare blogg för mig inte helt osökt in på en gammal historia, när mitt ex och hans kusin varit ute på en svensexa och troligtvis druckit lika mycket som jag gör på ett år. De skulle ta sig hem från Götgatsbacken och hittade inte tunnelbanan (?!) och fick då en snilleblixt att de skulle ta ner en taxiskylt från husväggen eftersom de då förmodligen skulle hitta en taxi snabbare (?! – nr 2).
För att nå skylten var någon av dom tvugna att hoppa upp på den andres axlar och till saken hör att båda är 195 cm långa och mitt ex vägde runt 110 kg jämfört med hans kusin som vägde runt 75 kg.

I vilket fall så klättrar mitt ex upp på kusinens axlar (?! – nr 3, det borde varit tvärtom) och när dom står som bäst och svajar i en 4-meters mänsklig pyramid så kommer ett utomstående fyllo och tar sats för att sedan köra en hård tackling rakt in i kusinen. Följden blir då att mitt ex tokstupar rakt ner i asfalten med hakan före. Hade han varit nykter så är det möjligt att han hunnit få upp en hand eller två för att skydda sig, men så var inte fallet (he he, ordlekar).

I och med den här tacklingen så tappar kusinen sin telefon som ett fjärde fyllo snor åt sig mitt i alla uppståndelse. Så här i efterhand kan man ju fråga sig om det bara var puckon ute den kvällen.

Men, med mitt ex liggandes i en blodpöl på marken så var telefonen inte så viktig utan någon tillkallade ambulans i alla fall.

Med exet liggandes i ”skåpet” sätter sig kusinen i framsätet och börjar tjata på personalen om att sätta på sirenerna, för att det är så kul. Hmm! Jag tror att man måste försöka sätta sig in i hur fulla dom verkligen var för att förstå händelserna här och jag vet inte om det blir bättre att jag tillägger att de faktiskt var runt 27-28 år vid händelsen.

Väl på sjukhuset så blev exet nekad bedövning eftersom han låg på en promille som jag skulle varit död av. Kusinen passar på att få ut något av vistelsen genom att noga studera och ifrågasätta läkarens sykonst när han lappar ihop exet.

Ungefär här någonstans så får jag ett telefonsamtal av kusinen som meddelar att pojkvännen ligger på sjukhus ”efter bråk” och de vet inte om han fått skallskador. Jag har vaknat på bättre sätt förut kan jag lova.

För att komplicera hela historien ytterligare så ska vi nu gå tillbaka till telefonen som blev stulen plus att vi lägger till extrainformation som att min syster då var tillsammans med kusinen.

Hon i sin tur har varit ute på sitt håll på kvällen och tiden börjar visa på hemgång, hon ringer alltså kusinen och han lägger på luren varje gång utan att svara. Sprit och en dramaqueen går ihop sådär….hon blir hysterisk och skriver ett sms och undrar va fan han håller på med och får till svar: låt mig vara, jag är hos XXXX (killarnas rumskompis…som är tjej), jag vill inte vara med dig.

På något sätt som jag nu inte kommer ihåg så kommer vi fram till att kusinens telefon är stulen och att det är det jävliga tjyvfyllot som har svarat på det sättet efter att ha gått igenom telefonboken och klurat ut ett och annat.

Konstigare kväll har jag nog inte varit med om förut och hoppas jag slipper det i framtiden också.

Så, hur gick det för exet då? Summan blev: ingen värre hjärnskada än innan, cirka 8 tänder utslagna/delvis utslagna, en hel sommar med tandvärk och en tandläkarnota på cirka 50,000kr.

Igår trodde jag att jag skulle dö i en flygkrasch, fast från marken sett. Jag var ute och promenerade i ett raskt tempo med svensktoppslistan i lurarna (man tar tacksamt emot vad man får när man inte har något inspelat i telefonen). När jag närmade mig koloniområdet så är det något som överröstar musiken i lurarna och plötsligt ser jag ett enormt gult flygplan 10 meter över träden framför mig.

Nu händer det ju rätt ofta att flygplan flyger över området eftersom jag bor i Bromma (ledtråd, Bromma flygplats) men jag har aldrig någonsin sett ett plan gå så lågt, samtidigt som det gjorde en gir som inte kändes passagerarvänligt.
Den andra tanken som slog mig efter nummer ett som naturligtvis var ”det kommer krascha rakt på mig”, var ”kamera”!

För en vecka sedan så hände något med min telefon vilket har satt min kamerafunktion ur spel, naturligtvis. Jag utger mig för att vara fotointresserad, men hur ska jag kunna ta kort på spännande saker om jag aldrig har med mig kameran? Telefonkameran hade ju varit en utmärkt ersättare idag OM den hade funkat, fan!

Jag kanske borde köpa mig en liten kamera som man alltid kan ha med, fast då blir ju inte bilderna lika bra som i min stora kamera. Men den har jag ju aldrig med mig för att den är för stor….hmm, ekorrhjul.

I vilket fall så fick jag höra senare att det var flyguppvisning på Bromma flygplats, fast jag tror nog att piloten till den gula planet kommer att få ett nyp i örat i vilket fall, det där var inte ok.

Idag tog jag hand om min ögonsten, tvättade, rubbade och vaxade mitt röda monster. Sen stod jag och beundrade den i flera minuter efteråt. Åh, vad den är fin.

När sedan mammas sambo skulle hjälpa mig att backa ner cykeln i garaget så sprang han ut och satte sig på hojen….för att raskt hoppa av den igen. Naturligtvis så hade han lyckats skrapa benet mot min vassa bromspedal som spetsats till av en tidigare marksyning.

Till saken hör att han blev tilldelad en trasig kropp redan från födseln, han käkar otaliga piller per dag och en av medicinerna är just blodförtunnande vilket gör att när han blöder, så blöder han på riktigt. Man kan nog säga att det faktiskt sprutade blod från det 5 cm stora jack han fick i benet. Jag såg både det ena och det andra i hans sår som egentligen ska vara täckt av hud.

Ju mer jag pratar om det desto mer illamående blir jag känner jag.

Det var lite lustigt förresten, när jag var på min sista bankörning så var det en kille som kört omkull och brutit nyckelbenet (det är inte det här som är lustigt alltså). När han kom tillbaka från sjukhuset så blev jag så chockad av att se hur dåligt han mådde så jag var tvungen att sätta mig ner och andas för att inte svimma. Det känns lite skumt att ömka sig själv för att man håller på att svimma när killen med brutet nyckelben står upp framför en.

Att jag som anser mig vara en rätt hårdhudad tjej sedan reagerar på det sättet får mig att undra om jag är en mjukis innanför skalet.