Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Nu kommer snön! Ja, så säger Expressen idag i alla fall.
Om vi nu förutsätter att dom faktiskt skulle ha rätt så betyder det att vi har blivit förvarnade och har ett par dagar på oss att byta till vinterdäck (en förtäckt order).

Alla kommer väl ihåg den hemska oktoberdagen förra året? Min hemresa från jobbet som i vanliga fall tar 20 minuter tog cirka två och en halv timme den dagen. Skräckhistorier om niotimmars resor för de som skulle genom stan spred sig dagen efter eländet och alla hade sin egen historia att berätta om eländet.

Det sjuka är att hela Stockholm stoppades upp bara för att folk inte hade satt på vinterskor på sina bilar. Jag satt själv still och köade i nästan en timme i något som jag inte ens vill kalla en backe, det var snarare en… svag lutning där folk gled omkring eller satt fast med sina bilar.
Det var som om Stockholm plötsligt förvandlats till en stor bilkyrkogård. Bilar stod övergivna längs vägarna och blockerade all framkomlighet för oss förnuftiga människor som redan hade hunnit byta däck (nu är jag så präktig så att jag nästan spyr på mig själv).
Kan vi inte alla fortsätta på temat ”mys” och sjunga ”we shall overcome” tillsammans och besluta att alla nu i helgen ska byta till däck som fungerar på is och snö? Vore det inte mysigt om vi kunde tillbringa vår lediga tid på roligare saker än att sitta fast i bilköer?

Nu gillar ju jag att köra bil, det är som jag tidigare nämt min frizon för att sjunga högt och hjärtligt men jag vill inte sitta still i bilen, den måste röra på sig för att jag ska få ut något av det.
Jag är redo för snön, är ni?

Mitt öga sticks! Jag har haft någon slags infektion i båda ögonen sedan jag var förkyld (en hel evighet sedan). Nu har det faktiskt släppt på ena ögat medans mitt andra plötsligt har fått ett utbrott och blivit rött (och sticks som jag skrev nyss).

Jag har funderat på att gå till en ögonläkare lika många gånger som jag har gnuggat ögat men jag VILL INTE! Varje morgon så ”råkar” jag glömma bort att telefontiden är mellan 8,00-8,55 (skum tid) och tänker att jag ska ringa nästa dag istället.

Jag har varit hos en ögonläkare en gång förut i mitt liv (som jag kommer ihåg) och jag skulle hellre klättra upp i ett träd naken än att gå dit igen, nu skulle kanske inte mitt öga bli friskare av att klättra upp i trädet men jag skulle ha en bättre utsikt.

Läkaren hade en stor maskin där man skulle sätta in huvudet för att hon skulle titta i ögonen genom en ”kikare” och det gick ju bra, men när hon sedan försökte närma sig mina ögon med en pincett så fick jag panik och backade. Vi gjorde om proceduren flera gånger tills hon gav upp och skickade iväg mig 240kr fattigare, utan botemedel.

Det tillhör inte vett och etikett att pilla i andras ögon! Förutom det så är det skitläskigt och framkallar svimattacker.

Apropå det så har jag svimmat två gånger i mitt liv, det är en skön känsla kan jag meddela er som inte har provat. Det blir alldeles tyst och lugnt runt omkring en och det gör inte ens ont när man faller i golvet. Sen är ju kanske uppvaknandet lite värre, speciellt om man svimmar mitt i matsalen på en kinarestaurang, men då har man ju gett gästerna något att prata om resten av kvällen i alla fall.

Jag fattar inte! Är jag ett stort svart hål för allas griniga utbrott?
Det är inte speciellt jätteofta som jag blir arg utan jag lyssnar mest och försöker stötta personer runt omkring mig så gott jag kan, men jag vill inte vara någon jävla klagomur bara för att jag kan hålla mitt temperament hyfsat stånget!

Hur tror ni att det påverkar mig om jag bara för höra ert gnäll hela tiden? Är det inte lite egoistiskt? Står det soptunna i pannan på mig?
Om man är vuxen så bör man kunna bete sig som en också, har man en riktigt taskig dag så stanna hemma, stäng in er, vad som helst men gnäll inte på mig!
Hur vore det om någon kunde tala om för mig hur fantastiskt och glatt allt är eller vilken toppendag man haft.

Jag orkar inte höra allt gnäll hela tiden.
Vad är det meningen att jag ska göra? Vad ska jag lösa? Kan inte någon smitta av sig med glädje istället för massa skit? Ska jag bearbeta alla andras problem så att ni slipper?

Trots att det kommer massa svordommar ur mig just nu så känner jag ändå hopp, för jag tänker tänka positiva tankar och inte ta alla andras skit! 🙂

Skaffa en ny klagomur, den här har stängt för säsongen! Återkommer med nya öppettider i vår.

Underbara söndag!

Nu tror ni säkert att jag är ironisk, men för en gångs skull så är jag inte det. När jag vaknade i morse så visade kroppen inte ett spår av gårdagens bravader vilket i sig kanske visar att jag var alldeles för skötsam (trist).

Vädret var alldeles för bra för att ligga kvar i sängen så jag gick ut för att ta en kort promenad.

När jag väl kom ut så kunde jag inte sluta gå, tonerna av Elvis, Liza Minelli, Tom Jones och övriga gamla reliker gjorde att kroppen inte kunde sluta röra på sig. En sån perfekt höstdag!

Hade det inte varit för att magen vill ha mat så hade jag nog stannat ute i ett par timmar till.

Nu har tröttheten kommit i kapp mig. Söndagen har blivit tråkig igen. Det kanske kan ha att göra med att det är kväll, toksvart ute och att vinden har ökat till stormstyrka. Varje gång jag öppnar balkongdörren (för att vattna blommorna eller nåt, eh) så blåser alla lösa papper jag har i vardagsrummet iväg och samlas längst in under soffan. Dessutom så har det hänt något med datorn, den fungerar inte som den brukar, jag undrar vad jag har gjort, suck.

Vädret verkar vara lika ombytligt som mitt humör, jag hänger inte ens med i svängarna själv men man får se det positivt, jag är ingen medelmåtta!

Just nu så känner jag för att teleportera mig bort till söderhavet. Jag har frenetiskt surfat alla resebyråers hemsidor idag i jakt på den perfekta resan men den verkar inte finnas under den tid jag vill försvinna, i alla fall inte till ett rimligt pris. Suget är så stort så att jag nästan kan känna sanden under fötterna om jag blundar och drömmer mig bort. Jag ska komma på en lösning, så är det bara!

Min bebis vilar nu. Han (eller är det en hon?) ska vila tills i vår då han ska ut på grönbete igen.

Det känns lite sorgligt men samtidigt bra eftersom han fått en varm plats att stå på utom räckhåll för alla saker som kan komma åt och repa och ramla ner på honom i garaget.

Visserligen så borde jag ha lämnat in honom på service, bytt bromsbelägg och lagat kåporna men jag inbillar mig att jag ska fixa det under vintern, hur nu det ska gå till.

Jag har alltid massa planer på vad jag ska ordna på motorcykeln under vintern men vartenda år så blir det trots allt massa paniklösningar precis innan första banhelgen.

I vår ska jag nog låta den få nya däck igen, den verkade trivas bra med det och när det går bra för min ögonsten så går det bra för mig. Ge mig vår nu!

Fredag! Är det bästa dagen på veckan tro? Det är lite som våren, man får smak för det som ska komma och precis som med sommaren så tror man oftast att den kommer bli bättre än vad den blir (ungefär som att jag varje vinter säger att jag ska bli ruskigt snabb på att köra motorcykel nästa säsong). Fast nästa år ska jag bli supersnabb förstås.

Förhoppningar på sol och värme är på topp och man sitter och planerar alla de fantastiska saker man ska hinna med att göra. När hösten kommer känns det som att sommaren varit hektisk men om man skulle ta fram ”att-göra-listan” så är troligtvis inte ens hälften av alla saker gjorda, men det är okej! Visst kan man klaga på att somrarna är kalla och blöta men trots det så har jag sällan varit missnöjd på det stora hela med en sommar. Allt är bra på sitt sätt och vis.

Även fast lördag är en riktigt bra veckodag så är nog fredag ändå bäst, för tillfället i alla fall. Jag slutar tidigt från jobbet, det finns inga krav på att jag måste göra saker och det är ingen brådska att gå och lägga sig för jag behöver inte gå upp tidigt dagen efter (även fast jag brukar göra det ändå).
Den känns överlag kravlös och får jag ändå förslag på att hitta på något så slår jag snabbt bort det om det inte handlar om en lugn slapparkväll i gott sällskap.

I söndags längtade jag i och för sig till måndag men just nu är den tanken långt borta. Det är inte helt omöjligt att jag blir rastlös redan imorgon och önskar att det är måndag men det tänker jag inte bry mig om nu. Freeeedag!

Nej, nej, nej! Jag vill inte läsa om politiker som äter sitt öronvax eller petar sig i näsan!

Kan vi inte få en egen snuskrubrik där allt äckligt samlas så att man själv kan välja om man ska klicka på den eller inte.

Jag måste bara få klistra in ett skönt citat innan jag kan gå vidare i mitt resonemang: ”Men huruvida Rudd äter öronvax regelbundet eller bara då och då är irrelevant”.

Kommentar överflödig!

Det händer mig ganska ofta att jag sitter på jobbet alldeles för tidigt och äter frukost samtidigt som jag slösurfar lite på Aftonbladet (förlåt) och långsamt vaknar till liv när det dyker upp någon riktig osmaklig bild på en halshuggen människa eller ihjälslagen katt osv. Har tidningar ingen censur alls?

Jag som inte ens klarar av yogurt med bär i på morgonen!

Så tidigt är jag extremt känslig för mycket, speciellt för de slemmiga klumparna (som ska vara frukt och bär) och klarar INTE av att samtidigt se alla äckliga bilder som tidningarna tycker verkar lämpliga för mig och alla andra att läsa. Visa vad ni vill på eftermiddagen, då fixar jag det, men låt mig äta min frukost till sköna bilder på härliga och lyckliga människor (eller kattungar)!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1106597.ab

Kvart i fem i morse så kämpade jag mig upp ur ett medvetslöst tillstånd, det kändes lite som att jag var 10 meter under vattnet och försökte ta mig upp till ytan. När jag kom till sans så förstod jag att det var väckarklockan som ringde. Man är inte som smarast så tidigt på dagen.

Varför ringer klockan? Vad ska jag göra nu?

Dagens uppdrag var att marknadsföra vårt företag, och det bara råkade vara precis på samma dag som våra konkurrenter öppnade ett nytt varuhus.

Klockan kvart i åtta så stod vi i ett nollgradigt Västerås och brottades om de kunder som tagit sig till området. Så fort vi landat med vår dekaltrimmade buss på andra sidans parkering så blev vi naturligtvis överfallna av deras väktare som körde bort oss från området.

Nivån på samtalet med väktarna blev lika mogna som 12-åringars samtal, ”om ni inte flyttar på er så ringer vi poliiiisen, faktiskt”. Dom var så söööta, stora starka (injecerade) muskelknuttar som bara måste få ta lite plats, snutte då.

Det var en skitbra dag, trots att jag kommer att behöva amputera bort ett par fingrar och tår efter ett par timmar ute i kylan, men det var det värt!