Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Walk like an egyptian!

Härlig fredag! Jag har haft ångest inför helgerna nu ett par veckor men idag var det skönt att det var fredag. Kroppen är fortfarande sliten och så fort jag suttit ner en stund och ska resa på mig så gör det ont i mina nya ömma muskler.

Den enda besvikelsen jag upplevde idag var när jag ringde Fritidsresor i morse för att kolla lite grejer om resan som min syster beställt till mellandagarna. Hon hade bokat in oss på ett 5-stjärnigt hotell i Egypten med hur många faciliteter som helst och med bilder på hemsidan som fick mig att dreggla. Det enda lilla problemet var att hon råkat boka resan 27é november istället för december. Hmm! Skillnaden i pris är ”bara” det dubbla just det datum vi vill åka.

Jag hade redan sett det framför mig, planerat vad jag skulle packa, hur brun jag skulle bli, hur många böcker jag skulle ta med och hur många gånger jag skulle bli upplurad på kamelerna.

Egypten är fantastiskt faktiskt, jag har varit där två gånger och gillar det tokmycket, sist jag var där så tog vi en fyrhjulssafari upp i bergen och det var verkligen en upplevelse som fick en att häpna. Däremot så var bussresan till Luxor inte lika imponerande när man kom hem efter en 12-timmars bussresa, det var en endagarstur och karavanen på 300 bussar gick lååångsamt.

Min och Karins resa dit var också otroligt skön, vi hade en riktig tjejvecka och roade oss kungligt!
Visserligen bodde vi på ett hotell där vi hade en galen kille efter oss, men med säkerhetskedjan på så kunde vi sova gott. Förutom det så provade vi på kamelridning (i våtdräkter), snorkling i iskallt vatten, vattenpipa, duvätning hemma hos en lokal förmåga (stupid).
Där lärde vi även känna personalen på sjukhuset efter att jag fått någon slags reaktion av blandningen penicillin och sol, jag fick 3 eller 4 cortisonsprutor under den veckan plus en till planet hem om jag skulle hamna i chock eller få andningssvårigheter. Det var spännande!

Nu kom jag in på ett sidospår, men va fan, det är jag som bestämmer vad jag ska skriva i min blogg!
Fredagen var så pass härlig att jag gick hem redan klockan två. Kattis och jag åkte och brände fläsket på solariet för att inte gå ner oss i vinterträsket, det var gött. Nu är man sådär härligt rödmosig och fräknig förstås.

Kvällen bjöd på pizza och underhållning av Wille innan han somnade och Idol till slut började.
En kommentar: Carola – Ta av dig handskarna för fan! Vem tror du att du är? Michael Jackson?

När jag körde hem så hade jag samma känsla som jag har varje gång jag sitter i bilen efter Idol:
– jag vill inte stanna bilen, jag vill lyssna på musiiiik!
Nu stannade jag den ändå och tog en entimmespromenad med Kattis, det var underbart skönt. Att promenera med rätt kläder och sällskap gör mig riktigt glad, vi hade väldigt kreativa samtal. Tack för sällskapet!

Saturday night fever!

Halv elva så slog jag upp ögonen idag! Jag blev väldigt förvånad av att jag lyckats sova så länge, men det var skönt. Som varje gång då jag vaknar och solen skiner så fick jag panik och slängde mig på dammsugaren redan innan jag ens fått på mig kläder för att ta bort allt damm som syntes i solljuset. Jag måste skaffa mörka gardiner så att jag kan gå upp i lugn och ro.

Fast å andra sidan så är det rätt skönt med en liten stunds ångest sådär på morgonen, det tog mig kanske en halvtimme att städa, dammsuga upp det värsta, diska och plocka in kläder i garderoben, och sen såg det bra ut. Efteråt blev jag belönad med frukost, som idag var ganska tråkig eftersom jag inte varit och handlat mat på flera veckor.

I natt så har jag gjort något konstigt eller så är det för att jag envisas med att sova med öppen balkongdörr men i vilket fall så har jag någon slags nackspärr. Jag kan titta åt sidorna hur mycket som helst men om jag tittar ner så gör det ont som bara den. Det står på vårdguidens hemsida att det kan hjälpa med motion! Är det någon slags konspiration mot mig?

Jag hade faktiskt tänkt att ta en lång promenad idag också men sen kom bland annat nybakade scones i vägen och sen var det plötsligt tid för middag, oj vad tiden går när man har roligt.

Imorgon då ska jag minsann gå, om jag inte åker och provar bilar förstås (mycket snack och liten verkstad där). När jag åkte hem ikväll så var det vansinnigt halt, jag fick ett par helt oprovocerade sladdar som fick mig att bli lite nervös. Jag behöver ut och sladdöva inför vintern!

Dagens fjortisfråga – hur snygg är inte sångaren i One Republic?! Jag ger honom en 9á! Det här är för övrigt en av de låtar som jag sitter och ylar till i bilen.

Teenage dirtbag!

Tonårsdisko i all ära men jag orkade bara inte löpa linan ut. När middag, uppträdande och de första fyllemisstagen var gjorda (inte av mig förstås) och vi blev instängda i hotellets källare för fortsatt fest så drog jag mig tyst tillbaka till friden på mitt rum.
Synen av ett par backar öl, cd-skivor med Absolute music och chipsskålar på borden fick mig att färdas långt bakåt i tiden och det var jag inte redo för igår.

Imorse när jag åt frukost med kursdeltagarna så var jag mycket nöjd över mitt beslut att sova tidigt, jag misstänker att ett par stycken önskat idag att de gjort samma sak.

Runt klockan 13 idag så avslutade jag kursen och plockade undan efter oss. Taxin var beställd till halv två men kom inte förräns tio i två, då var jag arg och alldeles genomfrusen.
Jag försökte linda in min ilska i meningen ”var det svårt att hitta hit?”, men när han bara svarade ”nej då” utan en fundering på ens förklara varför han var 20 minuter sen så var jag ju tvungen att påpeka att vi hade stått och väntat ett bra tag, frusit rumpan av oss osv men svaret jag fick var bara ”det har varit så hela dagen”! Va fan, vet folk vad service är nu för tiden? Vad är det för mening att boka en taxi till ett klockslag om den inte kommer då?

Är det för mycket begärt att få ett ”ursäkta att jag inte kunde komma i tid”? Hade jag fått det så hade jag sagt ”ja, det är lugnt”. Morr!

Efter ett par timmars väntan på flygplatsen så såg jag avundsjukt på en hop med människor som klev på Las Palmasflyget precis innan jag satte mig i den lilla fokkern som skulle ta mig till Arlanda. Kroppen är idag väldigt öm. Det stramar både i ben och mage när jag hostar eller bara rör mig, jag förstår inte varför. När jag skulle stiga av planet så haltade jag ner för trappan och kände mig alldeles ledbruten. Motion är verkligen inte bra för kroppen!

När jag kom hem så hade min bil lagat sig själv, eller kanske inte. Min supersnälla bror hade bogserat den till en verkstad och hämtat ut den när den var klar. Nu har jag en ny säkerhetsdosa till batteriet och dessutom ett nytt rör till bromsservon som tydligen läckte. Man blir lika glad varje gång det inte kostar över 10 loppor att laga något på bilen, nu klarade jag mig undan med 2000kr.

Blod, svett och tårar – eller ett helt vanligt jympapass!

Ojoj! Det är lite sådär att bli totalt överkörd av en tant på 60 år som kör sitt andra jympapass på morgonen och ändå kör skiten ur oss ungdomar (eller ja, jämfört med henne i alla fall).

Efter en kall dusch så kände jag mig som en människa igen och frukosten var helt otroligt god. Så här i efterhand så kan man ju tycka att det vore skönt med ett hårt pass varje morgon men jag vet hur mycket varje extra minut i sängen är värd för mig på morgonen, så det blir knepigt.
Visserligen så borde jag faktiskt ta tag i mig själv och få upp lite kondition och styrka och jag ska göra det….. snart, alldeles strax, vänta lite bara.

Om jag börjar träna så kan jag ju faktiskt fortsätta att äta all god mat med gott samvete, fast å andra sidan skulle det inte förvåna mig om jag istället blev alldeles frenetisk och totalomvänd och bara skulle äta nyttig mat (och efterrätter såklart). Kan man ursäkta sig med att man inte kan träna för att man har risk att bli manisk?

Dagen gick annars bra, vi traskade bland annat runt på vårt enorma centrallager på 93.000kvm. Det är helt otroligt stort faktiskt.
Imorgon blir jag lämnad ensam med 31 deltagare för att sköta sista dagen på kursen. Det blir spännande. Men innan dess så är det förstås festmiddag. Hick!

Crazy for food!

Kvart i sju kom taxin och hämtade mig idag. I söndags velade jag fram och tillbaka om jag skulle ta bilen till Jönköping eller inte, det problemet löste sig ganska enkelt i och med att bilen gick sönder, därför tog jag flyget istället (och jag behöver väl inte skriva att jag somnade direkt?).

Så här i efterhand så är jag glad att jag inte bestämde mig för hyrbil eftersom det hade varit en ordentlig snöstorm på vägen ner hit för de kursdeltagare som valt att ta bil, ibland gör man helt enkelt smarta val.

Till middag åt vi en alldeles makalös lasagne! Det var nog till och med så att det kan ha varit den bästa jag ätit eller så var jag galet hungrig, det kändes som att jag skulle kunnat äta hur mycket som helst, men det gick över efter andra portionen. Är jag matmissbrukare tro? Jag tänker alldeles för ofta på mat.

Till efterrätt blev det en stor äppelpajsgrej som även den var underbar. Att vara ute och resa gör inte under för figuren.

Mitt hotellrum är onödigt stort för de behov jag har, det är nästan så att rummet är större än min lägenhet!

När jag nu kommit in på figuren så kan jag berätta att jag har svår ångest inför morgondagen. Klockan åtta imorgon bitti så ska vi ses ombytta och klara för ett 45 minuters jympapass! Jösses! Jag har inte rört mig på det sättet på så länge jag kan komma ihåg, min träningsverk kommer inte vara att leka med. Massage tack!

Kan det vara måndag tro?

Karma strikes back!

Så, vad hade jag väntat mig? Nu har jag lämnat min bil i sticket, tänkt onda tankar på att byta ut den, så vad händer? Jo, den sviker mig såklart.
Jag hade kommit ett par kilometer i morse när ABS-lampan började lysa strax innan cd-spelaren började hacka. Efter det så började lampa efter lampa att lysa tills all instrumentbelysning långsamt släcktes ner och bilen stannade. Jag klappade ratten varsamt i hopp om att min kärlek kunde få den att hämta nya krafter men det var obesvarad kärlek idag, helt klart.

Therese hade som tur var inte kommit ända till jobbet så hon vände och kom och assisterade mig.

Eftersom det här felet inträffade förra vintern så tänkte jag ge den samma behandling igen eftersom den fungerat sedan dess, en skön elchock alltså. Efter att ha puttat upp bilen för en liten backe (tungt som fan) så att vi kom åt motorhuven så satte vi sprutt på bilen…..men det varade dessvärre bara i ett par minuter innan den la av igen.
Jag är trots allt lite stolt över att jag kunde glänsa med att ha egna startkablar i bilen, ibland så är det ordning och reda minsann.

Vad jag inte är nöjd med är att ha de här sporadiska felen som jag verkar drabbas av. Förra vintern så försvann min koppling längre och längre ner tills den till slut satt fast i golvet, precis lagom när jag stod vid en stor korsning på väg ut på motorvägen i rusningstrafik. Jag fick panik i ett ögonblick tills jag kom till sans och bara drog upp den från golvet, sedan dess har den fungerat som den ska. Hmm!

Fick för övrigt ett sms till av den galna killen vilket fick mig att skratta gott. Eftersom jag inte var intresserad av honom så undrade han nu om jag ville fråga min syster om hon kunde tänka sig att gå ut och dansa med honom. Jösses! Helt seriöst – var är alla normala människor?

Solid kväll!

Jag försökte faktiskt att slippa, inte så uppenbart i och för sig men jag antydde flera gånger att det skulle vara skönt att inte behöva gå ut och frysa, men det blev utgång trots mina hemliga protester.

Vi satte oss på Hotell Anglais och beställde in blodiga biffar, det var som att vi var utsvultna vargar som inte fått mat på flera veckor, maten försvann ner snabbare än en bulemiker skulle hinna få upp den. Yummi!

Efter en drink på Fridays så valde vi att gå till trotjänaren Solidaritet. Nu har vi ju hållit oss därifrån under en längre period men vi tänkte att ikväll så var andra chansen kommen, och den gick igenom. Solidaritet höll måttet ikväll och levererade både roligt folk och bra musik (på nedervåningen såklart).

Kvällen bjöd på ett par egoboostar, det var lite skönt samtidigt som det känns så otroligt oviktigt vad främmande människor tycker om mig, vad vet dom?!. (Det är svårt att göra mig nöjd.)

Hur kommer det sig förresten att fötterna börjar skrika av trötthet så fort man sätter foten utanför krogen och ska gå hem (dvs leta taxi)? Det är likadant varje gång, varje steg är som att trampa på glas men ändå så har man stått och dansat hela kvällen på precis samma fötter! Skumt fenomen.

Som ni ser så var mitt hår för övrigt riktigt stort, precis som jag utlovat. Jag var kanske inte helt bekväm med det ändå, men till nästa gång så hittar jag på något nytt.

Dagen efter!

Åh, jag skulle ha kunnat sova hur länge som helst idag, om jag inte satt klockan att ringa vid elva förstås. Jag vaknade självklart klockan sex av att mtv gick på med full volym! Jag fattar inte, jag HADE stängt av väckningen till helgen, funktionen funkar dåligt.

Hämtade min bil i vanlig ordning i stan, det är egentligen inte rättvist att lämna den där alldeles ensam, långt ifrån matte… men ibland så måste man.

Idag använde jag min nyinköpta mössa. Jag har länge hävdat att jag inte kan ha mössa men när den väl åkte på så ville jag inte ta av den. Det var så mysigt och varmt att ha mössa på sig så jag ska ha det jämt (sen hade det kanske lite att göra med att jag hade en riktigt ”bad hair day”).

Eftersom det är fars dag så åkte jag och syster för att köpa blommor (pappor/killar kan uppskatta blommor faktiskt) . Vi hamnade hos en rolig gubbe som totalvägrade att sälja rosa blommor som skulle ges till en kille. Han var helt seriös när han sa att man bara inte fick göra det. För övrigt så tog det honom nästan tjugo minuter för att binda ihop två buketter blommor, jösses!

Fick idag sota för att jag pratade med fel kille igår, han tog reda på mitt nummer och har ringt mig 4 gånger och skickat 9 sms (utan att få svar från mig) sedan igår kväll. Efter att nu ha klargjort min åsikt så har telefonen äntligen tystnat. Peace!

Lockar som lockar!

För alla er som tittade på Idol igår så kommer ni förstå vad jag tänker ta upp när jag säger Marie Picasso. Alltså…hon verkligen strålade igår på scen och hon får alla mina hårstrån att ställa sig rakt upp av välrysningar när hon öppnar munnen och sjunger ut.

Men! Va fan hade hon på sig? Hon är väldigt vacker från halsen och uppåt men hon är närmre en meter bred och då kanske man inte ska ha en superkort, åtsittande och tokurringad glitterklänning som sitter åt som en kondom. Eller har jag fel?

Kanske är det bara så att jag sitter och stör mig på det så mycket för att hon skiter i att hon har ett par kilo för mycket. Hon meddelade igår att hon kände sig otroligt vacker i sin klänning, så….kanske är det vi andra som retar oss på henne som borde vara avundsjuka för att hon helt enkelt vågar sticka ut och vara nöjd med sig själv! Vad gör ett par kilo hit eller dit om man trivs med sig själv? Jag skäms lite för mig själv över att jag sitter och är taskig när det i slutändan är hon som är den som trivs med sin kropp.

Eftersom jag är väldigt förtjust i stort hår så satt jag mest och tittade på hennes tuperade hår med de fantastiska lockarna, jag vill också ha. Med ett sånt coolt hår så är det nog ingen som ens bryr sig om att titta på kroppen.

Nu ska jag gå in i duschen och tvätta håret inför ikväll, det ska bli STORT!

Ps. På bilden här uppe till höger ser hon inte speciellt stor ut förstås. Hmm!

Lägger även in ett smakprov från tidigare uppträdande för er som missat henne helt.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑