Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Min utomhustermometer visar fel, vilket ger mig fel förutsättningar för att klä mig på morgonen. I morse visade den på +3 grader men när jag kom in i bilen så stod det -4 grader på displayen. Jag fryser, ända in i benmärgen. Hade det inte varit för att mina jeans är så hemskt tajta så hade jag dragit på mig mina benvärmare innanför byxbenen, nu får dom inte plats dessvärre.

Sist jag hade dom på mig (utanför byxorna) så fick jag samma fråga flera gånger under samma dag ”fryser du om benen”? -Dooh, klart jag inte gör, jag har ju benvärmare!

Jag tycker allt att vi kan anamma lite flashdancetema och låta benvärmarna bli mode igen, dom är grymt sköna att ha när man fryser. För övrigt så tänker jag skaffa mig öronmuffar, mina öron gillar inte alls kyla och när man inte vill förstöra sin fantastiska frisyr med en mössa så kan öronmuffarna fungera som ett alternativ, frågan är bara var man hittar ett par lurviga i vuxenstorlek.

Något jag är stolt över idag är att jag hade parkeringens renaste bil! Såna små saker får mig att bli glad.

Nu börjar den här ”hemska” perioden då våra leverantörer ska smöra upp oss i brygga med hjälp av julgodis. Än så länge så har vi bara fått en stor kasse med 15 olika sorters pepparkakor men jag har en misstanke om att det kommer ramla in massor av choklad inom de närmsta veckorna. Det här är ju ingenting man bör klaga över egentligen men det känns som att man får i sig rätt mycket sötsaker ändå i december. Hur ska detta gå? Jag ska ju i bikini snart.

Kicki – imorgon kväll så kommer jag ner till dina goa gubbar och gummor och äter chex ;). Om du har tid eller vägarna förbi Gothia så finns jag där och lär mig nya saker.

Nu är jag nöjd! Jag har vårdat min bil och ser nu vad det är för färg på den igen. Efter mycket mek och många svordomar så fick jag till slut på de nya vindrutetorkarna också. Varför ska det vara så svårt? Universalfäste my ass! Tryckknappar kanske vore något.

I fredags satte jag upp en lista på vad jag skulle göra i helgen och jag har faktiskt hunnit med att göra det mesta. Visserligen så står ”köpa gardiner & sängkläder” kvar på listan men det är ju ingen brådska egentligen. Jag har kommit till en punkt då jag känner att jag behöver förändring hemma, så istället för att måla om och göra den onödigt krångligt så byter jag ut färgerna på allt runt omkring istället.

Min nya Scrubssamling är guld! Serien är en av mina absoluta favoriter och nu kan jag skämma bort mig med att titta på den när jag känner för det. Under de stunderna så ska datorn vara avstängd så att jag verkligen kan koncentrera mig på tv´n, om du inte har sett något avsnitt så har du gått miste om något!

Omedvetet så verkar det som att jag förbereder mig för julen, jag har plockat massor runt omkring, rensat garderober, slängt kartonger som stått i köket i all evighet och dessutom plockat fram mina vinterkläder/skor.

När jag sedan plockade fram ljusstaken så blev det ju rätt uppenbart. Tror ni att den fungerade? Vilken besvikelse det var! Fungerade den förra året eller la jag in den i skåpet trasig? Om jag inte slänger eller lagar den nu så kommer det att bli samma visa nästa år när jag förväntansfullt plockar fram den.

Jag kommer inte pynta för jul hemma hos mig, men en ljusstake ska det vara i fönstret! Så är det bara! Det är hög mysfaktor på ljusstakar och jag brukar alltid bryta seden genom att ha den alldeles för länge, vilket även kommer att ske i år (dvs när jag köpt en ny fungerande).

Piiiiiiiip PIIIIIIIP piiiiiip! Så låter det i mitt öra just nu. Jag har tinnitus sedan flera år tillbaka, men det är inget jag lider av eftersom jag har vant mig vid ljudet. Nu däremot så har ena örat bestämt sig för att pipa lite extra och dessutom med en ton som är högre (både skal- & volymmässigt) än vanligt, vilket i sin tur gör mig väldigt distraherad.

Jag är van vid symmetri men nu när ena örat tar övertag och spelar upp olika sorts pip så förstör det min koncentration och tar massor av energi från mig. Det är helt ofattbart egentligen att det är ett ljud som bara jag kan höra. I början när precis fått tinnitus så försökte jag se om andra kunde höra det genom att lägga öra mot öra, but no – nothing! Då undrar man ju egentligen, finns ljudet på riktigt? Är det min hjärna som bara spelar mig ett elakt spratt och gör så att jag tror att jag hör ljudet, som kan liknas vid en testbild på tv´n? Om ljudet finns så borde väl ljudvågorna sprida sig ut genom öronen (och att man är blond borde ju inte förvärra saken ;)?

Öronen klarar ju bara av en viss decibel innan man får permanenta skador, tänk om man har en sån högljudd tinnitus så att örat förstörs av ljudet, vilket ekorrhjul! Jag ser inte det logiska med tinnitus!

När jag vid halv tre hade stängt ner datorn, pälsat på mig och gick och önskade alla en trevlig helg så stötte jag på min VD som med hjälp av sina hundögon fick mig att vända tillbaka och jobba i två timmar till. Vad gör man inte?!

Det blev en riktig myskväll med mat som stod färdig på bordet när jag kom från jobbet, hjortstek, glass med jordgubbar och kex med ost, sen var kalorikvoten fylld. Efter att ha våndats framför Idol så straffade vi oss själva genom en en och en halv timmes promenad.

Pust och stön! Efter jobbet åkte jag och spelade badminton. Det är första gången i höst som jag haft möjlighet att vara med, okej en gång missade jag för att jag glömt ta med mig kläder men annars har jag varit upptagen varenda torsdag (förutom när jag var sjuk). Det verkar som att torsdag är en ganska dålig dag att planera något på, antingen så är man bortrest eller så kommer man hem den kvällen.

Idag fanns det ingen ursäkt och jag hade till och med tagit med mig mina grejer och mitt nyinköpta racket.

I våras när vi tränade varje vecka (näst intill) så hade vi massor av energi kvar efter en timmes spel, vi klagade lite på att vi inte blev svettiga längre….. idag hade jag inte det problemet, efter en kvart så följde inte kroppen mina direktioner längre. Det största problemet jag har är att jag är långsam i vändningarna. Om jag är på väg åt ett håll så hänger inte kroppen med riktigt när man plötsligt får en ”boll” (heter det så?) åt andra hållet.

När jag missat ett par slag för att jag inte hann med så började jag fundera på en lösning. Hur vore det om man på skorna, under hälen hade en ”halv kula” så att man bara kunde sätta ner hälen och snurra runt så att man kommer åt rätt håll? Det vore ju skitcoolt!

I och för sig så måste man nog trippa runt på tårna övrig tid men det ger ju bra träning för vaderna. Nej, jag ska nog fnula lite mer på den innan jag söker patent.

Idag orkar jag inte tänka ut något som jag ska skriva om. Det verkar som att jag kommit in i min ”sova-djupt”-period igen. I morse så snoozade jag ”bara” i 45 minuter jämfört med i måndags då jag lät telefonen ringa i en timme. Tanken på att jag istället skulle kunna ha sovit normalt under snoozetiden är lite irriterande, men jag har ju verkligen för avsikt att gå upp när det ringer, nästan i all fall. Ett par snooze är okej tycker jag, men det gäller att se till att man går upp innan ringningarna tar slut, vilket dom gör efter cirka en timme.

Det finns tydligen folk som går upp direkt när klockan ringer, första gången! Jag förstår inte, de går ju miste om den sköna ”somna-om”-grejen. Något av det skönaste som finns är ju att vakna och inse att man kan somna om igen. Det är lite därför jag inte engagerar mig jättemycket i att läsa bruksanvisningen till min tv så att jag kan stänga av väckningen på helgerna. Varje lördag och söndag så vaknar jag av att tv´n går igång och så ligger jag och är lite lagom förvirrad innan jag inser att det är helg, sträcker mig efter fjärrkontrollen, stänger av tn´n och somnar om igen, det är lycka det!

Alltså, det här med superlim, det är lite farligt för vanliga dödliga anser jag. Eftersom jag brukar ha långa naglar så händer det ibland att jag slinter på något och en nagel går av, ofta går den av sådär långt in så att det gör asont och inte går att jämna till med en nagelsax.

Härom veckan så hände det i alla fall och då köpte jag ett ”nail glue” som har en torktid på 5 sekunder. Efter en liten klick på nageln så höll den i en hel vecka, tills idag. När jag nu skulle limma lite till så hade själva pipetten med limmet fastnat i behållaren och när jag satt och skakade som mest för att få ut den så brände det plötsligt till på låret där en droppe lim hade hamnat. Fort som attan tog jag tag i byxorna för att lyfta dom från låret och jag kände hur byxorna höll på att klistras fast på benet.

Nästa steg var att försöka hindra limmet från att droppa någon annanstans och det resulterade i att jag nästan höll på att limma ihop ett finger på varje hand, med varandra såklart. Behållaren var ju helt kladdig och det var totalt omöjligt att bli av med den eftersom den envisades med att vilja klistra sig fast på mina fingrar.

Min fråga är nu, OM jag hade lyckats klistra ihop fingrarna med varandra, HUR skulle jag då ha kommit loss? Det skulle vara sådär att behöva ringa någon och förklara att man behöver hjälp för att händerna är ihoplimmade.

På de fingerspetsar som jag fått lim på så har jag ingen känsel just nu men det nöter jag nog bort under morgondagen. Nu måste jag ju naturligtvis ställa den uppenbara frågan, varför fastnar inte superlimmet inuti flaskan?

Det här blev en annorlunda dag!

Halv sju imorse så åkte jag till Linköping för att vara med på min första förhandling. Det var mörkt och dimmit ute och termometern visade på -3 grader. När man åker så tidigt så känns det nästan som att man är ensam ute…. tills man kommer upp på essingeleden förstås.

Förhandlingen som jag trodde skulle ta en timme tog 4,5 timmar. Vi pratade, delade upp oss och satt och smidde planer i olika rum, konfronterade varandra, gick tillbaka till våra enskilda rum och smidde nya planer, gick tillbaka osv. Motpartens ombudsman var en äldre gubbe som var hal som en ål, efter bara ett par minuter så retade jag mig enormt på allt som kom ur hans mun och hans sätt att säga det på. Han tillsammans med vår ombudsman satt och gnabbades på ett sätt som fick mig att tro att de varit gifta i 30 år, det var ett par riktigt sköna tjyvnyp de gav varandra.

Runt tre så var vi i alla fall klara och min tanke på att åka till kontoret och jobba ett par timmar var glömd för länge sedan.

Vägen hem var skitjobbig att köra, kombinationen av dåliga vindrutetorkare, geggig ruta, regn och totalt mörker fungerade inte speciellt bra men trots detta och diverse bilköer så kom jag hem i alla fall. Det var ju tur att jag åtminstone hade hällt i spolarvätska och pumpat däcken innan jag åkte. Igår visade det sig att jag endast hade 1,3-1,8 kg i däcken, efter jag hade fyllt så försvann plötsligt den svampiga och sliriga känslan jag har haft sedan jag bytte till vinterdäck, undra varför?!

Min bil ser nu ut som något som varit ute och rejsat i skogen, den är helt genomskitig!

Usch! I en vecka eller två så har jag konstant kämpat med alla resebyråers hemsidor. Jag skulle kunna påpeka de flesta felen som sidorna har eftersom jag stött på i princip alla.

Syster och jag har haft lite svårt att komma fram till bra datum och när vi väl bestämt oss så var ju alla resor slut förstås, vi har troligtvis bokat upp ett 15-tal resor som inom kort kommer att komma ut till försäljning igen. 🙂

Ikväll gav jag upp och öppnade min plånbok för min syster och sa ”gör vad du vill, fixa en resa”. Medans hon satt och gnuggade sina grå så rensade jag upp bland alla bokningsmail och där råkade jag hitta en resa som gick till Lanzarote den 27é december som hade varit alldeles perfekt för oss. Dessvärre skulle den ha varit betald i lördags så där fick jag. Bara för att jag var så nyfiken så provade jag ändå att logga in på ”min resa” och helt oväntat så ligger resan kvar! Me like sooo much!

Snabbare än blixten så slängde vi in 10.000kr var och så var resan vår! Fucking fantastiskt!

Så, när ni sitter här hemma och huttrar så kommer vi att ligga vid poolen på vårt 4-stjärniga hotell och bli uppassade (ja, vi tog ju all inclusive såklart). Fan, vad jag är nöjd nu!

Jag har hittat hem! Efter att ha tittat runt på massa bilmärken och provkört lite allt möjligt så inser jag att jag inte ser skogen för alla träd. Det är ju en Audi jag ska ha, varför envisas jag med att försöka övertala mig själv att jag ska ha något annat?

Den stod i Hammarby och tittade på mig med sina stora lyktor och signalerade ”kööööp mig”!

När jag gled ner i de skålade sätena så slöt de sig om mig och välkomnade mig. Trots att jag provkört små sportvarianter av alla sorter så har de inte den stabilitet och kvalitetskänsla som A3án har.

När jag tittar på bil så tappar jag all kontakt med realiteten, prislapparna suddas ut och jag ser blommor istället för siffror. Knäckebröd och vatten låter plötsligt väldigt lockande om jag bara får köra bilen hem till mig, vårda den och försiktigt putsa på den.

Nu ska jag bara försöka arbeta bort separationsångesten till min nuvarande bil, den sprider sig i min kropp redan nu, det kommer att bli tufft för den är ju så söt!

Det ÄR värt det! Jag har inga tvivel (alls nästan)! Nu ska jag bara rota igenom mina papper och se om jag har några dolda tillgångar som jag glömt bort.