Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Vilken fantastisk och perfekt vårdag det var idag! Kattis och jag möttes upp runt kl 12 i Rålis för en lång promenad runt Kungsholmen. Halva Stockholm hade gjort precis som oss så på vissa bitar var det väldigt trångt på trottoaren. Efter en timmes snabb promenad så började benen bli riktigt trötta och stela, men tanken på att vi skulle belöna oss med fika efteråt fick fötterna att fortsätta i nästan 40 minuter till.

När vi till slut kom fram och fått varsin muffins som vi proppade i oss bredvid vattnet så kändes det som att man gjort ett gott arbete.

Nu börjar alla nykära kärlekspar ploppa upp hand i hand, läskigt! Men å andra sidan så verkar alla snygga människor samtidigt komma ut från sina iden så det är okej ändå.

Promenaden har under kvällen tagit ut in rätt och det känns som att jag förtjänar att somna precis när som helst!

Holy crap! Hur tänkte jag nu?!

Jag har ju haft min bil ute på annons ganska länge utan att egentligen ha en överdriven vilja att sälja den. Idag kom den en kille för att titta på min ögonsten och han blev lika kär i den som jag är! Man kan ju tycka att jag borde ha en färdig panikplan för att lösa problemet som uppstår om jag blir av med pärlan, men det har jag ju inte. Den mentala biten ska vi inte ens prata om, att skiljas från pippigul kommer att vara tufft!

I vilket fall så skulle han hem och tänka och försöka skrapa ihop pengarna, men med tanke på hur det lös i hans ögon efter provturen så känns det hyfsat troligt att han vill ha den.

Vad ska jag ha? Vad ska jag ta mig till?! Hjääälp! Paniiiiik!

Out of the light, like a star, lika hero. Love will survive!

KAN det vara så att Charlotte Perrelli kanske bantat ner sig ett par kilo för mycket? Kanske bara en 8-9 kilo sådär. Huvudet tillhör en vuxen medans resten av kroppen skulle kunna sitta på en undernärd tonåring. Ja vad vet jag, ni säger säkert att jag bara är avundsjuk och så är det nog. Om jag hade den kroppen så skulle jag ha god marginal för att äta massor av sötsaker ett bra tag framöver.

Visserligen så har jag just gjort det ikväll, ätit sötsaker alltså. Efter en riktig toppenmiddag med högklassig mat och goda vänner så toppade vi det med kladdkaka, brieost och kex. Kladdkakan var det enda jag bidrog med ikväll. Eftersom det är så knepigt att baka i min gasugn så åkte jag och Kattis hem till mammas hus och gjorde den. Jag fick lite dåligt samvete när mamma ringde när hon kommit hem från Dalarna och undrade varför det luktade så gott i hennes kök men ingen kaka att äta.

För att återgå till schlagern igen så undrar jag om det bara är jag som associerar Alexander Bard med ett sjukt husdjur som fått en tratt på huvudet för att förhindra att dom slickar/biter sig i såret. Mina frågor är; vad har Alexander Bard för sjukdom? Vem har släppt lös honom och VAD är det för fel på byxor som går ändå ner till fötterna?

Slutligen måste jag säga att jag tror att Charlotte kan gå långt med sin låt i Eurovision Song Contest (om hon inte blir inlagd för anorexia innan dess förstås!).

Idag kände jag mig stressad, det är mycket att göra nu och allt ska gärna vara gjort i förrgår….men då gjorde jag ju andra saker! Imorgon ska jag dessutom prata om engagemang igen med varuhuschefer i vårt dotterbolag, jag har varit så stressad så jag har inte ens hunnit bli nervös inför det, skönt!

Efter jobbet stressade jag förbi mc-verkstaden som klätt om mina fälgar med nya däck. Nu kommer jag tro att jag är oövervinnlig och kan därför köra riktigt snabbt till sommaren, kanske till och med lagligt!

När vi sedan spelade badminton så pajade jag Therese knä! Det känns som det i alla fall. Jag fick iväg ett hårt skott (eller vad det nu heter inom badmintonspråket) rakt på henne vilket gjorde att hon väldigt snabbt och hårt, slog sig själv på knät som i sin tur vek sig och gjorde att hon ramlade ihop i plågor. Mitt samvete var framme och naggade på mig, men när hon var uppe och stog igen och körde sina hårda ”bollar” på mig så var det återigen – krig!

Åh, jag är så glad och lycklig! Jag fick en GPS idag och den är så cool! Visserligen så hittar jag fram och tillbaks till jobbet men det är elektronik, och såna prylar gör mig glad!

Jag såg fram emot en hel kvälls pysslande med alla funktioner och läsning av bruksanvisningen, men när jag kom hem och pillat på den i en halvtimme så slocknade den och kartongen innehöll ingen laddkabel, dessutom så var bruksanvisningen bara på tio sidor. Trots att det var en besvikelse att jag inte kunde fortsätta så blir jag fortfarande glad när jag tittar på den.

Annars så är det lite ledsamt på jobbet eftersom Therese arbetade sin sista dag i fredags. Det är liksom lite tomt utan henne. Kom tillbaka, allt är förlåtet!

Idag hade jag mina favoritjeans! Det ser ut som att jag måste begrava dom snart eftersom det knappt finns något tyg kvar till att täcka benen. När jag på fikan satte mig ner på en kall trästol så fick jag sitsen direkt mot huden och då insåg jag att det inte fungerar mycket längre. Men dom är ju så nice! Oavsett om de är nytvättade eller väldigt ingångna (otvättade alltså) så ändrar dom inte storlek, tyget är fantastiskt…..och den modellen tillverkas inte längre. Så, om någon har ett par oanvända Wrangler, modell Megan i storlek 27 (nej i 28 såklart, men det vill jag ju inte skriva) så kontakta mig omedelbums!

Idag var jag i kontakt med en kompis som jobbar på Nikon. Eftersom hälften av alla de bilder jag tog på kursen förra veckan var trasiga och oöppningsbara när jag förde över dom till datorn så var jag hyfsat frustrerad över den nya fina kameran.

Idag skickade han mig en länk till en sida med ett recoveryprogram. Jag blev så himla glad när jag såg de små ikonerna långsamt dyka upp i en liten ruta….tills jag skulle spara dom och programmet sa att jag minsann behövde betala om jag skulle ha möjlighet att spara dom. Som han själv sa när jag ringde tillbaka och gnällde; det är samma känsla som att ha raggat på en tjej hela kvällen och få veta precis när krogen stänger att hon inte är intresserad.

Tack och lov så tyckte min chef att det var värt att betala för det så jag återfick alla mina förlorade bilder. Efter det så satt vi och skrattade gott åt alla (fylle)bilder från kvällen. Ja jösses vad vi såg ut att ha kul!

Typ sextioåttondedagen man vaknar med täppt näsa, det är ju bara för underbart! Kan ju i och för sig ha lite med att göra att det var alldeles tokkallt i rummet när jag vaknade, men ändå. Snart får Försäkringskassan gå in och sponsra mig med näsdukar och nässpray.

Gårdagens fest på Hard Rock var ganska rolig. När jag skulle gå hem så gick jag mot Odenplan för att haffa en taxi men när jag kom dit så tänkte jag att jag lika gärna kunde fortsätta att gå till St Eriksplan och väl där så var det så nära till Fridhemsplan. Jag hade faktiskt funderingar på att gå till Alvik också men det är så himla knepigt om man skulle ångra sig mitt på Tranebergsbron och dessutom så frös jag om öronen och var kissnödig så det fick bli en taxi från Fridhemsplan.

Fördelen med promenaden är att jag borde ha gått bort lite av alla kalorier som jag fick i mig när jag åt Karins otroligt kladdiga kladdkaka efter middagen.

Idag är det en typisk dag då jag får IKEA-lust! Jag resonerar att ingen annan vill gå utanför dörren när det är sånt skitväder, men jag vet sedan förut hur fel jag brukar ha om det så jag ska försöka lägga band på mig.

Ujuj! Nu är jag hemkommen från 3-dagars kurs och är löjligt trött, sen kan det ju bero på att jag gick och la mig klockan tre i natt för att sedan gå upp sju igen. Det kändes faktiskt som att jag aldrig somnat när klockan skrämde liv i mig i morse.

När jag efter 20 minuter i duschen fortfarande inte fick sköljt ur balsamet ur håret så konstaterade jag att min teori om att hotell tillsätter massa luft i vattnet måste stämma. Tänk på det nästa gång ni bor på hotell, det krävs alltid flera handskopor med vatten för att skölja bort tvålen från ansiktet och flera klunkar vatten för att bli otörstig.

Lagom ironiskt efter festkvällen så höll jag en presentation om engagemang på förmiddagen. Det gick rätt bra faktiskt, jag varken blossade upp eller rusade iväg i mina meningar. Om detta berodde på att jag var för trött för att vara nervös eller om det var för att jag var trygg i det jag pratade om vågar jag inte säga.

Efter att vi skickat hem alla deltagare så körde jag och Anna rollspel. Hon var publik och jag var en härligt oförberedd talare som skulle sälja in en tejphållare och en penna (det var dåligt med rekvisita) till henne med olika sorters presentationstekniker, det kändes inte helt naturligt men det var roligt. Trötta som fan så tog vi en tidig eftermiddag och åkte hem.

För första gången på lääänge så vaknade jag i morse utan att känna mig sliten eller med svarta påsar under ögonen. Jag var tvungen att stirra länge i spegeln för att faktiskt inse att mina mörka vänner inte befann sig i ansiktet. Det kändes väldigt ovanligt men samtidigt enormt välkommet.

Förhoppningsvis så har jag skrämt bort dom för all framtid, men helt säker vågar jag inte vara.

Andra chocken kom när jag tittade ut genom fönstret och såg att det var helt vitt ute. Det blev en del gnuggande i ögonen innan jag insåg att det verkligen var snö ute, mysigt!

Redan vid lunch så var snön bortglömd, det fanns inte ett spår av att den funnits där.

Idag fick vi det mesta på plats inför kursen som startar imorgon, det kändes fint. Jag har en föreställning om att det kommer att lugna ner sig lite med hektiska saker efter den här kursen. Nu är frågan bara hur fel jag kan ha om det.