Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Om man sätter klockan att ringa kl 6 så borde man väl kunna förvänta sig att den ska ringa kl 6?

Är det inte väldigt lustigt då om den ändå bestämmer sig för att ringa kl 8? Jag tyckte i alla fall det var ett mysterium i morse då jag vaknade ca 2 timmar för sent och det var jätteljust ute.

Idag börjar tydligen mitt nya nyttiga liv! Chef-Anna har utmanat mig på att leva hälsosamt ett tag framöver för att komma i rätt form till sommaren och eftersom det är en tävling så skriker varenda cell i kroppen att jag måste delta. Hon har liksom fattat grejen med mig och utmaningar, jag KAN inte säga nej!

Så, till frukost blev det inte de vanliga mackorna, utan en halvbränd omelett (får jag skämmas om jag erkänner att jag var tvungen att leta upp recept på hur man gör en sån?). Till lunch åt vi varsin dietsoppa som smakade…ingenting? Trots det så var den faktiskt ganska mättande?!

Väl hemma så blev det en soppa till och istället för att hoppa upp i soffan så gick jag ut och promenerade i snabb takt. Väl godkänt för första dagen väl?

Till imorgon så har jag tillagat kyckling som jag ska äta med massa läskiga grönsaker till.

Dagens höjdpunkt var nog när jag gick in på Skatteverkets hemsida och såg att de vill slänga massa pengar på mig vid skatteåterbäringen i juni, tack för att ni förvaltat mina pengar i ett år!

Hallå! Finns jag? Syns jag? Jag är lite osäker så jag vill bara kolla.

I natt skulle jag tvångsgiftas, det var väldigt obehagligt faktiskt eftersom killen i fråga redan har fru och barn, förutom det praktiska så är han dessutom inte min typ och faller mig inte i smaken. Flera av min ex var där för att hjälpa till med arrangemanget. Det sista jag kommer ihåg var att bromsarna fungerade dåligt på min bil när jag skulle backa ner för en brant backe, det är väl i och för sig väldigt nära verkligheten.

Jag gjorde ett halvhjärtat försök att fixa bilen mitt i snöstormen i förmiddags men dom satt fast som om de aldrig gjort annat, suck! (Det sista var alltså den bistra verkligheten om ni inte förstod det).

Nu fryser jag! Min innetermometer visar på 16,5 grader trots att jag skruvat upp elementen på max, jag gissar att något är fel på pannan nere i källaren.

Mina aktuella needs just nu är: en varm kille som kryper upp bredvid mig i soffan och klappar lite på mig till en bra film.

Håller jag på att bli dummare? Alla vet ju att dumma människor är gladare än smarta och nu kommer jag ofta på mig att sitta och fnissa eller bara gapskratta rakt ut i luften till något på tv´n eller datorn, trots att jag är ensam. Sånt gjorde jag aldrig förr! Har jag gått och blivit en glad människa? I och för sig så har jag nog alltid varit en glad person, det är bara i den här bloggen som man kan få en annan uppfattning. Men jag vidhåller fortfarande att skadeglädje, råa skämt och direkta påhopp är den roligaste sortens humor.

Sol, sol, strålande sol! Dalarna visade upp sin bästa sida imorse när det var dags att vakna. Blå himmel, ett par minusgrader och sol förstås. Efter frukosten bestämde vi oss för att fajtas med skridskorna igen. Snön hade frusit på under natten så det var många ofrivilliga hopp och skutt på den redan vingliga färden.

Efter turen så fick vi naturligtvis varm choklad serverad när vi satt och återhämtade oss i den gassande solen (jag är faktiskt röd om kinderna fortfarande).

För att Kattis inte ska få vänja sig vid att få sova med mig varje kväll (eller av någon annan anledning) så packade vi ihop efter lunch och åkte hemåt till våra egna sängar.

När jag kom till pappa så packade jag ur alla väskor och påsar (var kommer allt ifrån?) in i min gula älskling och skulle bara flytta den från uppfarten när jag insåg att det var kört. På min bil använder man inte handbromsen, den är bara för syns skull och ska endast användas en gång per år – vid besiktning.

Jag hade visst glömt att tala om det för pappa för han hade dragit åt den ordentligt, vilket i sin tur gjorde att jag inte kom ur fläcken när jag försökte backa ner från parkeringen. Bromsklossarna var som fastklistrade på oket! Utan verktyg eller energi att leta upp några så stuvade jag tillbaka packningen i pappas bil och åkte hem.

Hur roar man sig som bäst i en liten stuga i Dalarna? Jo, man åker till Falun!

När Kattis gamla kompis (för att förtydliga så är det inte hon som är gammal, utan vänskapen) fick höra att vi tagit oss ända hit upp så tyckte hon att vi skulle passa på att hälsa på henne uppe i Falun. Så, på eftermiddagen satte vi oss i bilen och körde upp till den stora metropolen.

Det bjöds på middag, chokladtårta, gott sällskap, lek med barnen och skymtar av Let´s dance. Det blev en mycket trevlig kväll för oss. På vägen tillbaka så var det helt öde ute i trafiken, vi passerade endast en lastbil på väg tillbaka. GPSén var upplagd för äventyr och hänvisade oss ut på småvägar mitt ute i skogen, det var spännande.

Idag gjorde vi något vi inte gjort på mååånga år, vi åkte skridskor på sjön nedanför huset. Förutom att jag tycker det är alldeles tokläskigt att vara på isen så är skridskor inte att leka med heller. Benen förlorade sin normala karaktär och betedde sig som om de var uppbyggda av gele, det hade gått bättre om man hade kunnat spjälka dom på något vettigt sätt. Men, efter ett tag var det ganska roligt förutom när Kattis hund Murre sprang framför benen och försökte fälla oss. Vi var mest oroliga för att han skulle bli av med en tass eller två (usch, nu ser jag bilder framför mig).

När mjölksyran höll på att ta kål på oss så gick vi upp och belönades med fika på altanen i solen.

Okej, antingen så har jag fått lappsjukan eller så har jag hittat världens roligaste hemsida. Jag sitter och skrattar mig fördärvat åt alla roliga saker man kan hitta på med bilder på andra. Naturligtvis så är 90% av skratten rena skadeglädjen, men hey….skratt som skratt va?!

Hade det inte varit så att min syster skulle döda mig om jag la upp bilderna jag fixat till på henne så skulle jag inte ha tvekat, men ni får väl glädjas över bilder på mig istället. Varsågod, de här bjuder jag på!

Runt halv ett så tyckte jag att det var dags att gå hem. Tänk om man kunde göra det varje dag…vad lite det skulle bli gjort då.

Eftersom alla tidningar och tv-reportrar varnat för helgens oväder så lånade jag och Kattis den stora bilen. Man sitter som en gud i sätena, kör med fyrhjulsdrift, befinner sig en meter högre än alla andra och betalar tredubbelt så mycket för bensinförbrukningen. Fantastiskt! Jag kan nästan svära på att jag ser bensinmätaren röra sig neråt när jag trampar gasen i botten, ett under för en redan mager plånbok.

Ju längre från Stockholm vi kom desto grönare blev det utanför, väl i Dalarna så var det inte en snögnutta förutom på sjön som var snötäckt.

Inom en halvtimme så hade jag, Kattis och mamma rykt ihop i vanlig ordning och Kattis var på väg ut genom dörren för att åka hem igen. Efter att vi hade andats ut på olika håll så beslöt vi oss för att gå vidare med kvällen och umgås som normala människor gör och det lyckades vi bra med.

Det känns som att den här helgen lätt kan orsaka ett par kilos övervikt med tanke på hur mycket godsaker mamma har inhandlat. Jag ska försöka att ge mig ut på en riktigt lång upptäcksfärd imorgon, kanske leta lodjur, bävrar eller något annat skumt djur som man får leta länge efter att hitta (kan jämföras med åsnan och moroten).

Vad GÖR jag på nätterna? Jag fattar inte! Någon gång i morse så vaknade jag av att jag låg och viftade med händerna i luften, som om jag gestikulerade i ett väldigt ivrigt samtal. Så kan man inte hålla på, pinsamt! Säg det inte till någon, det är en hemlighet!

Satt jag på en parkbänk i helgen och åt muffins i solen? Just nu har jag väldigt svårt att tro det. Imorse så kunde jag ha gjort snöänglar i parken utanför, hade det inte varit för att jag ville komma till jobbet i hyfsad tid så hade jag naturligtvis gjort en ängel.

Bilnissen ringde idag också och försökte övertala mig att släppa min bil till honom. Jag ska fundera lite i ett par dagar och bestämma mig. Sen är det kanske läge att springa och panikshoppa något nyare om inte annat att förbereda mig på att behöva prata med alla slemmiga bilförsäljare (ni som inte är slemmiga behöver naturligtvis inte ta åt er). Mamma tycker att jag ska köra runt med hennes MG tills jag hittar en ny pärla, själv är jag inte så jätteförtjust i idén eftersom bilen inte går att köra över gupp, kräver olja i bensinen, inte har servobromsar/servostyrning och dessutom läcker när det regnar och man svänger på ratten. För övrigt så är det inget fel på den!

Den här dagen blev inte alls som jag tänkt mig, eller kunnat ana. Efter gårdagens härliga vårväder så var det hyfsat förvånande att se snön falla ner runt lunchtid, trots att jag gillar snö så vet jag inte om den var så välkommen efter mysvädret igår.

Kattis ringde vid lunch och övertalade mig till att joina hennes ”framtidsverkstad” som de skulle ha på kvällen via hennes inre-stress-och-ledarskapskurs som hon går. De hade fått i uppgift att ta med någon vän till kvällens övningar, det var tur för henne då att jag inte visste vad den skulle gå ut på.

Lagom omotiverad satte jag mig i bilen runt kl 16 för att ta mig till Nacka. När klockan närmade sig fem och jag knappt kommit fram till Essingeleden så var jag lite mer skitomotiverad, men synen av en Audi R8 som gled upp bredvid mig i Söderledstunneln fick mig att glömma allt. Vilken jäkla bil! En sån ska jag ha när jag bli stor (och rik)! Mullret från motorn fick hela tunneln att vibrera och jag hade bytt bort min gula älskling på ett ögonblick om det alternativet hade dykt upp!

Väl på plats så insåg jag varför jag inte blivit förberedd. Mötet var inte en timme som jag trodde utan det skulle hålla på i tre timmar! Alla skulle berätta en historia om ”kurspersonen” och om den man tagit med sig och sedan skulle vi göra ett uppträdande där vi lindade in historierna i den. Kattis berättade om när hennes chef hade lyft upp kjolen på henne på en firmafest och jag dagen efter ringde upp och skällde ut honom och skickade ett hatmail. Den historen gjorde vi om till en mysig barnsaga med små harar, ekorrar och stora elaka grävlingar som blev trakasserade av ekollon. Under hela mötet så fick vi fylla i små lappar som hade en ledsen smiley och en glad smiley på, där man skulle sätta ett streck på var man befann sig känslomässigt.

Det var en annorlunda kväll kan man säga. På vägen hem i snöstormen lyssnade jag på senaste radiohiten; You got the sweetest ass in the world!