Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Om OM fanns….

Idag skulle jag ha velat vara ledig och bara legat i soffan och tittat på film. Naturligtvis så hade jag inte gjort det OM jag varit ledig för då hade jag hittat på massa ”måste”-saker som jag brukar göra när jag planerar att inte göra någonting. Jag borde bland annat göra en riktig storstädning hemma som räcker för hela sommaren. Man kanske kan hyra någon för det uppdraget?
Men, nu är jag uppenbarligen inte ledig och behöver därför inte oroa mig för att jag har för mycket tid att slå ihjäl. Tänk vad lätt det kan vara ibland att lösa problem!

Min granne ringde igår och bad mig vattna hans blommor, det var jättekonstigt! Själv så skulle jag ju hellre låta blommorna dö än att släppa in en främmande människa i min lägenhet, men vi har alla olika värderingar. Han bad mig vattna hans rosmarin (hur ska jag veta hur det stavas?), rosor och basilika, hjälp! Hur mycket ska jag vattna? Tänk om det finns flera blommor att välja på! Tänk om dom dör?! Tänk om jag glömmer bort det?! Han förstår nog inte vilken ångest jag fick av det här. Andas Solan!

Igår blev det mc-körning av den högre nivån. Klockan 11 for jag ut och kom hem först kl 22. Då hade jag kört 45 mil med obligatoriska fikastopp och tankat tre gånger. Helt slut som människa tokkraschade jag i sängen och sov….inte alls som en bebis, faktiskt. Jag sov till och med rätt dåligt. Mc-körningen steg mig åt huvudet för jag vaknade ett otal gånger av att jag i drömmarna försökte ta kurvor i mycket högre fart än jag klarade av och vaknade varje gång jag var på väg ut i diket. Undra hur många gånger jag kraschade i natt egentligen. Obehagligt!

Idag är det 19 dagar kvar till semester! Wohooo! Ledigt! Men, va fan ska jag göra då?!

Humörsvängningar på ön!

Sällan har jag bytt om lika många gånger som jag gjort idag! Ena stunden var det strålande sol och riktigt varmt och gott för att i nästa sekund växla blixtsnabbt till ösregn och åska. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att jag bytte om från jeans till shorts och vice versa typ 7 gånger.

Vid tre så tröttnade vi på väderomslagen och beslöt oss för att fara hem. Det var en rätt bra dag och tid att åka hem på för det var inga köer någonstans. Dessvärre så blev vi stillastående på motorvägen innan Nyköping i cirka 20 minuter eftersom en bil hade voltat ner i diket strax innan vi kom, men det kändes ändå viktigare att ambulans, brandkår, polis osv skulle få komma fram till de skadade än att jag skulle få komma snabbt hem till mitt oviktiga liv (det är naturligtvis viktigt för mig….men inte i sammanhanget).

Väl hemma så undrade jag vad jag hade så bråttom hem till, allt ser ju fortfarande likadant ut som när jag åkte, det är inte ens någon som diskat min disk. Men, jag är en rastlös själv uppenbarligen. Det ska hända saker hela tiden för att det ska vara roligt, så jag får väl engagera mig och aktivera mig i något kul, typ köra motorcykel!!! Om det regnar imorgon så kommer jag att bli arg och då måste jag ut och göra av med pengar istället (det får bli min reservplan)!

Kö – Vägverkets svar på helvetet!

Saker blir verkligen aldrig som man tänkt sig. Jag vet inte om det ligger i människans natur att tro att man kan planera och kontrollera sitt liv, det är lustigt att man inte insett att det inte fungerar än. Jag menar, hur många år har vi funnits till utan att lära oss?! Vi måste vara de dummaste varelserna på jorden.

Nu blev det djupt…men jag spann vidare på att min planering inte blev som den skulle och hamnade här.

Igår så skulle vi åka ner till ön runt middagstid för att undvika de värsta köerna. Men när vi fick höra att köerna skulle vara som värst efter kl 15 så snabbade vi oss på och fick iväg oss med Ekeröfärjan som gick halv tre. Jag hade naturligtvis inte packat eller förberett något innan eftersom jag ”skulle ha haft” flera timmar på mig. När vi köat tillsammans med alla andra tusentals bilar fram till Södertälje så kände vi ändå hopp för att komma fram i tid.

Strax innan Norrköping så fick vi veta att pappa valt att få smärtor i bröstet efter att ha suttit i Söderköpingsköerna i någon timme (jag förstår hans frustration) och därför fått åka tillbaka till Norrköpings sjukhus med pling-plong-taxi. Så, när vi varit förbi och kollat att det inte var något allvarligt så åkte vi vidare….för att hamna i köerna. Alltså, det är helt galet sjukt vilka köer man ska sitta i. Hur kan dom dessutom ha den dåliga smaken att ha broöppning en gång i kvarten? Det var så tråkigt att köa så att hälften vore nog. Eftersom vi tagit med oss Evas mamma från sjukhuset också så kunde vi inte poppa och larva oss som vi gjort på vägen ner till Norrköping.

Efter fem och en halv timme (!!!!!!) så var vi till slut framme vid båten och kunde åka över till stugorna! Ja, jösses!

Midsommarregn i Skärgården!

Det är svårt att komma på ett härligare sätt att vakna på än i min stuga. Min otroligt söta dagbädd är förutom att den är fin även väldigt skön att sova i. Nu är det i och för sig meningen att jag ska plocka bort ena madrassen som ska ligga i den utdragbara varianten, men jag är lite för bekväm för att hålla på med det så det blir en ”prinsessan på ärten”-grej istället. Men, det passar ju ganska bra in i hela dockstugetemat.

Så när jag i morse slog upp ögonen och tittade rakt ut på en klarblå himmel och det stilla vattnet så låg jag och mös en lång stund innan jag i halvt panik var tvungen att springa och kissa. Det är nog tur ändå att man alltid är så sjukt kissnödig på morgonen, annars skulle man säkert aldrig komma upp.

Dagens väder har varit precis som midsommaraftnar brukar bete sig. Jag har suttit tidvis i bikini då solen stekt som mest och varvat med tjocka tröjor och jeans då regnet plötsligt dragit fram och öst ner. Varför ska det vara så svårt att få sol på midsommar?!

Sjukt nöjd är jag i alla fall med min snygga retroradio som jag köpt till stugan. När jag satt ute och njöt som mest av solens varma strålar och lyssnade på Jason Mraz ”I´m yours”, så kändes det som att jag inte fattades någonting!

Inlagd sill, senapssill, hovmästarsås, lax, ål, potatis, goda oster, snapps (extrem liten, det är fan inte gott) jordgubbstårta, godis…ja, det är vad som finns i min mage just nu (förutom ålen som jag inte vågade smaka på). Varför innebär högtider alltid att man ska proppa i sig massa mat? Ja, mätt och nöjd så tänker jag i alla fall sova nu och vakna till en blå himmel (please?)!

Hade det inte varit för att jag är så pedant så hade jag plockat blommor och lagt under kudden, men…jag vill inte ha (blom)fläckar på lakanen. Jag tror inte det blir så bra drömmar så att det är värt den extra tvätten!

En alldeles egen Bossefil!

Vad är det för magiskt med vänsterfilen egentligen? Tydligen så vill alla vara där i alla fall och då är det oavsett om det är tomt på bilar i höger fil eller inte. Ska man inte vara snabb om man ligger i vänstefil? Eller räcker det med tanken på att vara snabb för att man ska få vara där? Tänk vad snabbt det skulle gå för mig (ho ho) att komma till jobbet om alla andra höll sig i högerfilen! En alldeles egen Solanfil. Fast, det finns ju faktiskt en annan lösning på problemet också, att köra emcee. Frågan är bara om jag spar tid på det med tanke på alla skyddsattiraljer man ska krångla på sig innan man kan åka.

Något stort är på gång nu på eftermiddagarna som jag helt har missat, det är långa köer hem varje dag och jag förstår inte varför. Händer det något roligt mellan fyra och fem som jag inte är invigd i? Kanske borde jag vänta med att klaga till på torsdag, då ska jag köa professionellt med alla midsommarfirare (om jag inte beslutar mig för att ge efter på min halsont som hotade mig i morse). Hade det inte varit för att bilen jag ska köra bara har radio och bandspelare (ja, ni läste rätt) så hade jag laddat upp med lite bra musik. Nu får jag istället förlita mig på att radion skickar ut några schyssta vågor med sjungbar musik och att tjejerna (och hundarna) i baksätet kan klara sig utan toastopp och andra onödiga stopp tills vi kommer fram. Har man en punkt man ska till så ska man ta sig dit på kortast möjliga tid, så är det bara!

Nu ikväll så körde jag hoj! Jag är så tokfrälst just nu så det känns som att jag vill köra dygnet runt, jag får mer energi av att köra än att sova! Så, om jag inte dyker upp på jobbet så är jag ute och kör, bara så att ni vet! För övrigt så fick jag en tokcool högfartsstoppie på rundan (tänker inte gå in på detaljer för allas skull), den var så läcker och gav mig en adrenalinkick som hette duga. Hur ska jag kunna sova nu?!

Ung galenpanna möter dagens teknik!

Jag blir tokig! Jag fattar inte det här med iTunes! Det går inte ihop! Vad hände med drag & drop-funktionen? Varför flyttar inte filerna sig? Varför kan jag inte flytta de där puckade talböckerna? Varför kan jag inte föra över mina nynerladdade låtar? Varför ser jag inte samma bibliotek på datorn som jag gör i Ipoden? Var är den gamla hederliga bruksanvisningen som bara jag läser? Varför ber den mig att föra över musiken via cd när den ligger på datorn? Varför förstår jag inte? Åh, jag blir så less, jag har legat av mig (fyndig antydning IGEN)!

Den viktigaste frågan idag är kanske; varför har jag ont i halsen? Frågan är om det skulle finnas något tråkigare att göra än att ligga hemma i sängen sjuk på midsommar då alla andra åker bort och äter sill, vilket jag faktiskt lärt mig att uppskatta och tycka om nu när jag kommit över den magiska 30-års gränsen (uppmaning – smarta personer skulle välja att inte kommentera den meningen). Jag vägrar att tro något annat än att det är ett tisdagsvirus som försvinner lika snabbt som det kom (ha, jag sa kom)!

Inbillad fläskläpp!

Tandläkare! Bara ordet får det att knottras över kroppen och rysa av obehag. Jag kan komma på 100 bättre sätt att starta en måndag på än att gå till tandläkaren. Nu är i och för sig min tandläkare väldigt duktig och gör väldigt sällan illa mig, det kan ha med att göra att jag är så skraj för honom så att jag försöker sköta tänderna. Men, när en lagning har ramlat bort så har man inget val….det är bara att dra ner byxorna (för att fortsätta på mitt tidigare tema) och låta honom laborera i min mun.

Förutom att jag tycker det är läskigt med borrar och alla andra konstiga verktyg de har så är bedövningssprutan det absolut värsta. Jag har försökt utan bedövning förut, men det är ganska uppenbart att jag inte är någon machotjej som kan stå emot dödssmärtor. Så, tre timmar efter besöket så satt jag på jobbet med en bedövning som sträckte sig upp till örat. Känslan av att fått en riktig hård smäll på munnen gick inte att komma från, allting kändes bara svullet men hur mycket jag än tittade i spegeln så såg jag inte någon svullenhet. Skumt!

Jag önskar att jag hade semester nu. Visserligen så vet jag inte riktigt vad jag skulle göra, men bara tanken på att ha ledigt flera dagar i rad får mig att längta till mitten av juli. Att det sedan råkar vara midsommar alldeles strax vilket ger mig en dag extra ledighet, ja…det gör ingenting.

Rätt länge så har jag tjatat om att jag vill ha en pojkvän att dela mina upplevelser med….nu har jag kommit till en fas (kan vara tillfälligt?!) där jag känner att jag gott kan vara utan ett tag till. Resultatet av att bara öppna dörren på glänt och kika ut genom nyckelhålet gav mig iskalla fötter (och då har jag ändå kalla fötter vanligtvis). Är det verkligen så att ett parförhållande är det optimala? (Det är klart det är….men inte den här veckan). Varför ska man sätta sig i en sits där någon annans åsikter ska spela in på mitt liv, min sommar? För närvarande så kan jag hitta hur många fördelar som helst att vara singel. Jag får göra precis som jag vill, när jag vill, hur jag vill. Jag kan umgås med roliga människor för att de är just roliga. Om jag vill åka till Kongo imorgon så behöver jag inte ”be om ledigt” av någon. Nu har jag i och för sig inte tänkt åka till Kongo just imorgon, men jag KAN om jag VILL!
När jag läser igenom det jag skrivit så känns det ganska barnsligt, men det är ju det som är grejen (nu kommer det igen); jag får vara det om JAG vill!

En dansant rosa bakelse!

Solen börjar lysa på mig igen! Inte bokstavligt talat för det har väl varit lite si och så med vädret, i alla fall igår, men jag har haft en riktigt bra helg!

Dagen som jag och mina syskon väntat på kom igår. Pappas gumma fyllde 60-år och ÄNTLIGEN så skulle vi få lämna över presenten som vi är så nöjda med. För ett par veckor sedan så skrev jag att vi höll på med hemligheter….och den stora hemligheten var att vi åkte ner i hemlighet till gummans ö och rev ut allt i hennes stuga och målade om den helt och hållet invändigt. Till festen så hade vi gjort ett fint fotoalbum med bilder från helgen som visade alla stegen i renoveringen. Hon blev så glad! Det var roligt att för en gångs skull lyckas så bra med en present!

Maten var god, godiset var schysst, bordssällskapet var roligt (syster) och bandet spelade bra musik….rock…vilket jag inte vet om det var ett medvetet val från pappas sida. Vid ett så staplade jag och Kattis in på ömma fötter i en taxi och åkte hem.

Idag har jag kört hoj hela dagen! Det har varit helt fantastiskt, underbart! Jag ska skippa allt annat i sommar och bara köra hoj! Det går så bra nu! Jag känner mig inte ens långsammast i världen längre. Idag gasade jag ganska glatt och tyckte inte ens det var läskigt! På vägen hem så fick jag dessutom stanna för polisen och blåsa och visa körkort, men det gör jag så gärna så länge jag jag får tillbaka kortet igen.

Things are looking good now!

Med tanke på gårdagens blogg så skulle man ju förvånat kunna höja på ögonbrynen när jag säger att jag vaknade på ett riktigt bra humör i morse (ja…lite senare än vanligt men ändå).

Igår var jag som ni märkte uppenbart ledsen, och slängde ur mig både det ena och andra. Det händer inte ofta men samtidigt så är det nog bra för att jag inte ska tappa mitt temprament helt. På kvällen så fick jag pratat av mig och kände mig bättre redan då.

Så…imorse vaknade jag som en renare, gladare människa och önskade bara att jag inte ursäktat mig så mycket och ifrågasatt mig själv. Om människor är dumma så får dom ta på sig det…..inte mitt problem!

Efter jobbet så åkte Kattis och jag hem till Willebus och lagade pastasallad. När vi ätit alldeles för mycket tog vi tag i 60-års presenten som vi ska lämna över imorgon till pappas tant. Jag överdriver inte om jag säger att vi är sjukt nöjda med den.

För övrigt så är jag galet nöjd med min lilla lilla (3 st fattar det där) Ipod som jag fick igår. Nu återstår bara att jag ska lära mig skullehur den fungerar också.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑