Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Maldiverna! Dit vill jag åka! För andra gången i år så får jag ett reklamutskick från Ica (klart jag har Ica-kort, jag är vuxen) med lockande resor till fjärran länder. Precis som förra gången så fastnade jag på sidan som gör reklam för Maldiverna. Det har varit en dröm sedan många år tillbaka att åka dit men priserna har aldrig tilltalat mig tidigare. När jag återigen tittar i utskicket så får jag en oemotståndlig lust att boka ett par veckor till Maldiverna. Jag vågar inte gå in på hemsidan för att titta på bilderna från resemålet för då vet jag att jag är tokkörd. Jag måste dit helt enkelt!

Egentligen så borde jag kanske vänta med en sån resa tills jag kan ta med mig den stora kärleken, fast å andra sidan så är han rutten på att hålla tider i och med att han inte dykt upp än och om jag ska vänta tills dess med att göra allt det jag drömmer om så kan det bli sjukt stressigt i slutändan. Fan att killar ska vara så dåliga på att komma i tid! Så, vem följer med?

Ännu en olycka har skett på samma vägsträcka som Jocke förolyckades på, utgången blev detsamma även för den här personen. Jag är glad över att kunna säga att jag inte känner personen, det går mig nästan orört förbi. Det må låta egoistiskt men så är det! Kanske är det min försvarsmekanism att ha skygglapparna på?! Jag vill inte sörja fler vänner, en var på tok för mycket och fler skulle vara katastrofalt. Visserligen så är det nog bara en dröm att tro att det inte kommer ske igen, ju fler personer jag lär känna i mc-kretsen desto större blir risken att jag råkar ut för det igen.

Mamma ber mig ofta att jag ska sluta köra hoj vilket jag har full förståelse för och jag avundas henne inte som har en dotter som har förtrollats av mystiken med motorcyklar….men jag kan inte! Ända sedan jag var tonåring så har motorcyklar lockat mig! Är det egoistiskt att hålla på med en sport som får mig att glädjas fullt ut och ger mig känslan att jag verkligen lever? Är det känslan av att man kan dö som gör den så spännande?

Jag har ingen längtan efter att dö eller att råka ut för en olycka som gör mig handikappad på något sätt. Jag är ute efter det underbara pirret som sprids i kroppen, spänningen att kunna hantera monstret jag sitter på, leendet som känns ända ner i magen efter en åktur och adrenalinet som pumpar fram i blodet i takt med farten. I vilken annan sport skulle jag få ut samma sak? Visst skulle jag kunna samla på frimärken, måla tavlor eller sticka halsdukar….men det är ju inte jag!

Mamma; håll ut en månad till eller två så ska du få slippa oroa dig i ett halvår framöver!

deleted:

Tänk om man kunde stava fredag med i istället – fridag. Ett litet ”i” istället för ”e” skulle göra sån stor skillnad! Jag hade egentligen ingen anledning till att vara trött imorse. Efter en kort, kall men trevlig hamburgermiddag på en uteservering i halvstorm igår kväll så kom jag i säng i rimlig tid, men ändå så orkade jag knappt trycka på snoozeknappen imorse utan låg och lyssnade på larmet i en timme innan jag orkade lyfta min kropp ur sängen…….. tankepaus…….! Kommer man upp lättare på morgonen om man går ner ett par kilo?! Är det därför som barn är så morgonpigga, för att tyngdkraften inte går åt lika hårt på deras fjuttiga kilon? Behöver man sova lika länge om man inte kämpade mot gravitationen hela tiden? Jag har kommit något på spåret här känner jag, men kom ihåg; i rymden är det ingen som kan höra dig skrika!

Idag fick jag träffa min snutte! Jag har inte träffat lilla Wille på nästan två månader och var jättenervös för att han inte skulle känna igen sin faster (inte för att han har taskigt minne utan för att jag blivit två månader äldre, förstås). Men, det var inga problem, han kom springandes med leriga, utsträckta armar för en bamsekram innan den magiska sandlådan lockade tillbaka honom med sina spadar och grävskopor.

Trots att jag längtat efter Willes snoriga kramar och danska skallar så måste jag ändå få säga att dagens bästa händelse var att Kattis från att ha blivit kallad till en intervju i morse till ett jobb hon inte har sökt, gick på sin första intervju någonsin – redan samma eftermiddag och promenerade efter en halvtimme ut därifrån med ett tillsvidarekontrakt i handen. Good work honey, now….buy me chocolate!

Tänk om man kunde stava fredag med i istället – fridag. Ett litet ”i” istället för ”e” skulle göra sån stor skillnad! Jag hade egentligen ingen anledning till att vara trött imorse. Efter en kort, kall men trevlig hamburgermiddag på en uteservering i halvstorm igår kväll så kom jag i säng i rimlig tid, men ändå så orkade jag knappt trycka på snoozeknappen imorse utan låg och lyssnade på larmet i en timme innan jag orkade lyfta min kropp ur sängen…….. tankepaus…….! Kommer man upp lättare på morgonen om man går ner ett par kilo?! Är det därför som barn är så morgonpigga, för att tyngdkraften inte går åt lika hårt på deras fjuttiga kilon? Behöver man sova lika länge om man inte kämpade mot gravitationen hela tiden? Jag har kommit något på spåret här känner jag, men kom ihåg; i rymden är det ingen som kan höra dig skrika!

Idag fick jag träffa min snutte! Jag har inte träffat lilla Wille på nästan två månader och var jättenervös för att han inte skulle känna igen sin faster (inte för att han har taskigt minne utan för att jag blivit två månader äldre, förstås). Men, det var inga problem, han kom springandes med leriga, utsträckta armar för en bamsekram innan den magiska sandlådan lockade tillbaka honom med sina spadar och grävskopor.

Trots att jag längtat efter Willes snoriga kramar och danska skallar så måste jag ändå få säga att dagens bästa händelse var att Kattis från att ha blivit kallad till en intervju i morse till ett jobb hon inte har sökt, gick på sin första intervju någonsin – redan samma eftermiddag och promenerade efter en halvtimme ut därifrån med ett tillsvidarekontrakt i handen. Good work honey, now….buy me chocolate!

Ja, så blev det torsdag också! Vad förvånad jag hade blivit om veckan inte innehållt en torsdag och det bara blev fredag. Men, oavsett så blir det ju fredag alldeles strax. Skulle det vara lika jobbigt med måndagar om man döpte om dem till fredag?!

Igår var jag ute på onsdagskörning igen, det var fantastiskt kul! All den energi jag har när jag hoppar av hojen efter en tur skulle räcka till att driva ett mindre kärnkraftverk tre-fyra sekunder tills kroppen inser hur trött och gammal den är och säckar ihop.

Kickarna som sätter in är alldeles underbara, jag önskar att jag kunde spara dom i en liten ask och plocka fram dom vid behov! Jag behöver dom! Det skulle vara alldeles perfekt att plocka fram asken en måndagmorgon och ta ut en liten kick eller två på väg till jobbet.

Kan vi inte skippa vintern i år och bara ha varma höstkvällar tills det är dags för vår igen?!

Jag varken svimmade eller dog av att återgå till arbetslivet igen! Det måste ses som positivt! Nu har jag haft två ganska lugna dagar med lite uppdatering på vad som händer, rensning av mail och såna grejer.

Smhi hade igår förutspått (varför tittar jag fortfarande på deras prognoser?) att det skulle vara regn hela dagen idag, men när jag gick upp så var det blå himmel, ett alldeles utmärkt tillfälle för mig att prova mitt nya goretex-ställ (det hade dock varit mycket bättre om jag faktiskt hade kommit ihåg mitt ryggskydd också).

Nackdelen med att ha motorcykeln ute är att det samlas massa smuts och äckliga djur på den. När jag låg i lite över hundra på väg till jobbet så fick jag plötsligt syn på en tvestjärt som krampaktigt satt och höll i sig i backspegeln. Det spelar ingen roll hur mycket kläder och handskar jag har på mig, jag tycker det är precis lika äckligt ändå. Efter att jag samlat mod i en stund så sprätte jag bort den i alla fall, en tvestjärt mindre i Bromma och en ny i Rinkeby, varsågod!

08-dagen….vilket trams! Det skulle ha kunnat undgått mig helt om det inte var för att jag var inne i stan på kvällen och mötte alla 45.000 kids som för en gångs skull inte behövde bli nobbade i dörren med falskleg för att få vara med i gemenskapen….det räckte liksom bara att finnas till i stan för att ta del av den. Det var hemskt! Orsaken var väl den 35 meter långa baren vid Stureplan som lockade alla….utom mig.

Efter middagen på Fridays så surrade vi lite på Humlan för att sedan gå till Ambassadeur. Där var det nästan helt tomt….tills alla bratsen hittade dit, då fick jag lite panik, kände mig gammal och drog med mig den andra gamlingen (och hennes lammkött 😉 och åkte hem.

Igår morse var jag glad att jag åkt hem hyfsat tidigt eftersom vädret var schysst och en tjejkörning var på G. Jag hastade i mig frukost och såna grejer för att möta upp dom i Upplands Väsby. Det blev inte tokmycket körning men det var härligt att komma ut och köra lite. Den sista halvtimmen hem fick jag köra i hällregn, det var….blött och kallt, men inte så farligt läskigt som jag alltid inbillar mig att det är att köra i regn.

Lördagkvällen skulle bli lugn…det hade jag ju planerat, det var inga oklarheter alls. Så, varför blir det inte som man har tänkt? Fram till klockan tolv så var jag spiknykter men efter en timme så var jag…..det inte. Det var en superkul kväll men ack vad onödigt det känns idag.

Jag klarade det dåliga vädret ända till tisdag runt lunch, då kände jag att det fick vara nog och lämnade den vind- och regnpinade ön till sitt öde i pappa och Murres händer (och tassar).

På väg hem så öste regnet ner, jag tog det som ett tecken på att polisen inte skulle stå ute med sina lasrar, gasade på rätt friskt och hoppades på att de satt inne på något fik och åt munkar.

Igår gick jag och köpte ett goretex-ställ. Jag tänkte att jag ska vara duktig och köra lite hoj fram och tillbaka till jobbet, men då är det ju en förutsättning att man har passande kläder för det också. Med tanke på att lädret inte fungerar så bra i regn och kyla så blir det lätt att man sätter sig i bilen istället men nu har jag ingen ursäkt för det längre, damn!

Runt middagstid igår åkte jag in till stan och mötte upp massa människor som skulle ut och gasa på kvällen. Det blev en fantastiskt härlig tur neråt Trosa/Järna. Jag var helt tokspeedad efteråt tills jag träffade min säng, då dog jag!

Hur mycket regn kan det komma egentligen? Visserligen så kommer det inga mängder utan det bara ligger i luften och utsöndrar sådär lagom mycket fukt för att man ska (bli blöt) tycka att utomhusliv suger, lite som att man vill ha choklad men får dricka oboy istället. Låt regnet ösa ner en dag så att vi blir av med det!

Nu är det verkligen skitkort tid kvar på min semester, jag skulle kunna påbörja nedräkningen men jag sparar min slut-på-slappandetångest till söndag kväll istället, det blir mer spännande och intensivt så. Det känns som att jag inte har jobbat på flera månader. Jag har glömt bort allt! Vad jobbar jag med? Vad förväntar ni er av mig? Vart är mitt rum? Ja okej…dit hittar jag, om ni inte har flyttat på oss förstås.

Jag är i alla fall lite nöjd med att jag varit inne och tjyvkikat på min mail då och då och rensat bort det mesta som inte är aktuellt längre inklusive allt spännande spam. Om det är någon som är intresserad av att förlänga sin *** eller vill provköra viagra så är det bara att skriva in sin mailadress i kommentarsfältet så ska jag mer än gärna vidarebefodra kontaktuppgifter.