Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Julbord…hur falskt klingar inte det ordet en regnig och mörk oktoberdag?
I går kväll så inbillade jag mig att det var snö ute och tomten stod runt knuten och väntade på alla snälla barn (finns det såna?). Antingen så var jag dålig på att fantisera eller så fick jag inte de rätta förutsättningarna för jag fick ingen magisk julupplevelse.
Jag är lite halvt nyfiken på om det faktiskt kan vara ett rekord att äta julbord så här tidigt. Och…vad vinner man i sånt fall?

Nu är jag ju inte så otroligt imponerad av julbordet i sig, det brukar oftast bli att jag slänger i mig lite sill, några köttbullar och i värsta fall ett par korvar, men hur exklusivt är det egentligen? Dessertbordet däremot har en dragningskraft på mig som jag bara inte kan stå emot. Dessvärre så var det inga oemotståndliga läckerheter som dukats upp för kvällen och knäcken som jag längtat mest efter var redan slut när det var dags för mig att gå lös på efterrätterna. Mina kärlekshandtag är dock tacksamma för allt uteblivet frosseri.

Kvällen blev i alla fall kanonrolig! Vi hade superbra underhållning med sång och show och tog över uppträdandet själva på dansgolvet när showgruppen tackat för sig. När klockan närmade sig midnatt så kände jag tröttheten komma över mig och beslöt mig för att göra en Houdini (även kallad Solan) och ”försvinna”. Väldigt listigt så lurade jag alla genom att gå mot toaletterna men vek av till trappan upp och tog hissen från våningen över till mitt rum. När min chef sedan….kraschade i sängen tre timmar senare så var jag så nöjd med att ha fått tre timmar mer sömn än henne (och betydligt mindre sprit i kroppen).

Kan någon radera Katrin Schulman från jordens yta? Vem är hon?! Vad gör hon i tv? Hon kan ju inte ens läsa av promptern! Hon är ingenting! Hennes hålögda, stirriga blick och galna mun skrämmer mig! Jag vill springa och gömma mig i mammas famn!

Hon kan ju inte ens presentera ett program!

-Ehh, nu kommer ett program om ehhh…..dess, eeeeh death, eeeh deaf people…..alltså döva, fniss. Ja, jag kan ju inte säga något om det för jag vet ju inte, jag är ju inte….typ döv (tugga tugga tugga).

Vem är ansvarig för att man måste möte hennes nuna när man slår på tv´n? Vad har hon gjort förutom att vara tillsammans med Alex Schulman? Till och med den deformerade nörden tröttnade ju på henne! Jag är trött på henne redan nu och då är det ändå första gången jag sett henne i rörligt format och hört henne prata samtidigt! Jösses!

Ännu en natt med sjukt mycket sömn! Två långa nätter och jag är tillbaka på rastlösnivån igen, fantastiskt! Att få vakna av sig själv är riktigt skitschysst och definitivt något man borde få göra varje dag!

Eftersom fredag och lördag ägnats åt återhämtning av en hektisk arbetsvecka och förberedelse inför en ännu stressigare vecka så var jag tvungen att göra lite nytta idag. Tre stora kassar med diverse sängkläder och annat junk, samt en stor påse med tidningar fick jag med mig ut ur lägenheten i förmiddags. Hur mycket skräp kan man samla på sig egentligen?!

När jag åkte mot återvinningslådorna stötte jag på Wille med familj och fick ett par snoriga kramar av busungen.

Eftersom vädret var som vilken solig vårdag som helst (varför kallar man alltid höstens soliga dagar för vårdagar? Eller är det bara jag som gör det?) så passade jag på att kela med bilen och vattenslangen. Jag stod och funderade i flera minuter om jag dessutom skulle vaxa den, men kom fram till att jag kunde kratta lite löv istället för att få en ursäkt att vara ute i det härliga vädret (och plussa lite på mammakontot förstås).

Den här synen möter mig varje dag när jag kommer hem, jag blir precis lika förvånad varje dag. När blev plötsligt träden gulröda? Det måste ha gått över en natt då jag sov väldigt djupt! Jag är van vid att mötas av gröna löv eller inga alls, inte ett färgsprakande virrvarr som ser ut att vara på väg in i köket. Det är en fantastisk syn faktiskt och har fått mig att dra på smilbanden nästan varje dag den här veckan.

Reklamen som går på tv just nu med isbjörnen som försöker ta sig upp på isblocken som går sönder berör mig. När jag sedan får se nallen galopperandes skutta fram i snön och göra kullerbyttor så värmer det mitt hjärta. Jag blir alltid förvånad över vilka saker som lyckas ta sig in i mitt innersta och rubba känslorna. När jag ser reklamen så önskar jag mer än något annat att björnarna ska få behålla sina isflak.

Vad gör jag? Vad skulle jag göra? Vem skulle jag ringa? Vad var det som var så viktigt att komma ihåg idag? Varför skickade jag inte hem det där mailet som skulle påminna mig om något?

Det pågår ett raveparty bland cellerna i mitt huvud och jag inte är inbjuden! Just nu så skulle jag kunna tänka mig att prova på både det ena och det andra för att få lite lugn och ro där uppe. Jag tycker mig minnas att jag hört att hjärnan ska rensa bort all onödig information (eller om det var öronen som tar bort oljud?) men städgubbarna i mitt huvud har tydligen formaterat (formattera är en svensk felstavning, intresseklubben anteckar) om hårddisken totalt för hur jag än letar efter innehåll så hittar jag det inte.

Gör jag saker krångligare än vad dom är? Idag satt jag och pratade lite med mamma om mitt badrum som ska bombas för att sedan byggas upp på nytt. Jag har gått och oroat mig för hur många pengar jag ska lägga ner på det, hur mycket tillval jag ska välja att betala ur egen ficka osv. I dag blev det plötsligt så enkelt. Jag behöver inte välja till en massa extra lyxiga grejer, jag bor på 40 kvadrat! Jag kommer inte bo här i all evighet så varför ska jag lägga massa pengar på de fyra kvadraten som kommer att tjäna mig en kort period av mitt liv?! Nej, det får bli enkelt….så att jag kan lägga pengarna på roliga mc-prylar istället.

Föds grovarbetare (för att dra alla över en kam) med en slemmig gen eller är det något de utvecklar över tid? I morse när jag nyvaken kom ut ur porten så stod fem gubbar och stirrade på mig när jag hastade förbi. Jag är definitivit inte redo att bli stirrad på klockan 7 på morgonen (jag tror inte att jag någonsin är redo att stirras ut) och dessa gubbar ska jag dessutom ha i min lägenhet, I MIN LÄGENHET! Hade dom bara sagt ”hej” eller ”god morgon” så hade dom kommit undan med det, men det kom inte ett ljud ur deras grottmänniskomunnar.
Det blir till att jobba långa dagar för att slippa stöta på dom när man kommer hem.

Jag har fått klagomål på att jag bloggar dåligt…och ja…det kan jag väl hålla med om men det händer ju inte så mycket å andra sidan, eller jo…det händer saker precis hela tiden men antingen så vill jag inte dela med mig eller så är det inte tillräckligt intressant för att lägga upp. Dessutom så är det dåligt med feedback i gästboken så ni får allt ta på er en del av skulden också!

Igår fick jag i alla fall komma ut en tur på motorcykel, visserligen som bönpallsbitch men det var hur schysst som helst. Vi åkte till Jockes olycksplats och hälsade på. Någon vänlig själ hade varit där och tänt ett ljus i mörkret som la sig lagom till vi kom.
Den där lilla gubben har en fantastisk förmåga att dyka upp väldigt ofta i tankarna.

69 dagar kvar!

Jag tror nästan att det är någon som skämtar med mig nu. Jag har ju berättat om mina kortproblem och konsten att försöka komma åt mina pengar som sitter fast på ett konto med ett kort som är sönderklippt.

Igår tog jag med mitt gamla, gamla bankomatkort från Nordea för att ta ut pengar så att jag klarar mig till mitt nya Icakort kommer. Döm om min förvåning när bankomaten helt enkelt slukade kortet med ett kort meddelande som löd: kortet behålls!

Hallå! Vad är det frågan om? Ja, jag vet att kortet är supergammalt och inte har ett chip och såna moderna saker….men, då får väl banken skicka ut ett nytt kort då?! Någon måste ha kastat en ekonomisk förbannelse över mig!

Jahapp, så har man varit på kryssning då. Det var ungefär lika illa som jag föreställt mig. Redan när vi skulle gå på båten så kändes det som att alla scannade av passagerarna för att ta sikte på vem som skulle följa med till vilken hytt senare på kvällen.

Sällskapet var i alla fall mycket trevligt, det var skönt att få hänga med tjejerna och socialisera lite. När vi sedan gick upp på dansgolvet, där vi skulle tillbringa resten av kvällen så hittade vi precis alla drägg som fanns att tillgå.

Vad är det med er killar? Hur vore det med en kurs i raggningsteknik? Det funkar inte gnida sig mot tjejerna och ”råka” ta på dom. Grottmänniskor är helt omodernt och kommer aldrig att bli hett igen! Hela kvällen hade vi en ring av olika stadium av dregg runt oss. När dreggen sedan stötte på rivaler så blev det naturligtvis handgemäng. Mitt i detta slagsmål så hamnade vi, och blev totalt genomdränkta i öl, som för övrigt luktar så fantastiskt gott när man har den i hår och på kläder.

Fördelen med att befinna sig bland dregg är att man själv kan rucka på sitt beteende, och jag tog tillfället i akt att få leva ut mina agressioner mot sluskarna. Så….det flög folk lite hit och dit igår kväll när jag tyckte att de kom för nära och eftersom ingen kom tillbaka för att opponera sig så fortsatte jag att ”flytta” på dom.

Vid tre på morgonen så var det bara jag och Kattis som höll fanan i topp, men när sista låten spelats och paniken lös i ögonen på de som inte fått sin kvällsunderhållning så drog vi illa kvickt till hytten för ett par timmars sömn.

Eftersom många tror att 24-timmars faktiskt betyder att man måste vara full i 24 timmar så höll vi oss till större delen av dagen inne i hytten och tog igen lite sömn. Som bonus för den här fylleresan har jag dessutom fått 2 gratisbiljetter till ännu en kryssning, är det inte lite ironiskt?!

Time delay deleted, new posting is 19.4827584:

Det här blir ännu en blogg om mitt förvirrade sinnestillstånd, ni som vet hur jag fungerar inser ju hur illa det är ställt med mig.
Häromdagen så irriterade jag mig ju över att mitt Icakort slutat fungera eftersom giltighetstiden gått ut och irritationen har ju inte släppt eftersom jag inte fått något nytt kort.

Idag kom jag i alla fall ihåg att ringa till deras kundtjänst för att morra lite på dom för deras slarv. När jag pratade med tjejen så sa hon att de skickat ut ett kort i september, men som hon skulle spärra eftersom jag inte fått det. I samma sekund som jag lägger på luren så får jag en bild av att jag sett kortet ligga på diskbänken. Återigen så rotar jag igenom plånboken och hittar skamset mitt nya kort. För att förhindra att de spärrar kortet så ringer jag till kundtjänst igen för att se om jag kan hindra dom från att spärra det. När jag sitter i luren och väntar på att hon ska se om det går så tänker jag; hmm, mitt gamla kort behöver jag ju inte längre, så jag klipper det.
När hon kommer tillbaka igen så frågar hon mig direkt; har du kvar ditt gamla kort?
Så, jag var alltså alldeles för ivrig såklart….hon kunde ha ordnat att jag kunde ha använt mitt gamla kort om jag inte förstört det, dessutom så var det för sent att ta bort spärren på det nya också. Ja….så..no money for me.