Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Varför blir allt så dumt när jag försöker göra något bra?

Jag har ju skrutit med att jag redan satt ut mina blomlådor trots att snön knappt lämnat marken. Förra söndagen så var jag ute på jakt efter konstgräs som jag skulle klä min balkongavskiljare med för att liva upp stämningen lite på min balkong och på Rusta hittade jag ungefär det jag sökte efter.

Det var fyrkantiga grästuvor som var 24×24 centimeter med massa blommor på, alldeles perfekt för att jag ska kunna tro att jag sitter ute i en riktig trädgård.

Så, efter en ordentlig rengöring av väggen så tejpade jag upp remsor med mattejp som jag sedan fäste gräset på. Det såg lite lustigt ut med gräs på väggen, men eftersom jag inte är som alla andra heller så jag tyckte det fungerade fint.

Efter att jag satt upp en halvmeter med gräs så tog tejpen slut och eftersom det var sen söndagkväll så gav jag upp i väntan på en ny helg.

I fredags kväll när jag kom hem så hade precis allt gräs blåst/ramlat ner! Det fanns inte en uns av klister kvar på alla remsor av tejp som jag satt upp. För att inte bråka mer med gräset så har jag nu lagt det där det hör hemma istället, på golvet. Mitt stora problem består nu i att försöka få bort alla tejpremsor jag klistrat upp, för där finns allt klister kvar…och lite till.

Halvstressad över att jag säkert glömt hundra saker inför resan till Island så bökar jag mig ändå ut ur lägenheten vid halv åtta på morgonen för att krångla in mig i taxin med kabinväska, dataväska, kameraväska, en stor kartong och diverse påsar och for till jobbet. Väl på jobbet så strulade det mesta till sig i och med att de åtta böckerna jag skulle ha med mig på resan inte anlänt till jobbet.

I en och en halv timme satt jag och tokringde runt till olika förlag/bokhandlare för att snabbt ordna problemet. Medans jag virrar och gör konstiga saker så sitter Linda på andra sidan bordet och försöker hålla sig för skratt när hon iakttar mina taffliga försök att upprätthålla någon slags ordning.
Klockan halv elva anländer böckerna i en taxi samtidigt som Anna hämtar upp mig i en annan taxi. Pust! Problemet är löst!

Väl på Arlanda möter vi upp de varuhuschefer som ska med på sin avslutningsresa för varuhuschefsprogrammet. Alla är förvånade över den goda tidsplaneringen som gör att de faktiskt både hinner äta och shoppa innan planet går, well…thats me!

Vi lyfter från en riktig fin vårdag med en temperatur runt 10 grader och landar i en total snöstorm där snön riktigt river tag i kläder och hår. Det hade jag INTE planerat!
På väg mot ridningen så ringer Ishestar och meddelar att det absolut inte kan bli någon ridning i det här vädret. Trist!
Paniklösningen blir Blå Lagunen, en stor pöl mitt ute i månlandskapet. Jag är verkligen inte bekväm i att springa runt i bikini bland mina arbetskamrater, men vad gör man inte? Väl i pölen så känns livet riktigt bra igen, snön yr ovanför ytan och öronen fryser nästan till is, men under ytan så är det fantastiskt skönt!

Kvällen blir lugn, vi sitter på en medelhavsrestaurang och roar oss på islänningarnas bekostnad, deras språk är som ett Sagan om ringen-språk. Sätter man till -ur bakom varje ord så slår jag vad om att jag skulle bli förstådd.
Det krävs inte många minuter för att somna in första kvällen!

Ibland är det bara positivt med tidsskillnad! Jag vaknade av mig själv strax före sju eftersom klockan då hemma var nio. Dock så var jag väldigt förvirrad när jag vaknade och undrade var jag var, vems väskorna var och vem som sov i sängen bredvid. När dimman klarnat så kom vettet tillbaka och jag såg att det var Anna som låg bredvid mig. Skönt att ha det avklarat!

Dagen gick åt till konferens och allt fungerade skitbra tills föredragshållarna tjugo minuter innan vi skulle vara klara plötsligt insåg att vi behövde mer tid. Ut i lobbyn för att boka om transfer och middag.

En timme senare än vad som var sagt så stod vi ändå klara för avfärd till Viking Village där vi skulle bli serverade en riktig vikingmiddag. För att bli invigda i vikingaritualerna så började de med att servera oss torkad fisk, surhaj och akvavit för att svälja ner skiten med. Surhaj är haj som legat ett par månader i sina egna extrimiteter och fett för att riktigt gotta till sig. Det var dessvärre inte gott någonstans, men nu vet jag det till nästa gång. Ett tips till er som inte har provat är att ju mer man tuggar desto värre smakar det, svälj det bara!

Efter en riktigt schysst fisksoppa, lamm, glass och diverse drycker for vi inåt stan och landade på en lokal pub där det hände spännande saker på toaletten. Jag kom in i det lilla väntrummet till toaletterna och blev genast uppraggad av en lokal förmåga. När jag till slut lyckats ta mig ut därifrån och avböjt inviter om hummer och drinkar så var det dags för Anna att gå in.
Hon stötte dock på en person som inte bara förfriskat sig med alkohol. Trots hennes stora gravidmage så skulle han med henne in på toaletten och när hon väl stängt in sig så stod han och bankade på dörren. Finns det en anledning till att vi inte såg några andra tjejer på puben tro?

Tack och lov så stängde puben redan klockan ett vilket gjorde att vi fick gå hem och sova!

Inte så pigga men ändå vakna så åt vi frukost runt sju och samlades för en kort uppsamling innan jag tog med mig halva gruppen ut på havet!

Med underställ på både över- och underkropp, plus jeans och dunjacka så proppade vi ner oss i varsin stor overall på båten vi skulle ut med. Jag var mycket tacksam för att de kunde tillhandahålla mer kläder eftersom det blåste så bra på sjön att man var tvungen att hålla i sig för att inte flyga in i närmsta japan och förstöra hans kamera.

Det dröjde inte lång tid förräns vi siktade vårt mål, en knölval som var ute och jagade mat. Vi cirkulerade runt honom i cirka två timmar och blev lika förvånade och fascinerade varje gång han visade sig ovanför ytan. Jag är verkligen superförtjust i såna här äventyr!

När vi åkte in mot hamn igen så var man trots alla kläder ändå frusen in i skelettet, men efter att jag lämnat av gruppen så var det bara att packa in sig i bussen för avfärd mot hamnen igen med andra gruppen.
Även denna gång så såg vi samma val som lekte runt oss och snurrade runt sig själv. Guiden på båten var osäker på om beteendet var för att valen lekte eller om den var arg, jag hoppas förstås att den var glad över vårt sällskap, trots att det kanske verkar mer logiskt att det skulle vara det andra alternativet.
Sängen gungade rätt gott under de 20 minuters vila jag fick efter båtfärden.

Festmiddagen tillbringade vi på Perlan, en enorm kupol högt uppe på ett berg med utsikt över staden och havet. I tillägg till den fantastiska utsikten så snurrade restaurangen dessutom så att vi fick se hela landskapet runt om kupolen, det var imponerande. Sen att Anna, den enda som var nykter behövde en halvtimme på sig att inse att vi faktiskt snurrade var roligt.
Maten var alldeles fantastisk!

Väl tillbaka i hotellbaren så kom gäsp efter gäsp. Sjön hade helt tagit musten ur mig och deltagarna, det var ingen som höll partyfanan speciellt högt. Trots detta så skulle några gå vidare för en öl på lokal pub men vi tjejer insåg det omöjliga och drog oss tillbaka för att formligen dö i sängen.

Var tar alla sömntimmar vägen? Hur kan man vara så trött när man ändå varit så skötsam?
Jag tror att den här reseledarbiten som jag haft ansvar för de sista dagarna, tagit en hel del av min energi. Det är jobbigt att vara strukturerad!

Det fanns inga krav eller måsten på morgonen så det blev en lugn frukost för att sedan gå upp och brottas med väskan. När jag väl fått tryckt ner alla saker och fått igen dragkedjan på väskan så gick vi en halvtimmes promenad på stan i regnet.

När bussen kom och hämtade oss runt elva så var det ett gäng zombies som klev på och flera somnade inom kort.

Resten av dagen gick åt till att resa hem. För att vi inte skulle behöva gå upp så tidigt på morgonen så var planet bokat senare, vilket gjorde att vi blev tvugna att mellanlanda i Danmark. Alla lyckades shoppa en del här och var vilket resulterade i ännu flera påsar att bära på, hur tänkte jag nu?!

Klockan tio på kvällen så kom ja till slut in i min lägenhet, det var alldeles fantastiskt skönt….tills jag insåg att min dator håller på att förbereda sig på att dö. Jag är inte alls redo för att begrava den nu, så det ser ut som att jag får sätta in resurser för att medicinera den.

Jag såg min stora kärlek idag!
Ett par hundra meter efter att jag svängt ut från jobbet så mötte jag honom och kom av mig helt, min fina lilla kära Audi. Han var så fin och sken upp den gråa omgivningen med sin glittrande gula lack och alldeles nytvättad var han också, jag sålde den helt klart till rätt person.

Min grådammiga bil blev nog lite upprörd över känslorna som svallade fritt efter mötet med exet, men vilken dag som helst så ska jag ge mitt nya 1-åriga monster lite kärlek och omvårdnad. Dessutom så ska jag hänga på de stora och fina fälgarna, då kommer han bli jätteglad!

Tänk om jag kunde lägga ner lika mycket känslor på riktiga varelser, då kanske det skulle bli ordning på mitt liv också.

Jag inbillar mig att våren kommer snabbare om jag välkomnar den ordentligt. Därför så åkte jag till Plantagen idag och köpte blommor till mina blomlådor. Det blev rosa och vita pelargonier, fantastiskt fina faktiskt och dessutom så kommer de att hålla hela sommaren och sommaren efter det!
Ja, det är plastblommor, men hur ska jag annars få de att överleva?
De senaste åren så har jag köpt riktiga blommor som har blommat och frodats hela juni, men dött lagom till mitten av juli då man har andra saker för sig än att vattna blommor, och sen är det bara en hög ihoptorkade och illaluktande blad att ta hand om.

Som belöning för mitt hårda dagsverke så fick jag en hög med våfflor efteråt hemma hos Therese.

Om ca en timme så ska man tydligen släcka lamporna för att visa att man bryr sig om miljön via kampanjen World Earth Hour! Undra om det kommer att dyka upp fler nyfödda barn än vanligt om nio månader. Jag tror i och för sig att medelsvensken har svårt att fylla ut en hel timme till att göra barn så frågan är vad de gör med resten av tiden. Jag kommer i alla fall behålla datorn och tv´n igång, jag måste ju faktiskt vårda mitt förhållande till datorn så gott jag kan!