Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Sommar och sol, vi har kort tajt kjol och vi vill ha dig…
Ja, så kort eller tajt kjol har jag kanske inte, den går nästan ner till knäna men det viktiga är att det är kjolväder och det är alldeles underbart! Problemet som uppstår när det är så varmt är att man blir så matt, allt det man drömt och planerat om att göra under vinterns kalla kvällar känns plötsligt så betungande när solen steker kroppen.

Men misstolka inte det här som gnäll om värmen, för mig får det gärna vara 28 grader varmt minst 10 månader om året, sen så kan jag ta en månad med riktigt mycket snö och en månad vår. Ska det vara för mycket begärt tro?

Idag under den stunden jag faktiskt var på jobbet (det blev en lite väl lång lunch med olika ärenden), så var det enda jag hörde ute i korridorerna: trevlig semester!
Alla ska tydligen ha semester! Det kanske man borde skaffa sig? Jag läste häromdagen att hjärtat mår dåligt av att inte ha ett par sammanhängade semesterveckor och jag vill ju inte skada hjärtat i onödan så man kanske skulle fundera på det där med ledighet.

Jag är skakad och näst intill i chocktillstånd!

Vet ni hur hemskt det känns att falla 80 meter i 120 km/h? Det vet jag!

Man hinner bara med en enda tanke; nu dör jag!

När jag långsamt hissades upp meter för meter i Gröna Lunds attraktion Fritt fall så kröp skräcken fram i mig.
Cirka 10 centimeter fanns det att sitta på och min rumpa är definitivt inte 10 centimeter, kroppen var helt utelämnad till de slitna byglarna och det lilla, lilla säkerhetsbältet mellan benen!

När jag sedan befann mig 80 meter ovanför trygg asfalt så var jag förfärligt skräckslagen, så där på riktigt, och det var dessutom sekunderna innan de tiltade ner vagnen så att jag hängde nedåtlutad för att kunna se eländet nedanför.

Marken kom rusandes mot mig i en alldeles vansinnig hastighet och jag var helt övertygad om att absolut inget skulle kunna få stopp på vår framfärd.
Nu överlevde jag ju uppenbarligen men så här två timmar senare så är kroppen fortfarande i upplösningstillstånd. Jösses!

Vet ni förresten att saltomortal betyder ”dödssprång”? Lustigt sammanträffande…

Varför ligger alltid paraplyet där det gör minst nytta?
Det spelar ingen roll var man är när det regnar för paraplyet är oavsett vad, aldrig med när regnet kommer.
Mitt paraply ligger jättebra i bilen, det används aldrig eftersom det extremt sällan regnar just i bilen. Å andra sidan skulle det kännas väldigt onödigt att gå runt och dra på ett paraply i väntan på regn som kanske inte kommer (ingen verklighetsuppfattning här inte).

Regn är förvisso inte alltid dumt, idag passade det mig utmärkt då jag fick gjort massor av saker inomhus som låg och väntade på mig. Så, tills nästa vecka då den riktiga sommaren faktiskt kommer så får det regna hur mycket det vill! (Fast lite mindre väta skulle ju inte skada…).

Varför har alla hissar en spegel?
På väg upp till hotellet i Västerås så dök frågan ned på mig när jag stod och såg på mig själv i det hemska och kalla ljuset från hisstaket. Varför måste vi se på oss själva när vi åker hiss? Det finns inga speglar i tunnebanan, i bussar och på tåg, vad jag vet, men i hissar så är det tydligen extremt viktigt.
Är det för att man ska kunna se panikens ansikte när hissen fastnar? Ett grymt påhitt för klaustrofobiker – lär känna ditt riktiga jag! Se dig själv bryta ner!

Alternativet för de som inte är rädda måste ju vara att de kan stå och klämma finnar under tiden de väntar på hjälp, vad skulle det annars finnas för orsak till att den är där?
Själv tror jag alltid att speglar på platser som inte är helt uppenbara är skumma, det sitter säkert en kamera eller liknande som sänder ut bilder till en uttråkad vakt som sitter nere i en källare och gör fula saker. Men vad vet jag…jag kanske bara är paranoid.

Jag tycker inte om Västerås!
Redan i morse när jag irrade in mig i stan och parkerade i garaget mitt i stan så kände jag obehag, jag kan inte riktigt svara på varför, men det fanns bara där.
Under dagen när jag har varit nere ett par gånger på gågatan för att hämta lite frisk Västeråsluft så kommer känslan tillbaka.

Jag tycker människorna är läskiga och jag känner mig otrygg bara av att stå utanför hotellet, och då pratar vi dessutom om Västerås i dagsljus.
Jag har absolut ingen logisk förklaring till varför jag känner som jag gör, det bara är så. Jag ska lägga mig tidigt idag och ge den en ny chans imorgon.

Hur tänkte jag nu? Vädret fortsatte på temat regn även i morse, så när Therese ringde och frågade om jag skulle med en sväng in till stan så hakade jag på. När jag väl kom in så kände jag mig sådär dum som bara jag kan.
Fakta:
– Alla ungdomar har precis gått ut ur skolan.
– Pga ovanstående så har många börjat sin semester idag.
– Skattepengarna kom i veckan.
– Klädrean har precis startat.
– DET REGNADE!

Hur kunde jag undgå att tänka på detta när jag sa ja till att åka till stan? Det var folk ÖVERALLT!
Ingen flyttade sig för att släppa förbi min panikslagna kropp!

Och vad är dealen med klädrea? Jag avskyr klädrean! Samma dag som den startar så försvinner precis alla plagg som man ens skulle kunna tänka sig att ta på sig, istället så dyker det plötsligt upp udda batikfärgade 80-tals kläder som skulle få Madonna att bli generad. För mig är klädrean en period då jag gör allt för att undvika allt vad klädbutiker heter. Är det dessutom så att de startat den extremt mycket tidigare än vanligt? Jag kan inte komma ihåg att min panik brukar börja så här tidigt på året.

I morse hörde jag på radio att en av tio gråter bakom ratten när de kör! Varför gråter dem undrar jag?!
Visst har det väl hänt att man sitter i bilen och är ledsen och har gråtit någon skvätt då och då, men en av tio är ju mycket så det måste ju vara väldigt vanligt att det sker. Jag undrar hur de har ställt frågan i undersökningen, det är ganska stor skillnad på; har du någonsin gråtit när du kör bil/brukar du gråta när du kör bil?
Hur kommer man ens på tanken att undra om man gråter när man kör bil?

Jag är i alla fall en av de 58% av trafikanterna som sjunger bakom ratten, och där sjunger jag sjuuukt bra!

Solen skiner alltid på Gotland, eller var det inte så det var?
Idag gjorde den det definitivt inte i alla fall. Från klockan sju i morse så har det regnat mer eller mindre konstant.
Vi åkte upp till banan i förhoppning om att det faktiskt skulle lätta upp lite under dagen, men blev tokblåsta på det. Flera gånger under dagen så blev molnen mycket tunnare och ljusare för att i nästa ögonblick öppna upp sig och vräka ner ännu mer regn.

Redan innan lunch var jag tvungen att åka till stugan och byta ut mina blöta byxor och strumpor och eftersom jag inte hade flera lämpliga skor med mig så slutade det med att jag hade bajspåsar med dödskallar på innanför mc-stövlarna, med det fungerade för att hålla dem torra. Jag vill inte ens veta hur blöt jag skulle ha varit om jag dessutom kört hoj under dagen.

Lagom till kvällskvisten så åkte vi in mot Visby för att äta, ingen var redo för en fight med grillen i ösregn. Vi hann inte långt innan Bambi och minibambi tittade ut från skogen. Jag insåg ganska omgående att de tänkte inte vänta på sin tur och ställde mig hastigt på bromsen. Minibambi hann precis slinka förbi motorhuven och sladdade på asfalten av nervositet, men…båda sprang därifrån med både liv och heder i behåll, så det var ju positivt.

Efter en trevlig middag med massor av mat åkte vi hem mot stugan igen med förhoppning om sol imorgon.

Ojoj, hektiska dagar…men ändå inte. Det mest hektiska är nog allt folk runt omkring hela tiden, det är många viljor som ska paketeras ihop i en liten stugby.

Igår, strax efter tolvslaget när jag i lugn och ro låg och läste ett par sidor i min bok för att trötta ut ögonen så klampade plötsligt tio personer in i mitt krypin och sjöng för mig. Det var roligt, det var länge sedan jag blev uppvaktad på sängen, och aldrig av så många samtidigt dessutom.

På morgonen fortsatte det med Prillan och Josefine som kom med morgonfika och skönsång, tänk så mycket upmärksamhet man kan få på en och samma dag…bara för att man fyller gammal tant. Fast så värst gammal blev jag ju inte, allt beror på vad man jämför med och där kan jag välja själv vem jag ska mäta mig mot.

Mot eftermiddagen for vi in med en tjejbil och en killbil mot Visby för lite shopping, och det var precis vad det blev…lite. Visbyborna tar visst vara på sin fritid, för alla butiker stängde redan kl 18 så jag hann bara shoppa chokladpraliner, men det är verkligen inte fy skam det heller. De otroligt söta sängkläderna jag såg i ett skyltfönster hittade jag dessutom på nätet så nu har jag beställt hem såna också, så slapp jag släpa på dem hem till Bromma. Smart!

Kvällen tillbringade vi på Munken där vi efter lång väntan fick otroligt välsmakande mat, det var mycket lyckat.

Efter ett glas bubbel till Uno-spelet så var i alla fall min dag över och jag somnade mycket nöjd i den sura stanken från soptunnan i köket.