Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

En sjuksköterska i Norrbotten som tvättade sig med handsprit tog eld!

Hon smorde in händerna med spriten, klappade en hund och fick besök av vårdtagare med syntetbyxor innan handen plötsligt började brinna. Hon släckte elden med sin jeansväst.

Är det bara jag som blir sugen på att prova om det verkligen skulle kunna fungera? Hade jag bara haft en jeansväst i garderoben så hade jag testat direkt!

Vad är det för fel på folk egentligen?
Mats och Linda i Falun skulle gifta sig för ett par veckor sedan och nu är hon död. Med största sannolikhet dödad av sin blivande man ett par dagar innan bröllopet.

Han sitter gråtandes i media och undrar var sin kära, kära flickvän har tagit vägen och ber allmänheten om hjälp att hitta henne.
Lekte han kurragömma? Hur kan man vara så kall och låtsas sörja någon som han själv tagit livet av och grävt ner bland maskar?
Var gästlistan fel? Passade inte kavajen? Såg hon tjock ut i sin bröllopsklänning? Fick han ångest?

Kunde han inte bara sagt ”Nej kära Linda, jag har fått panik och klarar inte av att gifta mig med dig!”? Jag är helt övertygad om att ett brustet hjärta är bättre än döden.
Jag förstår inte hur det är ställt med psyket när hjärnan inte hindrar kroppen från att utföra såna hemska handlingar som mord och jag hoppas verkligen att jag aldrig någonsin ska komma i närheten av såna tankar.

Mitt på dagen idag flög jag ner till Götet. Trevliga, härliga och gemytliga Göteborg.
Jag ser varje flygresa som en förmån, en oväntad vila, och det är härligt. Sitta lutandes på vänstra sidan (rutiner) mot fönstret och skakas till sömns, på arbetstid dessutom!

När jag väl kommit ner och checkat in i mitt faktiskt väldigt stora hotellrum så gav jag mig ner till Nordstan för att gå i butiker. Trots att jag varit i shoppingcentrat flera gånger förut så går jag fortfarande vilse, det är ju så stort! Jag förvånas varje gång jag är i Göteborg över hur otroligt trevliga alla människor är, det är fantastiskt.

Sista butiken jag gick in i var Pressbyrån, där höll jag på och krångla mig fram till handväskan genom alla påsar när kassörskan sa; du gillar Ed Hardy rätt mycket va?

Jag har aldrig varit en trendig tjej, två år efter att något varit modernt så kan jag börja vänja mig vid tanken att köpa såna kläder och sen hänger dem med ända tills dom blir moderna igen, 10 år senare. Jag köper det jag gillar och det jag tycker är fint. Två gånger i mitt liv, som jag kan komma ihåg att någon placerat in mig i ett ”klädesfack”, är idag och på Gotland för tre år sedan. Även då fick jag höra att jag körde en Ed Hardy-stil.
Så, bärandes på påsar med innehåll av casual work clothing, traskade jag och Ed hem mot hotellet, troligtvis lika förvånade båda två.

Nu har den släppt! Semesterkoman alltså! Det tog kanske sin lilla tid men jag har aldrig påstått att jag är snabb. Just idag, 169cm lång, så känner jag mig redo för min höstkalender som bokas upp mer och mer för var dag som går. Nu hoppas jag att jag kan samla på mig tillräckligt med energi så att det räcker även till den mörkare perioden som står och väntar runt knuten.

När jag åkte hem från jobbet idag så lyssnade jag på trafikinformationen angående kaoset som EU-ministrarna orsakar. Jag förundras över att det verkar rimligt att stänga av en fil på motorvägen mitt i rusningstrafik för att ett gäng ministrar ska ha möte mitt i stan. Hur viktiga tycker de egentligen att Stockholms invånare är som på grund av kaoset får sitta i milslånga köer? Vad är det för fel på Arlandas konferenssalar? Varför transporterar man inte 100 personer in till stan mitt i natten istället för att låta tusentals människor drabbas mitt på dagen när folk ska hem till familjen?

Med alla mina smarta idéer så borde jag vara statsminister! Då skulle jag hänvisa alla EU-ministrar till Norrland (och se till att varenda fikapaus innehöll tårtbuffér).

Jag har blivit kortare! Åtminstone så påstår mamma och syster det.
De stod och tittade på mig ikväll och när syster helt plötsligt sa att jag såg kort ut så sa mamma att hon precis tänkt samma sak! Vadå kort? Jag lär väl knappast ha krympt heller?!
Kan det vara så att skinnstället som jag mer eller mindre lever i pressar ihop mitt skelett? Kommer jag vakna upp en dag och vara 150cm? Det här kräver forskning! Jag ska göra en ordentlig mätning imorgon och kontrollera om alla mina 169,5cm fortfarande finns kvar och är det inte så, ja då kommer jag stämma någon, typ Dainese!

Förutom att jag krympt på längden så har det i alla fall varit en väldigt bra dag och kväll! Nu är jag glad…..och ganska hungrig också! Godnatt!

Jag var i stan idag och såg riktiga människor! Verkliga personer utan skinnställ och hjälmfrisyrer! De gick ognisslandes och rakryggade utan pucklar på ryggen och armarna hängde längs sidan, inte ett dugg lika de apmänniskor som jag är van vid att se. Det var nästan overkligt!
Där satt de på fik i solen längs trottoarerna och tänkte nog på allt annat är hojkörning! Det såg riktigt härligt ut och för en minut så låtsades jag att jag var likadan!

Mötet jag var på var lite tröttande tills det var paus, då kom jag till himmelriket. Uppdukat utanför konferenssalen stod det morotskakor, prinsesstårtor, chokladtåror, nötpaj, chokladrutor, kolapaj, citronpaj och tio olika sorters kakor. Vilken tur i oturen att jag hade ätit lunch innan!

Jag vill ha:

– ett par riktigt långa sovmornar med regnoväder utanför!
– en städad lägenhet.
– service gjord på hojen inklusive däckbyte.
– service gjord på bilen.
– 100 semesterdagar.
– en byrålåda full med pengar.

Vilka dagar det blev på Mantorp! Jag hade bestämt mig redan från början att jag skulle mysköra i två dagar. Banan är knepig, snabb och med flera lågfartsböjar, sånt som jag inte alls tycker om. Jag vill ha många högfartsböjar, det är mina absoluta favoriter!
Så jag gav mig ut i snabba gruppen och var långsammast av alla, förutom en kanske men det var helt okej. Jag trivdes för fullt!

Kvällen ägnades åt grillning i solen, vädret kunde inte ha varit mer perfekt och det kändes som en alldeles perfekt avslutning på bansäsongen.

Andra dagen fortsatte jag i samma stil, lät de andra kasta sig ut i gräs, däckttravar och lecakulor i jakt på snabbaste tiden. När jag sen skulle ut på näst sista passet så kom Micke och satte på min laptimer som jag med avsikt inte haft påslagen under dagarna.
Då kom hornen! Jag kan stå ut med att hundra personer kör om mig utan att jag behöver jaga dem, men med ett tidtagarut framför näsan så kommer tävlingsinstinkten fram! De två sista passen ökade jag farten rejält och fick i samma veva flyt på banan.
Nu i efterhand så kan man ju önska att jag startat tidtagningen redan första dagen. Men å andra sidan, det kommer en sommar till!

Glad i hågen drog jag igår tidigt från jobbet med resten av helvetespackningen till Mantorp. I fem timmar satt jag sedan och väntade på att killarna skulle bli klara med diverse jobb, packning och lastning. När vi vinkat av Camilla och barnen satte vi oss till rätta i bussen för att börja avfärden.

Vi kom inte en meter! Bussen var inte alls införstådd med våra planer utan hade bestämt sig för att sura i brist på disel, dålig stil! Som de flesta vet så krånglar diselfordon när de har gått torrt och det gjorde bussen också, med råge. Micke exploderade och det flög saker till höger och vänster inom en 10-meters radie. När han lugnat sig lite och fått telefonassistans med mektips så gick den fantastiska taikonbussen igång och vi var äntligen på väg från Stockholm.

Efter ett snabbt stopp i Nyköping för matintag så somnade jag in i dunket av eurodiscotechno på högsta volym. I närmre en halvtimme fick jag drömma gott innan jag vaknade av Mickes muttrande över att bussen höll på att lägga av i full fart på motorvägen. Det fanns ingen avfart som hann ikapp oss så vi stannade i väggrenen när bussen inte orkade mer. Efter en supersnabb rengöring av diselfiltret tog vi oss fram till vårt slutgiltiga mål, ett antal timmar senare än planerat.

När jag äntligen kommit ner i varv så somnade jag in i dubbelsängen längst bak i bussen och sov galet gott de få timmarna som fanns till övers!