Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag hör på radionyheterna att Daniel Sedins fot är bruten och att han därför inte kan spela på upp till sex veckor.
Vem är Daniel Sedin? Vad spelar han?
Jag känner inte riktigt att det är den slags information som jag behöver när jag lyssnar på radionyheterna. För mig är informationen om Sedins brutna fot lika viktig som att få veta att det regnar i Åbo. Skulle Sedin tycka det var viktigt att veta att jag brutit en fot?

Ett alternativ till informationsflödet vore kanske att berätta om vaccineringen inför svininfluensan som startat nu i veckan, att Nasa bombat månen i jakt på vatten och att Federlay tycker att man ska legalisera sexköp.

Jag kan även läsa att Boyzonestjärnan Stephen Gately avlidit igår natt efter en tung festkväll. Han festade tills han inte kunde stå och dog sedan under natten efter att ha kvävts av sina spyor. Är det verkligen så roligt att dricka så kopiösa mängder sprit? Att vara så tankad att man inte ens vaknar av att man kräks är för mig ett mysterium. Vad får man ut av en sån kväll? Minns man ens att man haft roligt? Ja, om man nu har haft det förstås.

När jag blir gammal så ska jag inte ta av mig skorna när jag besöker bekanta!
Kontrasten var tydlig igår efter att ha gått från en namnfest (dop, fast ändå inte) till en tjejmiddag. På namnfesten så var det naturligtvis flera äldre personer med sina allra finaste gåbortklänningar och smycken ärvda sedan flera sekel tillbaka.

Många av just ovan nämnda kategori har en strumplästissue. ”Ta ifrån mig skorna så dör jag”!
Inneskor ska dessutom förvaras i tygpåse, så är det bara. Har du någonsin sett någon komma med sina skor i en plastkasse? Nej, det går verkligen inte.

Om jag hade lagt in ett nytt och fint golv så hade jag nog retat mig på att folk gick runt på mitt fina golv i sina visserligen rena skor, men skor är ändå skor och det har man ju utomhus?!
Men jag kan ju ha fel som vanligt, det kanske finns en avdelning för skor som man har inne men som ser ut som uteskor och skulle jag dessutom gå i kjol oftare så kan jag se problemet framför mig om jag verkligen anstränger mig. Nylonstrumpor utan skor/stövlar är inte det sexigaste som finns.
Så, nu har jag lyckats dribbla bort mina egna argument igen, jag är fantastisk!

Jag har inte kommit till fasen då jag måste ha inneskor än i alla fall, vilket uppenbarligen inte betyder att jag inte kommer att komma dit förstås men på tjejmiddagen så var vi sju stycken tjejer som var modiga nog att springa runt i tofflor med varierad coolhetsgrad och färgkombination.

För att sona mina sockersynder från gårdagen så fick det bli en promenad idag, en lång, faktiskt superlång. Nockeby och Skälby är inte grannorter, det skiljer cirka två och en halv timmes promenadväg. Ömma fötter och stela leder är just nu bara förnamnet, i morgon kommer jag fråga mig själv om det var värt det!

Just nu kan jag stå ut med hösten!

I morse så kändes det som att löven på träden utanför mina fönster hade ändrat färg över natten, de rödgula löven gör sig mycket bra till den knallblåa himlen som stoltserar idag.

Nu måste jag bara bli frisk blixtsnabbt, jag känner ett stort behov av att ta med mig kameran ut i naturen och fotografera de fina färgerna innan allt hinner förvandlas till grådis och regnmörker.

Det här med sovmorgon som låter så skönt när man jobbar är inte lika skönt när man är sjuk. Kroppen ömmar mest av att bara ligga still men det kändes inte som att det fanns något annat alternativ just i morse.

Jag har egentligen bara ett beroende (förutom mc-körning men det är inte samma sak) och jag planerar inte att skaffa mig fler, snarare ett mindre. Nässpray har man ju läst i varenda tidning att man kan bli beroende av så därför använder jag det med måtta, 2-3 (4) gånger om dagen som det står på förpackningen att man ska göra.

Men nässpray är verkligen paradiset för en förkylning. Trycker som ligger tungt runt näsroten försvinner på ett par minuter och man kan andas nästan normalt igen. Hur andades man innan det fanns nässpray?

Mitt på dagen så kände jag mig faktiskt mycket bättre och funderade till och med på att promenera (nu kom jag inte så långt men det var en fin tanke tycker jag). Friskkänslan slog dock bakut framåt kvällen då jag började hosta och snörvla igen, fy!!
Dagens ros går dock oavkortat till Kjelle som skickade en chokladask till mig! Tack ska du ha, det var väldigt snällt och omtänksamt!

Idag var den där dagen framme som man gärna är utan!
Klockan tre i natt vaknade jag flämtandes i det jättevarma hotellrummet och kippade efter luft. Huvudet hade svällt till storlek á la vattenskalle, åtminstone känslomässigt och jag insåg att kursdagen skulle gå åt skogen och jag skulle få tillbringa dagen i sängen.

När klockan sedan ringde vid sex så mådde jag lite bättre och bestämde mig för att göra ett försök att hålla masken.
Det gick väl lite sisådär kanske men jag var med på kursen hela dagen förutom de 20 gångerna jag var ute och snöt mig. Mot eftermiddagen så var det riktigt tungt att hålla skenet uppe, min enda önskan var att få snyta mig, om och om igen. Hade jag inte varit så pryd så hade jag stoppat upp en tampong i vardera näsborre.

Väl hemma så tappade jag upp ett varmt bad för att motverka frossan. Glädjen avtog dock rätt snabbt när mitt badkar började yla. Packningen runt avloppsknappen är inte riktigt tät så när badkaret är fullt så tjuter det, otroligt stressande faktiskt.

Så när jag tröttnat på att lyssna på ylandet så ställde jag mig upp och hällde duschkräm i handen och smällde igen locket och det var då det hände. Jag kunde lika gärna ha fått en snyting!
Locket skickade upp en stor klick duschkräm rakt in i mitt vidöppna öga! Det gjorde så ont att benen vek sig och jag blev akut illamående.

I säkert 10 minuter blev jag sittandes på botten av badkaret med iskallt vatten sprutande mot mitt ansikte för att förhindra den smärtsamma hettan i ögat. Till slut lyckades jag snubbla mig ur badkaret utan att se ett dyft och fortsätta behandlingen under vattenkranen i handfatet. När jag efter mycket vånda lyckades öppna ögat så kom det tårar gjorda av duschkräm. Fy!
Det känns som att dagen har gjort sitt, nu är det bara att vänta in nästa dag, förhoppningsvis inte lika dramatisk.

Eländes elände!
Nu när jag äntligen vant mig vid att gå och snörvla lite till och från i veckor så bryter förkylningen plötsligt ut! Så skulle det ju inte vara.
I morse när jag vaknade så trodde jag att jag svalt en hårboll som fastnat i halsen, den var en stor ond klump där som höll min rinnande näsa sällskap. När jag stod framför spegeln så inbillade jag mig nog att kinderna var mer rödrosiga än de brukar vara också.
Men eftersom det var en viktig kursdag så stoppade jag i mig en tablett och åkte till jobbet ändå.

Dagen ägnades åt arbetsmiljö. Jag är så van nu vid att sitta med munkavel på kurser eftersom jag oftast är med och arrangerar dem, men nu när jag är deltagare så får jag plötsligt vara med och argumentera och diskutera, det är roligt!

Framåt eftermiddagen så var kropp och huvud utslitet. Väl incheckad på hotellrummet så såg jag att mina rödrosiga kinder hade förbytts mot en sjuk gråton och rödfärgen hade flyttat sig in i ögonen istället. När middagen var uppäten kravlade jag mig upp till rummet för rekreation.
Imorgon är jag frisk som en nötkärna, så är det bara!

När jag väl brottats klart med sängen i morse/lunch och slitit mig upp så tog jag bilen och åkte iväg med ett enda mission; jag skulle tanka.
När jag väl tankade så tyckte jag det var lika bra att kolla oljan och eftersom oljan behövde fyllas på så åkte jag till mamma. När jag fyllt på olja så kom jag på att bilen även behövde spolarvätska. Medans jag stod och fyllde på vätskan så såg jag hur skitigt det var under huven, så då var det lika bra att göra en motortvätt när jag ändå var igång.
Eftersom vattenslangen redan var utdragen så passade jag även på att tvätta fälgarna för att sedan komma fram till att det vore jättedumt att inte skölja av bilen medans jag ändå höll på.
Så, min tankning tog lite längre tid än vad jag räknat med.

Framåt eftermiddagen så var det dags för 80-minuters massage. Nu vet jag att flera tänker; åh, himmelriket – för mig är det snarare tvärtom. Min rygg är som en kulram, det kryllar av knutar som inte hör hemma där. Så fort hon la händerna på min rygg så gjorde det ont och när hon väl började använda dom så visste jag inte om jag skulle skratta, gråta eller bara börja slåss. När hennes fingrar närmade sig nacken så var jag redo att strypa hennes husdjur.

Efter kanske en halvtimme så gav hon äntligen upp min rygg och vandrade vidare till rumpa och ben. Vet ni hur många ömma punkter man kan hitta runt höftbenet och neråt? Jag har dom allihop! Grattis till mig! Vet ni även om att man kan ha muskelknutar i armarna?
Hade jag fått 80 minuters massage på min högra underarm så hade jag kunnat njuta, till och med somna, det var den enda kroppsdelen som inte gjorde ont.
Tack kära syster för tortyren!! I really needed it!

I morse så gick jag upp i natten. Det var becksvart ute och varenda varelse låg och sov förutom jag som låg och försökte förstå varför min telefon larmade i sån okristlig tid. Om det finns människor som faktiskt behöver gå upp klockan fyra varje morgon så har de mitt fulla medlidande.
Hjärnan arbetade definitivt mot mig när jag försökte utföra alla de handlingar som jag planerat att jag skulle hinna med innan avfärd till Västerås, det var liksom ingen hemma där.

Trots en sen och seg start så kom jag i alla fall fram i tid lagom för att se hundratals galna människor som stod och köade till vårt nya varuhus som skulle invigas dagen till ära. Efter en kort briefing så trotsade vi kylan och mörkret och gav oss ut på parkeringen, påpälsade till tänderna.

Dagens uppgift var att underhålla den ständigt ringlande kön och det gjorde vi med hjälp av kaffe, godis, vatten och tävlingar. Trots värkande rygg och ömma armar efter allt bärande av brickor och backar hit och dit så hade jag fantastiskt kul. Våra kunder är så glada!
Tiden sprang iväg lika snabbt som omsättningen i varuhuset och helt plötsligt var tiden dags för att åka hem. Mörbultad, småfrusen och heltrött åkte jag hem, otroligt nöjd över den fartfyllda dagen.

Hoppsan, jag har visst en blogg att underhålla också! Det är ju inte riktigt så att det inte händer saker i mitt liv just nu, snarare tvärtom. Det är så mycket saker på gång så huvudet är alldeles dränerat när man kommer hem på kvällarna.

Helgen har precis som de senaste helgerna gått åt till hojkörning. Nu ser jag dock inte mycket ljus i tunneln framöver. Det kommer att bli mörkt, kallt och mörkt i allt mörker. Redan nästa helg så ser vädret ut att vända mot riktig höst. Nu kan det ju förstås vända men oddsen för det är lika stora som utrymmet i min frys och där går det inte in många fiskpinnar.

Jag tippar på att jag klarar en hel helgdag utan körning innan paniken löper amok! Vem tippar emot?