Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Fnissar roat åt Metros artikel idag!
Utan dagstidningarna så skulle jag inte få min dagliga
C-vitaminsinjektion! Nu är Arnold ute och på hal is igen efter ett kryptiskt brev som han skrivit till demokraten Tom Amiano.

Ylandes som en treåring påstår Amiano att Arnold har lämnat en otrevlig hälsning i vänstermarginalen där det står ”fuck you”!
Undermedvetet eller inte? Ja, experterna påstår att sannolikheten för det är en på 8 miljarder. Hur trist vore det inte om nu Arnold faktiskt har lämnat det där fula, barnsliga och hemliga meddelandet och Tom inte hade sett det? Fast det vore väl något att skryta om runt fikabordet förstås?!

Nu är vaccineringsfrågan uppe på tal igen!
Det komiska i det hela är att jag mest troligtvis fått ett återfall på min förkylning eftersom jag nyser, hostar och snörvlar igen. Vad jag har hört så ska man tydligen inte drabbas av svinsjukan så länge man är fast i höstförkylningen och då är jag ju safe ett par månader till, som det känns nu.

Hur ska jag veta om jag ska chansa på att jag inte kommer drabbas av smittan eller inte? Men tänk om jag får den och smittar ner familj och vänner?! Fast å andra sidan så skulle ju inte dom bli smittade om dom hade vaccinerat sig! Så om alla runt omkring mig vaccinerar sig så kommer inte jag bli smittad! Eller tänker jag fel nu?

Förutom höstförkylningen så har jag drabbats av en mycket illavarslande sjukdom, vintersjukan! Den bekanta gråfärgen har spridit sig över hela min kropp och de rödrosiga kinderna har ersatts av vinterns färglösa hy. Med lite sol på den här kroppen så skulle jag känna mig mer redo att gå en rond mot den långa vintern som är i antågande.

Suck!
Tre gånger försökte jag få ”smita” med ett tidigare plan i tre olika diskar och tre gånger fick jag ett nej. Borde jag ha gett upp efter första försöket? Hade jag försökt en gång till om det fanns en disk till? Det kunde ju ha gått! Jag måste nog gå en charmkurs, jag har tappat formen!

Jag tycker det är fjantigt att inte kunna släppa med mig på flygningen om det nu finns plats på planet. Om jag får åka med ett tidigare plan så är det ju större chans att någon kommer till den senare avgången som vill köpa min i sånt fall lediga plats. Fast så kanske personer på tidigare avgångar också tänkt, men ändå!
Förutom mina åsikter om flygbokningar så har jag även fräscha idéer för taxibilar.
När jag landade i Göteborg och sa vilken adress jag skulle till i Borås så nickade bara taxichauffören och svarade ”visst”, men när vi väl närmade oss staden så hade han noll koll på vart han skulle köra. Varför sa han inte det när jag satte mig i bilen då?

På väg hem från Bromma flygplats var det samma sak. Det spelar ingen roll hur många gånger man skriver in Nokoby i GPSén, man kommer ändå aldrig komma till Nockeby. Ska jag ändå sitta och visa vägen själv så kan jag ju lika gärna få köra bilen också.
Vore det inte fantastiskt bra om kunderna hade en touchscreen i baksätet så att man själv kunde skriva in adressen? Då slipper taxichauffören hitta på egna ortsnamn som ändå inte leder någonstans.

Veckans två fester har rubbat mina rutiner helt, vilket gjort att jag sovit tre-fyra timmar varannan natt respektive 12 timmar efterkommande nätter. Nu är det ju inte så att jag lidit av det speciellt mycket eftersom dagsformen varit på topp men framåt eftermiddagen så har kroppen sagt till på skarpen att det är dags för sömn, och då har den fått det.

I morse var det dags för en tur till Gävle för att ha möte.
Någonting händer helt klart med mig när jag kommer utanför Stockholm. När jag åker längs stora skogar och öppna fält så känner jag en längtan bort från Stockholm. Jag vill bo på landet, fast ändå inte. Det ska vara lantligt, men ändå ha hyfsat kort avstånd till civilisationen och vatten ska jag ha!

Om vi hade vårt kontor i Uppsala så hade det varit perfekt, då hade jag kunnat välja och vraka bland drömstugor att bo i. Kanske skulle jag lägga in en motion om flytt?! Jag misstänker dock att det blir dåligt gehör på den.

Mötet gick i alla fall sjukt bra, ibland så kan jag till och med lyckas imponera på mig själv.

Alla EU-delegater skulle kunna dra dit pepparn växer vad mig anbelangar!
Jag vet att jag tog upp det här för några månader sedan när de var här sist men idag var jag så arg när jag satt i stillastående bilkö från Täby halv tio på morgonen. Ingen ska behöva sitta i bilkö vid den tiden på dagen! Ingen!
Polisen hade spärrat av alla uppfarter till motorvägen från Arlanda in till stan.

När jag sitter där i bilen och spottar och fräser över idiotin så kommer kortegen – med två bilar! TVÅ!
Jag skulle kanske kunna gå med på att ha oturen att hamna i bilkö för att hela gänget kommer på en gång, men att sitta och bli frustrerad för att två jäkla bilar ska fram är långt ifrån okej.
Kan inte de där herrarna sitta och trycka på Arlanda tills alla plan med viktigpettrar landat så att de kan åka i gemensam kolonn?

Vad är det för fel på helikopter? Vore det verkligen en sån dum idé att istället transportera dom via luften? Varför behöver deras bilar tre filer när min bil bara kräver en?
Jag tror att allt är båg och lurendrejeri, de orkar helt enkelt inte sitta i bilkö som oss vanliga Svensson! Stryk ska dem ha!

Jag tror jag gillar det! Håret alltså!
Innehållet av det där långa, slitna och blonderade håret har gått och blivit vuxen och skaffat sig en frisyr som är minst 20 centimeter kortare än det var innan och dessutom med mörkare inslag. När en himla snäll kollega slängde på mig en locktång så löste sig till och med mitt stylingproblem och jag fick plötsligt till det rufs jag är ute efter.

Jag förstår inte varför det ska vara så viktigt med hår, det är ju inte så att personligheten sitter i håret men ändå ska det vara så nervöst och nojjigt om man ska göra en större förändring, vilket jag faktiskt tycker det är när halva ens kalufs hamnar under saxen.
Tjejer ska ha långt hår, det är den inställningen man är uppväxt med. Tjejerna i klassen som hade det längsta håret slängde man alltid avundsjuka blickar efter. Varför har hon så långt hår? Jag vill också!

20 år senare så vägrar jag forfarande att inse att jag inte har det där långa, tjocka och fina håret, hur jag än försöker! Sitter intelligensen i håret tro?
Så visst måste det ses som lite vuxet att faktiskt göra något åt saken?
Killar är bättre på att inse fakta, om håret drar sig bakåt och blir glesare med åren så rakas allt bort utan några krokodiltårar. Vi kvinnor får väl helt enkelt vara tacksamma för att vi sällan lider av vikar som drar sig bakåt och ofrivilliga munkfrisyrer.

Måndagar är tråkiga och tunga, så är i alla fall min inställning alltför ofta. Just därför så ångrade jag mig bittert att jag tackat ja till en festkväll ute i Täby igår morse när jag stod och packade en överlevnadsväska för natten.
På måndagar ska man ju bara dö i soffan, inte vara ute och festa.

Nu lockade dock kvällens trubadur! Jag kan väl inte tjata tillräckligt mycket om hur mycket jag tycker om musik och hur imponerad och avundsjuk jag är på folk som är begåvade med en härlig sångröst! Jag vill också ha!
Kvällen blev riktigt bra med gott vin, bra musik, rolig standup, underhållande sällskap och smaklös mat.

Sista gången jag orkade öppna ögonen så stod klockan på halv sex och då återkom tanken att jag kanske borde dött i soffan hemma istället, men man lever bara en gång och sova kan man göra när man är död. God natt!

Varför ska jag på och mixtra med saker som fungerar?
Jag vet ju att jag måste sova med balkongdörren öppen, det har jag gjort i alla år så långt bak jag kan minnas. Igår bestämde jag mig återigen för att exprimentera med mina sovvanor och lämnade dörren stängd. Det är liksom ingen dröm att sätta ner fötterna på ett golv som känns som en hockeyrink klockan halv sju på morgonen.
I morse när jag vaknade så var huvudet lika tungt som en medicinboll och synen jag möttes av i badrumsspegeln kunde ha skrämt mamma till och med.

Det är tydligen bara så det är, jag MÅSTE sova med isbjörnarna klättrandes runt mig i sängen! Nedstoppad bland stora täcken och vinden stormandes i håret så sover jag som en bebis. Hade jag bara haft en butler som kom och stängde dörren två timmar innan jag måste gå upp så skulle jag inte ha något att klaga på.
Jag kanske bara ska leta fram en varm kille som behöver gå upp och kissa varje morgon klockan fyra och som kan stänga dörren på vägen till toaletten! Voila…problem solved!

Frisk luft rensar bra bland gamla använda tankar!
I samma takt som sommarens minnen bleknar så föds nya friska tankar och planer i knoppen. Sommarens dampiga Solan håller på att utvecklas till en ganska harmonisk själ igen där vettiga tankar tittar fram och förnuftet gör sig påmint. Kanske är det så att hösten för något gott med sig?

Ingen har nog lyckats undgå att höra att min sommar tillbringats på två hjul, och i år mer än någonsin förut. Visst kan jag väl känna att det varit hysteriskt mycket hojåkande men å andra sidan har det varit extremt roligt, trots att jag fått prioritera bort många andra saker. Det är väl det livet ofta går ut på, att prioritera, och i år har jag prioriterat nöjen.

Som mina närmsta vänner vet så går höst och vinter ofta hårt åt på mig. Förra årets vinterdepression var inte att leka med och ett tag när det var som värst så var jag redo att sälja alla mina ägodelar för att rymma landet. Nu är jag ju uppenbarligen kvar så på något sätt lyckades jag rida ut stormen.

I år hoppas jag att jag slipper gå igenom samma sak igen och istället kunna njuta av allt jag faktiskt har. Mitt största problem just nu är hur jag ska hinna och ha råd med alla aktiviteter som redan nu planeras för höst och vinter. Vem vet, vintern 2009/2010 kanske blir en alldeles fantastisk vinter!