Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Åh, nu gjorde jag det igen! Jag gick bakom ryggen på mig själv och tog ett snabbt beslut som jag inte ens hade hunnit tänka över!

Dagen tillbringades på Stockholmsmässan bland tusentals förvirrade 18-åringar som ska bestämma hur sin framtid ska se ut inom kort. En kollega till mig berättade att hon läst att största drömmen för dagens skolungdomar är att ”arbeta” som modebloggare!
Det gör mig rädd, jätterädd! Om alla ungdomar ser Blondinbella som en inspiratör (Gud hjälpe oss) så har vi ett stort problem i framtiden!

Jag både skräms och imponeras av eleverna som nu är på väg ut i ”livet”! Många jag pratade med ska ut och resa under en längre tid och vet inte riktigt vad de vill göra i framtiden. Jag imponeras över bristen på rädsla att kasta sig ut i världen och få lära sig och uppleva andra kulturer, samtidigt som en del av mig vill vara trångsynt och säga åt dom att kamma sig och skaffa ett jobb. Det bästa är troligtvis att man själv fortsätter att jobba hårt så att jag kan försörja mig själv när jag blir gammal, för våra blivande vuxna verkar inte ha några planer på att bidra till min pension.

När det bara var tjugo minuter kvar till stängning av mässan så kom en monterkollega och berättade att han hade tagit svinsprutan. Så, utan att tänka så sprang jag dit och fick nålen i mig. Efteråt så kände jag mig lite stött över att jag inte tagit mig ordentligt med tid för att överväga för- & nackdelar, jag saknar liksom mitt officiella beslut!
Men, nu är det ju uppenbarligen för sent att älta händelsen, så nu ska jag fortsätta att må svinbra!

Idag mulnade jag till på eftermiddagen!
Trots att jag blivit väckt av klockan redan kvart i fem så höll jag humöret uppe.
Vi hade invigning på en ny butik och när kunderna släpptes in klockan sju så stod jag där leende och tog emot dom och hjälpte till med det jag kunde åstadkomma.
I vanliga fall så brukar jag stå ute vid entren och mata kunderna med kaffe och godis i väntan på att de ska få komma in i butiken så när jag kom på morgonen så var jag påpälsad till tänderna. När det sedan visade sig att jag skulle stå inomhus i bastuvärmen så åkte minst hälften av kläderna snabbt av.

Eftersom andra arbetsuppgifter pockade på min uppmärksamhet på kontoret så åkte jag dit runt elva när det första draget var över. När mailboxen öppnades så surnade jag till över hur många mail som kan komma in efter ett par timmars frånvaro och då önskade jag för ett ögonblick att jag arbetade ute i någon butik igen som på den gamla tiden. Den snabba tillfredsställelsen man kan få efter att ha gjort en bra affär och fått en nöjd kund går inte av för hackor. Ja, nu är det projektsolan som pratar igen, alla uppgifter med ett avslut fungerar bäst för mig!

Av någon konstig anledning så blev jag inte lika tillfredsställd av mitt tvätta-kläder-projekt jag fick ta tag i när jag kom hem, trots att det fanns ett avslut på det också när sista strumpan var torr! Skumt!

Måndagar kan man starta på olika sätt, min startade med massage på jobbet. Det var inte något fel alls på en sån måndagmorgon, ja förutom att det gör ont då. Men först gör det ont och sen blir det skönt…har jag hört.

Nu går tiden försvinnande fort! Det är bara tre måndagar kvar tills solen kommer värma min frusna kropp och tårna får sjunka ner i varm sand. Kalendern är tills dess fullbokad med aktiviteter av olika slag så det kommer bara att säga vips, så är jag där.

När jag åkte hem idag så gick jag in på Ica för att handla lite bröd och ost, mat alltså. Jag vet inte hur det gick till och är väldigt frågande till det fortfarande, men helt plötsligt så hade jag stoppat ner ett monterbart pepparkakshus i korgen! Vad ska jag med det till? Jag har ju inte ens barn! Varför tyckte jag att jag behövde ett sånt?

Julen kryper på mig, julstjärnan är uppe och står i fönstret och jullyktorna hänger på balkongräcket och nu alltså pepparkakshus! Vad har hänt sedan förra året? Har jag glömt att jag inte gillar jul?!

Nu är det bråda dagar!
I torsdags var jag på en fantastisk konsert med Linda. En blivande leverantör bjöd med oss på en kväll med Brolle, Lena PH, Nanne Grönwall, Alcazar och Nina som underhöll oss hela kvällen. Det tog emot att sitta ner när alla fantastiska låtar spelades upp om vartannat men eftersom alla andra blev sittandes så gjorde vi också det.

Igår var det dags för den ökända kryssningen med Potatisarna. Det var med skräckblandad förtjusning jag åkte in till Birkaterminalen. Historier om tidigare kryssningar hägrade i huvudet och jag visste inte vad jag skulle förvänta mig.

Nu visade det sig att jag fick vara vuxen nog att ta mina egna beslut, och det gillar jag! Kvällen blev rolig och jag försökte så mycket jag kunde att finta mig bort från de värsta fyllskallarna och alla öl/drinkglas som riskerade att hällas ut över mig.
Runt klockan fem på morgonen så kröp vi alla ner i sängen och somnade in i de troligtvis ganska osanerade sängarna.

Resan hem idag var hyfsat lugn trots att jag brann till lite efter att ha hört ”fan, vad grinig du är” för 13:e gången. Jag har ett minimalt tålamod för personer som blir dyngraka och sen ska fram och jiddra med mig. Sen ska jag stå och ursäkta dom när de ber om ursäkt för sitt beteende. Jag är inte intresserad av det, okej?!

Varför blir vissa stötta av att jag inte väljer att dricka sprit vid vissa tillfällen? Det är väl mitt beslut? Att jag inte känner för att bygga upp en ny fylla dagen efter är väl inte deras bekymmer? Jag blir inte roligare för att jag står med en drink i handen. Eller har jag fel?
Oavsett så är det skönt att ha så många härliga vänner att umgås med!

I morse sa dom på radio att vi fått färre fetknoppar i landet! Det är ju säkert bra, fast vi får väl se hur det ligger till med det efter jul.

Men det jag tänkte komma till var just den här undersökningen. När jag får höra en sån sak så undrar jag; hur vet dom det? Hur vet dom vad som pågår ute i stugorna? Hur vet dom hur många fettklumpar som ligger kidnappade i sina egna sängar utan att kunna ta sig upp? Hur många pinnsmala människor döljer sig i skogarna utan att få göra sin röst hörd?

Hur många personer krävs för att kalla det statistik, för att kunna gå ut i media och påstå att Sverige blir smalare? Borde det inte varit troligt att man skulle ha någon i sin bekantskapskrets som faktiskt lämnat in uppgifter om sin vikt till undersökningen?

Om vi bara gissar hej vilt på att de haft 15,000 personer med i undersökningen, är det verkligen okej då att dra ett medeltal som gäller för ett antal miljoner människor?

Nyhetsuppläsaren avslutade snöpligt med att avslöja att varannan svensk dock fortfarande är fet! Vad säger det om oss egentligen?!

Nu är det igång…processen om bilen alltså!
Den där ilskan som jag dragit mig för att släppa lös inför bilproblemet kom mer eller mindre automatiskt när jag efter en vecka äntligen fick svar på mitt mycket konkreta och korrekta mail till den ansvariga.

Som svar på att jag vill att de lagar min bil som stannar av sig själv fick jag:

Hej,

MVH
Herr Idiot (ett alias)

Har ni läst något värre? Man kan nog säga att jag fick vatten på min kvarn!

Vet ni vad? För er som inte märkte det så sken solen idag, som bara den till och med (apropå soltimmar som jag pratade om igår)!

I morse så satt jag på balkongen och låtsades att det var en hotellbalkong i ett fjärran land och det fungerade. Min balkong kan minsann vara lika exotisk som andras!

Trots att jag har ett tjugotal spännande avsnitt kvar av True Blood att titta på så kunde det naturligtvis inte hålla mig inomhus en dag som den här. Med en nyladdad Ipod så kastade jag mig utanför dörren och tog en promenad och det var så härligt!! Mina höfter påstår dock att jag inte har gått på länge för dom gnällde efter ett tag. Vadå ont i höfterna? Så jäkla gammal är jag ju inte, det måste bli bättring på det här nu!

Dessutom så borde jag inte promenera hem till mamma, för där hamnar jag lätt i fikaträsket och då är ju vitsen med promenade lite förlorad. Fast det var sjukt goda kakor som jag ”råkade” baka hemma hos henne. Kanske är det jag som skapar fikaträsket?!

Grattis alla Stockholmare!
I november har vi haft 3,8 soltimmar! Det sa dom på radion i morse i alla fall, fast jag tycker dock att det låter överdrivet men kanske låg jag och sov under dom timmarna. Det vore snarare mer intressant att få höra hur många decimeter regn som fallit ner på våra stackars huvuden.

Det kommer gå utför med svenska befolkningen. Enligt en artikel jag läste häromdagen så är brist på dagsljus lika farligt som rökning! Ha! Nu åker alla ickerökare dit också, lika bra att börja!

Jag rider fortfarande på min jag-är-inte-höstdeprimerad-våg! Så länge jag klarar mig undan den så kommer jag vara stolt för det, men lite förvånad är jag nog ändå. Visserligen så hade jag min värsta nergång i januari/februari men november brukar ju vara ganska tung också.

Jag tror dessutom att jag kan ha fått lite hjälp på traven av mitt första inköp av en dyr och fin antirynkkräm. Vanligtvis så är jag för snål för att lägga ut massa pengar på dyra krämer och smink (detta gäller inte för sånt som har med motorcykeln att göra) men just den lördagen jag var ute så måste jag ha tyckt att jag förtjänade den. Nu har visserligen inte rynkorna försvunnit men jag tycker nog ändå att den gråa färgen i ansiktet som jag klagade över för ett par veckor sedan har mattats ner.

För er som har svårt att gå upp på morgonen så måste jag nog även rekommendera ett inköp av de här bright-light varianterna på väckarklockan. Utan den så hade jag nog aldrig kommit upp på morgonen och jag vet att syster håller med mig där också.
Så, spring och köp! Ni vet var!!

Jag slutar inte att förvånas över alla tokigheter när jag läser tidningen. Jag blir så grymt nyfiken på alla dessa människor som tar såna udda beslut. Jag vill träffa dom, fråga hur dom tänkte!
Igår utfärdade SMHI en klass 2-varning i södra Sverige, vilket innebär fara för allmänheten och risk för stora materiella skador.
När jag läser det så tänker jag: Hm, då skulle jag stänga in mig hemma, säkra alla lösa prylar på balkongen och parkera min bil på ett säkert ställe (min pärla)….ungefär!
I Malmö tänker man istället: Jaha, tänk om jag skulle gå till en utomhusbassäng och simma lite.

Så i 30 meter per sekund så har Lidängsbadet i Malmö alltså simträning! I sin utomhusbassäng, om det nu inte framgick.
Helt oväntat så skedde plötsligt olyckan – tältet som omgav bassängen blåste ner och la sig över bassängen där barnen simmade, vilket medförde panik, naturligtvis!
Va fan! Är man så attans pantad så tycker jag att man bara ska vara glad över att man inte fått en bortblåst ko i huvudet eller en svininfluensasmittad gris för den delen!