Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Nu börjar alla God Jul-mail och vykort komma från kända företag och företag jag inte ens visste att jag hade kontakt med. Alla har ungefär samma budskap – i år köper vi inga julklappar till er utan vi skänker det till frusna barn i Indien, eller nya verktyg till barnarbetare i Kina och så vidare.

Vad jag inte förstår är varför man skickar ut den informationen. Om jag bara hade fått ett mail/vykort där det bara står ”God Jul” så hade jag tyckt att det var trevligt. Nu när jag istället får kort där det står ”du kunde ha fått en julklapp men nu blev du utan”, så blir jag nästan bara irriterad.

Det är ju jättebra att företag går in och skickar pengar till olika organisationer, frågan är bara, gör dom det också eller är det bara snack? Det är tydligen viktigt att man i alla fall lägger ner portokostnader för att skicka ut en klapp på axeln på sig själv. Åh, titta vad vi är duktiga!

Idag fick jag i alla fall ett brev från en hotellkedja med ett presentkort på en kroppsbehandling på deras spa, riktigt trevligt faktiskt, om det inte hade varit för att den kan utnyttjas i Strömstad!!
Ni som följt min blogg vet att jag hamnade i Norge sist jag var i Strömstad! Not doing it again!

Jag har också varit duktig och skänkt pengar – till mig själv, så dessvärre blir det inga klappar till er! God Jul!

Äntligen!!

Igår var jag på en föreläsning med tema, Modiga ledare är inte rädda. Föreläsningen i sig var ingen riktig hit och jag hade svårt att relatera till innehållet men en sak fastnade som han tog upp och det är det här med rubriker i tidningar och media vilket jag har varit inne på förut, ett par gånger.

Igår natt så kom ju den första riktiga snön och på alla löpsedlar stod det med stora bokstäver ”Varning för snökaoset”, ”Lämna bilen hemma” och liknande skrämselpropaganda istället för att se det positiva i det, som ”I år kanske vi trots allt får en vit jul”, ”Nu blev det ljusare ute när snön kom” osv.
Det diskuterade vi i alla fall på seminaiet igår, att skrämma upp människor fungerar, hitta en rädsla hos folk som gör att man får uppmärksamhet. (Fast meningen med temat var ju förstås inte att skrämma upp människor utan att förstå andras rädslor).

I morse när jag åkte till jobbet så kom jag att tänka på det när de på flera kanaler tog upp att framtida beslut om styrräntan skulle tas idag och alla erfarna experter uttalade sig och varnade hej vilt för att vi nu faktiskt kanske kommer att åka på en höjning trots att man spått att detta skulle ske först i höst nästa år.

Senare på dagen så står det en liten, liten rubrik på Aftonbladet – ”Räntan lämnas orörd”.
Så var det med det!

För två år sedan så fick jag och syster presentkort på Yasuragi/Hasseludden. Spamänniskor som vi är så har vi först nu lyckats ta oss dit, två dagar innan presentkortet gick ut. I och för sig så tog det nästan ett halvår att få boka in oss med de behandlingarna vi ville ha, smidigare bokningssystem kan man leta efter.

Så, igår efter lite eftermiddagsshopping så checkade vi in på anstalten och sa adjö till våra vanliga kläder för att sätta på oss pyjamaskimono och tofflor. Eftersom jag är lite småfrusen (!) så tog jag på mig knästrumpor under kimonon men det var näst intill en dödsfälla att försöka ta sig framåt med en rock som snodde in sig i strumporna hela tiden.

Efter att ha fått en instruktion om hur man tvagar sig så kände jag mig bekväm med att ta hand om min personliga hygien i tvagningsrummet medans Kattis åkte in på scrubbehandling.
Redan efter att jag tvagat en arm så hade jag tröttnat på proceduren och tog snabbduschen istället innan jag slank ner bland stora och hårda, tatuerade HD-snubbar i de varma källorna utomhus (det var mörkt!). Det var faktiskt riktigt schysst att sitta i den varma källan medans snön föll på axlar och huvud.
Lagom till att jag tröttnat på badaktiviteter så var det dags för min scrub.

När klockan väl blev åtta och jag var klar så sprang vi (så fort det gick i de där jäkla morgonrockarna) upp till matsalen. Jag vet inte om det berodde på att vi var trötta och hungriga eller bara på grund av synen av alla gäster sittandes i pyjamas och tofflor på en restaurang som gjorde det men vi bröt salens tystnad med tokskratt och fnitter.

Efter att ha somnat till en kvalitetsfilm med utomjordningar vaknade vi till ett mulet väder utan ett spår av gårdagens snöfall.
Frukosten var riktigt bra men nu hade vi verkligen tröttnat på att springa runt i pyjamas bland folk och såg fram emot den andra och sista behandlingen, infrarödsbehandling.

Jag hade första tiden och stapplade in i ett rum med en solariumliknande apparat där jag fick lägga mig för en 40-minuters avslappning. Efter att ha vridit upp termometern på 95 grader la jag mig tillrätta för att slappna av, vilket jag kunde göra i säkert en kvart, sen var jag hyfsat rastlös och undrade när det skulle börja hända något. Det enda som hände var att jag efter mina 40 minuter var toksvettig, men det kanske hände något nyttigt inuti min kropp, vem vet?!
När Kattis genomgått samma värmepaket så bytte vi äntligen om till riktiga människokläder och checkade ut till verkligheten.
Att vara på spa är schysst men att hitta sin inre ro är det värre med!

Idag har Polisen släppt en fantombild via Aftonbladet på en man som söks för dubbelmord!

Han har brutalt mördat två stackars pensionärer utanför Härnösand på 67 respektive 70 år med en yxa eller slägga.

När jag sen scrollar ner i artikeln för att se bilden på den iskalla mördaren så vet jag inte vad jag ska säga.

Han beskrivs som kulögd, spretande grått hår och med galen blick! No shit!

Jag tycker att Polisen borde sluta dricka på arbetstid, men det är bara min åsikt!

Ibland är jag så puckad!
Jag har haft problem den senaste veckan med att få ut pengar ur bankomaten. Den har sagt varje gång att jag slår fel kod, vilket jag inte tycker att jag har gjort förstås, jag har ju koll på siffror, de är mina vänner!
I alla fall så har jag försökt i flera olika bankomater och har varje gång innan försöken tittat på koden vilket har överensstämt med sifforna i mitt kodminne och ändå har jag blivit nekad. Det känns lite som att bli nekad inträde till krogen fast man har åldern inne. Jag HAR ju pengar, det är mina pengar, ge mig dom bara!!

I igår bestämde jag mig för att försöka den sista utvägen, dvs att föra över pengar från krångelkontot till ett bankomatvänligt konto. Även här så behöver jag ju nu för tiden en kod för att göra detta och när jag för femtioelfte gången tittade efter i mitt kodminne så upptäckte jag att jag slängt runt två siffror. Hur gick det till?!
Nordea måste dock vara tankeläsare för trots att kortet inte ens har blivit spärrat av alla mina felslagningar så låg det ändå en lapp hemma i brevlådan med en påminnelse om min kod!

Vet ni vad? Nästa vecka kommer det snö! Det är det där vita som vi normalt har på vintern förutom i år då det bara verkar komma i flytande form. Men, nu ser det alltså ut att ljusna, bokstavligen, det ska bli härligt!

Byt däck, ta fram isskrapan och putsa vinterstövlarna, nu kör vi!

Nyaste snutten i familjen!

Efter ännu en dag på mässan bland 10.000 personer så kände jag mig inte redo för julbord när jag landade hemma i soffan. Efter en grymt skön tupplur på en halvtimme så kändes det en aningens bättre och jag tvingade mig att utföra gå-ut-ritualen.

Julbordet på Mälardrottningen var suveränt, förutom sillen som någon måste ha saltat två gånger för mycket. Jag var rejält hungrig och gick lös på minst en fjärdedel av det som fanns uppdukat inklusive kräftor! Fasiken vad gott det är. Hade jag varit lite skamlös så hade jag lätt kunnat ha min egen lilla kräftskiva men jag höll mig i skinnet och tog ett blygsamt antal.
När jag sedan fick syn på dessertbordet så ångrade jag mig bittert att jag ätit mig mätt på mat! Det var som himmelriket för gottegrisar. Lite knäck fick jag dock i mig men sen tog det stopp.

Det är ungefär här jag borde ha åkt hem, som jag planerade att göra.

Uppdelade i 7 taxibilar så kördes vi till Stockholms skitställe – Café Opera. Varför?!
Är det någon som faktiskt inbillar sig att det är roligt/coolt/inne/trevligt att gå dit?
Jag får en rutten syn på mänskligheten när jag blir ihopföst med wannabeklientelet som huserar där. Småtjejer som står och åmar sig framför champagneborden tills tuttarna trillar ut och matas med sprit som tack för showen och uppvärmning inför kommande nattaktiviteter och killarna som vräker ut sin solariebruna brynja med en storbystad blondin under varje arm.

I nästan en och en halv timme lyckades jag hålla paniken i shack men sen gjorde jag en Solan och smet hem till mitt kära, kära hem, dit inga backslicks har tillträde!