Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag var extremt förberedd på kaoset i morse! Iklädd mina husdjur, benvärmare uppdragna till låren, dubbla vantar och mössa så var jag redo att trotsa 22 minusgrader och en inskottad bil.
Därför blev jag lite snopen när jag kom ut till gamla Bettan som inte ens behövde skrapas rutor på och snövallen som jag räknat med att se mot sidan av bilen fanns inte där heller.

Visserligen så kändes hon lite trögare i starten än vanligt men så tände hon till och gick igång! Syster har en stabil bil!
Det tog inte ens överdrivet lång tid att ta sig till jobbet trots att alla tunnelbanor gett upp och stannat hemma i morse och tidingarna ropat ut att man skulle hålla sig hemma.
Hade det inte varit för trafikkaoset på vägen hem istället så hade jag nog trott att alla faktiskt hade stannat hemma.

Det kan omöjligt få plats med ännu ett kaos i Stockholm i år! Jag röstar för vår nu och är snart beredd att ge mig på snövallarna med hårtork!

Många har skrattat åt mina enorma vinterstövlar som är täckta med svart, långt hår och påpekat att jag tagit på mig marsvin/hundvalpar på fötterna. Förvånade hundar har försiktigt nosat på de svarta bestarna beredda att anfalla vid minsta rörelse. Men oj vad dom har tjänat mig väl i vinter!!
De har värmt mina kalla fötter i väder ner mot 27 minusgrader, fått mina fötter att överleva sex timmars skoterkörning och fungerat som snöskyfflar!

I morse när jag kom ut efter att jag under en timme hört radiopratarna varna om total trafikkaos så kände jag lite hopplöshet när jag såg min bil inskottad med en halvmeters snö som täckte hela sidan. Jag tänkte till och med tanken att jag inte ens skulle kunna ta mig till jobbet.

I vanliga fall så har jag alltid en spade i min bil men eftersom den bilen är ett minne blott så fick jag använda andra medel, dvs mina stövlar!
Eftersom de nästan går upp till knäna så är snödjupet aldrig några större problem, så jag agerade snöskyffel med husdjuren och lyckades ta mig ut ur snöfängelset.

Så, med en varm mössa och ett par riktigt schyssta stövlar så tar man sig uppenbarligen fram nästan överallt!

Ja, varför står det inget nytt här, kan man ju undra. Det är inte så att det inte händer något, snarare tvärtom. Mitt bristfälliga bloggande får nog skyllas på att vardagliga saker som jobb och flytt tar upp den större delen av tankarna.

Jag längtar så tills lägenheten är såld och flytten är över så jag kan lägga energin på praktiska och kreativa saker, som att måla, inreda och göra av med massa pengar som jag inte har på att göra lilla huset fint.

Nu ligger lägenheten ute till allmän beskådan, det är ju skitläskigt. Tänk alla människor som sitter hemma i sin stuga och dömmer min inredning och mina möbler – min smak! Fy!
Tur att min hörsel inte är så bra!

Jag gjorde det igen! Jag steg ur bilen vid ICA-affären och såg den enorma isklumpen som satt bakom framhjulet. Jag skulle bara lossa en liten bit, jag sparkade inte ens hårt, men det sa boink ändå och så låg det en 10-kilos klump fastkilad i hjulhuset.

Det går inte att hålla sig borta från däckklumparna! Jag är inte ens en däcksparkare i vanliga fall, men när snön kommer så kan jag inte hålla mig, dom måste bort!
Man kan ju tycka att jag skulle lära mig något när jag sen får sitta på knä och gräva bort de skitiga klumparna från bilen, men nej, icke, jag går på det igen och igen!
Med tanke på hur lång den här vintern är så har jag ju tid på mig att lära mig hur man sparkar loss klumparna med finess i alla fall!

I morgon så kommer mäklaren och fotograferar min lägenhet! På grund av det så har jag tillbringat min helg med att putsa, städa, putsa, dammsuga, putsa, damma, tvätta och putsa lite till.
Medans jag utförde dessa enormt tråkiga uppgifter så intalade jag mig själv att jag slipper städa lika mycket när det sen väl blir visning. Det är naturligtvis bara en villfarelse, men jag behöver tro det just nu!
Allt som syns är i alla fall rent, men inga skåp eller garderober får öppnas, då spricker hela min plan!

När jag gick till bilen på morgonen härom dagen så damp det plötsligt ner en önsketanke! Jag tänkte att det vore superskönt om någon köpare kom och sa att han/hon ville köpa min lägenhet och var villig att betala hundratusen kronor mer för att behålla alla möbler. Då skulle jag kunna packa ner mina kläder och prylar och inte behöva bära så mycket. Tänk vilken lyx att bara lämna allt bakom sig och gå och peka ut nya möbler. DET hade varit schysst!

Drömma kan man väl få göra i alla fall!

Vet ni vad? Det ska snöa i morgon, på tisdag, torsdag och lördag! Alltså varannan dag, tio dagar framöver. Är det någon som driver med mig? Försöker driva mig till vansinne?

JA, det är mysigt med snö men nu har till och med plogningsbilarna gett upp. Om det inte skulle vara så krångligt att ta sig fram och parkera där det i vanliga fall finns parkeringsplatser så skulle jag inte gnälla men nu börjar det bli svårt att forcera de snövallar som tar upp parkeringsplatserna. Barnen har byggt skidbackar och labyrinter i korsningarna på väg upp till mig av snömängderna! Det är en chansning varje gång jag närmar mig korsningen om jag kommer möta en bil eller inte bakom skidbackarna.
Att man dessutom glider runt som en hjälplös vante bland parkerade bilar på vägen hem verkar inte heller beröra bilägare. Är dom inte ens rädda om sina bilar när de parkerar på halva körbanan?

Nu låter det säkert som att min tandvärk nått sin kulmen men det är snarare så att värken är på väg att släppa. Igår kväll så torterade jag tanden ordentligt med eltandborste tills hela huvudet pulserade av smärta och jag trodde att jag skulle dö tandbortsdöden. För att överhuvudtaget kunna tänka på sömn så fick jag stoppa i mig två stycken smärtpiller. Men det lönade sig tydligen för i morse så kände jag mig mer harmonisk och jag har hittills klarat en hel dag utan ett enda piller! Grattis till mig!

Åh, vad grinig jag är! Nästan hela världen suger och jag kan bara skylla på tandvärk!
I ett par dagar så har min ena visdomstand plågat mig dag som natt trots att jag knaprat piller och borstat den väldigt noggrant med bakteriedödande gele, vilket i sig skapar ilningar och smärtor ända ner i tårna. Det känns som att käken gått en omgång med Tyson!
Troligtvis blev det inte bättre av att jag stoppade i mig ett par gamla sega skumtomtar som låg och skräpade på jobbet, det var som en brottningsmatch för käken att få ner dom till lagom bitar att svälja.

Förutom gaddarna som pockar på uppmärksamhet så gör flytten det också. Det är ju länge tills jag flyttar men innan dess så ska lägenheten säljas och det gör den ju inte av sig själv. Fyra flyttlådor har jag lyckats fylla på bara ett par timmar och då har jag knappt börjat rota i alla skåp. Det ska fotograferas och besiktigas och skrivas kontrakt samtidigt som jag ska hinna jobba också och nej, det behövs inte fler timmar på dygnet för jag behöver sova ganska ofta, men fler helgdagar skulle passa bra just nu.

Eftersom allt annat går så himla snabbt nu så tänker jag skriva snabbt här också!
Så här var min helg:
Fredag kväll – fasiken vad trött och sliten jag var efter en vecka ute på vift i landet. Jag och syster premiäräter mammas goda semlor och somnar av tristess framför inspelade avsnitt av TV6 nya serie Legend of the seeker. Jag är barnsligt förtjust i äventyrsfilmer/serier så jag hade stora förhoppningar på den och hade till och med koll på startdatumet av programmet!

Lördag – Jag ska inte handla kläder eftersom jag ska spara pengar till huset men följer med syster ut som ska göra av med pengar och kommer hem med en dyr sommarklänning medans Kattis bara köpt strumpor. Varför är det alltid så?!
Kvällen tillbringar jag hemma hos Prillan som fyller X år (typ 25). Mina planer på att ta en tidig kväll går om intet eftersom vi har det så otroligt trevligt, så runt två på natten så kryper jag äntligen ner bland afrikalakanen.

Söndag – Inför kvällens äventyr så ställde jag mig i vintersolen och skottade fram en gång till garaget. Jag vill inte säga att den blev rak eller särskilt lätt att gå på men det blev en gång i alla fall, alltid något.
Efter att jag varit ute i Järfälla och tittat på några potäter som roade sig med att åka big-bag efter en skoter på mer eller mindre lyckade sätt så tog jag mina frusna fötter och åkte hem för att sminka mig så mycket att ett polskt tjackluder skulle ha blivit avundsjuk.

Efter lastning av hojar och skinnställ så drog alla PMC-tjejer (och några killar som skulle assistera) till ett garage i Slussen för fotografering.
Det känns som ett rent under att jag överhuvudtaget kom ner i skinnstället, jag förstår inte att det ska vara så taskig kvalitet på skinnställen eftersom de krymper varje vinter!

Efter att vi gjort vårt bästa för att se snygga ut på kort så lastade vi in allt igen och for hem. Att min hoj inte ville starta ser jag bara som en strejkåtgärd för att det är kallt ute, det löser sig säkert i vår.

Min omgivning skulle inte se mycket annorlunda ut just nu om jag så hade en papperspåse över huvudet! Vid närmare eftertanke så skulle kanske en papperspåse kunna få mig mer fokuserad på alla tankar som stör mitt vardagliga liv för närvarande. Undra hur folk skulle reagera om jag gick runt med en Coop-kasse på huvudet! Förutom det uppenbara problemet att jag skulle gå in i en och en annan lyktstolpe (och att jag bara har ICA-kassar) så vore det annars roligt att prova i undersökningssyfte.

Det snurrar runt tankar om besiktning, bröstpanel, rabattblommor, elräkningar, lagfart, banklån och tusen andra saker. Det ryms inte hur mycket som helst i det här huvudet!

Eftersom stora förändringar som till exempel en flytt uppebarligen skrämmer livet ur mig så borde jag istället tänka på alla posititva saker som blir i och med flytten!
Nu får jag ju min altan där jag kan sitta barfota och dricka te i lugn och ro på morgonen! Jag kan skaffa mig Singstar utan att behöva skämmas ihjäl för lyhörda grannar. Jag behöver inte diska för hand längre och tvätta kan jag göra när jag vill, eller i alla fall har behov av det!! Och köket är ett vuxetkök, ett sånt där stort (större än det gamla i alla fall) där man både kan baka och laga mat utan att behöva möblera om och jag får en ELUGN att använda mig av under mina bakorgieperioder!
Tur att det finns mycket grönområden runt omkring som jag kan promenera i när tjockisångesten kommer efteråt!

Nu börjar jag komma på rätt spår! Det är så här jag ska tänka!!