Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Idag var midsommarafton som bortblåst, precis som mitt dåliga humör! Ett härligt lugn låg över ön och uppmanade till total avslappning och bjöd även på siesta för att försöka ta igen den sömn som gick förlorad i natt då jag tydligen inte kunde sova.

Sömn brukar vara mitt minsta problem men på sista tiden så har det rådit skilda meningar mellan mig och psyket om jag verkligen behöver sova lika mycket som jag brukar. Eftersom jag fortfarande går upprätt och andas så verkar det som att det fungerar trots allt.

Om det nu hade varit en vanlig söndag imorgon så hade jag behövt åka hem då, men eftersom det är en ovanligt bra måndag dagen efter, en ledig variant, så tänker jag fortsätta mitt semesterfirande även imorgon. Är det så att jag efter dagens wakeboardövningar fortfarande kan röra mig så tänker jag ge mig på det igen och kanske, kanske våga styra brädan över vågen efter båten, men bara kanske!

Som om det inte vore nog med att det redan är en skitdag, som alla andra helgdagar, så var jag klarvaken redan klockan sex imorse, allt för att göra dagen extra lång. 

Fördelen med att det nu varit midsommar (och är i tre timmar och femton minuter till) är att det nu är nästan exakt sex månader till nästa skitdag!

Så, om jag går och lägger mig nu så kommer det att vara över när jag vaknar igen, sen att det blir strax efter midnatt, ja det spelar absolut ingen roll!

Glad midsommar på er!

Klockan fyra i morse så vaknade jag första gången. Trots att det faktiskt var blå himmel utanför så tyckte jag att det var lite överkurs att gå upp redan då. Bara av att vakna klockan sju, vilket jag gjorde nästa gång, gör att man få en väldans massa timmar som man ska fördriva innan det är dags att sova igen.

Redan vid klockan elva så var jag rastlös igen. Nu är det meningen att jag ska klara av att slappna av så mycket så att jag klarar att vara här ett par dagar, jag vill inte hem!!

Runt lunch så rasade Stephan och Karin in med sina två illbattingar och strax därefter så kom Kattis och Patrik med sin nya lilla buse till hund så då var det full fart igen. Dessutom så hade syster varit snäll och köpt en våtdräkt vilket gjorde att jag kunde ge mig ut ett varv runt ön på wakeboard. Oron över att jag skulle frysa i vattnet gick över rätt snabbt när både ben och armar fick arbeta hårt för att hålla mig över ytan men runt kom jag i alla fall och lyckades fördriva säkert en halvtimme utan massa funderingar på annat skit.

Efter en grillkväll i solnedgången så var jag färdig som människa och lättad över att få krypa in till tystnaden i min stuga.

Idag så har jag fått kämpa i motvind! Kropp, knopp och humör var inte alls med mig i morse efter en natt full av knepiga drömmar och dålig sömn och jag hade en allvarlig diskussion med mig själv om jag verkligen skulle behöva gå upp, men som vanligt så förlorade jag mot moralen och fick masa mig på fötter.

Humöret bättrade sig när jag väl kommit igång men huvudet vägrade att släppa mig fri utan plågade mig med huvudvärk hela dagen.

När butiksbesöket i Eksjö var avverkat så satte jag kursen på Ön! Eftersom det varit fullt upp hela våren så har jag inte lyckats ta mig ner en enda gång hittills men en midsommar utan stugan är inte ett alternativ, så nu var det dags!

Det var sådär härligt som det brukar vara, harmoni! När jag och pappa släpat upp packningen så var jag sådär genomsvettig som jag bara avskyr att vara så efter ett snabbt ombyte till bikini så gick jag till bryggan för att svalka fötterna.

Antingen så var jag tokvarm eller så var vattnet riktigt behagligt för när både fötterna och låren vant sig vid svalkan så låg plötsligt hela jag i vattnet – och njöt av det! Det enda som saknas mig nu är en riktigt god natts sömn!

Först nu, i slutet av juni, så börjar känslan av sommarvärme äntligen att infinna sig. Jag förväntar mig att sommaren kommer att bli en av de bästa på länge som kompensation för vintern som vi fick genomgå i år.

Precis som tidigare år så är ingen semester planerad än så länge. Att binda upp ett par veckors semester flera månader innan jag vet vad jag ska göra är helt enkelt inte min grej. Jag vill göra vad jag vill, när jag vill. Dessutom så vill jag ha 10 veckors semester!

Med 10 veckor ledigt så skulle jag unna mig att ha fyra veckors sammanhängande semester på sommaren och tre veckor på hösten respektive våren, då skulle jag vara mer än nöjd. Jag kanske skulle satsa på att förhandla semesterdagar vid nästa löneförhandling istället för kronor, tid är ju som sagt pengar!

Jag tjatar om och om igen över hur mycket jag har att fixa med huset och därför skulle man ju kunna tro att jag skulle ägna min lediga tid åt att göra just detta. Den här helgen gjorde jag istället precis tvärtom och ägnade mig åt nöjen och fick i princip ingenting gjort hemma.

Fredagen var vigd till firmafest på hemlig ort, vilket inte alls passar mig som behöver ha kontroll på vad som ska hända för att kunna anpassa mig därefter. När min kollega insåg att hon inte skulle få med mig utan att yttra hemligheten så blev jag invigd och bestämde mig för att jag faktiskt skulle – till och med – kunna roa mig på den planerade festen på Gröna Lund. Efter ilskan av förlusten i femkampen lagt sig så blev kvällen riktigt bra tillsammans med coverbandet på Tyrol. När den obligatoriska gå-vidare-fasen infann sig så gjorde jag en vanlig Solansorti.

Jennys och min korta lördagsfika spårade ut till en heldagsfika i solen med en bränna därefter, men vi hade väl helt enkelt mycket att prata om. När vi sedan fortsatte fikan hemma hos mig och satte oss framför inspelningen av Viktorias bröllop så var vi helt inställda på att det skulle bli både snyft och tårar, men paret lyckades dessvärre inte beröra oss på det sättet.

Här skulle man kunna tro att dagen/kvällen var över, men så var inte riktigt fallet. Hur det gick till och varför vågar jag inte svara på men vid soluppgången vid halv fyra på söndagsmorgonen så stod jag i sjön, iförd våtdräkt med en Jetski i händerna för första gången någonsin. Det var en grymt rolig upplevelse och ett annorlunda sätt att se soluppgången på! Nu, tänker jag dock ta igen sömnen jag borde ha haft i natt!

När jag skaffar ett konto i en bank så vill jag ha full åtkomst på det kontot, naturligtvis. Det kanske kan låta överdrivet nitiskt men till syvende och sist så är det ju faktiskt mina pengar.

När jag nu har försökt logga in på banken ett flertal gånger under en 3-veckors period och varje gång möts av följande meddelande så surnar jag till lite:

På grund av ett större systemarbete kan du för närvarande inte se ditt bankengagemang. För att få uppgifter om dina konton/lån ber vi dig kontakta SalusAnsvar, telefon 0200-87 50 20, vardagar mellan 08:00 till 16:30. Vi beklagar de begränsningar och extra arbete som detta medför för dig men hoppas på ditt överseende.

Efter att jag till slut gett upp försöken att nå mitt eget konto så mailade jag iväg en fråga för att undra vad som står på och fick till svar:

Vi gör en stor förändring på sidan och darför kommer att ta lite tid, vi tror att i slutet av juli kan vi produktionssätta den
Jag beklagar det inträffade och vi hjälper dig gärna via telefon eller mejl.

I slutet av juli tror vi….!! Är den verkligen okej? Banken har kidnappat mina pengar och ger mig endast åtkomst under kontorstid! Vad hände med 2000-talet? Jag kanske känner för att göra av med lite pengar en lördag eller söndag! Finns det ingen som kan laga bankens hemsida förräns i slutet av juli? Jag är mycket häpen!

Åtta timmar är allt jag behöver, sen är jag fit! Så om jag skippar nattsömnen så kan jag istället vara en trött fast vältränad person. Ja, för Aftonbladet påstår det i en av dagens rubriker!

I mars så behöver vi endast tre månader på oss för att få den bästa strandformen. I maj så behövs det plötsligt bara en månad och nu är vi alltså nere på åtta timmar i mitten av juni! Hey! Varför börja anstränga sig redan i mars?!

Om jag sen går in på artikeln så har rubriken plötsligt bytts ut mot: Redo för beachen – på en månad!

Vad hände med dom åtta timmarna som jag skulle bli vältränad på? Nu känner jag mig så lurad på konfekten så att jag tänker bojkotta nattens 8-timmars träning!

Efter att jag har haft fullt upp under ett par månader tillbaka så möts jag plötsligt av en helg då jag inte har planerat något eller har några stora måsten att göra och vad händer då?! Jag blir alldeles paralyserad och kryper upp i soffan under min fantastiska födelsedagsfilt från Chili. Under den så ter sig livet mjukt och fluffigt och jag vill aldrig kliva upp igen!

Jag är inte bra på att inte göra någonting, trots att det i tanken låter skönt! Jag behöver sysselsättning, annars drunknar jag i konstiga tankar som likt en vattenvirvel drar nedåt, under ytan. Det är nog lite som mamma säger när jag beklagar mig över att jag aldrig blir klar med huset, att när jag väl blir klar så kommer jag att vara uttråkad och vilja börja om. Jag är en projektperson, ut i fingerspetsarna!

Jag samlar saker på hög. Är det bara en takkrok som ska upp så väntar jag tills jag hittat fem prylar till som också behöver borras upp, effektivt ska det vara! Tänk om jag ändå var lika effektiv inom andra mer personliga områden…då kanske jag hade haft någon som sysselsatt mig idag!