Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Ett nej kanske inte alltid ska vara ett nej!

Jag håller på att slöläsa en bok om positivt tänkande och där tar man i ett kapitel upp som exempel människans vilja att säga nej. Vi har ju en förmåga att reflexmässigt säga nej till främmande och nya saker, vilket jag absolut kan hålla med om och känna igen. Om jag inte säger ja så har jag inte gått med på något som kan vara läskigt, farligt, obehagligt men också till något som skulle kunna vara spännande, nytt och roligt!

Jag satt och funderade ett tag på vad som skulle hända om jag bestämde mig för att alltid säga ja och jag får erkänna att jag har vissa problem med att bortse från hur många säljare jag skulle behöva sitta i möte med och hur många abonnemang och försäkringar jag skulle behöva teckna genom att inte säga nej. Men kanske skulle jag ändå tjäna på att använda ja lite oftare ändå. Det kan ju vara så att jag faktiskt i slutändan tjänar på de ja som annars skulle bli ett nej..

Inoljad under solskyddet!

I natt så fick jag sova! Åtta långa timmar! Visserligen så tyckte kroppen att det var dags att gå upp redan halv fem, men så lättlurad är jag inte minsann!

Klockan sex så var jag uttråkad och drog därför tidigt till jobbet, det är fantastiskt vad mycket man får gjort när ingen annan är där, om det förstås inte hade varit för larmet i lokalen ovanför som stod och tjöt så att jag trodde att huvudet skulle gå i bitar. Men när tonerna till slut blandades samman med de vanliga tonerna från min tinnitus så märkte jag inte ens när det slutade tjuta! Perfekt!

Eftersom jag var på jobbet så extremt tidigt så föll jag ihop i lunchkoma på eftermiddagen och packade därför ihop för att åka hem och sova bort en stund. Mina planer blir dock sällan som jag tänkt utan jag råkade köra förbi både Jysk och Jula och åkte hem med ett solskydd till altanen och ännu mer trallolja.

Så, i stekande hetta så monterade jag upp det där solskyddet, som jag hoppas mest fungerar som ett regnskydd. Svetten rann i floder och jag skulle säkert ha gått ner minst ett kilo, om det inte vore för att jag drack en hink vatten efteråt för att inte dö av uttorkning efter prestationen.

När det projektet var klart så gav jag mig på att olja altanen. Jag började ju för ett tag sedan men tröttnade efter en tredjedel. Nu tröttnade jag ju förstås igen efter en halv minut men har man det gjort, så slipper man göra det sen!

Så, eftermiddagen som skulle tillbringas snarkandes i soffan blev betydligt mer effektiv än vad jag både hade räknat med och hoppats på!

Sven Littorin – är ett svin!

– It wasn´t me!!
 
Sven Otto Littorin – vilken stjärna!
Hur kommer det sig att vissa killar känner att de måste betala för sex?
Räcker det inte med att gå ut en kväll till Garbo eller Patricia och plocka med sig första bästa? Det är klockrena vinst-varje-gång-ställen och då är det dessutom gratis (om du inte hittar någon som vill dansa först förstås)!
Just pengarna är väl ingenting som Sven Otto behöver bry sig om just nu eftersom han får ett fint avgångsvederlag på 1,3 miljoner! Tack kära regering för att ni hushåller med våra pengar så förnuftigt!
 
Som känd person så måste det ju finnas ett tänk någonstans om att allt man gör kan komma upp till ytan någon gång, det är jag nästan övertygad om. Därför så undrar jag lite om det kanske är så att det blir ännu mer spännande och lite härligt smutsigt att smyga iväg till ”Anna 26 år” för en het natt, att det alltså är en del av upphetsningen.
 
Nu skulle jag kunna ursäkta Sven Otto med att han handlöst föll för skönheten, var förblindad av kärlek och tyckte att det var så otroligt värt att ha sex med Anna så att han inte brydde sig om att han fick betala för det, men eftersom sanningen (enligt Aftonbladet) är att han kontaktade Anna via mail så kan man väl konstatera att han helt enkelt bara ville ligga av sig. Nu var det väl himla oturligt för Sven Otto att Anna inte var den moraliska förebilden som kunde hålla hemligt om deras lilla kärleksmöte för omvärlden.
 
Mona Sahlin låter oss läsare och tv-tittare få reda på att hon är personligt besviken. Hon menar att hon uttryckt sin omedelbara sympati för en politisk motståndare som medialt sett avgått på grund av familjeskäl och känner sig nu mycket manipulerad efter att sanningen kommit fram. Jag kan nästan lukta mig till en sårad stolthet på grund av godtrogenhet här! Stackars Mona!!
 
En annan fundering som dyker upp i sammanhanget är vad som egentligen hände i kärleksgrottan eftersom Anna valde att sluta med sin yrkesroll ett par månader efter mötet med Sven Otto och därefter gått och fått psykologhjälp i flera år efteråt. Nu väntar jag bara på de smaskiga detaljerna om vilka böjelser Sven Otto besitter, för har man gått ut och sagt A – så lär ju B komma. Sommaren ser ut att bli snaskig i den Littorianska familjen!

The end!

Jag tycker verkligen inte om när saker tar slut och nu ser det dessvärre ut som att min minisemester snart är slut. Visserligen så är rastlösheten framme och kliar mig på näsan, men bara för att jag vet att jag ska jobba på måndag så känns det tungt att åka hem.

Om jag däremot skulle varit ledig nästa vecka så skulle jag med glädje åka hem en sväng för att sedan kunna ångra mig och åka tillbaka en dag senare. Jag tror helt enkelt att problemet ligger i att jag inte har valmöjligheten att göra som jag vill och det irriterar mig.

Jag skulle kunna tänka mig att rea ut min rastlöshet för en period och ägna ett par dagar hemma i soffan. Någon som vill ha den? Du får den billigt!

Som det ska vara – helt enketl!

Livet nere på ön rockar vidare och får mig att inse att vi har en sommar som jag sent kommer att glömma.

När jag i onsdags morse åkte ner till ön så hade jag inte räknat med att vara helt solo till på torsdag men eftersom pappa och Eva inte hade någon brådska ner så slutade det med ett dygn på en öde ö.

På torsdag morgon, innan pappa, Eva och Kattis hunnit komma så dök Stefan och Kenny upp med en jetski på flaket. Ända tills leksaken skulle i sjön så såg dagen mycket lovande ut men när Stefan beslöt sig för att halka i gruset och kasta jetskin på foten så blev dagens planer plötsligt ändrade. Med ett stort gapande och blödande jack på smalbenet som blev omplåstrat med toapapper och silvertejp så fick han vända om igen och ta sig till närmaste vårdcentral för en mer professionell omplåstring och anlände ett par timmar senare, sprutad med stelkramp, bandagerad efter stygnen och med ett badförbud på tre veckor. Så var det med den vattensportdagen!

Trots Stefans skada så blev det ändå en fantastisk dag vid vattnet. Vi lekte wakeboard och jetski tills händer och tår var blåfrusna och mina sorgliga muskler inte längre orkade dra upp mig ur vattnet.

Kvällen avslutades naturligtvis med grillning på udden, där vi satt med bubbeldricka och stirrade in i elden på Kennys halva, medhavda ko i väntan på att få hugga in i köttet som doftade magiskt!

Tänk om alla dagar kunde vara som en sån här sommardag! Då skulle jag inte saknas något!

Pumpad!

Nu har jag inte en muskel i kroppen som inte har fått känna att den lever! Till och med hjärnan fick arbeta hårt under bodypump-passet för att hålla mig från att rusa på instruktören som trippade på precis alla mina nerver.

Jag skiter i att hon håller på att rensa sitt förråd hemma och inte vill att det ska regna på prylarna hon burit ut. Jag är inte intresserad av att veta att hon bara har halva sin semester kvar. Jag behöver inte veta att hon är rädd för åska!

Jag vill att hon ska peppa mig att orka med ett helt pass trots att mina ben och armar skakar som en alkis på dekis och kroppen bränner som fett i stekpannan när jag förtvivlat försöker lyfta de pinsamt lätta vikterna! Det hon inte ska göra är att trötta ut mig med sitt meningslösa babbel!

Jag kan absolut inte tänka mig att att ilskan här ovan skulle bero på att passet var galet jobbigt och visar på hur extremt dålig fysik jag har, det måste ha varit honan det hängde på!

Varför?

Grattis till er – alla killar!
Nu har en japansk student på Royal College of Art i London tagit fram en mensmaskin! Som ni har väntat!!
Den här ”lilla”, näst intill osynliga maskinen är utformad så att den simulerar hur det är att ha mens, inklusive smärtan och blödningen under fem dagar.
 
Mina funderingar går bland annat runt klädseln. Vilka sorts byxor ska man ha på sig för att dölja den ekorrliknande svansen? Kan den även användas som kyskhetsbälte? Varför lägger man ner tid och energi på att ta fram en maskin som skapar smärta och blodar ner kläderna? Beror det på ett enormt, sympatiskt medlidande till alla tjejer som får stå ut med månadspinan eller är det någon hemlig önskan om ett könsbyte som ligger till grund? Och varför är det en tjej på bilden om det är killar som ska använda den?

Jag är i alla fall otroligt nyfiken på vilka som kan tänka sig att använda den här fantastiskt galna uppfinningen!

Sommarkvällar rockar!

Sömnen fortsätter att utebli men inte energin, och det är ju egentligen en fantastisk kombination eftersom det betyder att jag får flera timmar över per dygn till att ägna mig åt annat än att sova.
 
Trots det fantastiska vädret och bristen på hav nedanför huset så är det ändå skönt att vara hemma, om inte annat för att jag fått betala räkningarna, sen om jag stannar hemma så länge, ja det får vi se.
När jag kom till jobbet igår så späddes mitt goda humör på ännu mer när jag möttes av fina presenter från min fantastiska chef, som hon lämnat på mitt bord. Vad skulle jag göra utan henne?!

Sommarkvällen bjöd oväntat på en båttur, fasiken vad härligt det är med sommar! I like it!

Du skulle ha varit med Jocke…

Idag är det exakt två år sedan den där hemska natten då Jocke gick bort, en natt och ett samtal som jag troligtvis aldrig kommer att glömma. Trots allt det tragiska med händelsen så går livet vidare, vilket jag inte trodde det skulle göra under de närmsta veckorna efter olyckan. Det har istället resulterat i enormt mycket positivt i mitt liv sedan den kvällen, jag har fått många nya och kära vänner och ett liv som är fullt av aktiviteter och glädje, det är bara tiden och energin som sätter stopp för möjligheterna.

Den här helgen på ön känns som en utmärkt start på sommaren och jag ser redan fram emot nästa gång jag kommer ner. Trots att det finns många saker hemma att fixa med så kommer ju faktiskt huset stå kvar även i höst och vinter och något ska jag väl sysselsätta mig med då också.

Du saknas Jocke!

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑