Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Ibland blir jag lite för effektiv och planerar för många saker som kan stressa upp mig, eller så kanske jag kan skylla på väderomslaget då Stockholm plötsligt förvandlades till en riktigt blöt stad i morse men kvällen som skulle innehålla lite trevligt umgänge över en middag förvandlades till en kväll i soffan för att bota min turligt nog, sällsynta migrän.

Den här veckan har bjudit på vackert väder vilket har gett mig massor av energi till att städa på vinden, i förrådet, måla proppskåp och tvätta fönster och det var den linjen jag hade tänkt fortsätta med tills knoppen satte stopp för alla planer som innebär att resa sig från soffan.

Eftersom det hela tiden finns saker att göra hemma just nu så har jag varken tålamod eller lugnet att ligga i soffan och göra ingenting, oavsett hur schysst min nya soffa är.

I och med att jag delvis tappar synen när utbrottet är på väg så är jag snabb med att stoppa i mig knark innan helvetet bryter lös, så förhoppningsvis så vaknar jag imorgon lika pigg som vanligt vid klockan sex, redo för nya projekt in da house!

Vad är grejen med sugproppar? Är det ett bäst-före-datum på dom?

Varje gång man köper en ny sak med sugpropp, biltelefonhållare, gps-hållare, badrumshyllor i plast och handdukshängare så fungerar dom alldeles utmärkt i början.

Plötsligt någon morgon så kommer man ut till bilen och får se gps-en ligga på golvet i bilen för att proppen har lossnat, eller att man kommer in i badrummet och ser att bomullsrondellerna som hängde på kroken ligger i toaletten tillsammans med den förbrukade sugproppen.

Och hur kommer det sig att allt man tappar innanför badrummets tröskel alltid ramlar i toaletten? Det spelar ingen roll hur stort badrum man har för när prylen håller på att slita sig från fingertopparna så fångar toalettstolen upp allt! Toaletten är som en orm som måste anpassa storleken på munnen efter storleken på fångsten, en köttätande blomma som snappar upp allt i sin närhet.

Jag ska övervinna toalettmonstret, jag ska hädanefter alltid slå igen locket efter mig! Ha!

Är det inte askmoln i vägen så är det piloter som strejkar!

Idag skulle jag ha farit ner till Halmstad en snabbis men på grund av de snikna piloterna så blev det inte så. Det var faktiskt ganska skönt eftersom jag har en del liggandes på mitt bord så här efter semestern.

Istället så drog jag och Linda iväg och körde en 4 timmars lunch inklusive utvecklingssamtal. Det är ingen hejd på hur mycket hon vill utveckla mig och jag tänker ju inte stå i vägen för det.

Eftersom vi var klara hyfsat tidigt så drog jag hem och målade väggen igen, jag är så nöjd med färgen! Sådär så att jag kan sitta i soffan och bara njuta av att titta på väggen. När jag väl är igång med penseln så ligger det mesta risigt till, jag får hindra mig själv från att gå lös på alla möbler.

För att inte lägga ner all ledig tid inomhus så passade jag dessutom på att ta en timme i solen på min altan, barfota….på min altan! Åh, jag gillar hur det låter!

Cirkusen är över och jag är nu hemma, välbehållen, efter sex dagars bankörning och totalt 10 dagar på Gotland.

Precis som tidigare år så har även de här bandagarna varit helt fantastiska. Det går inte fort men det går stabilt och följer jag trenden nu så kommer jag köra lika fort som de stora grabbarna år 2013! Målet med körningen var i alla fall att ta mig under 1 min 40 sek och det gjorde jag, grattis till mig!

Trots att jag gärna hade stannat längre och kört bana så var det ruskigt skönt att komma hem till mitt eget kryp-in igår natt. Tystnaden var total och alldeles underbar. Eftersom jag inte är van vid att ha ljud omkring mig hela tiden så tar 10 dagars kollektiv musten ur en, oavsett hur mycket roligt och bra folk man bor med, men ge mig tre dagar så kommer jag att längta tillbaka igen!

I morse passade jag på att sova ända till klockan nio innan jag slet mig ur min fantastiska säng för att packa upp, lasta ur skåpbilen, städa, tvätta och måla en vägg. Nu så här på kvällskvisten så känner jag att jag verkligen förtjänat att bädda ner mig i soffan bland alla fina filtar som jag kom hem med från Gotland!

Så kom solen och värmen, precis lagom till min födelsedag! Jag tar det som ett gott tecken, det måste betyda att jag varit alldeles utomordentligt skötsam under ett helt år!

Eftersom veckans tidigare dagar spenderats i Visby och på Fårö i kyla och blåst så var det alldeles tokhärligt att få ett par timmars lugn och ro i solstolen idag innan allt satte igång.

Igår var vi inne och strosade ett tag innan det var dags för årets stora gocarttävling. Jag hade inga stora förhoppningar på körningen och blev därför förvånad när jag till och med fick vara med i B-finalen. Vilket betyder att det faktiskt fanns flera som var sämre än mig och fick köra i C-finalen, man får vara glad för det lilla. Det var fantastiskt roligt i alla fall, trots att jag åkte fram och tillbaka i den där bilen som en liten vante.

Idag när vi kört upp och lastat ur taikonbussen på banan igen så smetade jag ihop tre tårtor för kvällens fika. Vi hade räknat på att det kanske skulle komma upp mot 20 personer, så när det dubbla dök upp så blev det fullt hus och mycket mer drag än vad jag hade räknat med. Som grädde på moset så dök dessutom syster och Patrik upp!

Något annat jag inte heller hade räknat med var temat på födelsedagspresenterna jag fick. Man kan nog säga att det gick på ett singeltema, mer detaljerad än så behöver jag inte vara. Det förväntas tydligen av mig i alla fall att jag ska dyka upp på banan imorgon iförd en t-shirt med texten: Jag är singel!

Vi får väl se hur det blir med den saken!

För sjätte året i rad så har jag nu avverkat en helg till på Gotland ring med bankörning!

I år har jag inte haft de där vanliga förväntningarna som jag brukar ha eftersom det varit så mycket jobb, arbete med huset och lite semester. Jag har helt enkelt inte hunnit med att bygga upp nervositeten och memorera banan två veckor innan som jag gjort åren innan.

Väl här nere på ön så kom körglädjen tillbaka! Trots min fantastiskt dåliga fysik så lyckas jag ändå svänga rumpan fram och tillbaka i svängarna under åtminstone halva passen.

Vädret får godkänt trots att jag tycker att vi kunde haft lite mer värme i fredags och lördags, men så länge regnet håller sig undan så kunde jag inte vara mer nöjd.

Ikväll så var det meningen att jag bara skulle slappa men eftersom jag glömt huvudet hemma och lämnat kvar halva min tidtagningsmaskin på banan så blev jag tvungen att åka och hämta den. På grund av den sena timmen så är bommen nedfälld till banan och därför så blev det till att låna en motard för att kunna ta mig runt.

Mitt i virrvarret så lånade jag ut min mobil och redan där så kunde man nästan förutsäga hur det skulle gå. Jag kom till bommen och blev tvungen att kliva av hojen för att få den över sten och stockar och när jag trodde att jag fått i neutralen och släppte kopplingen så dog hojen! Hoppsan!

Jag har aldrig någonsin lyckats få igång en motorcykel med kick, och fick det inte heller nu trots otaliga försök under nästan en halvtimme. Mer och mer kläder åkte av i samma takt som kickpinnen åkte ner utan att starta. Som tur var så tänkte mina vänner på mig och kom och letade upp mig precis innan myggen skulle gå till massanfall!

NU, så ska jag äntligen få lite lugn och ro i flera timmar! Men även fast kroppen gör ont så längtar jag ändå tills på fredag då det är dags för hojkörning igen!

Idag fick jag prova min bil utanför Stockholms gränser! När jag kom till min slutdestination i Norrköping så ville jag inte sluta köra, det var en sån där perfekt bilkörardag när rätt cd-skiva ligger i spelaren och jag får yla till min favoritmusik.

När jag kom hem så byttes min fantastiska Pinkröst till en mycket gnälligare variant när jag möttes av en faktura från ComHem! Ni som har ett gott minne kommer nog ihåg vad jag tycker om det företaget. Sedan jag har flyttat så har jag fått ungefär en faktura i veckan av dom med olika påhitt och dumheter. Det har till och med gått så långt så att jag blir arg bara jag ser loggan.

Efter en mailkonversation på sju mail så har dom dessutom slutat svara på mina mailfrågor. De tre adressändringarna jag har skickat in har de fullständigt ignorerat och istället fortsatt med att skicka fakturor på sånt jag redan har betalt och dessutom lagt på förseningsavgift för att jag inte har hunnit få dom i tid.
Så, idag var det dags att ta tag i surdegen.

Första personen jag pratade med fick ta hyfsat mycket skit och när jag precis fått förklarat hela problemet och hänvisat till alla felaktiga fakturor så blev jag naturligtvis nedkopplad. Det mest logiska i min värld hade varit att personen ringde upp mig, men så fungerar det inte i ComHems inkompetenta surdegsvärld.

Om jag var grinig innan så kan ni gissa er till hur jag reagerade när jag ringer upp igen och får höra att jag måste dra hela historien igen för en ny person.
Precis när jag faktiskt tror att den här personen greppar situationen så ska han höra sig för med sin chef om en liten detalj. När han återkommer nedlåter ynglingen sig till att säga att han måste koppla mig till en ny avdelning och förklara allt på nytt! Jag reagerade som en tändsticka som landar i ett bensinhav och öste ur mig både mer och mindre onödiga saker.
Den sista frågan jag ställde till honom var om han själv hade valt att stanna kvar som kund på ComHem om han var mig, och han sa nej! Det säger väl en del om deras servicenivå kan man tycka.

Tredje personen jag fick prata med var lite mer smidig och lösningsorienterad av sig så hans fiskar blev inte lika stekta, kanske var det så att min energi redan gått åt till de andra puckona.

Om jag ser en faktura från ovanstående företag i min brevlåda nästa månad så ska jag grilla digitalbox på altan, fakturorna använder jag som bränsle, det både räcker och blir över!

Jag är så otroligt produktiv så att jag nästan trillar av stolen! I och för sig så innebär min produktivitet att även plånboken får arbeta och nu börjar jag dessvärre skönja en botten på min fina, fast illaluktande, Ed Hardy-kopia-plånbok. Det är verkligen en himla tur att pengarna rullar in, varje månad!

Eftersom avfärden till Gotland går inom en väldigt snar framtid och min garderob mest består av kläder i önskestorlek så åkte jag till Stinsen för att panikköpa kläder i min egen storlek.
Jösses, vad jag har missat mycket när jag de sista månaderna har ägnat mig åt att besöka byggmarknader istället för klädaffärer. Det blev både en och fem påsar som jag travade ut med från köpcentrumet. Innan jag hann hem så råkade jag dessutom köpa ett set med slicks till hojen, men jag måste ju ha något att köra på också!

När jag äntligen kom hem så sken solen fortfarande så jag passade på att multitaska lite genom att måla både hatthyllan och proppskåpet innan jag tog fram ångesten och började packa inför resan. Jag vill redan nu säga att jag skäms för min packning, men…sån är jag! Hepp!

Hojen ska till Gotland på torsdag, därför fick jag börja dagen med att skruva kåpor!

Med några skruvar lösa eller saknade så sitter kåporna i alla fall fast!

Mitt nya förråd för somriga kuddar till mina söta utemöbler!

Postlådan from hell!! Vilken skräp! Den var superknepig att skruva ihop och bruksanvisningen sög, verkligen. Så, nu har jag en postlåda som knappt går att öppna inkastet på.

Efter tre dagar på havet så kom jag hem till en skog som plötsligt skjutit i höjden i rabatterna. Nu är bara frågan vad som är ogräs och vad som är värt att ha kvar.