Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag har så mycket att skriva om egentligen, men ingenting som jag vill dela med mig av. Det gör förstås att det ligger kvar i huvudet och cirkulerar runt, runt och runt. Kan det vara så att tänkande människor komplicerar allting alldeles för mycket? Det känns inte helt ologiskt att personer som inte funderar på och analyserar allt har ett enklare liv och aldrig tänker på konsekvenser, därav har ett lyckligare liv.

Men å andra sidan så är det ju det som skiljer oss åt och som gör det spännande, att vi tänker olika, tycker om olika saker och inte roas av samma humor. Jag väljer att dra min osmakliga parallel här igen, men hur ofta är det som man ser en ledsen person med downs syndrom? 50-60% av de som lider av downs syndrom har en IQ på lägre än 50. I min värld så måste det betyda att ju fler IQ-poäng desto fler och större problem. Men, det är ju bara min slutsats förstås!

Eftersom kompis Jenny har dragit på semester till ett varmare land och därför inte kan träna med mig så hade det varit väldigt enkelt för mig att ta en time-out från träningen, jag menar, jag har ju ändå tränat fyra hela gånger innan hon drog! Nu tänkte jag dock att jag skulle vara lite duktig under tiden hon är borta så att jag kan imponera på henne när hon kommer hem. Därför åkte jag till gymet igår och tänkte ta det ”vanliga” bodypump-passet.

Väl i salen så blev jag mäkta förvånad när instruktören meddelade att det var ett monsterpass som jag hamnat på, vilket innebar 45 minuters bodypump plus 30 minuter spinning! Det hade jag inte räknat med!
En och en halv timme senare släpade jag mig ut till bilen, totalt genomblöt och slutkörd! Idag känns det som att jag har åtminstone 20 nya muskler som jag inte visste att jag hade igår.
Om jag bara kan plocka upp matlagningen igen så kanske jag är på banan snart!

I natt så får han stå ut med att ha lampan tänd!

Hoppsan! Det där varma, klibbiga sommarvädret som jag har pratat om har bytts ut mot ett riktigt ruggigt höstväder! Dagen på ön blev en väldigt avslappnad variant med film i soffan, bakning och middag inomhus. Bryggan har jag inte ens sett skymten av idag, det känns overkligt att jag för bara två veckor sedan låg där och stekte i solen och badade. Idag var det inte alls något badväder!

Mot kvällen så rasade stormen över ön vilket gjorde att stolar och blommor flög omkring och hunden kissade inne extra många gånger eftersom det tydligen är en vackert-väder-hund som syster har fått tag på.

När man tittar ut nu så kan man nästan tro att vi haft våra finaste sommardagar och att hösten är på antågande men jag väljer att tro på att sommaren fortfarande har en hel del kvar att bevisa!

Avslappnad eller inte men en dag med regn räcker för mig, i morgon bitti är det jag och min rastlöshet som sätter sig i bilen och far norrut!

Så är jag hemkommen från två dagars bankörning igen, eller två dagar är kanske att ta i eftersom det endast blev ett ynkligt litet pass dag två på grund av regn och en olycka. Igår förmiddag fullkomligt öste det ner från himlen. Jag hade ju inte planerat för en regndroppe så jag halkade runt i depån i fem lager med kläder och på flipflops som var rent livsfarliga att gå i när fötterna gled runt. Jag är säker på att det är större olycksrisk i blöta flipflops än på en vanlig bankörning!

När jag på eftermiddagen äntligen fått på rätt däck och laddat tidtagaruret så släpptes jag lös på banan och fick ett par ganska bra varv som jag kände var en bra uppvärmning inför nästa pass. Nu bestämde sig dock en annan förare att slänga sig i diket innan jag skulle köra så efter att allt med olyckan var ordnat så packade vi ihop för hemfärd.

Eftersom jag inte fick möjlighet till att ta någon bra tid på banan så såg jag och Jenny till att vi i alla fall kom först hem. Stefan Skoda hade hemlängtan och skrämde bort alla bilar som låg framför på vägen hemåt vilket gjorde att vi faktiskt kom hem i rimlig tid. Nu vet jag att 32 mil inte tar fem och en halv timme!

Blir livet lättare med en halvliter sangria innanför västen eller inte? Ja, jag vet inte riktigt men lite varmt och mysigt blir det nog allt i alla fall.

Jag drog ner till ön på eftermiddagen och retade mig som fan på alla semesterfirare som inte lärt sig köra bil. Om man lägger sig för omkörning så är det väl meningen att man ska komma om innan man passerar nästa stad? Hur vore det om alla osäkra kort höll sig i högerfilen och låter oss andra som vet var vi ska och har en tid att passa (nja…) ligga i vänsterfilen?! Jag ska nog bli politiker!

En halvtimme innan jag kom fram så skickade min syster ett sms där det stod: ”Sa jag förresten att vi inte har något rinnande vatten?” Hon visste mycket väl att jag inte skulle ha kommit om jag vetat om det i Stockholm.

Nu var det ändå så väl att rörmokaren var på väg ut till ön, han var nog till och med en av dom jag passerade under en av mina fina omkörningar på rallyvägen.

När dom gick upp till brunnen och lyfte av locket så visade det sig att det satt fast ett riktigt stort getingbo under locket och en av dom getingarna gav sig på pappa och bet honom över läppen. Tack vare den getingen (och sangrian) så har vi alla suttit och skrattat oss harmynt åt pappas nya utseende. Man skulle kunna säga att han gått en rond med en riktigt dålig plastikdoktor som försökt sig på en läppförstoring, a big one! Skadeglädje är sann glädje!

I måndags insåg jag hur extremt dåligt jag planerat min transport inför min bankörning på Kinnekulle och var redo att strunta i hela resan för att slippa ångesten över att be om hjälp, igen! Nu har jag dock så otroligt snälla vänner som ställer upp även när jag klantar mig så det slutade med att jag fick åka hem och packa för resan ändå.

Efter jobbet idag så gled jag över till Kibbutzen för att möta upp karavanen som skulle färdas mot Götene och efter mycket stök, packning, lastning och försäljning av en hoj, mitt uppe i allt, så kom vi till slut iväg. Jag har aldrig varit med om att 32 mil har gått på fem och en halv timme, men å andra sidan så hade vi sjukt roligt på vägen.

Istället för att sitta och skråla själv i bilen så fick jag med mig kompis Jenny som dessutom valde att köra hela vägen, värsta lyxen för mig som är van vid att alltid köra själv! När vi kom fram strax efter halv nio så hade jag helt tappat rösten, det går definitivt att fördriva tiden ända till Kinnekulle, även i en Skoda utan AC!

Nu väntar jag med spänning på att få se om jag kommer att kunna sova i natt eller om jag redan nu, menalt, har börjat köra banan och övar på svängarna i drömmarna.

När är man som mest klarsynt? Kan det vara klockan två på natten när mina egna tankar väcker mig för att dom inte längre ryms i drömmen? Är det kanske för att dom är för sanna och inte kan bearbetas och analyseras i ett sömnigt tillstånd? Det skulle egentligen betyda att tankarna jag har dagtid, i vaket tillstånd, bara är drömmar! När är jag i sånt fall vaken och vad är verklighet?
 
I natt så kändes tankarna fullkomligt rimliga och logiska, sådär pinsamt klarsynta så att jag kände mig illamående och skämdes för att jag tänkt på annat sätt. Nu behöver jag den där knappen igen, avstängningsknappen, urkopplingsfunktionen, jag-går-på-semester-skylten! Den som hittar den vinner en traktor! Over and out!

När jag ikväll satt hemma hos mamma och mös på altanen så fick jag dumpat en enorm kartong på mig med mina gamla skolböcker, ritningar, uppsatser och diverse hemska skolfoton. Jag kan bara konstatera att kemi och bild inte var mina starkaste ämnen. Dock så undrar jag var mina fantastiska kunskaper inom engelska, tyska och matte tog vägen, jag var ju bra!

Någonstans i den enorma högen så hittade jag en uppsats som jag skrev i februari 1991, som faktiskt var riktigt roande. Så, nu tänker jag dela med mig av en 16-årings tankar om föräldrar.

Tonårsföräldrar – behövs dom?

Föräldrar har jag aldrig förstått mig på och eftersom jag senast bråkade med dom igår så vet jag nog vad jag pratar om. Ibland frågar man sig själv – vill dom förstöra och förbjuda allting??

Någon kväll när man kanske har bestämt sig för att göra något speciellt, som kanske föräldrarna inte tycker om, men har gått med på i alla fall, så räcker det med att öppna munnen för att få utegångsförbud.

Min lillasyster är 14 år och har ett humör som gör att vem som helst blir skraj. Var och varannan kväll så hör jag pappa i trappan ropa till henne: Jaha, då får du utegångsförbud ikväll också.

Så börjar allt…syrran skriker, pappa skriker, sen orkar jag inte lyssna på dom utan somnar istället.

Alla ungdomar bråkar med sina föräldrar angående utetider:

• – Jag kommer hem 01:00.
• – Du kommer hem 23:00.
• – Nej, det gör jag inte. Alla dom andra får vara ute till 01:00.
• – Alla andra? Vilka då?
• – Jaaaa….Jossan och….ja, alla andra.
• – Kom hem 23:00.
• – Nej!
• – Okej, du stannar hemma!

Så börjar skrikandet igen. Ungefär så här låter det när min syrra ska gå ut.

Som tur är så har jag inte såna problem, för jag har en kille sedan ett och ett halvt år tillbaka som jag alltid är hos på helgerna. På veckordagarna kommer han nästan alltid till mig.

Men jag har upptäckt att när jag var tvungen att komma hem på kvällarna, gjorde man mycket mer bus, dvs skaffade sprit och tyckte det var jätteroligt att vingla runt på gatorna och kom hem vid 01:00. Nu när jag sover hos min kille så kan jag i princip göra vad jag vill, men OM vi går ut så kommer vi oftast hem vid kl 21-22. Det blir liksom inte samma sak.

Om föräldrarna förbjuder, tycker man att det är jätteroligt att göra just det, eller det är mer spännande. När jag var 13-14 år pratade jag alltid med min mamma om allting. Sommaren då jag blev 15 år så sa det poff och vi kunde inte längre prata med varandra.

Men min mamma är ju speciell, hon får alltid som hon vill, har alltid fått det och kommer alltid att få det.

Ungdomarna vill ju gärna berätta för föräldrarna vad dom håller på med på kvällarna. Dom vill tala om att dom röker och dom super, MEN vill inte att föräldrarna ska bli arga. Vi vill att dom ska bli tacksamma för att vi inte ljuger! Dom frågar- Röker du? – Nej, svarar vi. Vad tror dom att man svarar egentligen? Om man säger ja, får man straff för det, då är det ju klart att man ljuger, men man vet också hur skadligt just rökning är, så man skäms nog lite också.

Jag har försökt att prata med min mamma om ett kompis-mamma-förhållande. Då kan man ju prata med henne samtidigt som hon får reda på vad jag sysslar med. Men hon säger bara: Kompisförhållande?! Aldrig, du är mitt barn och jag är din mamma! Jag ska inte behöva vara ”kompis” för att få reda på allt och kunna prata!

Jag tycker det är ganska onödigt av henne när hon håller på sådär. Jag tycker att en bra mamma och pappa ska kunna tillåta ungdomarna att vara ute, till lite längre än rimlig tid.

Det finns ju föräldrar som säger: Kom hem när du vill och om du vill. Då blir ungen glad och kompisarna avundsjuka, men dom föräldrarna bryr sig inte om ungen om dom säger så. Jag tycker att om en ”ungdom” kommer hem full, går på toan och mår dåligt, kommer ut och säger att han mår dåligt och är full men ångrar sig, då har han fått lida för det.

Bra föräldrar ska då kunna förlåta honom och inte ge honom en massa straff, om det inte händer ofta såklart!

Min kompis mamma tycker jag jättemycket om. Vi pratar ibland och då pratar vi om precis allting, både hon och jag säger vad vi tycker.

Föräldrar har sån otrolig makt. När man var yngre och bråkade då fick man inte sin veckopeng eller sitt barnbidrag. Nu jobbar jag ju och från 16 år så får ingen röra ens lön, inte ens mamma eller pappa. Och studiebidraget har jag fått ett skriftligt ”kontrakt” på att jag får behålla. Men man kan ju inte undgå att höra när min syrra bråkar så att de tar hennes barnbidrag ända tills hon sagt förlåt.

Föräldrar är väldigt konstiga! Jag ska bli en väldigt snäll mamma och jag tror nästan att jag redan har sett ut pappan, men man vet ju aldrig?!

Min syrra har bestämt sig för att inte skaffa barn, hon ska adoptera istället. Så det är ju inte bara föräldrar som är konstiga.

Ja, vad ska man säga? 16 år och jag tyckte att jag var smartast i världen! Förlåt mamma!

Lärarens kommentar säger väl en hel del också: Jag håller med din mamma! Du kommer dessutom att bli likadan, du får se!