Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag är lite uttråkad och känner att något måste hända! Troligtvis så ligger det på mig att se till att något ska hända, jag vet bara inte vad än. Jag är i alla fall inte redo för hösten!

I och med att jag egentligen inte har haft någon semester i sommar så känns höstens antågande inte alls okej. Jag är inte beredd på att gå in i mörkret och avsluta sommarkapitlet redan nu. Vädersidorna visar en dyster prognos för de kommande 10 dagarna med regn och sjunkande temperaturer. Jag vill frysa tiden! Men även om det gick att göra så är jag för sent ute, det skulle ha gjorts i början av juli redan, då kändes allt underbart! Hur kommer det sig att man aldrig vet hur bra man hade det förräns det är för sent?
 
Hösten kommer att innehålla mycket jobb, stora förändringar och beslut. Var ska jag få den energin ifrån för att klara av det? Just nu känner jag bara för att krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet i ett par månader, åtminstone till höst och vinter är över (fast jag kan tänka mig att vakna en stund när det är som mest snö).

Kl 06:00 – Tv´n går i gång och klockan ringer. Jag sover gott och drömmer härliga drömmar!
Kl 06:48 – Vad är det som låter? Hupp, hur kan klockan vara så mycket?! Dags att gå upp!
Kl 07:45 – På jobbet! Chefen är tillbaka – äntligen! Allt känns bra förutom att jag känner mig seg i kolan!
Kl 08:21 – Pratar med Jenny! Fan vad skönt det är att hon är hemma igen! Bokar monsterpass på gymet.
Kl 09:32 – Ringer och avbokar tandläkartiden imorgon, jag har varken tid eller lust!
Kl 09:50 – Jo, jag mår bra!
Kl 10:40 – Panik! Jag borde göra något drastiskt!
Kl 11:17 – Nu ska jag fasiken ha lunch, om jag inte ska svälta ihjäl!
Kl 11:56 – Va fan! Ska det verkligen vara så här sugit?
Kl 12:09 – Surfar www.yr.no. Varför ska det regna varenda dag framöver? Vad hände med det fina vädret som skulle vara på ön till helgen?
Kl 12:16 – Försöker få tag på Eksjöbutiken för att se om jag ska dit imorgon eller inte. Inget svar!
Kl 12:18 – Jag har haft för lite semester! www.fritidsresor.se
Kl 12:46 – Suckar djupt och högljutt över Kalix24 som kopplar alla samtal till mig som ska till löneavdelningen.
Kl 13:37 – Ringer han inte nu så skiter jag i att åka ner imorgon!
Kl 14:10 – Lider med Lotta Engberg som inte vet om hon kan prata ikväll på ”Lotta på Liseberg”.
Kl 14:23 – Slickar på en Chupa Chyps med colasmak och blir alldeles kallsvettig av sockerchocken!
Kl 15:08 – Varför ligger jag inte hemma i min säng nu?
Kl 15:29 – Eksjö ringer och meddelar att mötet är inställt! Schysst, då slapp jag köra 70 mil!
Kl 15:30 – Jenny är hemma….så jag åker till Stinsen och möter upp henne!
Kl 15:50 – Bästa Jenny!
Kl 16:04 – Mina jeans är fulla av hål. Jc´s personal plockar fram ett par nya inom två minuter som passar och med en storlek som jag inte haft sedan förra sommaren. Fett!
Kl 16:30 – En expedit i skoaffären frågar om jag och Jenny är syskon eller kanske tvillingar.
Kl 16:33 – Jenny tar plötsligt illa upp när hon inser att hon ser lika gammal ut som jag.
Kl 16:45 – Tacotallrik!
Kl 17:01 – Rök och skitsnack i mängder!
Kl 18:00 – Vikterna är framplockade, nu kör vi bodypump!
Kl 18:15 – Har jag tagit fel vikter? Det är sjukt tungt!
Kl 18:45 – Byte till spinningcykel.
Kl 18:55 – Tar den där jävla backen aldrig slut?
Kl 19:15 – Fy fan!! Benen orkar inte hålla mig uppe!
Kl 19:30 – Bokar ny träning med Jenny innan jag vinkar hej då!
Kl 19:49 – Micke ringer, imorgon ska det tapetseras! Wohoo!
Kl 20:07 – Duschen har aldrig varit lika efterlängtad.
Kl 20:28 – Oboy och salamimackor!
Kl 20:34 – Jag har överlevt ännu en dag!

I morse när jag vaknade insåg jag att det var en evighet sedan jag vaknat hemma en lördag utan att behöva gå upp och göra något. Eftersom jag numera har en sovrumstv så kändes det extremt lyxigt att kunna ligga kvar i sängen och knäppa på apparaten och bara ligga och glo på någon fånig serie.

Nu har jag ju visserligen Com Hem som leverantör, om någon missat det innan, och eftersom de är så jävla värdelösa så har de inte hunnit koppla in de tv-kanaler som jag ska ha under den gångna veckan så de kanalerna med något sevärt på hade naturligtvis försvunnit under natten. Men, jag lyckades trots detta hålla en ganska neutral nivå på samtalet till deras kundtjänst och fick sedan masa mig till soffan för att se det jag ville se.

Mitt på dagen så drog jag till Ica Maxi och storhandlade, jag hade till och med en vagn istället för den vanliga korgen. Jag har ruttnat på maten på jobbet och beslöt mig för att laga egna matlådor, då kan man i alla fall inte klaga på kocken.

Efter ett par timmar i köket så står det nu matlådor fyllda med köttfärspaj och kycklingpaj för ungefär tre veckor framöver. Mitt stora problem just nu är dock att frysen bara rymmer en veckas matlådor…! Men det hittar jag säkert en bra lösning på. Som den MacGywer jag är så har jag redan löst ett världsproblem idag, har man ingen micro att mjuka upp smöret i….ja, då går torkskåpet lika bra att använda, det tar bara lite längre tid.

När jag nästan var klar med pajerna så passade jag dessutom på att göra två daimtårtor vilket är perfekt att kunna plocka ut ur (min överfyllda frys) när tillfälle ges! Vilken kock man är!!

Jag är galet avundsjuk!
Det finns en människa som jobbar på ett tryckeri, inte långt från mitt jobb, som är lite stekigare än de flesta andra. Han har en helikopter som han åker fram och tillbaka till jobbet med!
 
Troligtvis så tjänar han mer pengar än vad som är nyttigt men jag kan ändå inte låta bli att undra vad det skulle kosta att ta helikoptern till jobbet. Får man avdrag på skatten för det tro? Milersättning!
Det känns som att man ska ha en ganska hög timlön för att det ska vara värt det men hur coolt vore inte det?!
 
Om jag hade en helikopter så skulle jag kunna bo i Skärgården och inte behöva oroa mig för trafiken på morgonen utan bara vinka lite skadeglatt till alla köande stackare på väg till jobbet. Och skulle jag bli sugen på att luncha i Trosa…ja, då skulle det inte vara en big deal!

Alla människor har olika öden! Jag kan förstå att Li Chang, en kinesisk fiskförsäljare, kände att hans öde var lite väl tufft när en ål simmade upp i hans…ända!
 
Li satt på kanten till en tank fylld med hundratals ålar när han råkade trilla i. Vips så fick en ål panik och tog sats mot ett hål att gömma sig i! Eftersom Li tyckte det var sjukt pinsamt att berätta det här för sina kollegor så valde han att fortsätta att arbeta som om ingenting hade hänt. Den här ålen hade dock inga planer på att ligga och vila, dagen i ända (!), utan lyckades ge Li svåra invärtes skador vilket resulterade i att han kollapsade och fick genomgå en fem timmars operation och var nära att dö.
 
Om jag ska dö i förtid, ja då vill jag inte dö av ovanstående orsak. Jag kan bara tänka mig vilken text som det skulle stå på min gravsten..

Det är bara början av augusti och redan nu sitter jag och drömmer mig bort om var jag ska åka i vinter! Jag vill prova på något nytt samtidigt som jag har varit väldigt nöjd med de sista resorna till Oman och Kap Verde.

Tankarna går runt Filippinerna, Guadelope, Sri Lanka, Malaysia eller kanske Venezuela. Jag är sugen på att snorkla, se lustiga fiskar, vindsurfa, bada i varmt vatten, njuta av vackra vyer, åka på upptäcksfärder, bli snurrig av att dricka paraplydrinkar (trots att jag aldrig gör det men det är bara för att inhemsk sprit smakar så jäkla illa) och bara ha det bra!
 
När jag har gjort det så vill jag komma hem till ett snötäckt Sverige och roa mig med allt det man kan göra i snö!

Jag genomgår en kris just nu! En existenskris! Att vara eller icke vara!
Var är min respekt för mig? Varför låter jag andras åsikter och handlingar påverka mig så totalt? Varför låter jag mig trycka ner mig själv i skorna? Varför fokuserar jag på alla mina dåliga sidor? Varför skyller jag alltid på att det är jag som är puckad och inte förstår bättre?
 
….för att i nästa sekund plötsligt inse mina värden och dömma ut alla andra människor som idioter! Ilskan är definitivt mer välkommen än allt tvivel. Jag är som mest ärlig mot mig själv när jag är arg, allt annat är bara en liten flickas drömmar! Jag vill vara arg, jag vill spotta, fräsa, svära och vara iskall! Alla andra känslor – är inte okej!
Jag ska bli den argaste ni känner!

I fredags så satt jag och slösurfade lite och kom av någon anledning på att googla på vindsurfingkurser i Stockholm. Efter mycket letande så hittade jag ett företag som höll kurser i Rålambshov under helgen och eftersom det bara fanns en plats kvar så både bokade och betalade jag kursen innan jag hunnit tänka efter.

I lördags morse så åkte jag dit utan att egentligen veta vad jag hade att förvänta mig, förutom att jag skulle bli blöt.

Jag visste att det skulle bli teori, men inte riktigt hur mycket. Det tog en hel evighet för instruktören att förklara hur man skulle göra och gå igenom så att alla skulle få prova att vända på brädan på gräsmattan. Jag hade inte alls tålamod för all teori utan kände mest för att åka ut och prova själv, så redan där gick massa energi åt till att hålla mig lugn och från att ta en bräda och springa iväg. Va fan, man lär sig väl på vattnet liksom? Kommer man inte tillbaka, nej då har man uppenbarligen gjort fel!

När det var knappt en timme kvar av hela kursdagen så fick vi äntligen gå och sätta på oss våtdräkterna. Dom var ett skämt! När jag till slut hittade en som inte var XL och skulle dra på mig den så luktade den som om den legat på sjöbotten i ett par månader och den var ungefär lika blöt som att den skulle ha gjort det trots att vi var de första deltagarna för dagen. När kväljningarna lagt sig och jag fått på mig kadavret så insåg jag att dräkten hade en enormt hål precis över hela rumpan, vilket jag inte ens orkade engagera mig i då, jag skulle i vattnet!!

Väl i vattnet så kryssade jag långsamt förbi de andra fnissande tjejerna som istället för att hålla sig på brädan, plumsade i var och varannan minut när dom inte var upptagna med att krocka med varandra och diverse bojar. Eftersom vinden blev bättre och starkare ju längre ut jag kom så satte jag kurs på andra sidan farleden. Sedan seglade jag fram och tillbaka över den ett antal gånger innan det var dags att åka tillbaka igen för att avsluta dagen. Väl inne i viken så mötte jag tre tjejer som inte ens kommit ut från land, men dom hade lika roligt för det.

Farleden var tydligen inte där vi skulle vara fick jag reda på när jag kom in, men redan då så kände jag att, är vinden där…ja då kommer jag också att vara där, även i morgon! Nobody puts baby in the corner!

På söndagen så skedde allt mycket snabbare. Det var bara att hoppa i liket igen, skorna stank värre än de gjort under gårdagen och det var med andnöd som jag faktiskt fick behålla frukosten. När jag väl fick i fötterna och möttes av den ljumna ansamlingen av gammalt vatten så kändes det som att jag trampat rakt ner i lera, jag får rysningar bara av tanken!

Det var halvstorm på vattnet så jag lämnade stranden fortare än jag planerat och tog sikte mot farleden. Nu låg dock vinden på mot stranden så jag fick öva på att kryssa. Mitt ute på fjärden så kom instruktören ifatt mig och hjälpte mig att justera bommen så att jag inte skulle tappa allt blod i armarna. När han sedan flög iväg inåt och jag drog upp seglet så lossnade fästet från masten! Efter mycket krångel så lyckades jag till slut att få fast den igen genom att hänga i bommen med båda benen och ta i med alla krafter som fanns kvar för att klämma ihop fästet.

Efter en och en halv timme ute på vattnet så var händerna så ömma att jag inte ens kunde räta ut dom ordentligt vilket inte gjorde under för seglingen. Vinden växlade hej vilt fram och tillbaka, i ena stunden stod jag och surfade i godan ro och plötsligt så överfölls jag av seglet och tvingades ner i vattnet när en liten kastvind for förbi! Så, jag gav upp för den här gången och la mig bland stekarna i parken och solade ett par timmar istället. Nästa gång så tar jag med egen våtdräkt och handskar, då jäklar!!

Ungefär hur tankspridd kan man vara egentligen? Idag, innan jag gick ut för att hämta luft på jobbet så tog jag en banan och la den på bordet innanför balkongdörren för att inte glömma den. När jag sedan, efter max 4 minuter, fått all luft jag behövde så går jag in, tittar på bananen och hinner tänka ”vem har lagt en banan här?”, innan jag inser hur totalt tokslut jag är.

Har ni förresten hört ryktet om att man kan få fram ett haschsurrogat om bananskal rostas och blandas med kaffesump och mörk sirap? Nu är det dock inte möjligt att få fram ämnet THC, men slutprodukten ska ändå vara något som liknar hasch, fast en nyttigare variant. Banankaka anyone?

Jag tror i alla fall att det är brist på banan som är orsaken till mitt fåniga beteende och den galna tankeverksamheten!