Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Igår eftermiddag tog ljudboken slut och i natt kom drömmarna tillbaka! Är det möjligen så att det finns en gräns på hur mycket fantasier som ryms i den rosa, skrynkliga klumpen? Har jag hittat knepet för att mota bort för mycket tankar och drömmar?

Drömmen i natt var fantasifull och bred. Den handlade om en resa till Sydafrika med flygplan som förvandlades till en stor sal, möten med spännande människor, efterhängsna personer som jag skrämde bort och en råtta i en bur som åt upp vår mat. En ganska vanlig dröm alltså!

Även denna dag spenderades på stranden, dock utan bad eftersom havstemperaturen sjunkigt drastiskt sedan vi kom. Vad som däremot har dykt upp sedan dess är fräknar. Jag kan inte påminna mig om att jag haft fräknar i sommar men nu är dom i alla fall här, med besked.

Ikväll var det dags för stadsliv! Strax efter klockan sex så åkte vi ner till stan och promenerade längs hamnen. Gatorna kantades av Gucci, Prada, Dolce Gabbana, Cartier och liknande affärer som inte alls hörde ihop med mina baggyjeans och slitna jympadojjor!

Istället vände vi blickarna mot alla fantastiskt, orealistiskt stora jakter som fullkomligt fyllde hamnen i långa och många rader, den ena båten värre än den andra. Dom få 50-fots jollarna som vågat sig in till hamnen såg ut som ekor bredvid vidundrena.

När vi valt ut en mysig restaurang vid vattnet och beställt in varsin 3-rättersmeny för riktigt rimliga priser så lät vi (jag) oss imponeras av lyxbilarna som gled förbi. Istället för att dreggla över maten så drogs min uppmärksamhet till bilarna. Jag har aldrig sett så många dyrgripar samtidigt, det var de finaste modellerna av Porsche, Aston Martin, Bentley, Rolls Royce, Ferrari, BMW, Maserati, Bugatti och många andra.

Jag stirrade storögt och avundsjukt mellan tuggorna av jätteräkor och en fisk som jag inte kommer ihåg namnet på.

Kvällen var riktig trevlig och för en gångs skull så var vi inte i säng tidigt!

I natt drömde jag om en gammal bekantskap, en person som jag inte träffat på mer än 10 år. Jag förstår inte hur och varför man kan plocka upp minnen på personer man inte ens haft tankar på, i drömmarna. Var kommer det ifrån?

Solen fortsätter att skina på oss, jag vet inte vad vi gjort för att förtjäna det men det lär ju vara något bra. Idag var det till och med så hett att jag och Kattis också tvingade oss ut i det kalla havet, och nu pratar vi verkligen kallt!

Eftersom vi fått smal på det fina livet nere vid hamnen så åkte vi dit idag igen och satte oss på en italiensk restaurang. Jag kan verkligen inte smälta hur många fantastiska bilar som passerar hamngatan och jag kan inte tänka mig en bättre utsikt. När vi pratade med kyparen om hur imponerade vi var av bilarna så skrattade han och konstaterade att vi tydligen inte varit i Marbella under högsäsong, ”-då är det många fina bilar här”.  Bara tanken på hur det ser ut då får mig att vilja åka hit då, gärna med min stora lustjakt förstås.

Vi hade beslutat att vi skulle åka tidigt till Gibraltar idag och pappa föreslog därför att vi skulle åka vid tio. Han blev naturligtvis nedröstad men vi kompromissade till klockan nio i alla fall.

Att köra i Gibraltar var ingen höjdare. Staden bestod av små, smala gränder där det vimlade av bilister, moppar och människor som inte tog någon notis om trafiken.

Väl uppe på berget så fick vi lite lugn och ro och njöt av den fantastiska utsikten över Afrika. Det vimlade av apor (173 st) som roade oss ända tills dom började klänga på oss och använda oss som studsbräda, då blev dom mest äckliga.

När vi bestigit ett berg till fots så förtjänade vi glass. Vi kom ungefär ett par meter innan aporna fått syn på oss och satt mål på våra strutar. Trots två guiders ihärdiga försök att skydda oss så blev det för mycket även för dom som kastade in mig och Kattis i en turistbuss där vi fick stanna tills glassarna var uppätna. Jäkla….apor!

Nere i stan igen så lyckades vi till slut köpa med oss något ätbart som vi tog med till en liten fin strand där vi fick pusta ut en stund från trafikkaoset och kyla ner oss i det iskalla men klara vattnet.

Då vi äntligen var tillbaka i huset så var det ingen av oss som orkade gå ut och äta så det blev en lugn och skön kväll med ciggarettcermonier inför slutet av det kärleksförhållandet.

Idag bröt helvetet lös, jag fick en föraning vid frukosten och vid lunch var det ett faktum. Den här dagen väljer jag att inte memorera!

Med tanke på att nattens sömn endast skulle innehålla cirka fem timmar så kan man tycka att jag borde ha sovit under dessa timmar. Det gjorde jag naturligtvis inte, jag vände och vred på mig och svettades och tyckte att klockan likaväl kunde ringa, vilket den aldrig verkade göra.

Kvart i tre så ringde den till slut och eftersom jag knappt sovit så var det ingen större ansträngning att gå upp.

Resan hem var snäppet bättre än dit, vi hade lite bättre plats, men köerna var lika jävliga och även denna gång fick vi sitta och vänta på att få lyfta vilket resulterade i försening.

När jag äntligen fick sätta mig i min bil – min egna underbara bil, så kändes allting lättare, tills jag kom hem, då var jag rastlös igen. Efter att utemöblerna flyttats in i förrådet, uppackningen gjord och tvätten var klar så behövde jag göra något, en ensam lördagkväll i soffan kändes inte alls lockande. Så jag drog till mina vänner och tjattrade med dom ett par timmar vilket var välbehövligt!

Jag vaknar halv åtta och vet inte om det är av mig själv eller av sms som trillar in. Det är helt mörkt ute förutom månen som lyser in på mig. Jag tittar på klockan igen eftersom jag är saker på att jag misstagit mig men den visar envist 7.30. Jag fascineras innan jag slumrar in i 30 minuter igen och vaknar av Kattis förvirring till samma mörker.

Runt klockan tio så har vi fått fart på oss och ger oss av mot en strand. Vi slussas ofrivilligt fram som riktiga turister i trafiken. Vi börjar färden mot väster och hamnar på en strand i öster.

Det är helt öde på den fina stranden och vi ägnar ett par timmar till att njuta av den perfekta värmen i solen och ett par bad i det svalkande vattnet.

Vi tar bilen och lyckas hamna i marinan som har ett par restauranger. Kattis förkylning håller på att kompletteras med migrän. I samma takt som värken ökar så faller mina ord bort. Jag har inga positiva ord kvar som kan övervinna hennes migrän.

Efter lagom mycket irrande så kommer vi tillbaka till huset och lägger oss för att vila. Hade det funnits ett gevär i huset så hade Kattis utan tvekan skjutit grannens skällande hund. Hon tar till en alternativ plan och sveper in sig i täcket och stormar in i sovrummet mot baksidan och slänger igen dörren.

Jag låter mig föras in i vampyrernas drömmande värld och känner mig som en tonåring som dagdrömmer. Känslorna som utspelas i boken känns igen, jag känner vagt igen dom från tidigare år och hur det var att ha dom.

När jag lyssnat på ett par kapitel så känner jag mig sömnig och sätter klockan på att ringa efter en halvtimme. Jag ursäktar larmet med att det blir en perfekt powernap men kanske så handlar det även om att ha kontroll, kunna planera min tid noggrant.

Bara ett par minuter senare så vaknar jag bryskt av ett ljud som låter som att någon forcerar en dörr. Jag rusar sömndrucken upp och öppnar dörren till Kattis, där ljudet kommer ifrån. Dörren har gått i baklås och hon har full panik.

Migränen och paniken har förvandlat henne till ett monster! Jag kryper undan och tar med pappa for att handla mat. När vi kommer tillbaka så har monstret förvandlats till syster igen, jag andas lattat ut.

Pappa lagar ihop något som ska föreställa omelett. Det ser mer ut som äggrora men smakar kanon!

Sittandes på takterassen så ser vi på när solen går ner bakom bergen och njuter av att kunna sitta ute i shorts och linne ända tills de första gäspningarna kommer vid tio och det är dags att somna in till ett nytt kapitel.

Molnen i morse gjorde mig lite besviken eftersom jag hoppats på att vakna till månens sken igen. För att gottgöra mig för det så vände jag mig om och sov en timme till.

Under vår shoppingrunda igår så passerade vi en fin strand i närheten av oss som vi bestämde oss för att prova idag. För att verkligen lyxa till det så hyrde vi dessutom solstolar (första gången för pappa). Meningen var nog inte att vi skulle spendera hela dagen i solen på stranden men det var så underbart skönt med solen som stekte att vi inte kom därifrån förräns på eftermiddagen.

Återigen så åkte vi och handlade mat för att äta hemma. Det blev en delikat tacomiddag och vi gick till sängs solbrända och fulla i magen.

Jag sov mig igenom grannarnas högljudda fest med hundarnas ackompanjemang, fyrverkerierna och pappas dörr som någon gång slog igen med en öronbedövande smäll. Jag både imponeras och förfäras över den djupa sömn som jag tillbringar nätterna i. Att jag dessutom inte vaknar innan halv nio förvånar mig och får mig att undra vad som pågår i kroppen.

Det mulna vädret gav oss en anledning att utforska Ronda – en stad i berget delat av en enorm klyfta. Pappa hävdar att Ronja Rovardotters historia är påkommen efter ett besök i Ronda men jag vet inte om det är ett påhitt eller om det är något han har belägg för. Jag ska googla det när jag kommer hem.

Vi hann inte långt upp i bergen innan pappa ville ta ett första stopp, innan dess hade vi dessutom blivit tvungna att åka och hämta kameran som vi glömt. Pappa kom förtjust tillbaka med en enorm kotte som han imponerats av. Kattis som inte var lika imponerad slängde snabbt ner den på bilgolvet.

Vi hann åka i ett par minuter innan vi förskräckt insåg att vi hade en spindelkoloni i bilen och när jag råkade titta ner från ratten och såg att det satt en spindel på min kjol så vinglade jag snabbt in till kanten bredvid de branta klipporna. En fullständig genomsökning av bilen utfördes och kotten åkte ur innan vi kunde fortsatta vår färd.

Det vimlade av motorcyklister på vägarna vilket smärtade mig som var förvisad till en Seat Ibiza 1,4. Vilka perfekta hojvägar!

Väl uppe i Ronda så hade temperaturen sjunkit ner till 18 grader från behagliga 25 grader i dalen. Turisterna flockades för att se samma ravin som vi såg. Vi virrade runt ett par timmar innan det var dags att ge sig på pappas förinlagda rutt ner mot havet igen. Han hade med mening planerat in en liten och kurvig väg och det var den verkligen. Hade jag lidit det minsta av aksjuka sa hade det inte varit en lätt resa, Vagarna slog knut på sig sjalva och den lilla motorn fick kämpa hårt i de branta backarna hela tiden med ett hotande stup längs med vägräcket.

När vi närmade oss huset så väckte Kattis vårt fikasug. På vägen till affaren så såg jag framför mig hur min chokladmunk såg ut och smakade. Till vårt stora förtret så var precis alla butiker stängda och nonchalerade totalt vårt enorma sockerbehov. Hur jag än försökte sa kunde jag inte få mitt plommon som jag plockade ur fruktskålen att ens påminna om det jag var sugen på.

Även idag sa valde vi att äta hemma i rädsla for att stöta på stängda dörrar till restaurangerna. Pappa trollade ihop någon slags salladsblandning av allt som gick att hitta i kylskapet, perfekt!

Jag drömmer inte! Mina nätter är som om dom inte existerar – helt drömlösa. Jag vaknar upp och flera timmar har passerat, helt obemärkt. Inga tankar som bearbetats och lämnat kvar spår, inga oresonliga drömmar – ingenting! Jag vet inte vad jag tycker om det, det är sa ovanligt!

Himlen var molnfri och blå när jag vaknade och jag njöt en stund över att jag vaknat först innan jag gick upp och gjorde frukost.

Vädret vann utan nagra svårigheter över alternativa rundturer och vi drog ner på stranden.

Solen värmde riktigt skönt och jag försvann in i vapyrernas värld så fort hörlurarna åkte på.

Någon timme efter lunch hade de varma vindarna plötsligt förvandlats till kall luft och solen gick som i konspiration i moln. Vi tog upp gårdagens plan på fika och åkte hem med fulla kassar.

Trots att jag forsöker att förtränga att vår anti-rök-kampanj startar på fredag så börjar det att bli svårare och svårare att inte tänka på det. Datumet var verkligen illa valt men för sent att ändra på nu.

Lagom till kvällen så tog andra ljudboken slut, nu är jag förvisad till att behöva fantisera själv eller läsa en fysisk bok.