Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

I förrgår (onsdag) när jag gick från jobbet så hade jag en fullt utvecklad panik inför fyra lediga oplanerade dagar. När jag på torsdag morgon sitter med mitt morgonte och undrar vad jag ska ta mig till så ringer galningen och säger åt mig att packa min väska.

Klockan tre susar han in i huset med sina tre vapen, ett gevär under varje arm och ett dolt och jag tolkar det som att det är dags att dra. På grund av min bakhjulsdrivna bil med megaslitna vinterdäck så tar det dock oss nästan halvtimme att komma loss från parkeringen som är mer eller mindre platt.

De slitna däcken hindrade dock inte Ari Vattanen från att ligga i den oplogade vänsterfilen i 160km/h. Till och med polisen som vi passerade i 130 vågade sig inte ut utanför hjulspåren för att ta upp jakten men blinkade som en hälsning att vi ses i helvetet. Jag låtsades som att det snöade och andades djupt när han med hjälp av bilens spoiler snodde vägverkets jobb som de borde ha gjort för åtta timmar sedan och plogade fram sin egen fil.

Vid klockan elva lokal tid så svängde vi in i byn vid Åre och råkade stöta på en traktorbonde som röjde väg för oss in till stugan. Inuti stugan så var det lika kallt som utanför, dvs -6 grader. När vi fått igång el, tänt en brasa, skottat oss fram genom en meter snö till de andra stugorna så var klockan två och sömnen lät inte vänta på sig.

Kvällen tog ut sin rätt och vi sov ända till klockan 10, utan att ens frysa ihjäl! Lucky Luke sprudlade av energi och sprang ut med sin hagelbrakare och hänsynslöst avslutade fågelsången i björken utanför. Detta gav honom ännu mer energi till att skotta ännu fler gångar till resterande stugor. När han sedan stack ett luftgevär i min hand så insåg jag det spännande med vapen tills jag oförberedd fick skjuta med hagelbrakaren som fick mig att flyga bakåt och tappa hörseln, jag kissade nästan på mig av förvåning av smällen.

När jag återhämtat mig och gick för att se vad Mulle Meck höll på med så hittade jag honom i lekstugan mekandes med ett par skotrar. När han väl sparkat igång tre stycken och fått ut dom ur stugan så åkte vi och hämtade bensin innan det var dags för avfärd.

Mörkret hade precis lagt sig när vi gasade iväg, fast vi kom inte så långt innan skogsmulle körde fast…för första gången av många. Detta resulterade varje gång i att han fick lyfta och gräva medans jag satt på och fick slita på gastummen. Han skrek om och om igen på mig att jag skulle gasa fullt och till slut gick det in att fullt är fullt vilket gjorde att han kom loss.

När vi kört en stund så stannade vi mitt i skogen och mr fucking Jones drog med mig över ett staket och förbi ett par förbudsskyltar med någon info om obehöriga äga ej tillträde, för att hamna ovanför ett stort hål ned i marken.

Väl nere i hålet visade det sig att vi befann oss i en gammal gruva. Den var gigantisk och mystisk med det gröna djupet under isen och alla fantastiskt enorma istappar hängandes i tak och väggar. Jag vet inte hur det gick till men han, den där, fick mig av någon anledning att hasa in, liggandes på magen i ett klaustrofobiskt litet hål i grottan för att titta på de övernaturligt vackra iskristallerna. Inklämd med två centimeter tillgodo mellan den blöta isen och grottaket så kände jag ett visst mått av oro när den orädde fortsatte att klämma sig längre in för att stilla sin nyfikenhet. När han äntligen kommit ut och vi fortsatte med att inspektera slutet av gruvan så brakade det till ordentligt av isen som rörde sig. Jag kände att jag fått nog av spänning under jord och vi klättrade på skotrarna för färden hemåt igen.

Efter en god middag och lite rödvin så finns det inte mycket mer att göra än att sluta ögonen och invänta morgonens äventyr!

Ja, så kommer sammanfattningen här då! Det här har jag gjort under året:

Vintern:

– Jag var tack och lov inte hemma över jul- och nyår (och med facit i hand så verkar det vara den bästa lösningen trots allt) utan tillbringade helghelvetet på stranden i Oman.

– Min kära lilla Volvo felade mer än någonsin och när den blev riktigt trafikfarlig så tog Bilia plötsligt tillbaka den vilket resulterade i att jag för första gången sedan jag var 18-år stod utan bil. Syster slängde på mig sin Saab under frånvaron och jag letade febrilt efter en ny kärlek.

– Utan någon större förvarning så står jag plötsligt som ägare till ett hus. Spontanköp har fått en ny innebörd. All energi går åt till att städa lägenheten om och om igen inför alla visningar. När det ser som mörkast ut så blir den plötsligt såld och jag har gjort en fet förtjänst!

– Tandvärk! Våga vägra tandläkare!

– Snökaos så in i skogen!

– Jag anordnar en kursavslutning i Åre som är helt fantastisk! Jag får hänga i en vajer 60-meter uppe i luften och susa fram i 70km/h, åka helikopter och köra skoter tills jag skakar i hela kroppen av glädje och adrenalin!

Våren:

– Lägenheten ska tömmas. Jag gör det smidigt för mig och säljer mina möbler men förundras över hur många flyttkartonger det blir trots allt.

– 5:e april och världen är full av snö – igen!

– Jag blir stamkund på Bauhaus, Flugger och Byggmax! Bor dessutom hemma hos mamma igen medans Snickarmicke kämpar på hemma i mitt lilla hus.

– Vulkanutbrott på Island och hela världen stannar, bokstavligt talat alltså eftersom det inte går att ta sig någonstans utan att få sot i motorerna.

– 25:e april, premiärturen på hoj! Svarta faran är alldeles underbar!

– Våren tar musten ur mig och jag är trött hela tiden trots att det är min favoritsäsong!

– 29:e april och även första natten i mitt hus! Ingen granne som väcker mig av sin telefonvibrator, inga barn som springer på golvet ovanför, inga ljud från trapphuset….det är bara tyst.

– 7.e maj. Hoppsan! Det blev visst en BWM 118d som ska stå på min alldeles egna parkeringsplats som hör till mitt alldeles egna hus.

– Vilar upp mig lite från flyttstöket och slappar på stranden i Tunisien.

– Spenderar en kursstart i Skärgården och får som beställt tre dagar med strålande sol och därmed också en röd näsa! Superhärligt!

Sommaren!

– Sommaren börjar alltid med Gotland Ring. I tio fina dagar är jag omgiven av härliga vänner och massor av rolig körning. Jag är snabbare än tidigare och allt bara fungerar, förutom på gocartbanan där jag blir avprejad med råge. Som vanligt så råkar jag fylla år precis där och överväldigas och generas när närmre 50 personer firar mig.

– I princip all min lediga tid går åt till huset. Det ska shoppas och monteras saker hela tiden! Jag förväntar mig att allt ska vara fix och färdigt en månad efter att jag flyttat in men inser ganska snart att det inte fungerar så.

– Jag träffar en ny vän som bokstavligt talat tar mig till nya höjder, närmre 20 meter sådär och jag förvånas inte ens av att jag ligger och plaskar i en iskall sjö klockan halv fem en sommarnatt.

– Midsommar och första besöket på ön! Harmonin infinner sig snabbt men försvinner alldeles för fort.

– Av någon outgrundlig anledning så kommer jag och Jenny fram till att vi ska börja träna, mitt i sommaren, och vi gör det också! Jobbigt som satan!

– Det finns fortfarande harmoni att hämta på ön. Jag får besök till ön och det blir ett par härliga sommardagar och kvällar att minnas.

– Det går lite upp och ner känslomässigt. Jag är stressad och rastlös.

– Syster lurar ner mig till ön igen och ”glömmer” att tala om att det inte finns rinnande vatten. Som tur är så är pappas getingbett på läppen så roande så humöret återvänder. Stormen som kommer dagen efter passar dock inte mig och jag stressar hem igen.

– Jag är arg och undrar varför jag finns, får panik och surfar på vatten en helg!

– Min Iphonechef förbereder mig på att hon ska sluta i jul, vilket ger mig flera månader att ha ångest.

– Lagom i Augusti kommer jag på att det är ganska roligt att köra på gata också. Efter att ha fått vila nästan hela sommaren så är Svarta Faran helt inne på min linje.

– När jag är sådär lagom nere så är det dags för ett möte i Tanumstrand. Vädret kanske inte är med oss men aktiviteterna, dansen och kollegorna är toppen vilket gör det till en riktigt fin weekend.

Hösten:

– Mitt hem börjar faktiskt bli ett hem! Det ser inte bara halvfärdigt ut utan det ser ut som ett hem man faktiskt kan bo i.

– Jag pillar på fel telefon på en fest och det blir ett jävla liv.

– Det är tungt att andas.

– Sverige går till val och det blåser höger men Sverigedemokraterna skapar uppror genom att hoppa in i riksdagen.

– Plötsligt så känns det lättare att andas.

– Semester igen… Okej, jag börjar inse nu att det ser ut som att jag har semester jämt. Resan går till Malaga och jag lyssnar på vampyrer i en hel vecka för att slippa lyssna på mina tankar.

– Rökstopp!!!! Inga mer cigarretter?!

– Fan vad det går upp och ner. Jag har en del fantastiska mornar och en del riktigt sugiga!

Vintern:

– Fan vad det börjar kännas bra!

– Jag har årets flyt och får behålla mitt körkort som jag inte ens förtjänat efter min prestation bakom ratten.

– Oövervinnlig, oslagbar, glad, lycklig och nöjd!

– 17:e oktober, dags för hojen att gå in i vinteride. Men fasiken vad schysst sista åkturen var!

– Jag lagar mat och bakar! Inspirationen flödar och det smakar ju dessutom bra!

– Mjuk och fluffig dimma.

– 28:e oktober. Jag joggar!

– Jag sover bättre än vad jag gjort på evigheter men vill aldrig gå upp ur sängen! John Blund rockar fett!

– Mitt hem ser sjukt mysigt ut när mörkret lagt sig och ljusen brinner.

– Jag åker till Thailand och har en riktigt fin, underbar och skön semester.

– Överlever julen men halvdör till nyår.

Min telefon har ringt konstant de senaste dagarna och jag har obärmhärtigt nonchalerat den. Jag har ingen lust!

Jag försökte även att ignorera grannen som kom och ringde på dörren och skällde på mig för att jag använde gästparkeringen och inte min egen p-plats. Lite tacksam över att ha någon att få ut min frustration på så skällde jag tillbaka och slängde igen dörren i ansiktet på henne. Jag ska aldrig öppna dörren igen utan att titta i ”ögat” och är det ingen jag känner, ja då tänker jag strunta i att öppna.

Sen blev jag förstås nervös efter ett tag över att jag skulle få repor i lacken eller ett par punkteringar så jag flyttade på den ändå. Men hur kommer det sig att plogbilarna alltid är där varenda gång jag råkar vara hemma, vilket i sig gör att de skottar in min redan snöfyllda bil?!

Jag fick tillbaka mina drömmar i natt. Dom har hållt sig borta ett tag och nu när dom kom tillbaka så var det i ett enda stort virrvarr, som om jag fick tillbaka alla förlorade drömmar samtidigt. När jag vaknade imorse så var jag ändå tacksam för att dagen inte kändes så skrämmande som tidigare.

År 2010 är borta för evigt – med buller och brak!

I och med detta så tillkommer de obligatoriska blogginläggen som nomineringarna, sammanfattningen och önskningar för det nya året. Nomineringarna kommer här, sammanfattningen kommer inom kort och sen får vi se om jag har lust att önska mig något för år 2011.

Årets insikt:

Att ha känslor är jobbigt!

Årets bästa serie:

Tv är något jag inte brytt mig om i år men jag får nog säga Cougar Town.

Årets bästa chef:

Linda såklart men hon halkar ner ett par snäpp efter att ha lämnat mig.

Årets familj:

Det är fortfarande min familj som gäller även fast det inte alltid blir som man vill.

Årets nya vänner:

John Blund & Pizzaface

Årets gamla vänner:

Ställer upp både när det blåser och när det är helt vindstilla. Helt ofattbart!

Årets mc-tur:

Gotland 1,39 – får det bli eftersom jag inte gjort några ansträngningar för att köra på gata under året.

Årets glass:

Italienska glassen i Ao Nang!

Årets pålägg:

Nutellan står fortfarande kvar i skåpet som en solklar etta, dock så försöker jag att inte äta det såå ofta.

Årets resa:

Thailand med Indiana fucking Jones! Oslagbart!

Årets stugupplevelse:

Grillad oxfilé med iskall Asti på verandan efter en dag fylld av vattenaktiviteter!

Årets nykomling:

BMW´n och det lilla huset!

Årets mc-parkerare:

Det får bli årets mc-parkering istället eftersom den stått parkerad halva sommaren hos Micke.

Årets kommentar:

”Det är riktigt!”

Årets Idolsällskap:

Öh…Idol? Har det redan varit?

Årets bristvara:

Förståelse!

Årets ”jag kissar i brallan”:

Hoppet från klippan på Phi Phi eller bakåtfallet på Zipline i Åre.

Årets sökmotor:

Google, vad skulle jag göra utan Google?! Internet är inte bara en fluga!

Årets nybygge:

Min ramp till altanen så att jag kan ta hem motorcykeln, alternativt mitt knottriga tak som blev slätt med Mickes hjälp.

Årets förundran:

Hur kan det alltid bli så jävla fel?

Årets dröm:

Hus och trygghet.

Jag är rädd! Rädd för att vakna på morgonen och behöva möta en ny dag. Ögonblicket innan jag vaknar och inser att det är en ny dag är så befriande och ljus. I samma sekund som jag inser att jag är vaken så förlorar jag möjligheten att somna om och det blir mörkt igen. Hur kan något som känns så rätt vara fel?!

Jag skräms av mina tankar, av härvan som min hjärna skapar. Jag oroas över vad min kropp gör mot mig när den vägrar låta mig äta. Jag fasar inför att gå till jobbet och behöva prata om en semester som jag inte vill tänka på. Jag känner mig nervös inför den kommande långledigheten och alla följande dagar efter det. Jag vill backa bandet!

Jag är bara jävligt skraj – och ensam! Med lite tur så kan jag lita på att mitt dåliga minne hjälper mig på traven att glömma det mörka snart.

Det finns en superhjälte som tar andan ur mig! Jag blir mållös, fumlig, irrationell, pirrig och överväldigad av den här personen. Jag vill bara krypa upp i famnen på honom, känna hans hårda armar fastklamrade runt om mig, som om han aldrig ska släppa taget, hans ben omslingrade om mina, hans fingrar som leker i håret och ömt smeker mig på ryggen, få allt det där som får mig att inte vilja somna, inte missa en sekunds värme och ömhet. Jag dagdrömmer om det! Det gör mig lycklig och full av längtan tills nästa gång jag ska hamna i hans armar.

Personen i mina dagdrömmar överraskar mig ständigt, han skriver oförglömliga avsnitt i min egen historiebok, i den jag kommer plocka minnen ur när jag blir gammal. Det som ter sig spännande i mitt vanliga liv är som brödsmulor med den här personen, han tar mig med storm och för med sig bortglömda känslor i mig, känslor jag inte visste att jag hade längre. Han spelar på hela mitt känsloregister och jag saknar ingenting i hans närhet! Jag behöver inte veta hur nästa vecka ska se ut, vad jag ska göra om en månad, jag är nöjd och tillfreds över ögonblicket i hans armar och jag har plötsligt förstått vad leva för stunden innebär.

Nu har dock min prenumeration gått ut. Ni kommer inte att få läsa om fler superhjältar, dom finns inte i riktiga livet. Jag har levt i en drömvärld, i min färgglada, härliga bubbla med underbara känslor, i den bubbla som någon till slut petade hål på.

Den hjälte som jag gått vid sidan av har flugit vidare och lämnat mig utan syre. Jag önskar att han var min, men det är han inte, jag är inte hans Lois Lane.

Igår tog jag för första gången någonsin en sömntablett, det var den tablett jag skulle ha tagit på Thailandsflyget men inte vågade ta. Nio timmar senare vaknade jag i morse utan något minne av natten, vilket i sig kändes befriande. Dock så överfölls jag av alla undanskuffade tankar i samma ögonblick som jag förstod att jag var vaken – det går inte att gömma sig, dåliga tankar har bra antenner!

Det finns dagar då allt känns helt meningslöst. Jag vet inte om dom dagarna existerar för att man ska uppskatta de härliga dagarna ännu mer eller inte. Jag avskyr att vara ledsen, därför är jag sällan det, men när jag väl blivit det så går det inte att stoppa, då kommer allt. Efteråt, när saker och ting känns bättre så är jag så matt i kroppen så att det känns som att jag medverkat i en brottningsmatch.

Ikväll så kommer jag inte att behöva någon sömntablett!

Jag bor på en alldeles egen Finlandsfärja, i en tvårummare – en svit alltså, som aldrig lämnar hamn! Det är som att leva i en mardröm! Finlandsfärja åker jag om jag är tvungen och knappt då!

I julklapp så har jag fått en vibrerande vuxenleksak av mamma (som inte är rosa) – en luftvärmepump! Den här manicken är uppdelad i två delar varav den ena sitter på ytterväggen och den andra på innerväggen (fast på samma vägg alltså).

Samma dag som jag åkte iväg på glidarsemester så var det installationsgubbar här som satte upp manicken vilket gjorde att jag kom hem till en varm borg, alldeles underbart!

Nu är det i alla fall så att när den här saken drar igång för fullt så vibrerar väggen och därmed alltså även blomkrukorna, lyktorna och lamporna som står på fönsterbrädan. Det här ljudet är exakt samma ljud som man upplever klockan halvfull i baren på kryssningsbåtarna, ljudet av vibrerande flaskor mot glas.

Idag ringde jag till företaget som monterat apparaten för att höra hur det egentligen ska låta och fick som väntat inget bra svar på det eftersom det är ganska svårt att simulera. Svaret jag fick var i alla fall att de kunde komma och felsöka, men om jag har fel och ljudet är som det ska så blir jag av med 2000kr. Jag tackade för mig och sa att jag skulle hem och undersöka själv innan jag bokade något och tror ni inte att fläktfan har varit ovibrerande hela kvällen?! Det enda som händer är att det pumpas ut härlig 22-gradig värme! I like it!