Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag ville inte vakna idag egentligen! Vissa helger så undrar jag varför jag längtat så mycket till helgen, så mycket förväntan som kommer med ledighet och sen paniken som dyker upp av att inte utnyttja fridagarna. En dimma av förvirring, tankar som rusar i ultrarapid och kräver förändringar av livsstil och rutiner. Jag vill verkligen ha den där avstängningsknappen. På riktigt!

När normala människor satt hemma och åt frukost tillsammans så var jag på systemet och fyllde på mina förråd, som i och för sig redan innehåller mer än vad jag kan dricka, men ändå, jag var sysselsatt.

Ett par timmars harmoni fick jag av min syster när vi strosade runt bland folket på Söder. Efter ett vi besökt ett par skobutiker och tittat på Odd Mollykläder så var stressnivån nere på normal igen, tänk vad skor kan göra för humöret. Vi avslutade promenaden med ett gammalt favorit-fika-hak en bit ifrån Medborgarplatsen, allt kändes som förr, det var tryggt.

Sinnesstämningen höll sig tills jag kom ut på motorvägen och stötte på koner i trafiken som betedde sig dåligt. Att jag sen valde att åka och handla mat får jag skylla mig själv för, jag tänkte helt enkelt inte. Och inte heller när jag skulle terapibaka så tänkte jag mig för innan jag provade ett nytt recept. Nu har jag i och för sig inte smakat av resultatet men smakar dom inte gott så kan jag lackera dom och ha som prydnad i trädgården i alla fall.

Snart är det dags att sova och sen är det bara en ynka dag kvar till arbetsvecka, det ska bli skönt för då kan jag börja längta till helgen igen!

Vintern börjar ta ut sin rätt nu! Trots att jag fått en vitamininjektion i och med Thailandresan så börjar det bli knepigt att blunda för att vintern tär på mig. Det blir svårare och svårare att gå upp på morgonen, huden är torr och ögonlocken väger mer och mer för var dag som går. Att gå upp tidigt på vardagarna känns lika tungt som att gå hemifrån om det ligger en galet snygg man kvar i min säng. Det är något man väldigt ogärna gör!

Det positiva är ju förstås att vi är på rätt sida av året – nu är vi på väg mot våren, sommaren och allt vad det för med sig. Jag drömmer mig bort till sköna sommarkvällar, soliga dagar vid havet och längtan efter att få stoppa undan mina tjocka, varma kläder längst in i garderoben. Om man räknar på hur många vinter och höstdagar vi passerat hittills så är det faktiskt inte alls långt kvar till våren – underbart!

Idag var dagen då det var dags igen – för träning! Jag hittade verkligen ingen ursäkt för att inte släpa mig dit och röra på kroppen som tagit semester från träningen i ett antal veckor. Det var tungt, precis som väntat.

Gymmet var tokfullt med människor som troligtvis lovat alldeles för mycket över ett glas bubbel på nyårsafton. Jag hoppas att dom inom kort inser att dom lovat något dom inte orkar hålla så att det blir lite mer utrymme för mig och Jenny att träna på. Eftersom jag inte gett något nyårslöfte så tänkte jag nämligen fortsätta att träna även efter januari, men lova något tänker jag absolut inte göra.

Den första hela arbetsveckan på det här året gick nog snabbare än vad den förra gjorde. Poff – så var den borta bara! Fredagen gick till att planera våren och det ser ut som att våren kommer att springa förbi mig också.

Det blev en tidig hemgång igår för att äntligen få fixat med mitt hår som jag inte brytt mig om sedan i oktober. När jag klev ut från frissan, blond ända ner till skalpen så kände jag att det var dags för ett besök i Kibbutzen där jag dessutom blev bjuden på mat!

Vad jag trodde skulle bli en lugn kväll i soffan hos Camilla blev inte riktigt som planerat. Mr Workaholic som hade sett fram emot en hel kvälls arbete dirigerade plötsligt om sitt kommande dygn till en lastbilssnabb tur- och returresa till Helsingborg.

Utan att tänka igenom det speciellt mycket så hoppade jag på idén och följde med honom och två kompisar på trippen. När jag väl satt i lastbilen och dom började prata om att vi skulle tillbringa de närmsta 20 timmarna i lastbilen så fick jag plötsligt lite ågren och undrade hur jag hade tänkt men tack vare ett roligt sällskap så gick resan smidigt ändå trots att jag drabbades av lite damp när det var ett par timmar kvar hem. Men tjejer, nu vet jag vad killar pratar om med killar och det är inget vi dör av att missa men några skratt fick jag i alla fall!

Åh herrejösses så kallt det blev igen! I morse räckte det minsann att gå med vanliga korta strumpor och fingerhandskar, men det gjorde det inte längre efter att klockan passerat middag. En kort promenad i minus tio grader och jag höll på att förlora lår, näsa och fingrar till köldhelvetet!

Förutom att det är så sjukt jäkla kallt så kostar det fetmycket med el. Jag ska fasiken sluta med el snart och köra med öppen eld i vardagsrummet. Den lär man ju kunna grilla korv över också.

5119kr vill E-on ha av mig för mitt lilla hus – och då har jag inte ens bastuvärme inomhus. För 5000kr så får jag både resa och boende i Thailand i ett par veckor, men å andra sidan så blir det galet kallt i huset när jag kommer hem och har spenderat tre månaders elkostnad på en 2-veckors badsemester. Typiskt!

Jag befinner mig i workmode och känner kraften och energin komma igång efter ledigheter och annat djävulskap. Visst skulle jag kunna tänka mig att byta ut ett par arbetsdagar mot en sandstrand i Thailand men så var det det här med verklighet och dröm. Jag måste lära mig att skilja på dom!

I natt så drömde jag att jag raggade på en riktig läckerbit i hotellbaren. Han satt där ensam vid bardisken och bara väntade på att någon skulle komma och lägga vantarna på honom. Vi var båda lite smårusiga och fnissiga, sådär skönt avslappnade som man kan bli efter ett par glas vin och jag hade svårt att hålla fingarna borta från honom. I drömmen så var jag dessutom väldigt framfusig och drog med honom upp på rummet. När jag vaknade i morse så kändes det verkligen som om jag upplevt allt på riktigt.

Jag undrar verkligen var allt material till mina drömmar kommer ifrån?!

Bongotrummorna i min brightlight-lampa passar inte mig! Eftersom det vanliga fågelkvittret som brukar väcka mig ger mig lite dåligt samvete efter de senaste dagarnas aktiviteter så ändrade jag ljudsignalen på lampan igår till ett afrikanskt inslag, men nej, jag vill inte vakna upp till bongotrummor igen! Helst ville jag inte vakna upp alls förstås men nu kan man inte alltid få som man vill.

Något som dock är himla bra är min bil! Jag har nog aldrig haft en bil som ska dra mindre än en liter bensin per mil, och även om den skulle ha kunnat det så kan inte jag köra på det sättet. Den här lilla pärlan som är i min ägo nu är dock en helt annan historia.

Nu tankar jag ju visserligen diesel men den där dieseln räcker precis hur länge som helst. Trots Colin McRaes vansinneskörning till fjälls så drog min lilla sötnos bara 0,55 liter per mil! Turen upp och ner till Åre krävde alltså bara en tank!! På 130 mil! Vilket kap jag har gjort! Det känns nästan som att jag tjänar pengar på bilen, men den tanken går konstigt nog inte ihop med min sopparäkning som kommer varje månad. Men å andra sidan kan man ju tänka sig vad den varit på om jag haft en bensinbil…

Trots att det såg så mörkt ut när vi vaknade så grusades förhoppningarna om att kunna somna om när klockans visare stod på halv tio. Om den här trenden sitter i så kommer veckans mornar att bli grymt jobbiga.

Himlen var blå och solen steg upp bakom fjällen. Idag var den perfekta dagen för utomhusaktiviteter – om man hade kunnat stanna kvar i Åre. Jag vet inte hur många scenarion jag gick igenom för att kunna skjuta lite på hemresan, få den att klaffa så att jag utvilad kunde dyka upp på jobbet klockan nio måndag morgon och ändå fått stanna kvar lite längre. Som tur var så var en av två i stugan vettig (för en gångs skull) och fick mig att inse det smarta och logiska med att åka hem i rimlig tid för en god natts sömn hemma i vanliga sängen.

Medans jag gjorde det som kvinnor tydligen ska göra; diska och städa, så plockade machomannen ihop de rejäla mansprylarna, dvs skotrarna. När vi fått i oss frukost så tyckte Runar att vi slösat för lite på all hans ammunition och föste ut mig ur huset med hagelbössan innan jag hunnit ta sista tuggan på frukostmackan.

Den kvittrande fågeln hade inte en suck! Jag var lika förvånad som fågeln över att jag ens träffade kroppen men min förvåning varade dock längre än pippins! Kan det vara så att jag är en hänsynslös djurmördare trots allt?! Glädjen över min egen prestation och skicklighet (dvs tur) tog tydligen bort alla tankar på det moraliska i det hela.

Av någon anledning så höll de flesta fåglarna sig borta från tomten vilket gjorde att vi fick packat ihop alla prylar vi släpat ut och dit. Runt klockan tre, strax efter att en annan förvirrad fågel mött Runar och sprängningsdöden med hjälp av studsaren så satte vi oss i bilen och åkte därifrån – till mitt stora förtret.

Vi hann inte långt innan älgen stod och tittade på oss precis vid vägkanten. Colin McRae vände om racerbilen för att jag skulle få ta en närmre titt på skogens konung och även få till en bild men när vi stod precis vid älgen och den började röra sig så blev jag så rädd så jag fotograferade backspegeln istället. Ja va fan, ni vet ju hur en älg ser ut!

Eftersom Colin kört hela vägen upp till Åre så var det min tur att köra hem. Vägen var som såpa, helt värdelöst att köra på. Jag vet att han, den där, skulle ha kört som satan ändå, men nu är jag inte han, alltså gick det i maklig takt.

Jag vet inte vilket av föraralternativen som är det bästa för en säker körning egentligen. Man kan ju tro att det skulle underlätta för andningen att jag själv kör men när jag sitter bakom ratten och kör i upp mot 100km/h och cirkusapan plötsligt inte befinner sig i bilen utan på något sätt hänger utanför så känns det sådär svårt att andas igen.

Hem kom vi i alla fall, med både liv och vett i behåll. Efter lite mer än tre dygn utan dusch så kändes det mentalt som att skiten rann av mig när strålarna träffade kroppen. I natt ska jag drömma om min overkligt härliga helg!

Frisk luft suger – musten ur oss. Först halv tio i morse så gick det att öppna ögonen och sen tog det ytterligare en halvtimme att släpa sig upp.

Medans Mulle Meck gjorde i ordning snöfarkosterna så kom de fina kvittrande fåglarna tillbaka och satte sig i trädet. För att se om jag har några mordiska anlag i mig så ropade han till sig mig och satte hagelbössan i handen på mig. I siktet fick jag syn på två fina och färgglada pippisar och hann precis krångla så pass mycket så att de hann fly sitt öde. Sicken osis, då fick jag förinta en snökoka istället eftersom skotten ändå satt i. Om jag är mordisk eller inte får vi alltså inte veta men snö kan jag ta död på!

För lite skjutande tyckte Runar och stack åt mig nästa bössa, en studsare, modell Magnum. Flinandes med fingrarna i öronen sa han åt mig att sikta och skjuta och efter mycket tvekande så gjorde jag det! I en halvtimme efteråt så svarade jag inte på tilltal men jag hörde i alla fall pipet i mina öron, som var högt nog att höras av andra. Björken jag sköt på är numera en ventilerad och penetrerad sådan, jag hoppas att den inte dör.

Sedemera var det dags för utflykt med skotrarna. Vi tog sikte på Ullådalen och gasade iväg upp på fjället, förbi förbudsskyltarna mot skotertrafik. När jag för en gångs skull körde fast i djupsnön så tyckte mr fucking Jones att det var för lite action och slängde ner sin skoter i en sluttning på väg för att rädda mig. Summan av det hela var att vi slapp frysa i alla fall, samma procedur som dagen innan, jag slet på tummen och mr fucking Jones på kroppen.

Efter en kort fikapaus på en restaurang i en skidbacke med sjukt god varm choklad så bar det av igen. Skymningen kom lika snabbt som vi körde och normala turister hade vänt tillbaka till tryggheten här. Vi gjorde tvärtom och en mil senare var vi framme vid ett vindskydd där vi skulle grilla korv och då var det riktigt mörkt.

För att grilla så behöver man eld och för eld så behöver man ved. Ved finns i trädform alltså fällde vi helt enkelt ett träd. Trädet var dock inte helt dött utan levde fortfarande på vatten vilket gjorde det småsvårt att få eld på. I vanliga fall så skulle nu mr fucking Jones tagit fram en bensindunk men även han kommer oförberedd någon gång ibland. Han skulle dock visa att han minsann är en skogsmulle och pustade och frustade på den lilla glöden tills den inte orkade med hans andedräkt längre och förvandlades till eld. Det var rökigt och jävligt kallt men fasiken vad mysigt det var, korven var grymt god och iskristallerna i colan var uppfriskande.

Väl uppe på skotrarna igen så var det med iskalla fötter, stelfrusna fingrar och en önskan om att bensinen skulle räcka ända hem. Eftersom turen alltid är med fartgalningen så kom vi hem idag också och den värmande brasan lät inte vänta på sig för att tina upp tårna.

Efter ett kort besök av en inföding så skrek kropparna efter sängläge. Tänk ändå om man hade haft en dusch, då hade man kunnat lägga sig nyduschad. Men eftersom vi klarat oss utan dusch i två och en halv dag så gör väl inte ett dygn hit eller dit någon skillnad.