Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

I morse vaknade jag tidigt till en tystnad som jag inte hört på två veckor. Inte en endaste tuktuk eller longtailbåt väsnades utanför fönstret. Det kändes konstigt och ovant att vara hemma, ensamt – och mörkt!

Min bil hade riktigt gottat in sig i all snö vilket gjorde att det tog en halv evighetatt få fram den och när jag väl hade fått fram den så undrade jag om den inte gjort sig bäst stillastående ändå eftersom det var löjligt halt ute på gatorna. Efter ett snabbt bilbyte till modell större åkte jag och hämtade mina köksstolar som landat i butiken.Jag hade nog hoppats att dom skulle komma monterade så när dom kom i 3 platta paket så orkade jag inte ens öppna dom väl hemma, det finns en gräns på min energi också och den skulle räcka hela julafton.

Hemma hos mamma så slösade jag dock inte med så mycket krafter till annat än att äta och mysa framför en film. Det höll på att bli katastrof när jag”bara” skulle fixa till bilden på tvn och bilden plötsligt försvann men eftersom jag, konstigt nog, gjort samma misstag förut så kunde jag avhjälpa problemet genom att koppla in en extratv och återställa inställningen igen.

Just nu så ser det ut som att jag klarat julafton i år också även om det för ögonblicket kunde vara snäppet bättre. När jag vaknar imorgon så kan jag kanske låtsas som om den aldrig varit här…

Att endast sova i två timmar innan avfärd var väl inte den bästa planen vi kunde komma på men man får göra det bästa av situationen och trots att jag blev upplyst om att rummet var förbrukat precis innan jag skulle lägga mig så kunde det inte hindra mig från att falla i en djup sömn som var extremt svår att ta sig upp ifrån när klockan ringde kvart i sex.

Vi hade nog trott att det skulle flöda av taxibilar på gatan på morgonen och blev lite snopna när stan var död när vi kom släpandes på vår packning tillsammans med gryningen. Ganska snabbt så fick vi ändå tag på en tuktuk-variant i vanlig bil och blev lovad ett okej pris för två personer direkt till flygplatsen. När man har med thailändare att göra så blir det dock aldrig som utlovat. Direktkörningen för oss två innefattade en omväg för upphämtning och avsläpp av tre thailändare på väg till jobb. Trots att jag trodde vi skulle välta med bilen, så som han körde med den, så kom vi till flygplatsen till sist.

Resan var ungefär precis sådär tung som väntat och tog totalt cirka 15 timmar med mellanlandning i ett arabland. Kroppen skrek efter sömn och trots att gentlemannen kröp ner på golvet och sov, vilket lämnade två säten till mig, så sov jag inte mer än någon timme. Jag har lite idéer till flygbolagen på hur och när man ska använda mikrofonen och lysknapparna i flyget.

På Arlanda väntade snön, kylan, mamma och Peter på oss, det var skönt att få kliva in i en varm bil utan att behöva vänja sig vid kylan alltför snabbt.

Väl hemma så orkade jag inte öppna resväskan. Den får stå tills imorgon bitti då jag kommer bli galen över att den står ouppackad! Just nu tänker jag bara krypa ner i min egen säng och somna in, drömmandes om min alldeles underbart perfekta semester!

Sol, sol, strålande sol och trots det så når vi inte stranden förräns runt tolv. Kan man bli tröttare och tröttare ju längre man har semester?!Alla goda ting är tre sägs det så egentligen är det kanske just tre veckors semester man skulle ha haft, mycket vill ha mer!

Kvällen gick åt shopping igen och ett besök på Mc Donalds för att acklimatisera oss inför hemresan. Där fick jag prova på deras puckovariant, fast godare, som flytande mjölkchoklad!!

Ed Hardy har nu presenterat sig för mig, med besked men att handla här är som att handla på Ikea, det kostar inget förräns man räknar ihop allt. Att jag sen behövde köpa en till väska för att få med allt till Sverige är bara en bonus!

När vi kommit tillbaka till rummet vid midnatt och börjat packa insågvi att det fanns pengar kvar att spendera. Sugardaddy kom med förslaget om en kvällsmassage och jag var inte sen att haka på. I nästan två timmar var vidär och stapplade ut strax efter kl 02, lite mjukare i kroppen och med nymanikyrerade naglar, på mig i alla fall. Nu är det 2 timmar och 45 minuter tills det är dags att börja den långa resan hemåt. Hoppas tomten tar emot oss hemma.

Jag får nog påstå att det inte riktigt är samma fart på oss på morgonen nu som tidigare. Hade jag inte längtat så mycket efter dagens bästa måltid, frukosten, så kanske jag inte skulle komma upp alls. I och för sig så blev jag grymt besviken idag då både pannkakorna och muslin var slut, hur kan världen vara så grym?! Jag fick dock inget stöd där från nykteristen som för första gången någonsin drack en longdrink (till sin hamburgare). Det är inte bara jag som är med om nya upplevelser!

På väg ner till stranden köpte Tarzan en påse äpplen till aporna för våra sista kontanter vilket gjorde att vi plågsamt fick tacka nej till alla glass- och fruktförsäljare resten av dagen på stranden för att vi inte orkade gå till en bankomat. Äpplena kom dessvärre inte till användning så länge vi var kvar vid vattenbrynet och då väntade vi ändå extremt länge.

Uppe i stan igen så var vi utsvultna och hoppade in på första bästa restaurang. Efter två pannkakor och två milkshakes så var jag kvidande mätt och ägnade minst en halvtimme bara åt att studera grottmänniskan mitt emot mig som åt upp tre huvudrätter och en liter öl, allt medans personalen gick förbi och fnissade och log menande mot mig. Dom har nog aldrig sett en riktigt hungrig svenne förut.

Kvällen gick till shopping, igen! Vi börjar bli ganska bra på att pruta, så pass att vi tar en argumentation över 10-20kr, bara för sakens skull. Det går att trötta ut thailändare också!! Hur allt ska gå ner i väskan tänker jag inte fundera på nu.

Jag hade det på känn redan när jag klev upp ur sängen! Just på grund av den känslan så tände jag lyset till badrummet och öppnade dörren minimalt utan att gå in och ja…där på golvet satt den, stor, svartbrun med massa fötter, vingar och antenner – helt livsfarlig! Jag blev akut illamående och kroppstemperaturen sjönk fem grader inom en sekund. Det var med nöd och näppe som jag klarade av att gå in i badrummet igen efter att Will fucking Smith spetsat odjuret med min hårklämma. Hade det inte varit planerat med flytt så hade jag yrkat på en ny bungalow ändå, denna var förbrukad.

Klockan 10.20 beslöt vi oss för att lämna ön och åka tillbaka till Krabi och Ao Nang. Strax efter halv elva stod vi på piren och såg på hur den fullpackade färjan la ut från hamnen utan oss. När vi vände om för att skapa en reservplan så tjoade thailändarna efter oss och visslade efter skeppet som börjat åka iväg. Av någon anledning valde sen kapten att vända hela den fullpackade färjan och backa in till kajen så att vi mer eller mindre kunde kastas ombord med liv och bagage som insats, makalöst! Vi slapp all dötid i alla fall.

På fastlandet var det dags för hotelljakt igen. Charmören lämnade mig och alla väskor på stranden och gav sig in i skogen i jakt på det perfekta hotellet som vi sett från havet. En halvtimme senare kom han tillbaka jagandes av 85 apor som hakat på springmarschen. Dessvärre ville drömhotellet ha drömpriser så vi vandrade vidare och råkade hamna på ett hotell som bara hade sviten kvar, dock till ett bungalowpris, perfekt!

För att förbereda våra barfotafötter för lite fönstershopping stannade vi vid fiskfotsbadet och lät fiskarna klamra sig fast på fötterna och käka upp alla döda hudceller. När dom gnagde mellan tårna så var det galet svårt att sitta still! Nu får vi se om vi lyckas med uppdraget vi har i Ao Nang – shopping!

I vissa sällskap så gör man saker som man annars inte skulle göra. Jag skulle aldrig komma på tanken att klipphoppa. I Tarzans sällskap så gjorde jag det idag! På sex meters höjd, på vassa klippor stod jag på skakande ben och tittade ner på det vilda farliga vattnet nedanför. Precis innan jag skulle till att svimma så fick han mig att hoppa. Åh herregud vad rädd jag var, men upp kom jag med heder och bikini i behåll. Aldrig har jag väl varit så röksugen som då. När jag var avprickad från listan gled Tarzan vidare till 20-meters klippan och gjorde en bakåtvolt ner…!

När det var dags för snorkling kände jag mig lugn igen, på fast mark så att säga, tills precis alla fiskar samlades runt mig och ville äta upp mig. Detta berodde förstås på att Tarzan satt och kastade brödbitar i mitt huvud från båten. Nåväl, då fick jag i alla fall användning av min undervattenskamera som kom med tomten igår. Jag upphör aldrig att förvånas.

Idag har jag ätit fyra skivor rostat bröd med sylt, fil med musli och färsk frukt, te, två kulor italiensk glass, en sliskig ananasfanta, en turkisk peppar, spagetti frutto di mare, en ananas/citronshake, en cola, vitlöksbröd med tomat/utan och med ost, galet många friterade sjödjur, enorma mängder vitlöksmarinerad hummer, sjukt god vaniljmilkshake, cola och två penicillintabletter mot min puckade visdomstand. Varför går jag inte ner i vikt?!

Värmen är ett minne blott, nu är det lyx som gäller! Med våra panoramafönster ut mot stranden så behöver inte grannarna sätta igång tvn – vi ser rakt ut på havet och dom ser rakt in på oss. Så länge dom inte stör min utsikt så kvittar det.

I morse fick jag och Don Juan en timmes massage på stranden, efteråt så försökte vi förstå varför vi inte gjort det tidigare men kom inte fram till någon smart anledning.

Don Juan har nu dessutom upptäckt vad som händer med mig när jag inte får mat och har därför börjat tvångsmata mig innan jag själv inser vad som är på väg att hända, huggtänderna sitter inte där för syns skull och så chokladbrun som han är så kan det lätt ske misstag.

Efter lunch idag så gick solen faktiskt i moln och det kom lite regn. Nu har vi ju blivit bortskämda med sol så det var inte så mycket att klaga över, vi hittade ett litet skjul som sålde inhemsk mat för godispengar istället. Tiden går att fördriva utan problem…jag lider inte alls.

Vi är fria! Vi är tillbaka i hetluften vid Phi Phi-hamnen inkvarterade i en liten hydda utan AC 50 meter från en härlig strand med klart vatten. Det är så varmt ute att vi spenderar den mesta tiden i vattnet, stirrandes på fiskar som försöker bita oss i tårna. Min solbrända personal shopper har puttat in mig i varenda affär/skjul på ön i jakt på en ny bikini för att bespara mina lånade från saltvattnet. Nu kan det vara så att jag hittat en som duger tills Ed Hardy behagar att dyka upp.