Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Kategori

Video

Poolliv!

Det här huset vi fått låna är ju toppen. Jag inser att det förenklar så mycket med barnen att ha lite större ytor att vara på och att kunna äta hemma istället för på restaurang. Dessutom så gillar vi poolen här på området som passar perfekt för ungarna att leka i, därför har vi bokat ett hus här i en vecka framöver, med inflyttning imorgon.

Idag provade Felix sina gamla simglasögon för första gången på riktigt och sen kunde vi inte få upp honom ur poolen, han dök och dök och dök. Till slut fick vi muta honom med läsk för att han skulle komma upp och andas i ett par minuter.

Tuva ligger mest och guppar fram och tillbaka i sina armpuffar. Hon vill inte att man leker med henne eller rör henne, utan hon vill bara ligga och guppa själv.

Till kvällen for vi ut med moppen. Som tur är så valde vi att ta med barnens egna hjälmar från Sverige och nu när man väl är här så känns det som ett bra beslut för ungarna älskar att åka moppe, så det kommer att bli en del sånt också.

Fixartider!

Fixet tar aldrig slut. När jag tror att jag under en helg har tvättat för en månad framöver så kan jag inte låta bli att förundras över hur mycket tvätt det är redan en vecka efteråt. Jag ser fram emot den dagen då jag kan tvätta två maskiner samtidigt som jag kör torkskåpet utan att proppen går. För att inte tala om nöjet att kunna tvätta utan att gå ut till ett annat hus. För jag tror att det faktiskt kommer att kännas som ett nöje, till att börja med.

Ett annat nöje som vi roat oss med i helgen är att kratta. Så värdelöst tråkigt och det kan bli omintetgjort över en natt ifall vinden ligger på åt fel håll. Vi hade visserligen nordliga vindar för någon vecka sedan och då flög de flesta löven rakt ner i sjön, vilket förstås var helt okej. Nu ligger resten samlat runt huset och längs staketet och bara väntar på att vi ska komma och kratta ihop det. Vi ska. Snart.

Regn- och ruskpromenad!

Visst ser det lite mysigt ut ned skogspromenad?

Verkligheten var inte lika mysig, 7 grader med regn och lervälling att gå i. Det enda som får Felix att ta sig framåt är att han hittar guldpengar (chokladmynt) längs vägen. Han tror att det är Pippi som lagt ut dem och säger till oss att hojta ifall vi skulle få syn på Pippis häst.

Tuva sitter inbäddad i bärmesen och säger inte så mycket så länge man håller sig rörlig. Hon väger dock en del, sådär så att ryggen är helt förstörd efter promenaden.

Vi väljer en annan skog än den vanliga och den är svårframkomlig. Kattis fötter är dyngsura och det blir inte bättre av det blöta underlaget vi måste passera. Texas fryser och är sur för att han måste ha ett hundtäcke på sig. Felix vill gå i sin vanliga skog.

Vi blir ute i en och en halv timme men sen räcker det. Hem och in i värmen för att äga pizzabullar!

placeholder://

Gosunge!

Den där lilla alltså, vilken gosgris det är! Hon vill kramas och mysa.

När jag nattar henne så ligger hon och klappar mig och när hon tröttnar på det så ligger hon och klappar sitt eget huvud.

Med jämna mellanrum tar hon tag runt min hals och drar mitt ansikte till sitt, för att kramas. Hjärtat smälter.

När känslorna kommer ikapp.

Vid middagsbordet så tittar han, den där lilla stora, på mig och säger; mamma, ditt hår håller på att bli brunt.

Jag tittar förstummat på honom och hela min världsbild rasar. Inte för att min utväxt är synlig utan för att Felix nu har bevisat att killar visst har ett öga för detaljer. De är inte så olika oss tjejer, de har förmågan, från början i alla fall! Det måste alltså vara någonting som händer på vägen mot vuxenvärlden som bryter ner den egenskapen.

Förutom att världen nu är upp och ner så har jag universums finaste barn. På riktigt!

Felix var trött och samarbetsvillig idag, vi bråkade inte en enda gång. Det är ofta så när bara ena föräldern är hemma, som om de vet att de bara kan vara hälften så jobbiga då. Istället för att skrika och bråka så hinner man njuta av småglinen och glädjas lite extra över hur fina dem är.

Felix som är så klok, omtänksam och tankfull och Tuva som är så gosig, nyfiken och otroligt rolig, en riktig underhållare.

Häromdagen så sträckte Tuva ut armarna mot Felix och just i det ögonblicket valde han för första gången att krama henne istället för att putta bort henne, vilket förändrade hela situationen mellan dem två. Det var som att Tuva upptäckte den goda sidan hos Felix och nu vill hon krama honom hela tiden, det är så gulligt att se på att man blir tårögd.

Tårögd blir jag för övrigt konstant nu för tiden. Jag påverkas av allt känslomässigt, sånt som gick mig förbi innan barnen. Senaste veckorna så har Mix Megapol ringt upp nominerade tjejer till deras tjejplan och berättat att de har vunnit en plats. Varje morgon, när de läser upp nomineringen så börjar jag snörvla. Det är på den nivån det ligger och jag fattar verkligen inte var det kom ifrån?!

Mina barn kommer i alla fall från mig och det gör mig otroligt stolt!

2017-10-15 Tuva vill inte sova

Tuva busar

Plocka blåbär i oktober.

Här ovanför så ligger Felix i diket. Det var ett ganska brant dike som han trillade ner i efter att ena stödhjulet kom för nära kanten. När Felix inte låg i diket så cyklade han, jättelångt. Eller jag tycker att det är jättelångt för en 4-åring att cykla fyra kilometer, speciellt med ganska många backar också.

Vi gick/cyklade till vår lilla gulliga restaurang som ligger i början av vägen (4 km bort alltså). Det känns konstigt att säga restaurang för det är mer som ett väldigt gulligt fik, ute på landet, men de har både mat och alkohol så då blir det väl automatiskt en restaurang.

Där mötte vi Wille och Vendela med föräldrar för lunch.

Det regnade nästan konstant förra helgen men eftersom vi bestämt oss för att vara ute, så var vi ute. Det är bara Kenny som inte har regnkläder och stövlar, men ändå så försöker han övertala mig att han inte blir blöt i sin stickade tröja eller att fötterna är torra i sina nätade gympaskor. När det ösregnar. Jag vet inte var jag ska börja.

Man kan bråka om allt om man vill.

2017-09-29 Tuva äter spagetti

Utmaningar i vardagen

Hemma ensam med två barn en hel dag. Visst borde det inte vara något att prata om, men fan…!

När jag för sjuttionionde gången hör mig själv säga åt (underförstått skrika) barnen att sluta bråka, sluta skrika (!), sluta kasta saker på varandra (jag ska inte hänga ut någon men det är inte Tuva), sluta hänga i mina ben, sluta slåss och låt för fasiken bli att ta leksakerna av varandra, ja då undrar jag om det bara är jag som inte orkar.

Nu är det dessutom inte bara Felix längre som är bråkig, Tuva är konstant på honom och det han håller på med och skriker öronbedövande när hon inte får som hon vill. Hon försöker bossa!

När man sen hör sig för bland vänner och kollegor så låter det likadant. Det verkar inte vara mest synd om mig i hela världen! Fast det i sig är ju en tröst, att andra har det lika jobbigt. Varför det är en tröst vet jag däremot inte, kanske för att det är en bekräftelse på att mina barn inte är konstiga?!

Sen kommer en dag som igår när jag och bråkmakaren (han som är grunden till den största andelen bråk i alla fall) är hemma ensamma i ett par timmar. -Felix, jag är superhungrig, kan du hjälpa mig med maten?

-Ja, jag är lite trött men det kan jag göra.

Så står vi där och rullar köttbullar tillsammans i tystnaden från radio, tv och barnskrik och vi har det så mysigt.

Plötsligt säger han; -mamma, vad skönt att slippa höra skriken. Det gör ont i öronen när Tuva skriker. (Vi har det så mysigt så jag tänker inte påpeka att han är superbra på att skrika också).

-Tack för att ni inte har kalas för mig nu.

Jag tänker att han kanske kopplar ihop oljud och och kalas och det är absolut en koppling jag kan ta till mig.

Sen äter vi, bara han och jag, i tystnad. Det är kärlek minsann! ❤️

< img src=”https://solan.live/wp-content/uploads/2017/09/img_2757.jpg&#8221; height=”3264″ class=”wp-image-13238″ width=”2448″>

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑