Jag har börjat jobba nu, på riktigt, och det är så himla skönt! Man får väl inte säga det egentligen men jag känner mig lite uttråkad när jag går hemma för länge med barn, jag vill inte bara vara mamma.
Så nu är Kenny hemma och leker med Tuva istället.
I torsdags var min första officiella dag på jobbet och den startade med ett tvådagarsmöte för alla Sveriges varuhuschefer som följdes av en festhelg tillsammans med allas respektive.
För att busa lite så hade jag, Kenny och en jobbarkompis planerat att överraska vår VD innan middag på fredagen. Han visade sig inte vara så imponerad av överraskningar, utom hans kontroll, men när han kom fram till Kenny som stod redo med flygplanet så lättade stämningen.
Han fick sig en flygtur med spinnar, rollar loopingar och diverse kullerbyttor innan han skickades vidare till Sånga-Säby konferens där alla vi andra gjorde iordning oss för middag.
Det blev en jättetrevlig middag med oerhört trevligt sällskap, underhållning med Daniel da Silva och fantastisk musik i form av Mack Johansson.
Allt snurrade rätt bra, trots att jag inte drack mycket, när vi traskade tillbaka till rummet någon gång efter midnatt.
På lördagen så fick vi en frukostföreläsning av Mia Törnblom som var riktigt kul.
Jag var väldigt seg i kolan under förmiddagen men vi aktiverades av tävlingar i jättekanot, skytte, segwaykörning, bumpyballs osv så det blev inte en lugn stund för återhämtning. Å andra sidan så hann jag inte känna efter hur trött jag var heller.
På kvällen så var det cowboytema och fest i en lada i närheten. Även denna kväll var det full aktivitet med tävlingar och musik.
När middagen avslutades så var det dags för linedance. Linedance…
Jag är duktig på många saker, Segway, skytte och paddla jättekanot bland annat men jag är inte bra på linedance. Det här med koordination är inte min grej.
– Följ takten och börja med höger fot, fram fyra steg, klappa, bak fyra steg, ihop, bak fyra steg, klappa, fram fyra steg, ihop, tre steg till höger, klappa…..ja ni förstår.
Jag och Kenny var kanske bland de nyktraste men vi vinglade och trampade på varandra, puttades och snavade och vi var inte unika om det. Vi skrattade! Så att tårarna sprutade och magen värkte. Jag skrattade så att jag knappt kunde få stopp på det, och det gjorde även alla andra som deltog eller stod bredvid. Dansgolvet var ingen vacker syn men alla hade roligt åt det.
När lektionen var över så smög vi oss hem till rummet och njöt av att få lägga oss i en skön hotellsäng, utan sparkandes eller skrikandes barn, och kände oss bortskämda för att vi haft en sån otroligt rolig helg.
Tack Kattis, mamma och Peter för att ni tog hand om våra kära små luringar. ❤️
Det var ungefär två år sedan vi var på ön, utanför Söderköping, men nu var det dags igen.
Efter mötet i fredags i förra veckan så tog jag och Felix sikte på Norrköping där vi skulle plocka upp Tuva och Kenny från lastbilen.
Det blev förstås en liten detour på 45 minuter när jag fick åka hem tur och retur för att öppna toalettdörren för att Nisse skulle ha möjlighet att nå sin kattlåda.
Just i det ögonblicket så var Kenny inte högst upp på topplistan.
Väl nere på ön så var det så skönt att vara där igen. Det är så otroligt fint och harmoniskt, om man inte har barn förstås.
Vi blev totalt 16 personer med fyra olika uppfostringsmetoder och rutiner.
På lördagen så gav sig alla sju barnen, och två vuxna ”barn”, ut på ön för skattjakt. Pappa och Eva har förberett med kartor och skatter. Är pappa inblandad så vet man att det är klurigt, så jag blev inte ett dugg förvånad över att skatten visade sig vara en karta med ett nytt kryss på.
Nu var barnen lite för smarta, eller snarare skarpögda, för kartan de hittade var egentligen fel karta i raden av kartor. Istället för att skicka dem till en ny karta så avslöjade den vägen direkt till skatten, utan att passera de tre andra kartorna.
Pausen för alla som inte var inblandade blev alltså betydligt kortare än önskat.
Molnen sprack upp under eftermiddagen och det blev plötsligt badväder, om man hade våtdräkt. Killarna badade i alla fall och när de tog fram ringen och började köra den efter båten så ville Felix testa.
Jag ville inte skicka iväg Felix ensam i ringen så han fick sitta i Willes knä. Det gick ganska bra till pappa släppte av dem 20 meter från bryggan och vågorna gjorde så att ringen välte med båda killarna.
Felix kom upp över ytan vrålandes!
Han skrek hela vägen in medan Wille drog in honom i flytvästen till bryggan.
När jag fick upp honom så skrek han ”JAG VILLE INTE BADA I SLAJMET”! Han vad alltså skitförbannad över att han tvingats bada med alla de maneter han stått och fiskat upp under dagen.
Efter en kaka uppe i huset så gick humöret upp på topp igen och allt var förlåtet.
På kvällen åt vi kräftor i mängder och njöt av en fin sommarkväll.
Den här fina killen hade jag med mig på jobbet i fredags. Redan innan han visste att han skulle få åka till mitt jobb så sa han ”mamma, kan jag inte få följa med på ditt jobb en dag?”. Perfekt! ”Klart du kan, följ med imorgon”!
Jag skulle ha ett tvåtimmarsmöte med ett par på min avdelning och vår VD, trodde jag, så jag tänkte att Felix kunde sitta och titta på IPaden under tiden. Men när vi gick in i styrelserummet så var vi snart 16 personer och det kändes plötsligt inte helt okej att ha med Felix där.
Felix uppförde sig dock perfekt! Han satt tyst och stilla, utan att bry sig det minsta om vad vi höll på med eller pratade om. Han viskade till mig när han ville ha nötter eller dricka men annars var han knäpptyst. Min fina stora, lilla kille. ❤️
Augusti alltså! Den där eftersläntraren som får väga upp för juni och juli. Kanske till och med för våren som uteblev, men som gör att det sista vi minns av sommaren var att det var fint väder. Vad lättlurade vi är!
I helgen var vi på 50-års kalas. Vuxenfest utan barn!
Det är helt ofattbart hur skönt det är att faktiskt kunna intressera sig för den man pratar med och få kunna tillföra något, för att inte prata om att avsluta en diskussion.
Att träffa vänner eller att gå på fest med barnen, innebär alltid att man (jag) är distraherad, ofokuserad och kanske lite nonchalant eftersom jag alltid måste ha koll på var barnen är och vad de gör. Jag har inte tid att intressera mig eller fördjupa mig i ett samtal.
Får man då tag i en barnvakt som vågar sig på att ta båda barnen (tack kära Gud för allt (tåla)mod du gett mamma och Peter) så är förutsättningarna för kvällen på topp.
Vi hade en sån otroligt bra kväll med härliga och roliga vänner, lagom med mat och alkohol och massor med skratt!
Jag hade så trevligt att jag inte ens tog upp mobilen för att kolla om någon ville mig något.
Klockan halv tre lämnade vi festen, bland dem sista, och tog en taxi hem till mamma.
Där kunde kvällen ha slutat i lugn och ro om det inte var för att jag skulle kolla till barnen och Tuva råkade se mig.
En timme extra fick jag vara vaken med en pigg och pratsjuk Tuva som skrek högt så fort jag försökte lägga ner henne. Det slutade med att jag fick gå runt, sjungandes och bära henne tills hon inte hade något annat val än att somna.
Även resterande personer i huset som väcktes av mitt feltänk.
Semestern lider mot sitt slut, i alla fall för Kenny. Fast det beror på hur man ser det förstås, han ska ju börja sin föräldraledighet snart medan jag ser fram emot "semestern" på jobbet. Inte för att det kommer att bli det minsta lugnt på jobbet i höst men för att det handlar om uppgifter jag kan lösa.
I torsdags kväll så packade vi in ungarna i båten och puttrade ut och la oss i en vik strax utanför Vaxholm. Det var en underbart fin kväll och Felix var på strålande humör och pratade om himmel och hav medan Kenny försökte få fisk.
Dagen efter var topp tre på sommardagarna, kanske till och med bäst hittills.
Solen flödade och gav rikligt med värme. Kenny och Felix flydde ner i båten, undan solen när Tuva sov middag och till slut sov alla utom jag som njöt av stillheten och bad.
För bada måste man! Det spelade ingen roll att det stod knappa 17 grader på termometern, jag badade om och om igen. Jag struntade till och med i att plåga mig långsamt ner utan gled ner för badstegen i ett svep. Det var helt underbart!
Alla vaknade till liv efter 2-3 timmar. Kenny blev på något sätt utmanad av att jag badade så även han kände sig tvungen att hoppa i, han såg dock inte samma storhet i att bada som jag gjorde.
Även Tuva ville i, hon gnällde och drog sig mot vattnet och gav inte upp förrän hon fick doppa sig ett par gånger. Felix var däremot inte intresserad, han pratar rätt ofta om Thailand så han har väl andra preferenser på när man kan bada.
Det var så himla mysigt att äntligen på en sån dag som jag drömt om i samband med att vi skaffade båt.
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer