Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

När jag landat på Bromma flygplats så är spänningen stor, står tidsoptimisten och väntar på mig redo för avfärd, eller inte?

Tre minuter efter att jag kommit ut så sladdar han in och vi är på väg mot min lilla stuga utanför Söderköping!

Det känns lika skönt som vanligt att gå iland på ön, om inte ännu härligare nu när jag fått med mig sällskap!

Våra fiskespön går varma men vi gör ändå den största vinsten när vi pimplar strömming. Trots att magen skriker efter lunch så kan vi inte slita oss, tänk om vi missar ett stort stim?!

Pappa och Eva anländer och vi grillar i solnedgången.

Eftersom midsommarlunchen blir en middag istället i väntan på gäster så fixas det på alla håll. Jag hänger tvätt och städar stugan medans Kenny rensar strömming och matar fiskmåsar med rens.

Efter att jag bakat till fikat och fiskaren vänt en båt så är det nu dags för en tupplur. Gäsp!

Jag har blivit bortskämd! Nästan varenda natt får jag somna in i min säng med varma armar och ben slingrandes om mig, jag får sticka in mina iskalla fötter under hans fötter och jag blir omstoppad med täcke och pussar innan jag somnar. Att han sedan hotar mig med att jag ska få ta igen det genom att sova i hans chipssmuliga säng i vinter, ja det skjuter jag framför mig ett tag till.

Eftersom min tömning på blod och lungfotografering hos läkaren förra veckan inte resulterat i något samtal från doktorn så ringde jag upp honom själv i morse och tvingade han att ge mig en tid omgående, vilket fungerade alldeles utmärkt.

Det visade sig att jag i alla fall inte är någon hypokondriker, sen att jag tydligen är en annan slags hypovariant var väl inte helt önskat men det finns det tydligen medicin mot, så det ser ut som att jag inte är färdigsprungen hos läkare än.
Och inte nog med det, dom tog ännu mer blod av mig!! Fy!

Efter lunch så åkte jag till Borås, och höll mig vaken under hela flygresan! Jag har till slut fallit för boken ”Hundraåringen”. Jag har hört så många prata om den så att jag till slut svek mina deckare för en rolig bok framme vid Pressbyrådisken. Tror ni inte att till och med tjejen bakom kassan började prata om vilken fantastisk bok det är. Förstår ni vilka höga förväntningar jag har blivit påtvingad nu?

Väl framme i Göteborg så fick jag en rosa liten hyrbil. Den var ganska söt och den tog mig ända till Borås trots att den pep om att min tunga ryggsäck på passagerarsätet borde ha säkerhetsbälte. På vägen dit blev jag dessutom rikare efter ett samtal med chefen, såna samtal är sällsynta men ack så välkomna!

För att fira min bonus i plånboken så gav jag mig av på en liten shoppingrunda i Borås centrum, men fick hålla i mig ordentligt för att inte shoppa loss på riktigt, jag har ju trots allt bara med mig en liten ryggsäck hit som redan var full vid ankomst. En underbar liten kofta blev det i alla fall som jag betalade dyrt för, men det är jag värd!

”Skulle du vilja dricka kiss?”
Nej, men jag skulle inte vilja dricka vatten som döda djur legat i heller! Och vad är det som säger att dom inte också kissade i sjön innan dom dog?!

Jag kommer kanske tänka mig för en extra gång innan jag bakar maränger nästa gång.
För en vecka sedan så hittade jag ett intressant recept som jag var tvungen att prova och eftersom midsommar står runt hörnet och jag inte skulle hinna att baka någon annan dag så fick det bli idag.

Den här varianten skulle vispas över ett vattenbad och det här med vattenbad har jag aldrig fått kläm på. Det svämmar över och blir inte riktigt så varmt som jag tror att det ska vara. När jag var klar så såg köket ut som det brukar när jag håller på – som om det bodde ett gäng tonåringar här hemma och allt var klibbigt av marängssmeten!

När marängerna kom ut ur ugnen så var dom dock riktigt goda, vilket kanske betyder att jag får omvärdera mitt första påstående.
Efter tre tvättmaskiner, lite dammsugning, packning av midsommarväskan samt butiksbesökväskan och köttbullerullning så känns kroppen nu helt färdig! Vågar man hoppas på att grillmästaren kan ta över matlagningen när han trillar in tro?!

När herr Flygare till slut kommer ner på marken så har klockan börjat närma sig tio på lördagkvällen. Vi sätter mål på Ludvika och hamnar på gästhamnsrestaurangen för en liten matbit (snacks snarare) innan vi kommer till stugan.

Sängen i stugan kan vara en av de skönaste sängarna som finns, så den ligger vi kvar i länge på söndagen. När jag tröttnar på att lata mig så tar vi en sväng till Ludvika centrum där vi på Rusta inhandlar fiskeutrustning och lite andra säkert helt oviktiga saker.

När jag tror att vi ska börja bege oss hem så går vi istället ner till sjön för att prova på våra nya fiskegrejer. Det dröjer inte många minuter innan storfiskaren får första gäddan, själv drar jag upp små abborrar med metspö. Masken räcker inte ens till för att det nappar hela tiden och när storfiskaren dragit upp sin tredje gädda så tar jag över hans turdrag och sätter det i botten, men innan dess hinner jag dra upp en gädda jag också.

Fiskarna är på oss hela tiden och nappar på precis allt vi slänger i sjön. När solen börjar försvinna bakom trädtopparna runt nio och vi räknat ihop fiskelyckan till sju gäddor, fem abborrar och två mörtar, så packar vi hastigt ihop alla våra saker och beger oss mot Stockholm!

..att mitt kylskåp är i en enda röra, proppfylld av saker men ändå så lite matvaror?

Och hur kommer det sig att Jag just nu sitter ensam i en flygklubblokal uppe i Borlänge när herr Oplanerad i morse kom fram till att han var för trött för att göra något?

Och varför sitter jag på marken när han är i luften?

Grillen går varm, eller glödhet skulle man kunna säga med tanke på vilket drag det är i den när den är tänd. Igår serverades det entrecote med potatisgratäng och nybakade mockarutor till dessert! Jag och Jenny hängde under tältet medans hopparen och hans ”vän” vek hoppskärmar. Jag undrar om det går att föra över den tidskrävande och noggranna tekniken på sängbäddning?!

När normala människor börjar fundera på att lägga sig så for vi iväg till Västerås för en kvällpromenad. Jag och hopparen var dock inte rustad för att promenera på en blöt åker vilket resulterade i att vi återkom till bilen, blöta upp till knäna och med gympaskor plaskandes av lera och vatten. Ett par gummistövlar hade definitivt varit på sin plats!

Trots brist på sömn så vill jag påstå att jag ändå var pigg under dagen. Visserligen så susade den iväg med möte under hela förmiddagen och ett möte med facket efter lunch, som fick igång mig på alla cylindrar, på ett inte så positivt sätt.
När vi var klara med mötet så var det meningen att vi skulle hoppa in i en taxi, men uppenbarligen så var det fel tid att be om en taxi eftersom ”alla våra bilar är upptagna”. Hade jag varit ensam så hade jag ringt runt till flera bolag eller vinkat till mig en på gatan men eftersom jag hade Anna med mig så kom hon på en den finurliga idéen om att ta bussen hem.

Alltså, om jag skulle välja mellan att åka buss eller tunnelbana så skulle jag välja buss, men jag ser det som ett val mellan pest och kolera.
Det slutade förstås med att vi åkte buss till Solna. Det var med nöd och näppe som vi kom av vid rätt hållplats eftersom jag inte förstod att man tydligen ska trycka på en knapp för att bussdörrarna ska öppnas, och när jag fick hjälp med det så var chauffören nästan på gång att köra iväg!

Efter lite slappande hemma hos mamma och ett par skadeglada fniss åt stackarna på Wipeout som sålt sin själ till djävulen så åkte jag hem för att ta igen ett par timmars sömn!

Tisdagskvällen blir extrem lugn, jag kraschar i soffan efter ännu ett läkarbesök för att ta reda på varför det gör ont i ryggen. Eftersom jag är ensam kan jag välja bort alla kanaler som visar ”hur produkter tillverkas” och väljer istället att titta på mina inspelade såpor.

Någon gång efter midnatt kryper ”han jag träffar” ner i sängen, men jag befinner mig i djup sömn och uppfattar det knappt. När jag väl vaknar så möter jag istället hans morgonhumör (det råder det dock olika meningar om) vilket gör att jag snabbt gör i ordning mig och smiter hemifrån.

Istället för att åka direkt till jobbet så åker jag till sjukhuset för att genomgå en röntgen. Trots att jag inbillar mig att jag inte är ägare till någon hyponkondri så vill jag nog gärna veta vad som händer i min kropp.
Det är kallt och ruggigt i rummet och jag struttar trött runt omkring bland apparaterna och försöker göra sköterskan till lags genom att andas på hennes befallning och stå rätt med kroppen.
Direkt efter röntgen åker jag tillbaka till läkaren för att lämna blodprov och blir naturligtvis lika yr och svimfärdig som jag brukar bli när någon tar fram en spruta i närheten av mig. Efter att ha andats in ett par minuter och återfått min normala ansiktsfärg så är jag fri att åka till jobbet.

När tröttmössan kommer hem vid middagstid så är han så trött så att han knappt orkar sitta upprätt. Jag föder honom med lite rester innan vi intar sängläge, strax efter klockan sju på kvällen. Helgen som är på antågande känns väldigt välkommen och att det sedan vankas långledighet stör mig inte det minsta!

Måndagen tar musten ur mig, hur kan jag vara så trött?
Jag åker hem från jobbet och kastar mig i solstolen och hamnar i något slags drömtillstånd när jag plötsligt rycks ur drömmen av någon obegriplig anledning. Tuppluren på obefintliga minuter verkar ändå räcka, jag känner mig piggare!

Efter ett par timmar så dimper hunken ner och startar grillen innan han ens hunnit komma in, ikväll ska det grillas! Vi firar måndagen genom att öppna en flaska rött vin och äta en alldeles perfekt grillad fläskfilé i partytältet på altanen.
Vissa måndagar är inte alls tokiga!